Camp Snowman 2019

Jag vill faktiskt säga några ord om Camp Snowman, även fast det kanske finns annat mer aktuellt som också förtjänar lite utrymme här.

Under 15 dagar i rad, från 21 december till 4 januari, simmade jag totalt 60.000 meter med Human Ambition i Vårby. Jag hade svinbra dagar och dåliga dagar, men jag simmade alla pass med massor av glädje!

Det absolut bästa tipset under campet fick jag från Karin. Hon påminde om att jag tappar armbågen i slutet av återföringen, oftast när jag blir trött. Har sett det här på film förut men inte tänkt mer på det. När Karin sa till mig började jag lägga mer fokus där och det gick otroligt mycket bättre!

Campet följdes upp av en veckas planerad vila/semester och en just nu pågående oplanerad förkylning som sätter stopp för min come back i bassängen.

Hur som helst - Camp Snowman 2019 enligt följande:

Camp Snowman #1
Konstaterade att jag simmar snabbare med band runt vristen än utan (kämpa bensparken) samt att jag blir mentalt knäckt av att simma med fallskärm. Mina grymt peppiga bansimpisar fick mig att fortsätta när jag ville lägga av. Tack för det Fredrik, Per, Einar och Lars-Erik!

Camp Snowman #2
Kort och jobbigt idag. Var snabbare än väntat men långsammare än önskat. Ibland hänger bensparken inte riktigt med i armarnas frekvens när jag simmar snabbt och då blir det orytmiskt och jobbigt. Men under passet idag fick jag känna stunder av väldigt fint flyt, när armar och ben faktiskt jobbade ihop. Roligt! Jag har så många saker jag kan förbättra i min simning, massor med potential! Det känns fantastiskt!

Camp Snowman #3
Sliten i kroppen efter gårdagens snabba 50:or. Det släppte efter ett tag och jag simmade bra, men hjärnan var fortfarande motvillig. Hade ändå roligt med Stina och Caroline på banan. Tack Micke för att du ordnar CS för oss! Ser fram emot tomtesim imorgon.

Camp Snowman #4
Ännu en episk morgon med Human Ambition i bassängen. Simmade 4100m som avslutades med 50m pf på sub 30. Yay! Julkänslan är noll men starten på dagen var perfekt. God Jul!

Camp Snowman #5
Att simma är roligt! I dagens pass ingick oväntade saker som underhållning på botten och att ducka för paddlar från banorna bredvid. Hade det riktigt tufft ett tag i början då det kändes som om jag simmade motströms, men jag slet på och den jobbiga känslan släppte. Tack Stina, Caroline och Daniel för positiv attityd och grymt fokus. Väl värd frullen nu!

Camp Snowman #6
Tjong i medaljongen, vilket pass!!! Utmanande och roligt som fan. Kolla vilket fokus jag har! Baam! Dagens 4k Medley Madness lämnade en helt grym känsla i kroppen. Är fortfarande hög som ett hus på endorfiner! Och svinnöjd med min simning. Roligtroligtroligt!!!

Camp Snowman #7
Grymt pass med vikariecoach Osama idag. Utmanande men genomförbart, omväxlande och jättekul! Fick bra tips på detaljer att träna vidare på i medleyn (I fjäril - huvudet ner och fötterna ihop). Av den massiva tröttheten jag kände i överkroppen igår märktes ingenting när jag väl hoppade i vattnet. Woop woop, träning är roligt!!!

Camp Snowman #8
Var en smula trulig idag och ville inte simma med fallskärmar, tic tocar och grejs. Ibland är det så. (Ofta när det kommer till fallskärmssimning faktiskt...) Så jag anpassade lite och så blev allt toppen ändå! Men idag behöver jag nog ta en liten tuppis om jag ska orka simma imorrn igen.

Camp Snowman #9
Bra laguppställning på träningen idag. Hade behövt vara lite fräschare i kroppen för att hänga med i det allmänna tempot men jag gjorde mitt bästa tills jag fick nog och gick upp. Nu ska jag försöka ladda om inför 100x100m imorgon.

