Santuari del Puig de Maria

Häromdagen var en sån där bra dag. Började med en otroligt vacker joggingtur på nya vägar och sedan drog jag iväg på en upptäcktsfärd i fem delar.

1 - cykla till Puig de Maria

Jag är som bekant inget stort fan av cykling som sport, men om syftet är att göra en kortare utflykt tycker jag faktiskt det är helt okej. Vägen till Pollensa och berget Puig de Maria gick främst på mindre vägar med utsikt över landskapet. Jag passerade mäktiga villor med prunkande trädgårdar och ropade hola till alla får, hästar, åsnor, getter och katter jag mötte längs vägen. 

Njöt faktiskt lite av turen och gjorde mig ingen brådska. Mitt mål för dagen gick att se redan från långt håll och jag blev förvånad över hur högt och brant berget såg ut. Jag lärde mig senare att det bjuder på ungefär 320 höjdmeter.

2 - bestiga berget

Att promenera uppför i långsam takt tycker jag är ganska trivsamt. Jag hade lite löst kollat upp att det gick att ta med cykeln (gående förstås) hela vägen upp till toppen. Hade dock inte väntat mig att vägen skulle vara så brant, även om den inledningsvis var asfalterad. Att skjuta cykeln uppåt i 2,2 km var svinjobbigt, svetten forsade och jag hade träningsvärk i axlarna dagen efter.

När jag närmade mig toppen byttes asfalten ut mot en stenlagd gång som fortsatte slingra sig i serpentiner uppför. Stenarna var rundade och lite hala men det gick fortfarande bra, även om det var sjukt obekvämt, att putta cykeln. Den allra sista biten byttes de platta stenarna ut mot något mer bumligt och cykelkånkandet nådde ytterligare en nivå av jobbighet.

3 - lunch och utforskning av Santuari de la Mare de Déu och Puig de Maria

Hade hunnit bygga upp en rätt bra hunger på vägen så det första jag gjorde var att hitta en bänk och ett litet bord att äta vid. Utsikten var fenomenal och jag kunde se hela vägen till Mariannelund Alcudia. Verkligen helt makalöst vackert!

Kapellet på toppen byggdes år 1348 och ett kloster lades till detta 14 år senare. Nunnorna bodde och tillbad i klostret fram till 1576 (inte samma nunnor hela tiden förstås, det hade varit jättekonstigt om de blev 200 år gamla) då de beordrades att flytta till Palma på grund av anledning. 

Just denna dag förstärktes intrycken på denna stillsamma, vackra plats av ett gäng ungdomar som spelade musik och var högljudda. Jag vill inte vara en bitter surtant, men vaf... här klättrar man upp till himlen och möts av umpa umpa! Det var inte det jag såg framför mig.

4 - nedstigning från berget

Första biten på det kullriga kullret var lite klurig, men så fort stenarna blev lite plattare gick det snabbt att promenera utför. Så snart jag kommit ner till den riktiga vägen hoppade jag upp på hojen och rullade ner för berget.

Det låter ju enkelt men det var det inte - branta, tvära serpentiner kryddade med dålig asfalt, grus och barr. Jag var livrädd! Pulsen var nästan lika hög som på vägen upp och händerna värkte av att jag höll så krampaktigt i bromsarna. På plussidan var att det var över på mindre än 10 minuter. Att jämföra med de minst 45 minuter det tog att gå upp.

5 - cykla hem

Valde att cykla en annan väg tillbaka, för att få lite nya vyer. Det var högre temperatur än på förmiddagen och jag njöt av de varma vindarna i ansiktet. Började dock känna att jag var klar med utflyktandet för den här dagen, och vägen hem tycktes oändlig. Det hjälpte inte att jag började få slut på vatten och att törsten gjorde sig påmind hela tiden. Nåväl, hem kom jag till slut, synnerligen exalterad över mina upplevelser. En riktigt fin, kämpig och omväxlande tur.

Utflykter på Mallorca

Efter sju veckor i karantän lättade den spanska regeringen på restriktionerna och sedan dess har vi hunnit med en hel del utflykter, korta och långa. Joråasatteh...

Det första jag gjorde med min nyvunna frihet var att köpa en cykel, en Scott Sub Cross 40. Jag ville ha en cykel som lämpar sig för transport mellan olika platser och som funkar bra även i lätt terräng och på grusvägar. Är hittills mycket nöjd med min nya kompis Matador. Fast jag vill ändå vara tydlig med att jag fortfarande i huvudsak är emot all typ av cykling.

De första två veckorna av frihet fick vi bara vistas utomhus kl. 6-10 eller kl. 20-23, så vi passade på att utnyttja morgnarna, men efterhand har livet allt mer återgått till det normala.

