onsdag, november 29, 2017

Mallorca - trappor, tapas och storslagen medley

För en vecka sen lyste solen på mitt vinterbleka ansikte. Jag var på Mallorca med Stina, Karin och Matilda. Helvete vad härligt det var!


Vi flög ner på måndagen, med mellanlandning i London. Jag hade fönsterplats. Yay.


I London åt vi pommes och drack bubbel och när vi kom fram till Palma tog vi taxi till Stina och Urbans fina lägenhet.



Vi simmade i havet på Palmas strand. Det var salt och vågigt. Vi var dödscoola. Konstsimsteamet äger.


Foto: Matilda Karlsson

Jag har dock väldigt svårt med kombinationen saltvatten och vågor, framför allt när jag inte har något fokus som t ex en tävling. Jag blir så förbannat illamående och inser att hur gärna jag än vill att det ska vara toppen så känner jag inte så. En av komponenterna i taget är hanterbart men inte två. Så nästa gång vi begav oss till havet för att simma avstod jag.




Vi åt massor av god mat. Tapas i mängder. Pizza. Burgare. Mat. Gott. Jättegott!


Vi drack Sangria också. I början byggdes det upp en liten Sangriastress pga för låga värden, men mot slutet ordnade det upp sig. Sista kvällen framför allt. Vi var som tonåringar medan Matilda i lugn och ro höll ställningarna och hackade tomater till en utmärkt god guacamole.


Vi simmade två gånger i Palmas superfina och jättestora simhall. Tror det var över 20 banor totalt och linor i mellan alla banor. Inget larvigt och ineffektivt rundsim.

Stina hade fått träningspass från Micke, och de bestod av en jäkla massa medley. Under veckan simmade jag förmodligen mer medley än vad jag hittills gjort i hela mitt liv. Jag skojar inte.

Några av bragderna:
3x200m medley med fenor
100m medley UTAN fenor


Utöver simningen tillbringade vi en hel del tid med fysisk aktivitet av olika slag i borgen som låg precis bakom lägenheten. Den bjöd på fina små stigar i skogen och 506 trappsteg.


Tack Stina, Karin och Matilda för en jättefin vecka!


torsdag, november 16, 2017

Vår Subaru Puh

Vi har köpt ny bil!

Mumin Claires treårskontrakt upphör sista november och hon kommer avsluta sin anställning hos oss då. För ungefär två veckor sedan köpte vi hennes ersättare:



Okej, det är inte exakt bilen i filmen vi har köpt, men den är väldigt lik. Ganska. Eller... lite.

Fast vår bil är vit och har fått det glamourösa namnet Vår Subaru Puh. Till vardags kallad Puh. Eller Tut, om man har hört fel och tror att det är det han heter.

Många tror att Subaru uttalas med långt a - Subaaaru. Det är väldigt fel. Det uttalas Subaru, med långt u - Subaruuu. Därför passar det så bra med namnet Vår Subaru Puh. Det rimmar. Du hajar?

Störst fördelar med Puh: 
man sitter väldigt högt
han känns pigg och lätt
takluckan ger en luftig känsla
det nyckellösa systemet funkar bättre
han piper inte för minsta lilla
rattvärme, älska!

Störst nackdelar med Puh:
han går inte på el
hans kupévärmare tar lång tid på sig
backluckan öppnas lite långsamt
han har ingen elektrisk kylare/värmare


Men på det hela taget är jag väldigt nöjd med vår nya kompis och jag hoppas att han kommer trivas hos oss. Jag kommer i alla fall trivas med honom, åtminstone så snart vi fått det skakiga ArtFex-hundgallret utbytt mot ett originalgaller från Mim (som vi från början trodde vi skulle få).

söndag, november 12, 2017

Årets Pappa 2017

Nu är det dags igen. Fars dag och avgörandet i en av de viktigaste tävlingarna som finns - Årets Pappa!

Men innan du läser vidare rekommenderar jag ett litet test på tio frågor för att se vad du egentligen vet om Fars dag. Klicka här.

Så. Har du gjort testet nu? Bra, då går vi vidare till resultatet i Årets Pappa 2017.

Juryns motivering:
Det är svårt att vara pappa. Att vara det biologiskt och juridiskt är en sak, men du blir bara en riktig pappa om du själv väljer det. Om du visar ansvar och engagemang. Om du är en naturlig del i ditt eller dina barns liv. Genom att se dina underverk växa, genom att glädjas och ta dig an deras utmaningar som dina egna. Att vara pappa är en investering i känslor, pengar och tid.

Årets Pappa har inte bara gått hela den vägen. Han har dessutom samtidigt själv utvecklats som människa. Tagit steg framåt, varit en fantastisk förebild, inte bara för sina barn utan för alla som har idrottsliga drömmar. På internet delar han med sig om sina med- och motgångar och inspirerar inte bara sina barn, utan tusentals läsare på sin väg mot en Halvironman.


Årets Pappa 2017: Pappa Göran

Badass! Årets Pappa 2006-2017. Daddy of the Decade 2015. 

Läs om tidigare utnämningar i tävlingen Årets Pappa här:

2006: Pappa Göran
2007: Pappa Göran
2008: Pappa Göran
2009: Pappa Göran
2010: Pappa Göran
2011: Pappa Göran
2012: Pappa Göran
2013: Pappa Göran
2014: Pappa Göran
2015: Pappa Göran
2016: Pappa Göran

fredag, november 10, 2017

I do what I want

Igår. Först ett pass med PT-Tompa. Eftersom jag haft denguefeber så har det blivit ett uppehåll på tre-fyra veckor från gymmet, och jag trodde i min enfald att jag skulle få en mjukstart.

Glöm. Jag nästan dog! Ville åtminstone kräkas.


Försökte hålla igång hemma efter passet och fördriva tiden tills det var dags att åka till Vårby och simma men det slutade ändå med att jag somnade i soffan, helt utsjasad.

På något märkligt vis så kom jag ändå iväg och det blev ett bra simpass med mycket benspark. Trodde aldrig jag skulle säga det, men jag var glad över att slippa använda armarna eftersom de var så trötta att de knappt fungerade.


Hade verkligen sett fram emot att simma intervaller idag, men när jag vaknade var jag SÅ trött och den massiva träningsvärken i hela kroppen ett faktum. Efter lång sconesfrulle och fredagsmys med Reka i soffan tog jag internet till hjälp för att avgöra om jag skulle stanna i horisontalläge eller åka och köra.


SLÖFOCKAR!!! Man kan inte lita på någon nu för tiden! 73% röstade på vila och 27% på simning. Men jag är ju rebell. Gör som jag vill. Så jag simmade ändå. Tihi. Där fick ni.



Egentligen hade jag ju velat simma jättesnabbt och bra idag, men jag valde att släppa förväntningarna och acceptera rådande omständigheter. Det fick bli vad det blev. Och det blev helt okej.

De första 8x100m gick på 1:40 och det är jag nöjd med. Följande 8x100m med paddlar dolme på 1:34 var däremot ingen jättesuccé. Vid det laget hade mina armar checkat ut igen och jag kände mig helt kraftlös.

Men so be it. Nu är jag värd såväl vila som vin och choklad.

torsdag, november 09, 2017

Jag är badass


Igår var jag bra! Jepp! Veckans andra pass från Simfröken Hasse bestod av totalt nio tvåhundringar med ganska lång starttid. Och jag simmade som en chef.

4x200m ss @4:15 - 3:20 (1:40/100m)
3x200m pd @4:00 - 3:04 (1:32/100m)
2x200m pf @3:45 - 2:43 (1:22/100m)


Jag tror att anledningen till att jag kände mig så nöjd var att jag läste ett gammalt blogginlägg där jag simmade tvåhundringar på över fyra minuter. Och för att 3:20 var mitt rekord på samma distans för 1½ år sedan. Då maxade jag och var helt färdig efteråt. Igår hade jag full kontroll. Simmade starkt men utan att det blev överjävla jobbigt.

Och de set där jag hade redskap var ju bara allmänt skitsnabba.

