söndag, september 29, 2013

Behöver semester


Efter den här helgen behöver jag semester! Grottkrypning igår och MTB-cykling och långpass löpning idag.

Körde NICK-spåret i Ursvik i förmiddags och det gick väl inte så särskilt bra. Det var lerigt och det var svårt. De bitar som var lagom svåra var dock jätteroliga och övning ger färdighet, så skam den som ger sig. Kände mig fullständigt slutkörd, i alla fall mentalt, när vi avslutade efter en dryg timmes cykling.

Åkte hem och laddade om för eftermiddagens aktivitet: kort långpass (14 km) med Lindad och Malin. De senaste veckorna har jag kämpat med att springa långsamt och det var bitvis lite tufft för mig idag då tempot var högre. Men nästa vecka börjar mitt intervallprogram och då hoppas jag att jag får tillbaka lite sprutt i benen igen.

Tror i alla fall att dödsträningsvärken från PT-passet i fredags äntligen börjar släppa. Och det är på tiden för helvete vad ont jag har haft!

lördag, september 28, 2013

Mot en internationell modellkarriär


Idag har jag inlett min karriär som fotomodell. Fick äran att följa med Gunnika på grottäventyr, i syfte att agera modell. Ett roligt men hårt jobb. Det blir nog mer glamoröst när jag slagit igenom på riktigt men efter idag tror jag att mina chanser för framgång är rätt så stora. Kameran älskade mig. Jag åt linsen med blicken! Det är säkert!!!

Bortsett från att vi inte tog med oss fika och/eller lunch så var det en toppendag i skogen! Hade väldigt roligt i jakten på grottan.

När den väl var funnen kändes det först lite otäckt att krypa in genom den smala öppningen. Jag har drag av klaustrofobi men nyfikenheten tog till slut överhanden och det visade sig snart att grottan inte var läskig alls. En töntgrotta i grottsammanhang. Men ändå en grotta.

Och jag tog mig igenom ännu en lagom svår liten utmaning med stärkt självförtroende som belöning.

fredag, september 27, 2013

On top of Väsjöbacken


Den här dagen började med att jag och Rekisen besteg Väsjöbacken. Det var asjobbigt. Fattar inte att jag kutade upp för den kullen i början av sommaren. Reka, som alltid är strået vassare än mig, körde intervaller upp idag. Full galopp uppåt i 20 meter, full fart tillbaka till mig för att säga åt mig att skynda mig, och så full galopp uppåt igen.

Gjorde denna svåra bergsbestigning trots att jag har känt mig lite lätt illamående hela dagen idag. Varför? Ska träna ett pass med PT-Tommy om knappt en timme och igår bad jag min far, som tränade med Tommy då, att hälsa att jag är i topptrim och redo att köra järnet. Och det lär jag få äta upp.

Det är alltid likadant. Ser fram emot träningen men är ändå sjukt nervös. Trots att Tommy inte har lyckats ta livet av mig under ett träningspass på fyra år så kan man aldrig vara säker på att det inte är just idag som det händer. Håll tummarna för mig!

torsdag, september 26, 2013

Jag spaltar upp

Jag väljer att spalta upp saker och ting. Börjar med det som är negativt så att man har något positivt i huvudet när man lämnar det här inlägget.
  • Sov väldigt dåligt i natt
  • Glömde mina ringar hemma
  • Fick skrapa rutan på biljäveln
  • Känner mig frustrerad

Och så över till det som är bra:
  • Jag ser tydligen osedvanligt bra ut idag
  • Har köpt anmälningsrätt till Amfibiemannen
  • Världen är väldigt liten
  • Är fortfarande nöjd med min simning igår
  • Jag har så mycket att vara glad och tacksam över

När jag ändå listar saker så kan jag passa på att ta med de lopp jag vill köra nästa sommar. Några faller säkert bort (de kanske inte ens finns kvar?) och några kanske kommer till. Och det är långt i från säkert att jag lyckas få med Lindad på alla de här dumheterna. Men drömmen är fri, here we go:
  • Stockholm Marathon
  • Helags 3h Adventure Race
  • Amfibiemannen (i lag med Lim som omväxling)
  • Ångaloppet
  • AIM Challenge
  • Hofors Adventure Race
  • 10 island race
  • Raid Uppsala

Livet är fullt av möjligheter, Stig Helmer. Först ska vi bara ta oss igenom den här förbannade vintern som är i antågande. Fokus under den tiden ska ligga på att få upp tempot i simning och löpning. Frågor på det?

onsdag, september 25, 2013

Bra i bassängen


Kvällens simpass kändes riktigt grymt! Och vilken tur att Emelie hade med sig kamera just idag så att vi kunde bli filmade. Ska bli kul att se om det ser lika fantastiskt ut som det kändes.