Camp Snowman #10
100x100m - simfesten som i min värld alltid gått under namnet ”Lars Frölanders julafton”. Trots nio tuffa snowmanpass som uppladdning simmade jag snabbare än förra året och kände mig jättestark! Stort tack till superfokuserade och asgrymma simpisarna Caroline, Veronica och Per för high fives och glada tillrop. God Jul & Gott Nytt År Lars Frölander!

Camp Snowman #11
Bättre än oväntat, så kan man beskriva dagens pass med inslag av fart. Kunde klämma ut betydligt högre hastigheter än något tidigare pass under campet, trots de senaste tio dagarnas totalt 40k. Följde upp med traditionsenlig nyårslunch på Nytorget 6 med simpisarna. Gott Nytt År!

Camp Snowman #12
Pappa Göran illustrerar här min känsla i dagens pass på ett utmärkt sätt. Hade jag inte delat bana med bästbästa Karin, Stina och Sofia så hade jag sannolikt inte gnetat ihop 4600m. Men nu gjorde jag det.

Camp Snowman #13
Jag var sjukt stark idag, både mentalt och fysiskt. Detta trots att jag vaknade med kraftig mensvärk, acneattack i fejset och en önskan om att ligga i fosterställning i ett hörn resten av dagen. Simning hjälper mot allt! Tiden tog slut efter 5100m men jag hade massor av kraft kvar. Hoppas den infinner sig även imorgon.

Camp Snowman #14
Dagens framstående prestation bestod i att bli bra på bild, få vatten i näsan och överleva 4100m med Micke och Per i Vårby. Den fantastiska känslan från igår lyste tyvärr med sin frånvaro.

Camp Snowman #15
Tack Micke för 15 pass och totalt 60.000m. Tack alla simpisar som pushat, peppat, hejat på och fikat. Och en fet klapp på axeln till mig själv som simmade mig igenom alla dessa meter med en så himla grym inställning och attityd. Swim or die!

Sofias vårsimester, del 2

Simesterns andra del har jag tillbringat i Alcudia, på Hotel Zafiro Tropic, tillsammans med Pål, Marika och Team Snabbare på Tri Mallorca. Precis som jag anade innan blev den senaste veckan helt annorlunda mot den första.

Den första skillnaden var att hotellet dumpat nyckelkorten och ersatt dem med ett slags dumt blippband som man skulle ha på armen 24-7. Jag, som nu sitter med ett motsvarande, snajdit All Inclusive-band istället (gah!), vägrade. Vill inte ha prylar på mig när jag solar. Hur de ska gå kommande dagar är för mig en gåta.

Den andra skillnaden var att det hela veckan har vinglat runt två asplakata damer i övre medelåldern på hotellet. Berusningsgraden helt oberoende av tid på dygnet. Halsade vin i hissen och sånt. Ganska tragiskt och sorgligt.

Det bästa med simesterns andra del var att jag fick hänga jättemycket med världens bästa och roligaste Marika. Både hon och Pål McCartney får mig att bli jättemycket Hakuna Matata och det är SÅ bra för mig. Jag har haft det fantastiskt jäkla underbart. Tack, puss, love u both!

Utöver det har hotellet varit fullt av andra triathlonkompisar och en pappa, och det har varit otroligt härligt att få umgås med alla dem igen. Fint folk!

Har fortsatt att gå mina 10000 steg om dagen, men nu nästan uteslutande med sällsis av Markisen. Långa strandpromenader, glittrande turkost hav och massa bra insikter av snacket under dessa promisar.

Jag har också coachat ett par simpass och hållit i ett yoga pass.

Jag har yogat själv och jag har varit på gymmet och kört min rehab. Det är kanske världens tristaste gym men jag kunde göra de flesta av mina övningar ändå så då spelar det ingen roll.

