tisdag, november 29, 2016

Två månader sedan diskbråcksutbrottet

Det har idag gått på dagen två månader sedan mitt diskbråck presenterade sig. Och äntligen börjar det lossna i simningen. Styrkan i vänsterarmen återvänder och jag äter inte längre några mediciner. Jag vill skrika av lycka!

Jag märker på min reaktion nu att det har varit (är?) en big deal det här med att inte kunna simma i samma tempo som tidigare, trots att jag försökt hålla en positiv inställning. Känner mig så lättad nu.

Min bästa spark i röven är bekräftelse. Att se förbättringar och få lön för mödan. För hur stort engagemanget och motivationen än är så får jag inget gratis. Klart att det ibland är lite tufft att träna så mycket och ofta. Men när resultaten kommer, som igår, är det alltid värt det!


Igår var det hundringar på schemat i simskolan. That's right. Precis som i söndags morse, fast hälften så många och kortare vila. Efter lite härligt hetsande från Tom-Tom-Tommy landade jag i att köra 6x100m start 2:15.

Jag var så jävla bra! Simmade på 1:40, 1:39, 1:38, 1:40, 1:38 och 1:39. Fatta vad grymt!

Precis efter diskbråcksutbrottet hade jag svårt att simma en (och orkade definitivt bara en) hundring på under 2 minuter. Sen har det långsamt förbättrats och nu börjar jag plötsligt närma mig min forna glans.

Tempot under mina hundringar - tredje längden långsammast

Givetvis finns fortfarande utrymme för förbättring:

  • Jag kan våga trycka på ännu mer
  • Jag kan fokusera på tredje längden och hur jag ska ta mig förbi det mentala hinder som gör att den alltid går långsammast
  • Jag kan fokusera mer på höften 
  • Jag kan bredda draget, hålla ihop fötterna och ner huvudet

måndag, november 28, 2016

Motivationstips för simning


Jag har en till synes ändlös brunn med motivation för simning. Just nu öser och öser jag ur brunnen men den visar inga tecken på att sina.

Saker som motiverar mig är:

Simkompisar
Jag har mitt träningsgäng i måndagsgruppen på Medley som solid bas. Och även om jag inte längre tränar särskilt ofta med Maria och Theresia så ser jag dem som mina närmast sörjande i bassängen. Mest motiverande just nu är dock alla nya simpisar jag fått av att börja simma med Human Ambition. Såna som hetsar mig att trycka på lite mer och simma lite längre, lite snabbare, lite oftare.

Komplimanger
En snabb-grabb på morgonpasset i söndags var imponerad av min streamline och sa att jag var en halv kroppslängd före honom i frånskjutet och att det var grymt. Sånt gör att jag växer. Eller random dudes som hänvisar till mig som proffs. Eller när någon byter bana (eller ber mig byta, som Karin) för att jag är påstått (för) snabb. Heja!

Välanpassade träningspass
Pass som i söndags morse. Pass som de jag får av Hasse. Utmaningar som ger självförtroendet ett rejält lyft och får mig att vilja svinga mig runt lyktstolpar och sjunga för full hals efteråt. Som får mig att tänka att jag nog faktiskt, trots allt, är bäst i hela världen.

Tekniktips
Lika frustrerande det är att inte veta hur höftsnärten jag letar efter känns, lika inspirerande är det att ägna pass efter pass, meter efter meter, timme efter timme åt att leta efter den. Jag suger åt mig av alla tips jag får och gör vad jag kan för att förbättra min teknik. Vissa saker verkar aldrig förändras, andra går steg för steg åt rätt håll. Älskar att se mig själv simma och hitta saker jag kan korrigera.

Engagemang
När människor engagerar sig i min simning blir jag peppad. När jag får ett meddelande från Micke som säger att vi ska få ordning på min höft, när Hasse ger mig tider att simma på som han förutsätter att jag klarar eller när någon klappar mig på axeln i vattnet och säger att nu jävlar, nu gör vi det här. Sånt får mig att hoppa jämfota av iver.

Konsumtion
Jag har alltid plats för en baddräkt till. En för varje tillfälle, varje sinnesstämning och varje färgmatchning. Internet är livsfarligt och det enda som räddar mig från fördärvet är att jag har en stabil bakdel som inte kommer till sin rätt i baddräkter med minimala stjärtstycken.

