Jag kastar stenar i mitt glashus
Jag kastar pil i min kuvös
Och så odlar jag min växtvärk
Ja, jag sår ständigt nya frön
Med tanke på diskbråcket kan det verka som ett konstigt val att gå all in och simma så många pass, men jag vill återigen påpeka skadan i nacken i-n-t-e beror på simningen och att jag får träna. Jag mår bra av det. Och faktum är att jag knappt har ont längre.
Alltså...
Camp of Darkness - pass 1
Jag och Thomas var siamesiska T-Rex. Karin var simfröken. Hon behövde bara säga till på skarpen en gång för att vi skulle uppföra oss som vuxna och skärpa oss en aning.
Kvällens pass såg ut så här. Måhända flams- å tramsade dinosarna lite, men när det skulle simmas hundringar i fart 1-4 var det fullt fokus och vi levererade utmärkta tider. Fick ihop 2500 meter totalt.
Körde allt utom insimmet med fenor och avslutade med att på ett episkt vis simma min allra första hundring medley. Tekniken kan, jag säger kan, ha lämnat lite att önska.
Sen filmade Karin mig på en 50:a medley. Vackert... ehh...såatthe.
Camp of Darkness - pass 2
Hann knappt åka hem och sova innan det var dags att kliva upp igen och åka tillbaka till Vårby för ett nytt simpass - Phoenix rising. Många glada deltagare hade dykt upp för att morgonträna.
Återigen åkte fenorna på och jag simmade som om det inte fanns någon morgondag. Hade fin känsla och bra tempo. Dessutom simmade jag alla distanser, totalt 4700 meter, med en ruggigt jämn fart.
Vi var sex personer som samsades ypperligt väl på banan. Ordning och reda, inte för lång vila. Pepp och high fives. Det är ett roligt gäng att simma med det här.
Stina hetsade till stordåd under hundringarna som skulle gå i fart 2-4. Hon sa att vi måste stå på tröskeln till döden när vi var klara med den snabbaste hundringen, så jag gjorde mitt bästa för att uppnå det. Lyckades slira in på 1:15 som bäst, vilket faktiskt känns rätt mäktigt, även om det var med fenor.
Var trött på slutet men fick verkligen kräma ur det sista under fyra snabba 25:or mot Stina.
Efter passet blev det äntligen en sån där LOVELY bulle från Finefoods i sjöstan. Den är så god att jag flera gånger övervägt att köra genom hela stan för att köpa en. Har ytterligare en som väntar till kvällsfika också.
Passade på slå ihjäl lite tid i Sjöstan med att belöna mitt slit i vattnet med en världsamysig tröja från Adidas till bra pris.
Camp of Darkness - pass 3
Eftermiddagens pass var lite glesare befolkat än morgonens, och jag ska inte säga att kroppen var oberörd av de tidigare passen. Däremot hade jag en superbra känsla direkt när jag hoppade i vattnet.
Efter ett insim i storleksordningen av ett för vanliga människor normallångt simpass fick vi simma huvudserien med tamagotchi. Beepmojäng. Tempo trainer. 5x(5x50m + 150 meter) med beepet inställt på 1:10, 1:04, 0:98, 0:90 och 0:84. Varje gång det pep skulle jag snärta till med höften.
Så svårt. Och så jobbigt mot slutet! Så här i efterhand kan jag ändå vara nöjd, men där och då kände jag mig mest trött, lite lam och ganska negativ.
Avslutade passet med 4x50 ryggsim och fick ihop totalt 4000 meter.
Det verkar som att jag blir ensam om att köra alla pass i campet.
Jag hade kunnat kalla oss tre på bilden för ett Dream Team, Team Äckelgrymma, om det inte vore så att mina comrades in arms SVIKER mig på helgens fjärde pass - morgonpasset imorgon. Karin påstår att hon har giltigt skäl men min siamesiska T-rex har inte ens försökt hitta på en vettig ursäkt. Suck.
Ser ändå fram emot morgondagen. Tycker det här är så fruktansvärt roligt!
2 kommentarer:
Jag är imponerad! Bra jobbat, att du ens orkar lyfta armarna pass efter pass....
DEN tröjan ser ju supermysig ut, vad heter modellen?
//Maria Möller
Tack! Ja, det var lite segt i nacke och axlar efter sista passet igår. :)
Modellen heter womens teddy fleece. Superskön!
Skicka en kommentar