Imorgon blir det bonushundringar, 2x(8x100m) @2:00. För att det är kul och för att jag kan. Målet är att våga utmana lite och jag tänker att det inte gör så mycket om jag tappar tempo på de sista. Vill hitta min gräns och helst gå precis över den. Men vi får se hur det känns imorrn.

lördag, november 04, 2017

Verkar opåverkad


Episk lördagsmorgon i Vårby, check!

Imorse inträffade en incident på morgonpromenaden som fick mig ur balans, och jag är glad att jag ändå kom iväg till träningen.

Under morgonpromenaden blev Reka påhoppad av en hund som kom springande i full fart ut ur en trädgård. Det har hänt en gång förut med en annan hund i grannskapet och det satte djupa spår i Tratty. Risken är att morgonens händelse också gör det. Själv blev jag både arg, ledsen och rädd.



Pontus var chef för träningen idag och passet vi fick simma var lättsmält och roligt. Tiden gick fort och jag var förvånad att vi fick ihop 3750 meter. Det kändes mycket kortare.

Min form verkar helt opåverkad av senaste tidens mjältbrand för jag simmade väldigt bra idag också.

4x(4x100m) @2:00
ss: 1:39/100m
pd: 1:30/100m
f: 1:26/100m
pf: 1:19/100m


Jag simmade på bästa banan med Theresia, Rex och Elin och vi höll lagom mycket vila. Skönt när det inte känns stressigt mellan intervallerna som inte har starttid.

Fick beröm för min teknik men Pontus tyckte att jag skulle försöka använda benen mer, och hålla en jämnare rytm i bensparken. Det kändes bra när jag gjorde det, men blev väldigt jobbigt.


Avslutade med dunderfrulle på Finefoods med Rex och Kajpen. Som sig bör.

fredag, november 03, 2017

Jag är tillbaka!

Nu är jag äntligen frisk och har simmat tre dagar i rad! Bu för Ebola! Hurra för att må bra!


Idag simmade jag äntligen min 800-ing på tid för simfröken Hasse. Jag var så jäkla taggad på att köra den för ett par veckor sedan, innan jag gick och blev sjuk. Idag var jag visserligen också taggad, men jag vågade inte ha några förväntningar. Självklart blir formen påverkad av två veckor med mässlingen, tänkte jag.

Jag har tidigare haft svårt med tidtagning, blivit väldigt nervös och fått massor av prestationsångest, men inför dagens utmaning fanns inget sådant. Kanske för att jag inte har blivit klockad på distansen tidigare, så det fanns inget att bevisa. Ingen tid att slå.

Men oavsett känslorna innan så tycker jag egentligen nästan alltid att det är roligt att simma på tid. Det är ju ett kvitto på var jag befinner mig just idag. Och perfekta förutsättningar finns ändå så sällan.


Jag är SVINNÖJD med min insats. Är osäker på om jag kunnat simma bättre även om jag varit frisk de senaste två veckorna. Snittet blev 1:44/100m med en jävligt snygg negativ split.

Koncentrationen var lite si så där under uppvärmningen men jag höll bra fokus på 800-ingen, förutom efter typ 500m när det läckte in lite vatten i ena glasögat och badmössan började glida långsamt uppåt.

Så. Nytt PB på 800m: 13:55,5. Yay Sofia!


Med facit i hand var det alltså inte en så dum idé att, trots det väntande PT-passet, åka och simma med Human Ambition i Vårby igår kväll. Vi var inte så många, bara jag, Rex och Pappan. Och så Karin som konstnärlig ledare på kanten förstås.

Det var dessutom Sofia-å-Thomas-dagen igår, eller internationella siamesiska T-Rex-dagen som den också kallas. Den firas bäst genom simning. Jag tror att Karin hade haft lättare att undervisa en förskoleklass än oss igår, men hon lyckades ändå peta in tekniktips för både min benspark och slutet av draget. Mycket bra.


Nämnda Karin var även med under min fabulösa come back i bassängen i onsdags. Vi simmade i Vilundabadet och vi var grymma. Hade valt ut ett pass som såg enkelt ut. Mest teknik och lugna distanser, förutom 2x(8x25m) @0:50 i fart 4. En sammansatt och en med fenor och ingen av dem var så värst jättelätt alls. Men onsdagens fart 4 var snabb, tuff och jämn, och då blir det inte lätt. Men det är då det händer.