Förutom filmandet och uppvärmningen körde vi 8x25 med start på 40. Även det kändes väldigt bra, jag fick ganska mycket vila men det var ändå jobbigt mot slutet. Avslutade med några andningsövningar, 25 vardera med 3-takt, 5-takt, 3-takt, 7-takt. Sedan 25 med ett andetag och slutligen inget. No problem. Fick inte ens de vanliga dödsryckningarna som jag brukar få mot slutet av de längder jag simmar utan att andas.

Sjukt nöjd med mig själv!

Bra träningstisdag


Jaha, mitt förra inlägg var tydligen lite för pretto. Men alla vet att jag har rätt i vad jag skrev, så jag skiter faktiskt i det. Här och nu, det är vad som gäller! Glöm inte det!

Idag har jag ont. Typ överallt. Började gårdagen med ett yogapass som var svettigare än på länge. Avslutade den med 90 minuter lugn löpning runt Rösjön. Superfin skogslöpning, ett par missöden, solsken, regn och en härlig känsla.

Däremellan hängde jag på en Twitterutmaning som gick ut på att göra armhävningar varje timme kl. 10-22. 20 skulle det vara men jag nöjde mig med 10 per gång. Klarar inte att gå så djupt i armhävningarna att överkroppen tar i golvet men att böja armarna lite grann 120 gånger var mer än tillräckligt för att jag ska ha grym träningsvärk i hela överkroppen idag.

tisdag, september 24, 2013

Det är nu det gäller


Jag älskar mitt liv just nu. Jag älskar den jag är! Men det är märkligt hur mycket svårare det är att skriva hyllningar till sig själv än vad det är att racka ner på vem man är. Att älska och uppskatta andra är lätt men att göra samma sak för sig själv är desto klurigare. Jag ska göra ett försök.

Det jag har upplevt den här sommaren och hösten (ett konstant segrande över lagom svåra utmaningar?) har gjort att jag faktiskt klarar att se mig själv i spegeln och tycka att jag är sjukt jävla bra. Provocerande snygg. Förbannat härlig. Jag vill göra high five med hela världen. Jag vill frysa tiden, stanna här.

Jag har aldrig varit tryggare, i bättre fysisk form eller haft större möjligheter. Jag vill njuta av varje sekund och jag försöker. Livet är här och nu. Jag har precis gjort ett val som förändrar åtminstone den närmaste framtiden och jag vill ta vara på den. Känner mig som ett barn - ivrig, busig, energisk och full av förväntan. Jag längtar efter allt jag ska göra och jag hoppas kunna göra det med samma fantastiska inställning till mig själv som jag har nu. Inte jämföra mig med andra som kanske är snabbare, starkare eller tuffare.

Livet är långt, men det kan också ta slut när som helst. Så jag vill skratta ofta. Be om ursäkt när jag borde. Släppa sådant jag inte kan påverka. Fokusera. Lära av mina misstag. Älska med hela mitt hjärta. Le. Förlåta snabbt. Leva fullt ut och göra det passionerat. Andas. Inte vänta till imorgon.

Hur vill du göra?

måndag, september 23, 2013

Simning - check!


Det blev ett fantastiskt bra simpass i morse. På 40 minuter hann jag med följande:

100 meter uppvärmning
100 meter med dolme, fokus på armens isättning och draget
100 meter med dolme och paddlar, fokus på armens isättning och draget
300 meter lugnt
50 meter max
300 meter lugnt
100 meter med dolme, fokus på armens isättning och draget
100 meter med dolme och paddlar, fokus på armens isättning och draget
100 meter nedvarvning

Totalt 1250 meter. Känslan var riktigt bra och jag älskade att köra med paddlarna. Det var ett tag sedan nu. Känner mig betydligt lugnare och mer till freds med tillvaron nu än igår. Träning är grejen, vilken bra start på veckan!

söndag, september 22, 2013

Holy shit, what a ride!

Life´s journey is not to arrive at the grave safely in a well preserved body, but rather to skid in sideways, totally worn out, shouting "holy shit... what a ride!!

