Att vara tillbaka och träna på egen hand är ännu mer fantastiskt än tidigare, eftersom jag simmar många fler pass i grupp nu. Det är superroligt och inspirerande men jag gillar att göra saker i egen takt också. Att fokusera ensam. Dessutom blir de här korta koncentrationspassen en finfin kontrast mot de, både i tid och distans, långa HA-passen.
Efter dagens träning var jag hysteriskt lycklig.
Sakta, sakta förbättras känsla, självförtroende och fart i vattnet. Jag måste tona ner min uppskattning över Simfrökens pass eftersom det har gått överstyr, men han läser förhoppningsvis inte bloggen.
Dagens pass var nämligen grymt! Återigen suveränt anpassat efter rådande omständigheter och vad jag behöver. Jag var osäker på om jag skulle klara de tider Hasse satt upp, baserat på vad jag presterat under senaste veckans simningar, men det gick så himla bra! Jag fixade det!
Det var som om kroppen plötsligt kom ihåg tempot jag kunde hålla förut och jag behövde inte slita järnet med en känsla av att försöka ta mig fram genom sirap för att simma på de utsatta tiderna. Kände mig som Kevin Spacey i slutet av De Misstänkta. (Vi kan prata om det ifall du inte fattar.)
Är rätt van att köra med fenor nu och håller bra fart med dem, så där fick jag dra av fem sekunder på tiderna. Jag hade så roligt!!!
Slutet var ett utmärkt tillfälle att träna på att få till den där höftsnärten. Den distinkta simningen. Mycket lättare att göra det på korta distanser än på långa, och känslan var jättefin.
Och när jag klev upp ur vattnet var jag som sagt... crazy happy!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar