Så länge jag och mina vallningsfria budgetlagg håller oss för oss själva så är det riktigt roligt. Skidorna är stadiga uppför (jä), långsamma utför (tack) och saknar helt glid på platten (wtf). I sällskap av andra med bättre utrustning är det lätt att bli provocerad av effekten varje stavtag verkar ge dem, men ensam behöver jag inte jämföra.
I lördags åkte jag tre varv á 3 km i Högbos pay & ski-spår. Hade bestämt mig för ett varv, men ändrade till två när jag fick upp ångan. Slutligen blev det ett tredje varv för att få ihop till 1/10 vasalopp - 9 km - och för att det var så sjukt skönt att röra på kroppen. Resultatet blev tydlig träningsvärk i höftböjaren och ryggen.
Jonas stånkade runt 10 varv på lördagen och sedan ytterligare 10 varv på söndagsmorgonen. Mäktigt.
På söndagskvällen var det ÄNTLIGEN simning igen. Äntligen. Det kändes så himla bra att vara tillbaka i Vårby simhalls håriga vatten. Passet var på 3150 meter och jag körde hela huvudserien med fenor. Blev ändå väldigt trött, på ett härligt sätt.
Teknikfokuset i början var höftrotation. Fick först simma 10x50 meter med den där plippmojängen, Finis Tech Toc som jag har använt förut. Tycker den är ganska bra, men det tar några längder att komma in i det.
Sedan bytte jag redskap och satte små vingar på höfterna, en Finis Hydro Hip, och simmade ytterligare 8x50 meter. Tre femtior med vingarna och en utan. Jag hade svårt att få den att sitta på plats och det var först när jag drog åt den svinhårt på höftbenen som det funkade.
Men när det funkade var det en ball känsla. Rotationen blev megatrög och simningen långsam, men när jag tog av den överroterade jag först nästan, eftersom det plötsligt gick så lätt. Tycker att det var rätt givande, och jag skulle vilja prova den igen.