Ja, detta om detta. Om inte ovanstående är tillräckligt så har jag skrivit en artikel i ämnet för Medley - Så tar du dig ur motivationssvackan - som du kan läsa. Står ungefär samma sak där.

söndag, november 27, 2016

SSS - Supersimsöndag

Jag gjorde motsatsen till att försova mig imorse. Vaknade innan klockan hade ringt och klev upp, för att sedan inse att det var två timmar tills jag skulle åka och simma. Övertaggad? Vi snackar alltså kl. 5 på morgonen nu...


Idag var det Jeff som var ansvarig för passet med Human Ambition/Aktivitus i Vasalundshallen. Han var superbra! Höll ihop hela gruppen så att vi körde övningarna gemensamt, och inför huvudserien kunde vi välja på 12x75 meter eller 12x100 meter med start 2:30. Kravet var minst 30 sekunder vila.

Var man snabbare skulle man köra hårdare, typ. Jag tror alla fick ut mycket av det!


För mig har det gått snart tre månader sen jag körde hundringar med starttid senast, pga diskbråcket och det där. Bestämde mig därför för att hålla ett ganska modest tempo, kanske f2+, för att inte klappa ihop på slutet. I tid tyckte jag att det just nu borde innebära strax under 1:50/100 meter.

La alla kontrollerat på 1:47-1:48 utom två, som gick på 1:45.

Jag är för fan... helt awesome. Är så NÖJD! Tillfredsställelsen efteråt och känslan av att vara på väg tillbaka igen! Ah... jag kan inte ens beskriva...!

Det här var kanske tio sekunder långsammare än vad jag under normala omständigheter borde kunnat lägga dem på, men ändå..! Dansade ut från simhallen och kraschlandade hemma med en flarra julmust.


Lite senare på kvällen var det dags för supersimsöndagens andra pass, också med Human Ambition, men i Vårby. Att simma två pass samma dag är lyxigt och jag tycker det ger en bra känsla i vattnet.


Kvällspasset bestod av teknikövningar och fokus på att hitta höften och koppla ihop armar och ben. Efter insimmet körde vi 4x(4x75 m) enarmscrawl, demont med enkel andning, demont med dubbelandning och demont med enkel andning igen.

Det var länge sedan jag kände mig som en så komplett nybörjare. Övningen var jättesvår!


Jag blev väldigt frustrerad under passet. Det var roligt och supernyttigt men jag fattar inte riktigt hur jag ska få till den där höftsnärten. Jag vet inte hur det ska kännas eller hur det ska se ut.

Jag tycker jag gör rätt, men eftersom Micke säger annorstädes så är det uppenbarligen inte så. Jag ifrågasätter honom inte. Och jag tror mig ha räknat ut att det är det här Hasse är på mig om också. fast han använder andra ord.

Är hur som helst mäkta belåten med helgen. Fem timmar i vattnet och nästan 10.000 meter. Glad, peppad, motiverad.

lördag, november 26, 2016

Snygga spiror?


Det här skulle kunna vara en bild av mig och mina känslor.

Johan (till vänster) illustrerar hur jag kände över all benspark som ingick i morgonens simpass och Micke (till höger) illustrerar hur glad jag var resten av tiden.

Det var ett riktigt jobbigt pass, men är det inte precis det man vill att träning ska vara? Va? Va?


Jag gillar inte att träna benspark, men när jag får göra det med fenor så är det okej, och jag tänker att fenorna ger mig både styrka och bättre teknik. Det vore i alla fall fint om det var så. Dagens pass innehöll nämligen totalt 1800 meter ben. Man tackar. Det är som ett helt simpass i sig. Fruktansvärt!

Men tänk vilken tur att jag hade Karin på min bana. Karin älskar benspark och förefaller vilja köra det jämt, och vad det verkade, helst utan särskilt mycket vila. Jag gjorde likt en ivrig hundvalp mitt bästa för att helt enkelt bara hänga på henne. Svinjobbigt!


Mellan kickandet fick vi träna på farter och det är ju till skillnad från bensprattlandet riktigt roligt!

Med fenor har jag bra koll på vilka tider jag kan och bör hålla. Inom varje distans skulle vi simma 4xfart 1, 4xfart 2, 4xfart 3 och 4xfart 4. Är väldigt nöjd, det gick både snabbt och i jämn fart.

Passet slutade på totalt 4600 meter, och med det kan jag lägga ännu en episk lördagsmorgon i Vårby till handlingarna. Trött men lycklig. Imorgon har jag dubbla pass att se fram emot. Hurra!