Även om vädret varit lite växlande har jag hunnit ligga åtminstone några timmar vid poolen. Här kom nästa stora skillnad mot Viva Blue. På Zafiro Tropic var barn tillåtna vid relaxpoolen fram till 30/4 men eftersom barnpoolen ligger vägg i vägg med relaxpoolen så blev skillnaden den 1/5 ändå minimal.

Dessutom var barnen okej, värre var deras rökande föräldrar...

Fick till tre simpass också, vilket var precis vad jag planerat. Det första gick fruktansvärt uruselt, det andra något bättre och det sista riktigt bra. Har alltid simmat långsamt i den publica piscinan (det betyder simhall på ett annat språk), men det kom jag inte på förrän jag brutit ihop under första passet.

Sista passet, medleyteknik, var helt utan titt på klockan. Glömde den till och med på hotellet. Men jag simmade fan 4x25m fjäril utan fenor. Som en chef. Hur grymt är inte det!? Var sjukt nöjd efteråt.

Idag var sista dagen och då vandrade vi i bergen. Det var en jättejättefin tur, ca 2 mil, med strålande väder och sällskap. Älskar bergen, älskar havet och älskar kombinationen av dem ännu mer. Var rädd att få ont i ryggen av den långa promenaden men kände mig oerhört stark i kroppen hela tiden.

Fick skjuts av Marika tillbaka till Viva Blue på eftermiddagen. Det kändes både vemodigt och skönt att komma hit. Ibland har trilägret känts lite intensivt, åtminstone när jag umgåtts i större grupper. Här är det lugnare.

Fick återigen ett jättefint rum - en lägenhet trots att jag bokat dubbelrum - av snälla och väldigt trevliga receptions-Sofia. Det är inte en jättedålig sak att tillbringa mycket tid på samma hotell. Dessutom känns det lite som att komma hem.

Imorgon börjar simesterns tredje del. Varannan dag 3,5 timmar och varannan dag 2 timmar simning. Minst tre besök på gymmet. Hurra vad roligt!!!

Sofias vårsimester, del 1

Jag vet inte vilken simester i ordningen det här är. Fjärde kanske? När jag var här i höstas tänkte jag att jag nog är klar med konceptet men den här gången känner jag verkligen inte så.

Årets vårsimester är delad i tre delar. Det här är del 1.

När jag kom fram till Mallis i måndags var det skitväder. Kallt, blåsigt och regnigt. Men ändå lite härligt. Simmade mitt första pass iden här underbara poolen på kvällen, kl. 18-19 och hann få ihop 2600m innan jag blev utslängd.

Tisdag morgon betyder som vanligt gym, oavsett var i världen man befinner sig. Det verkade dock inte som om någon av hotellets andra gäster fått PM om detta. Helt solokvist hela träningen.

Simmade kl. 14-16 och gnetade ihop hela 6000m. Det var riktigt, riktigt tråkigt. Jag hade överträffat mig själv när jag gjorde passet. Trodde aldrig det skulle ta slut. Det enda positiva var bilden ovan. Den är jättekul. Det gjorde jag bra!

Vädret passade också på att bli bättre så jag hann sova lite vid poolen också. Verkar mest vara cyklister och triathleter på hotellet just nu. Solstolarna ekar tomma och jag var helt ensam vid relaxpoolen. Tyvärr befinner sig nämnda folkgrupper istället gärna i träningspoolen, varför det varit betydligt trängre där än vanligt. Massa fransmän var tränare hela tiden säger croissant. Eller soixante?

På onsdagen hade jag två simpass inbokade, ett kl. 10-12 (4300m) och ett kl. 17-18 (3200m). Trodde jag skulle vara trött efter Camp Easterbunny och tisdagens 6000m men icke. Jag var skitstark och simmade så jävla bra. Dessutom var jag snygg. Är snygg. Min kropp levererar!