Ovanstående får mig osökt att tänka på MTB-cykling. Det har gått lite tid sedan sist och jag känner mig redo igen. Den här veckan ska jag äntligen få träna. Har vilat i typ tio dagar och det fullständigt kryper i kroppen på mig av längtan att komma ut och röra på mig. Har kört två superlugna yogapass i helgen men det räcker inte. Jag vill springa i skogen på lövtäckta stigar. Jag vill cykla. Jag vill ha utmaningar och jag vill känna tillfredsställelsen med att ha övervunnit dem. Jag vill springa långt och jag vill springa så fort att lungorna inte räcker till. Jag vill simma. Jag vill stå på händer.

Men först vill jag sova.

torsdag, september 19, 2013

15 år för sent


Jag förutsätter att de hade velat ha Keanu Reeves i rollen som Khan, men att de var lite sent på bollen. Men nåja, han de hittade istället var ju rätt lik.

Är inget direkt fan av Star Trek och har inte riktigt koll på gubbarna (heja Star Wars) men filmen var helt okej. Spännande heela tiden. 6/10 tootsies.

onsdag, september 18, 2013

Ingen mer paddling


Det är bara att acceptera att det inte kommer bli någon mer paddling för mig i år. Nu får jag längta till våren istället, för då tänker jag ta upp det igen!

Hur det blir med simning ikväll är fortfarande, med 40 min kvar tills det börjar, oklart. Jag mår klart bättre, det gör jag. Men frisk nog för träning... mjaa. Med Ipren och nässpray möjligen. Min plan är att åka dit, kolla upplägget på passet och i värsta fall vara med från bassängkanten. Även det borde kunna vara lärorikt.

tisdag, september 17, 2013

måndag, september 16, 2013

100 kg äpplen har blivit must


Igår var vi på Roslagens Musteri i Åkersberga och mustade äpplen. Mormor, morfar och Ingbritt kom förbi på eftermiddagen och vi plockade massor! De fick med sig flera kassar var och vi själva fick ihop 99.7 kg som vi drog iväg med till musteriet.

Förra året var vi på Äppelfabriken på Ekerö och man kan säga att det sparkade rumpa med Roslagens Musteri i mysighet. Det vi var vid igår låg i vad som kändes som ett industriområde och vi tillbringade den timme vi fick vänta på att musten skulle bli klar i det exotiska Åkersberga Centrum. På Ekerö kunde vi åtminstone hänga i det mysiga lilla caféet och dess oändligt långa kö.

Musten vi fick igår var i alla fall väldigt god och nu ska vi väl klara oss ett tag. 12 bag-in-boxar med 5 liter must i varje fick vi med oss därifrån till det facila priset av 19 kr/liter.

söndag, september 15, 2013

Friluftsliv och social 2.0



I fredags sov vi i skogen, på en jättefin plats vid en sjö i närheten av Brollsta GK i Brottby. Att sova ute är otroligt mysigt och rofyllt, skogen är tyst och avkopplande.

Den här gången hade vi med Albin, min 9-årige brorson, som aldrig campat förut. Vi grillade korv och marshmallows, gjorde hajkbanan och spelade kort. En okomplicerad utflykt som vi ändå tror gjorde stort intryck på Albin.

Igår åt vi lunch med T&B och spanade på deras nya hus som börjar bli färdigt. Sen åkte vi in till stan och hejade på Stockholm Halvmarathon. Malin, Ola, Lim och Martin var jätteduktiga och det kändes bra att få ge tillbaka lite hejning för alla gånger de har stöttat mig på lopp. Dessutom var det skönt att "slippa" springa!

Åt middag på Grill Ruby i Gamla stan (personerna på den undre bilden har allt med den händelsen att göra) innan jag och JG fortsatte till ett kalas i Hägersten. Hade trevligt några timmar innan jag totalcrashade av trötthet (nåja, inte så illa som det låter) och vi tog taxi hem.

Å på den vägen är det. Joråsåatt...

torsdag, september 12, 2013

Ett riktigt nyttigt simpass

Bilden är en reklambild från Volkswagen. Du vet, Das Auto.