12 maj - frukost vid Playa de S'illot

Jag och Dani packade frukosten och cyklade iväg till Playa de S'illot, vilket inkluderade backjävlar från helvetet. Sjukt jobbigt för en otränad kropp. Att sitta ner och ha picknick var vid den här tidpunkten olagligt, men det var ett helt fantastiskt lagbrott!

13 maj - på berg med Berg - Puig de Sant Marti

Äntligen fick jag gå i bergen, som jag längtat! Det var inte helt lagligt genomfört, men det var å andra sidan inte helt enkelt att reda ut reglementet. Det var nämligen tillåtet att träffa Sofia, men bara hemma eller på restaurang, inte utomhus. Det var lagligt att ta bilen för att besöka henne, men inte att åka samma sträcka för att motionera. Berget i sig låg för långt hemifrån för att det skulle vara lagligt att promenera dit, men om vi hade löptränat hade det varit tillåtet. Fast då inte tillsammans eftersom all motion utom promenader måste ske enskilt. En promenad fick inte vara längre än en timme men en löptur kunde vara hela det tillåtna spannet för att vistas utomhus, 06:00-10:00. Slutligen höll vi som synes inte det sociala avståndet på minst två meter. I övrigt en fantastisk utflykt.

15 maj - frukost i Alcanada

Det behöver inte alltid vara komplicerat. Vi packade frulle och hojade till Alcanada. På en liten stenstrand parkerade vi cyklarna och bredde ut våra handdukar, åt och tog en liten tuppis. Sen var det dags att åka hem innan utegångsförbudet som förvandlade alla, som inte var inomhus, till pumpor.

25 maj - vandring längs Camí de Cala Boquer

Efter ett tidigare försök, då med cyklar, på Camí de Cala Boquer i Pollença var vi nu tillbaka för att göra ett nytt försök till fots. Denna gång med vännerna Sofia och Emelie. Vi bjöds på en lätt, fin och lagom lång promenad genom en mäktig dalgång. Belöningen blev medhavd picknicklunch vid havet. Denna utflykt var helt laglig, då vi precis gått in i en ny post coronafas där nästan allt var tillåtet så länge vi hade munskydd på alla platser där vi inte kunde hålla minst två meters avstånd till människor vi inte bor ihop med. Fantastisk dag, även om vi fick några droppar regn på oss mot slutet.

29 maj - soluppgångsfrukost på Puig de Sant Martí

Den här gången tog jag och Daniel bilen upp på berget för att titta på soluppgången. Det var magiskt fint att se dagen gry och solen gå upp bakom bergen, samtidigt som vi åt frukost, slogs mot myggor och värmde oss med te. När klockan ringde 05:00 kändes inte utflykten som någon bra idé, men väl på berget var det såklart värt det. Otroligt vacker morgon. Efteråt åkte vi hem och fortsatte sova.

29 maj - vandring i Son Real

Samma dag som vi såg soluppgången hann vi med ytterligare en utflykt. Den andra gick till Son Real. Vi parkerade i Son Serra de Marina och promenerade längs havet till Can Picafort och tillbaka. Givetvis med stopp för medhavd picknicklunch och fika. Passerade ruiner, märkliga stenformationer, grottor, en antik begravningsplats och flertalet nakna, äldre män med stjärten i vädret.

30 maj - picknicklunch i Alcanada

Efter att ha varit i karantän så länge hade jag en enorm längtan efter att vistas utomhus i naturen, om så bara för en liten stund. En dag tog vi cyklarna till Alcanada och åt lunch. Medhavd, hemlagad tortilla, oliver, salmorejo och mitt spanska favoritbröd. Tystnad och vågskvalp. Helt underbart! 

2 juni - utflykt till Sa Calobra

Jag, Dani och Sofia åkte iväg på bilutflykt och spanade in Sa Calobra, Torrent de Pareis och Cala Tuent. Vi bjöds på makalösa vyer, dramatiska berg och opera på hög volym, slingrande vägar och bad i turkosglittrande hav. Mallorca är helt jävla amazing! Just nu är det dessutom extra tacksamt att njuta av dessa vackra platser, eftersom det är så gott som folktomt överallt.

13 juni - bilutflykt till Formentor och Cala sant Vicenc 

Besättningen på utflykten till Formentor bestod av mig, Dani, Emelie och Sofia. Vi höll på att blåsa bort på de två utsiktspunkterna vid Es Colomer, åt picknicklunch med getterna vid Cap de Formentor, förbannade de ynkliga molnen som skymde solen på Playa de Formentor och chillade, fikade, och badade vid Cala Sant Viçenc. Vi hade ingen tydlig plan för dagen, förutom mitt stående krav om att lyssna på opera när vi körde serpentinvägarna i bergen, utan det fick bli som det blev. Och det blev fantastiskt. Blev helt matt av alla storslagna vyer.