Ps. Jag är öm i pannan. Antar att det är från gårdagens alla startdyk. Knasigt.

fredag, november 25, 2016

Starter uppifrån


Åh vad jag längtade till bassängen idag!

Med mitt nya träningsupplägg så har jag både tisdagar och torsdagar simfria, vilket gör att det känns som om jag knappt tränar alls i veckorna. I gengäld är planen att peta in två pass på söndagar (och förstås ett pass alla ej nämnda dagar). Det blir bra med tid i vattnet varje vecka. In it to win it!


Huvuduppgiften idag var totalt 20 starter uppifrån, med efterföljande 50 meter. Det lät mindre jobbigt än vad det var. Tjugo är mycket, visade det sig.

Fördelar:
  • Det känns oerhört ambitiöst att gång på gång klättra upp på pallen.
  • Övning ger färdighet.
  • 20 häv upp över kanten = gratis styrketräning
Nackdelar:
  • Det är jobbigt att hålla koncentrationen
  • Det gör ont att tappa fokus
  • Skavsår under tårna från pallen

Nu var ingen av starterna lika episkt dålig som den jag gjorde i lagkappen med mina Skansgullisar på Medleys Simutmaning, men de höll klart varierande kvalitet. Framför allt blev jag otroligt trött i mitten och hade supersvårt att koncentrera mig, men sen skärpte jag mig och de sista blev rätt okej.

onsdag, november 23, 2016

Crazy happy

Jag hade ett så rackarns bra simpass idag! Iiiihhh!!!

Att vara tillbaka och träna på egen hand är ännu mer fantastiskt än tidigare, eftersom jag simmar många fler pass i grupp nu. Det är superroligt och inspirerande men jag gillar att göra saker i egen takt också. Att fokusera ensam. Dessutom blir de här korta koncentrationspassen en finfin kontrast mot de, både i tid och distans, långa HA-passen.

Efter dagens träning var jag hysteriskt lycklig.

Sakta, sakta förbättras känsla, självförtroende och fart i vattnet. Jag måste tona ner min uppskattning över Simfrökens pass eftersom det har gått överstyr, men han läser förhoppningsvis inte bloggen.

Dagens pass var nämligen grymt! Återigen suveränt anpassat efter rådande omständigheter och vad jag behöver. Jag var osäker på om jag skulle klara de tider Hasse satt upp, baserat på vad jag presterat under senaste veckans simningar, men det gick så himla bra! Jag fixade det!

Det var som om kroppen plötsligt kom ihåg tempot jag kunde hålla förut och jag behövde inte slita järnet med en känsla av att försöka ta mig fram genom sirap för att simma på de utsatta tiderna. Kände mig som Kevin Spacey i slutet av De Misstänkta. (Vi kan prata om det ifall du inte fattar.)

Är rätt van att köra med fenor nu och håller bra fart med dem, så där fick jag dra av fem sekunder på tiderna. Jag hade så roligt!!!

Slutet var ett utmärkt tillfälle att träna på att få till den där höftsnärten. Den distinkta simningen. Mycket lättare att göra det på korta distanser än på långa, och känslan var jättefin.

Och när jag klev upp ur vattnet var jag som sagt... crazy happy!

tisdag, november 22, 2016

Simskola med besök av radiosporten


Igår var det specialträning på simskolan eftersom vi hade besök av radiosporten. Lasse Persson håller på med en reportageserie om träning och motion, och i ett av avsnitten ska han testa "vattengympa".

Nu är det ju vanligtvis inte sånt vi sysslar med på måndagarna, men nån gång per termin brukar Hasse lägga in ett vattenfyspass, och det blev följaktligen igår.


Efter vår vanliga uppvärmning fick vi på kommando förflytta oss mellan linorna, göra en hinderbana med hopp från pall, snabb simning till mitten av bassängen, dyk ner till botten, upp på kanten och göra fem armhävningar/situps. Sen blev det vertikal benspark, mer kanthäv, trampkamp och gatlopp.

Som avslutning blev det mer traditionell simning med 2x(100 f2, 4x25 dps/andningskontroll).


Efter min massiva simhelg var det här ett ganska skönt avbrott. Jag var lite trött och känslan i vattnet var trög, men jag är ändå stolt över att jag kunde simma mina båda hundringar på 1:50 min/100m utan allt för stor ansträngning.

Det kommer att ta tid att stärka upp musklerna i vänsterarmen igen, men sekund för sekund tar jag mig tillbaka mot de tider jag brukade göra.

söndag, november 20, 2016

En makalöst bra söndag

Det här har varit en makalöst bra söndag. Så där bra att den gärna kan få bli en vana. En riktig ego-dag. Jag har socialfikat och ätit brunch, jag har träffat människor jag gillar och jag har simmat. TVÅ gånger dessutom.