Simträningen igår var riktigt bra. Passet var otroligt nyttigt men väldigt lugnt, vilket var en perfekt kombination för mig just igår. Var på gymträning på lunchen, som jag cyklade till och från, men det blev för mycket och jag började må illa under passet och blev så fruktansvärt trött att jag fick avbryta kort innan det var slut. Hofors är fortfarande kvar i kroppen även om hjärnan har slutat att konstant processa loppet. Sov två timmar när jag kom hem från jobbet och tänkte att jag nog inte borde gå och simma på kvällen, men jag ville ju så gärna så det gjorde jag.

Tur var det! Efter uppvärmningen fick vi detaljstudera varandras teknik från olika vinklar, framifrån ovanför ytan och från sidan under vattnet. Vi fick dessutom ge varandra feedback, och vi var ganska duktiga på att pricka in vad som var bra och vad som kunde korrigeras. Simfröken Hasse hade bara småsaker att tillägga till våra kommentarer. Det var otroligt nyttigt och väldigt roligt! Inte svårt att ha bättre attityd än förra gången!

Ikväll ska jag springa ett kort pass men sen blir det vila eller på sin höjd något litet yogapass i helgen.

onsdag, september 11, 2013

Bara ett inlägg till?

Bara ett inlägg till om Hofors, okej?

The bounce has finally gone from my bungee! I måndags och större delen av gårdagen kände jag mig helt speedad. Min gissning är att jag fortfarande var adrenalinhög efter helgen. Började bli trött på eftermiddagen igår men efter att ha joggat hem från jobbet i lugnt tempo så blev jag uppladdad igen. De här lugna löppassen ger mig sjuka mängder energi, har aldrig varit med om något liknande.

Men nu börjar jag alltså återvända till mitt normala tillstånd. Känns lite tråkigt faktiskt. Som att bli bakis efter en riktigt jävla schysst fest. Men det kommer fler fester.

Fest var för övrigt min uppladdning till loppet och jag kan inte låta bli att fascineras över att jag ändå klarade tävlingen så bra som jag gjorde. Skulle liksom aldrig falla mig in att festa med ungdomen till långt in på morgonen två dagar innan ett marathon, som jag gjorde den här gången. Trots att jag var en smula bakis på lördagen så kände jag mig inte påverkad av kalasandet på tävlingen. Men jag ska nog undvika liknande uppladdningar i framtiden.

tisdag, september 10, 2013

Hofors - fortfarande i mina tankar


I morse när jag vaknade kändes det först som att känslostormen efter helgens bravader börjat lägga sig lite. Men när tankarna vevat igång ordentligt så insåg jag att, nej. De har inte släppt. Jag är fortfarande förtrollad, uppslukad och fascinerad av upplevelsen. Jag kanske aldrig blir mig själv igen. Kan det vara det här som kallas kärlek vid första "ögonkastet"? Jag vill aldrig göra något annat!

Igår kom resultatet från tävlingen. Det gjorde inte saken bättre. Vi var nämligen inte bara grymma i förhållande till oss själva. Vi var grymma i förhållande till alla i damklassen. Hade vi inte tagit den galna vägen över jättecementröret och tappat minst 20 minuter (kanske t om 26 minuter enligt resultatlistan) så hade vi kommit trea av åtta deltagande tjejlag. TREA! Nu kom vi fyra och även det är grymt, 9 minuter efter trean, 55 minuter efter vinnaren. Vi som aldrig har orienterat, aldrig paddlat kanadensare och knappt (aldrig) cyklat MTB. Vi kanske rentav har talang? Eller så var alla som startade mer eller mindre nybörjare...

Under paddlingen var vi näst bäst på alla sträckor utom en. Kanske lite oväntat men det är klart, vi läste ju på Internet kvällen innan hur man skulle göra. Hur svårt kan det vara liksom... Den avslutande löpningen var inte heller särskilt pjåkig. På sista löpsträckan hade vi faktiskt snabbaste tiden av alla till första kontrollen. Snabbast var vi även till första kontrollen under löpning/äventyrsdelen.

Fy fan vad grymt. Jag är i chock. Vi trodde ju länge att vi var sist eller nästan sist, särskilt som vi höll på så länge. I beskrivningen av tävlingen stod det att korta banan beräknades ha en segertid på 2,5-3 timmar. Inte ens herrarna klarade det dock, och damklassegraren höll på i fem och en halv timme. Men det visste vi ju inte då...