16 juni - vandring till Coll Baix

Att återvända till stranden Coll Baix hade stått på min önskelista länge. Jag, Dani, Sofia och Mats tog omvägen över lilla berget dit. En promenad på ca tre timmar och några hundra höjdmeter i stekande sol och lätt vind. Vi gnolade på Habanera från Carmen och njöt av vyerna över Alcudia och Pollenca. När vi klättrat sista biten ner till stranden blev vi mötta av Joan och kastade oss i havet för att kyla ner oss innan vi åt vår medhavda picknicklunch. Efter några timmar på stranden tog vi raka vägen hem, ca två timmars promenad, och firade med drinkar i hamnen. 

Jag älskar utflykterna på den här ön!

Det går bra nu

Det har gått tre dagar sedan min plan för uppsträckning sattes i verket och det går lysande! Framför allt känns det som om jag har varit igång med den i flera veckor. Inte tre yttepytte, ynka, larviga dagar.

Jag har ätit vego två av tre dagar och jag har rört mig minst 2h om dagen tre av tre dagar. Med rörelse menas allt från yoga/meditation och lugn promenad till löpning och simning. Det känns bra, jag mår bra!

Jag joggade 30 min sammanhängade i söndags och 20 min idag. Foten gör inte ont men den usla löpformen värker fruktansvärt. Samtidigt är det lite härligt och en enorm frihetskänsla att kunna kubba i skogen igen.

Jag har yogat tre dagar i rad och ämnar försöka få det till åtminstone 30 dagar i rad. Börjar så smått komma in i det och längtar lite till yogamattan.

Igår simmade jag ett hemsnickrat pass med delar stulna från Human Ambition. Långt och lite tråkigt, men jag tuggade mig igenom 4100m med bra spirit men förhållandevis usel känsla.

Jag försöker korrigera saker i min teknik - jämnare benspark, mindre balanskick, hög armbåge och tidigare catch - och det får simningen att kännas krystad och obekväm. Även om jag inte gör exakt rätt i mina ändringar än (eller så gör jag det, ingen vet) så betyder det känslomässiga skavet att jag i alla fall inte simmar som jag brukar.

Detta om detta. Slut på meddelandet.

Semester på Gotska sandön

Det enkla semesterlivet beskrivs nog bäst i bilder, så det är så det får bli. Många bilder.

I fredags tog jag, Jontan, Tina och Björn båten från Nynäshamn till Gotska sandön. En skumpig färd på 3,5 timmar som jag överlevde med hjälp av piller, socker och fokus på horisonten.

Vi hade valt att leva lyxliv på ön, och bokat en stuga med dusch, toa och kök. Litet men funktionellt. Och väldigt varmt.

Det första vi gjorde när vi kom fram, förutom att äta lunch, var att promenera ner till Bredsandsudde. Jag har aldrig varit i Skagen, men jag tänker mig att det är same same. Sand. Mycket sand.

Njöt av solen, lekte i vattnet. Varmt och behagligt, säkert 22-23 grader.

Semesterhår och tjurnacke!

Älskar den här bilden. Fipplande fingrar, spända tår. Finurligt smajl. Så mycket som händer. Styrka och osäkerhet på samma gång. Så mycket jag.

Andra dagen begav vi oss ut på vandring på ön. En decimerad styrka gick via höga åsen till Sälgömman och tittade på... just det. Sälar. Och så satte jag en myras liv på mitt samvete för att vi skulle få se ett myrlejon in action.

Lunchen serverades på stranden, en klassisk korv i tunnbrödsrulle.

På hemvägen hoppade jag i och simmade 3 km längs stranden. Stökiga vågor och motvind gjorde det besvärligt, men jag var stark och lekte att jag var ett jättefartyg som skar genom vågorna.

Efter middagen gick vi ner på stranden, åt jordgubbar med vispgrädde, drack bubbel och tittade på solnedgången.

Tredje dagen promenerade vi till Hamnudden och tittade på Gamla gården. Slirade dit längs stranden och gick genom skogen hem. Regnet hängde i luften men under eftermiddagen sprack det upp.

Passade på att snöra på mig löparskorna innan middagen och springa ner till stranden. Joggade ut på Bredsandsudde och gjorde löpskolningsövningar, tränade bålstyrka och avslutade med ett dopp i havet. Ett av mina finaste pass någonsin. Kort men effektivt i oslagbar miljö.

Sista dagen var vi tvungna att lämna stugan kl. 12 men båten gick inte förrän 17:30 så vi hade gott om tid att tillbringa på stranden innan vi gick och lagade en tidig middag i det allmänna köket på campingplatsen.

Även hemresan gick lugnt till. Åt ett sjösjukepiller för att vara på den säkra sidan, men det var knappt så det hade behövts.

Sammantaget en väldigt fin och avkopplande semester, och trots att vi gick ungefär fyra mil så hann vi även ligga på stranden, äta kakor och dricka massor av vin.