Obsessed is what the lazy call the dedicated!

Jag och Theresia

Igår var jag och Jontan på en trevlig middagsbjudning hos Gunilla & Jens, och det blev lite för mycket vin och alldeles för få timmars sömn. Fem för att vara exakt.

Ändå var jag i Vasalundshallen strax efter sju för att simma med bland annat den sköna bönan på bilden ovan. Det var jätteroligt!

Simfröken Karin

Karin var dirigent för passet, som var på mastiga 5000 meter. Tror dock inte det var någon som faktiskt tog sig igenom hela den distansen på de 90 minuter som fanns till vårt förfogande.

Ordning bland hjälpmedlen är A och O!

Jag och min siamesiska T-Rex Tompalabompa var lite sega i starten men ju längre in i passet vi kom desto mer skärpte vi oss. Och satan vad han simmade fort på slutet, fick ta i mitt yttersta för att inte bli generande långt efter. Roligt! Totalt fick vi ihop 3000 meter.


Följde upp simpasset med ett par timmars fikahäng/second brekkie i MoS. Mycket trevligt. Ingen tid att passa, bara finnas till. Karin kläckte samtidigt idén om att simma igen, i Vårby på kvällen.


Jag behövde inte fundera jättelänge på om jag ville. Klart jag gjorde! Så himla grymt att kunna göra det jag älskar TVÅ gånger samma dag. Inte för att jag måste, inte för att jag borde utan enbart för att jag verkligen ville. Passion!

Passet bestod av en jäkla massa benspark och där emellan försökte jag fatta hur jag ska få med mig höften i simningen. Micke säger att det är nyckeln om jag vill levla upp, så det är väl bäst att kämpa på med att försöka hitta den där rätta knycken.

lördag, november 19, 2016

Energigivande träning


Har jag nämnt hur glad jag är över att jag har börjat simma på lördagsmornarna med Human Ambition i Vårby? Alltid långa, utmanande pass, härliga och duktiga kompisar att pejsa mot och trevlig fika efteråt. Det känns helt enkelt... lyxigt!

Dagens post-simämne var skador och döden, men även såna saker är intressanta att beröra.


Idag var det Björn som var konstnärlig ledare för träningen. Passet på 4000 meter såg ut som följer:

200 insim
8x50 teknik (4 st släp/4 st stop ´n go)
8x50 2x(fart 1-4)

6x300 (f2, fr/ry, f2, progressivt - andra halvan snabbare, progressivt - öka varje 100m, f2)

2x150 andningskontroll (2-, 3-, 5-takt/50)
2x50 kullerbytta på mitten
4x50 fokus voltvändningar
8x50 benspark

200 avbad


Jag simmade hela passet med fenor. Det har sina för och nackdelar att köra med dem, och jag fokuserar på fördelarna. Att simma fort är nämligen väldigt roligt och jag tycker nog att jag kan fortsätta tillåta mig att få lite fartkänsla på ett av veckans pass.

Att kunna simma en progressiv trehundring med 1:40 - 1:30 - 1:20 i snitt per 100 meter är liksom lite jättegrymt. Och att kunna hålla nästan samma fart som de snabbaste fiskarna i gänget är häftigt, även om jag simmar med fenor och de utan. Fenorna gör förstås en hel del, men definitivt inte allt.


Och så måste jag bara skriva något om gårdagens pass i Vilundabadet. Fredagsmys deluxe!

Det gjorde mig så glad och jag fick massor av energi! Inte för att jag gjorde allting bra, utan för att passet var så väl anpassat  till den nivå jag befinner mig på just nu, när jag lägger de externa gummifötterna åt sidan. Inget märkvärdigt, men jag blev utmanad och kom därifrån mentalt starkare. Precis som det ska vara.

Jag har verkligen världens bästa Simfröken. Alltid perfekt fingertoppskänsla. Tacksamheten...!

fredag, november 18, 2016

Ett foto i timmen-fredag

EFIT står för ett foto i timmen och går ut på just det - att man publicerar ett foto varje timme. Det är rätt kul, så det har jag gjort på Instagram idag.



08:15 - Rise and shine! Sovmorgon idag.



09:15 - Hmm... jobba lite eller kolla Netflix istället?



10:18 - Simtajm! Vilken färg är jag idag?