Jag hade dessutom en väldigt bra matdag utan bufféstress med överilade beslut. Jag har lite svårt med buffésituationen ibland, det blir bara en salig röra av allt och inget. Försöker dock lära mig och komma ihåg vad jag mår bra av.

Torsdag morgon kom tröttheten. Vaknade och kände mig som en klubbad säl. Simningen kl. 8-9:30 var otroligt tung och inte ett dugg rolig eftersom jag inte orkade kämpa med någon av alla de saker jag försöker få ordning på. Dessutom blev det stressigt till frullen och det var det mulet hela dagen.

Bävade för eftermiddagspasset kl. 15-16 men när jag väl kom i bassängen kände jag mig mest stark igen. Som en varm kniv genom smör. Träningen gick lekande lätt och det kändes nästan lite snopet att kliva upp efter redan en timme och "bara" 3000m.

Melliset efteråt (som jag stulit från buffén, förlåt) smakade otroligt bra!!! Som det gör när man är sådär ohört nöjd med sig själv och sin prestation.

Nu har jag bara ett simpass kvar att runda av simesterns första del med. Planerar 2400m så att jag ska hinna äta frukost i lugn och ro idag. Igår blev det lite stressigt.

Jag har mått otroligt bra de här dagarna. Har simmat 23400m sedan jag kom ner i måndags, gått morgon- och kvällspromenader vid havet, läst ut två böcker och jobbat bara en smula.

Nu ser jag fram emot del 2 som kommer bli annorlunda.

Sofias höstsimester 2018

Att kunna åka till Mallorca för att simträna en eller ett par gånger om året är en fin jävla lyx. Något jag unnar mig i utbyte mot sena kvällars och tidiga morgnars simcoachande. Jag har lärt mig att jag måste vårda min egen träning och motivation för att orka ge till andra. Inget orimligt i det.

Jag älskar bassängen på Viva Blue i Alcudia. Älskar, älskar, älskar! Älskar solkatterna i vattnet, älskar de majestätiska tallarna på ena kortsidan, älskar den lätta saltsmaken av vattnet. Även när det regnar är den helt fantastisk.

Eftersom träningen har gått lite segt i början på hösten och passen har varit hyfsat korta så var jag ganska modest i min utformning av träningspassen. Jag planerade bara in ett simpass om dagen, och hälften av dem var på bara ungefär 2500 meter.

Ett pass om dagen och kortare distanser gav utrymme att köra några lite tuffare serier.  Det jobbigaste var nog den dagen uppvärmningen bestod av 4x(3x50m fart 1-3 + 2x25m teknik) i alla fyra simsätt. 50 meter fjäril i tröskelfart är inte att leka med. Jag är blown away bara av att jag kunde! Och jag var helt jävla slut efteråt.

Ett av de lite längre passen bestod av fyra varv av min favoritserie. 3600m i riktigt hög intensitet. De två sista varven körde jag med längre starttid, men vet inom mig att jag hade klarat alla fyra varv om jag bestämt mig för det.

Jag hade en vilodag under resan, då mamma och jag åkte på bilutflykt. Detta kompenserades med två pass dagen efter. Hade verkligen inte lust att simma det där andra passet på eftermiddagen, men när jag väl kom i vattnet var det så jävla härligt.

Utöver åtta simpass körde jag tre styrke- och rörlighetspass. Två i gymmet och ett på takterrassen. Jag hoppas att den typen av träning ska ge mig den där extra farten i vattnet som jag saknar.

Totalt simmade jag ihop 26700 meter under simestern och det är jag nöjd med. Ett snitt på drygt 3,3 per dag. Det blev precis den simboost jag hoppats på. Det gick bättre och bättre, jag kände mig starkare och starkare. Att komma igång efter ett långt uppehåll är kämpigt, men nu är jag på rätt spår igen. Så skönt!

De minst jobbiga passen under veckan var de jag körde i bubbelpoolen på taket om kvällarna. Med ett glas billig Cava och jetstrålar i ryggen. Det är viktigt med balans i träningen helt enkelt.