Här kan du för övrigt läsa Lindas ord om tävlingen. Hennes inlägg petar igen de känslomässiga hål jag tycker att jag själv inte lyckades fylla med min beskrivning av loppet.

måndag, september 09, 2013

Reflektioner kring loppet

Bilderna är tagna före (t.v) och efter (t.h) loppet. Visst är det så att man inte kan tro det? Vi ser så pigga ut!

Jag skrev för någon vecka sedan, när jag genomfört Cross Triathlonet på Ekerö, att det värsta med att vara så jävla hög på såväl sig själv som på livet är att från toppen så finns bara vägen nedåt. Ack så fel jag hade. Upplevelsen igår var så jävla häftig, det finns inte tillräckligt många kraftuttryck som kan beskriva den. Jag hittade en topp till. En sjukt jäkla hög topp. Hoppas jag aldrig trillar ner.

Faktum är att jag tror att ytterst få personer i min direkta närhet förstår vad det var jag och Linda gick igenom igår. Tröttheten efter att ha varit igång med olika utmaningar i över sex timmar. Den mentala prövningen som var minst lika stor som den fysiska. Att inte veta exakt vart vi skulle, ingen snitslad bana att följa. Allt annat jag har gjort tidigare - vandringar, marathonlopp, swimrunlopp och terrängtriathlon framstår som väldigt okomplicerade och enkla i jämförelse. Det går inte att beskriva.

Som lag funkade jag och Linda, visserligen helt väntat, fantastiskt bra. Att ge upp är aldrig ett option när vi kör, vi stöttar och peppar varandra hela tiden, genom svackor och svårigheter. När orken och/eller motivation tryter. Jag var den här gången den rutinerade i vårt lag. Med mina tre förberedande paddlingar och tre MTB-pass var jag att betrakta som expert. Linda hade inte ett enda sådant pass och var ändå SÅ - jävla - GRYM! Det var som om hon aldrig gjort annat. Igen - respekt!

Det är inte utan att jag undrar vad som har hänt med mig den senaste tiden. Jag verkar helt sakna kontroll över mig själv, hoppar på helt galna saker utan att ens reflektera över vad det är jag ska göra. Och det är så sjukt häftigt att kunna göra det. Och jag vill bara ha mer. Mycket mer! Jag är gränslös.

söndag, september 08, 2013

Hofors, I love you!



Hofors Adventure Race! Oh My God! Det var kanske det roligaste och möjligen det jobbigaste jag har gjort. Under sex och en halv timme trampade, paddlade, sprang och simmade jag och Linda längs den omväxlande banan. Totalsträckan blev 55 km. Vilken jävla dag! Så vansinnigt spännande, utmanande och rolig!

När vi fick våra kartor imorse kl. 9 blev vi nervösa. Hur i h-vete skulle vi kunna hitta alla de där kontrollerna, bara med hjälp av de papper vi hade i handen? Som vi knappt förstod oss på. Men tydligen bor det små orienterings-ess i mig och Linda för vi var spot-on på alla kontroller. Vi gjorde faktiskt bara ett enda misstag men det stod oss dyrt och vi tappade förmodligen minst 20 minuter på det. Men vi var trötta då, hade fått i oss för lite energi och tänkte inte klart. Vi löste situationen, lärde oss av misstaget, och sen flöt det på igen.

Under dagen har vi:

Cyklat MTB i blandad (men hyfsat enkel) terräng. Lett MTB ovanpå ett kilometerlångt betongrör. Klättrat genom nästan ogenomtränglig skog bärandes på cyklarna. Cyklat vilse.

Sprungit i helt obanad terräng som inte var snäll mot mina underben. Klafsat ut på myrar. Fastnat med ena foten i en oroväckande djup myr, lite som Ronja hos Rumpnissarna. Klättrat på en tall som hängde ut över vattnet.

Paddlat luftmadrass genom centrala Hofors. Simmat över åar och vattendrag. Paddlat kajak under en bro så låg att vi fick lägga oss platta bakåt i kanoten. Cellskräck!

Haft så sjukt jäkla roligt! Vi gissade att loppet skulle ta 4-5 timmar men istället tog det 6,5. Det var slitigt, speciellt på slutet, och vi missbedömde mängden energi som hade behövts. Lärde oss ett och annat trix också som kan vara bra till nästa gång. För en nästa gång blir det. Om jag multiplicerar endorfinkicken som swimrun ger med tio så kanske jag kommer upp i dagens nivå. Kanske. Det här var grymt!

Kommer nog ta ett tag för mig att smälta den här gigantiskt stora upplevelsen. När allt kommer omkring måste jag nog faktiskt ta mig lite tid för att smälta alla intryck för hela den här helgen. Väldigt bra helg! Händelserik.

Jag är SÅ tacksam för allt jag fått uppleva!

fredag, september 06, 2013

Partnerbyte i Hofors


Sent igår bestämde sig Eva Marie för att hon måste avstå Hofors Adventure Race på söndag pga krånglande benhinnor. Inte direkt upplyftande information två dagar innan Den Stora Utmaningen i Hofors. Tycker så synd om henne!

Utan större förväntning på ett ja så frågade jag Lindad om hon ville hoppa in istället. Vi är ju partners in crime sedan tidigare och vet precis var vi har varandra.

Ville hon vara med? Klart hon ville. Så jäkla kaxigt att hoppa på med så kort varsel. Respekt! Och jag blev så himla glad för det! Tack Linda!!!

Det kommer bli sjukt roligt på söndag! Jag ser verkligen fram emot upplevelsen, trots att jag egentligen inte har en aning om vad för upplevelse som är att vänta.

torsdag, september 05, 2013

Den jag vill vara


Väldigt länge, och på väldigt många olika sätt, aspirerade det här året på att bli ett av mina sämre. Många jobbiga saker hände i våras, stora och små, som rubbade min vardag.

Den här fantastiska sommaren har ändrat allt. Allt som hände tidigare gjorde mig stark och flexibel. Förändring är inte alltid dåligt och sorg och oro har påmint mig om att uppskatta det jag har.

Jag har utmanat mig själv, trotsat mina rädslor och utvecklats otroligt mycket! Jag älskar att vara mig själv just nu! Jag är inte perfekt men jag är den jag vill vara. Stark, positiv, trygg och glad.

Stabil paddling och dålig attityd


Igår hade jag ännu en fantastisk paddlingskväll med strålande sol, värme och glittrande vatten. Och jag var faktiskt hyfsat stabil i kajaken. Kunde fokusera på tekniken snarare än att bara hålla balansen. I början blev jag trött i axlar och armar men på slutet gick det bättre.

Cyklade dit och hem och hann precis slänga in väskan och innan jag skulle iväg och simma. Första kurstillfället den här terminen.

På Funbeat har jag redan spytt galla över mina attitydsproblem i bassängen så jag behöver inte göra det här också. Men huvudpoängen är att jag i fortsättningen ska sucka mindre och ta mig an utmaningarna med ett glatt humör.

Bortsett från det så gick det ändå ganska bra. Det var lite annorlunda mot sommarens simning förstås men jag är helt övertygad om att den har gjort mig gott. Nu ska tempot slipas på. Utan gnäll!!!

tisdag, september 03, 2013

Springa sakta för att springa fort


I vanliga fall när jag går ut och springer så har jag alltid (ofrivilliga) tankar om att jag måste försöka springa fortare. Tycker att jag alltid kutar för sakta. Jag vet ju att jag inte är snabb men jag önskar att jag vore det.

Idag sprang jag för första gången enligt det träningsprogram från Gipis som jag ska följa, och som förhoppningsvis ska få mig snabbare. Milen på under 55 min är målet och för att nå dit ska jag inledningsvis springa långsammare än jag brukar. Sedan är det devisen "lugna pass lugnt, snabba pass snabbt" som gäller.

Det blev en väldigt behaglig runda på1 timme och 10 minuter idag. På slutet märktes det att jag efter sommarens "uppehåll" är ovan att springa under längre tid men löpningen var aldrig särskilt jobbig. Jag ställde in min Garmin så att den pep ilsket om jag sprang för fort och efter ett tag kom jag in i lunket. Kändes extremt märkligt när jag sprang i snigeltempo i den långa nedförsbacken från Mörby C men överlag var det rätt myspysigt. Undrade för mig själv varför jag måste ha så bråttom jämt, när det var så bekvämt att hålla ett lågt tempo.

måndag, september 02, 2013

Svåra ryggsmärtor

Det är min belöning för väl genomfört triathlon i lördags: helvetesont i ryggen.

Kände mig i stort behov av vila redan innan loppet i lördags och kanske är det här hur min kropp säger åt mig att ta det lite lugnt ett tag. Vila kropp och knopp. Så det gör jag. Kan inte göra annat. Shit vad ont jag har. Inte ens yoga kunde bota mig igår. Skit.