11:35 - Iiiihhh! Så himla bra simpass. Klädd i svart och silver.



12:34 - Att hänga upp blöta simprylar är det TRÅKIGASTE som finns.



13:30 - Regnig promenad med jyckestycket



14:25 - "Jag vill att det ska synas att jag har kompisar."



15:30 - Fortfarande lunch, fortfarande vänner.



16:21 - Handlar sånt som ser nyttigt ut men har tankarna helt på vilken B&J-smak jag ska välja.



17:45 - Yoga för styrka, rörlighet och inre balans. Namaste!




18:45 - Fick blommor av min manly man.



19:20 - Köttfredag och ett glas rött, men bara ett litet. Simträning imorgon kl. 7.



20:25 - Parkerad i biorummet framför Start Trek.



21:55 - I Star Trek kämpar våra hjältar fortfarande för att rädda... världen? rymden?



22:45 - Tack för idag. Godnatt!

torsdag, november 17, 2016

Simpass med fokus på fokus


Under de senaste veckorna med diskbråcket har jag i princip inte orkat simma mer än två gånger i veckan - på måndagar med Medleys träningsgrupp i Vasalund och lördagar med Human Ambition i Vårby. Om vi bortser från helgen med Camp of Darkness förstås.

Eftersom jag mår bättre nu är det dags att öka volymen igen, till fyra gånger i veckan. Två gånger på egen hand med pass från fröken Hasse samt tidigare nämnda träningsgrupper. Det känns bra. Jag längtar efter att simma mer!


Att ha ett förberett pass i handen är en förutsättning för att jag ens ska finna det lönt att gå till simhallen. Annars larvar jag mig bara, vilket är okej ibland men inte alltid. Gårdagens träning, med fokus på fokus, var väldigt givande och gick ut på att kontrollera vilken fart jag simmade i.

När Hasse introducerade det konceptet till min simning för ett par år sedan var jag väldigt frågande (på gränsen till ifrågasättande?) men nu förstår jag vilken enorm fördel det är. I våras hade jag stenkoll på vilket tempo jag höll, men nu är det rätt svajigt. Färskvara tydligen.

Med hjälp av klockan på väggen lyckades jag ändå hyfsat, och det höll hjärnan upptagen med svåra beräkningar större delen av passet. Kände mig nöjd och glad efteråt.

---
För att peppa lite extra har jag dessutom anmält mig till ett simpass med Simcoachen Anna Rosén Rösiö i december. Ser fram emot att upptäcka ännu en ny dialekt i simningen.

onsdag, november 16, 2016

Vänster triceps är helt off


Igår körde jag första passet med PT-Tompa på drygt två år. Två och ett halvt kanske. Han är äntligen tillbaka, och dessutom på ett gym som inte kräver att jag är medlem för att kunna boka pass med honom. Så jävla bra!

När jag tränade för Tommy var jag superstark. Det kan eventuellt han något att göra med att jag var på gymmet minst tre gånger i veckan och tränade själv också. Gjorde armhävningar med både händer och fötter i TRX och såna instabila saker. Rätt coolt.

Sen slutade Tommy och all min motivation dog. De senaste åren har jag släpat mig till gymmet och viftat med lätta vikter en gång i veckan, främst med syfte att hålla axlarna i trim för simningen.


Men nu är vi igång. Det blev ett "lugnt" pass av sjukgympakaraktär som omedelbart genererade träningsvärk.

Mest intressant var kanske att jag verkligen fick bevisat att musklerna i vänster triceps är helt off. Diskbråckseffekt. Jag klarade inte att få upp en 3kg-hantel i tricepspress med vänstern, medan högerhanden svingade samma vikt som om den var av papier maché.

Enda sättet att få tillbaka styrkan är att bygga upp den igen, sakta men säkert. Fortsätta kämpa, trots frustrationen över att jag tar i mitt hårdaste utan att det händer ett smul.

tisdag, november 15, 2016

Tänk 0-0 nu

Igår var det fruktansvärt nära att soffan vann över mig. Jag var trots middagslur så fasansfullt trött och frusen att en kväll i simhallen kändes helt ogenomförbar. Trots att jag älskar att vara där!

Jag rullade i alla fall ner på golvet och iväg, frös obeskrivligt mycket till en början, men fick sen upp både värme och engagemang av simfröken Hasses pass. Vilken tur att jag åkte!

Moi, Fröken och bästa simpis Maria

Passet gick ut på att hantera pulstoppar. Gjorde mig själv stolt genom att välja alternativet med fyra varv av 2x25 meter hårt följt av 50 meter lugn återhämtning med kort vila. Det andra alternativet innehöll bara en 25:a och kändes som det självklara för mig just nu. Men nej.

Jag gjorde valet eftersom det blir mer och mer uppenbart att bristande kondition är ett större problem än en svag vänsterarm. Jag känner mig otränad och har tappat både känsla och teknik i vattnet.


Min reaktion på det är flykt. Jag vill inte ta tag i det. Jag orkar inte hantera prestationsångesten och vetskapen om att jag inte är lika bra som jag var. Vill inte acceptera att jag har tappat så mycket som jag har gjort.

Det är mycket enklare att vältra mig i känslorna av misslyckande och tankar om att jag är värdelös som inte klarat mig genom det här med bättre resultat. Att allting är mitt fel och att jag är lat och oduglig.

Det gäller allting. Jobb, kost, fritid. Jag har aldrig varit särskilt lysande på att hantera motgångar.

Vägen tillbaka stavas rutiner. Ju sämre jag mår desto viktigare blir det att ha en plan och struktur för vardagen och för träningen. Sedan diskbråcket och alla mediciner introducerades i mitt liv så har jag varit väldigt trött, men nu är pillren på väg ut och jag måste hitta vägar att återvända till mina gamla uppkörda hjulspår. Det borde inte vara allt för svårt.

Mitt i allting finns det ändå så mycket jag är tacksam över. Framför allt människor omkring mig som genom ord och omtänksamhet gör allting lättare. Jag är egentligen jävligt lyckligt lottad.

måndag, november 14, 2016

Hälsostatus: nacke, fot, mentalt

Jag förstår att omvärlden brinner av iver över att få veta hur det står till med min hälsa, så här kommer en fullständig redogörelse.

Hälsostatus diskbråck
MR bekräftade att det är ett diskbråck i nacken, kota C7 eller nåt sånt. Eftersom jag inte har ont längre så får jag börja fasa ut de två medicinerna jag tar, Gabapentin och Naproxen. Om allt går som det ska är jag pillerfri om knappt två veckor. Jag gör sjukgympa och får simma hur mycket jag vill. Styrkan i armen är fortfarande nedsatt, men jag vill tro att det går åt rätt håll.

Hälsostatus fot
Det här är sorgebarnet, så mycket värre än diskbråcket. Jag har ont i vänsterfoten när jag går, och har haft det ända sedan dagen efter Hässelbyloppet i början av oktober.



I förra veckan gjorde jag MR av foten och idag var jag på uppföljning. Jag bad om att få gå till en annan ortoped än senast och upplevelsen var betydligt bättre. Han förklarade att jag har cavusfötter och höga fotvalv.

Jag fattade inte riktigt allting han sa, men han försökte förklara det som att senorna är tyglarna på en häst. Den ena tygeln är lite lång, den andra är lite kort och därför vrids hästens huvud, aka min vänsterfot, åt höger. Det gör att jag belastar utsidan på foten när jag går, vilket i sin tur har lett till en överbelastad, inflammerad sena. Och så var det något om att jag är kort i hälsenan också.

Jag får räkna med 3-4 månaders vila från löpning, och ju mer jag vilar även från promenader desto bättre är det. Någon direkt rehab kan jag tydligen inte göra, men jag ska skaffa formgjutna iläggssulor som avlastar senan.


Jag hade en tid för att göra såna inlägg bokad hos Aktiv ortopedteknik i nästa vecka, men eftersom de precis börjat med drop in så drog jag dit redan idag på vinst och förlust. Fick komma in på direkten och visa upp mina fossingar för Elin.


Sen fick jag göra en avgjutning och bli fot-fotad. På bilden syns det ju extremt tydligt hur jag belastar foten. Sulan jag får om tre veckor kommer att avlasta mittdelen.

Hälsostatus mentalt
Foten kommer att bli bra och jag kommer med stor sannolikhet kunna springa igen när inflammationen lagt sig. Det finns ingen anledning till att deppa ihop och ändå är det precis det jag gör.

Jag har inte hunnit starta om systemet än, och just nu förstår jag inte hur jag ska överleva den här vintern utan löpturer och långa promenader med Reka i skogen. Det som håller mörkret borta.

Att ersätta löpningen med simning skulle innebära 8-9 simpass per vecka. Riktigt så ambitiös är inte ens jag ännu, men det är i vattnet jag måste hitta min styrka och motivation. Så mycket förstår jag.