torsdag, februari 28, 2013

Ett separat erkännande också

Jag har ätit en apfelstrudel varje dag den här veckan. I tisdags åt jag en och en halv. Imorgon planerar jag att äta en blåbärsstrudel.

Hur många "heisse schoko mit sahne, bitte" det har blivit har jag inte ens fingrar till att räkna.

Men det är okej, det är semester. Och som kompensation har jag inte ätit något godis eller fikabröd alls från bussen på eftermiddagen. Inte ett enda! Det är rekord!

Solsken och fallskador

Idag åkte vi till Sportgastein. Det ligger några hundra meter högre än de andra topparna och utsikten är fantastisk!! Solen sken (högra bilden) och de breda och fina pisterna höll sig bra i princip hela dagen, med några undantag.

Jag körde omkull på förmiddagen och gjorde illa armbågen. Tänk att ett så litet ynkligt blåmärke, som det på den övre vänstra bilden, kan orsaka sådan smärta!! Skrapade i knät lite också (nedre vänstra bilden) men det störde i alla fall inte min åkning som armbågen gjorde. Tråkigt och irriterande. Först gjorde det ont konstant men nu börjar det kännas mycket bättre. Imorgon är jag nog frisk.

Blev ingen yoga idag men väl bastu, bubbelpool och lek i utomhuspoolen.

onsdag, februari 27, 2013

Djupare benböj

Och på den tredje dagen åkte vi till Dorfgastein. Blev ganska mycket skidåkning och jag kämpade för att, åtminstone bitvis, böja mer på benen. Backarna var hyfsade, vädret likaså. Men ibland kom dimman in och då var det som att köra med ögonbindel.

Jonas stod för "Dagens Fadäs" (aka Stavfelet) och förärades med pingla.

Efter skidåkningen blev det yoga, bastu och bad i poolen som vanligt. En härligt maxad dag.

tisdag, februari 26, 2013

Inte så mycket åkning

Imorse snöade det ymnigt ute och i backen var sikten till och från lika med noll. Så det blev inte så mycket åkning idag, bara ett par timmar. Och några av de åken var faktiskt riktigt fina.

Efter lunch (och apfelstrudelfika) kom vi tillbaka till hotellet. Yogade en halvtimme och hängde ensam i poolen i över 45 min. Simmade och lekte som om jag var barn på nytt.

En usel skiddag men i det stora hela ännu en fantastisk dag.

måndag, februari 25, 2013

En perfekt första dag

Solsken. Fina backar. Åkte lagom länge. Åkte bättre än väntat. Drack varm choklad. Åt apfelstrufel. Yogade. Badade bubbelpool. Bastade. Drack fördrink. Hade trevligt.

Allt har varit perfekt.

fredag, februari 22, 2013

Jag har tappat muskler

Sedan juni förra året pågår en kamp för att ta kontroll över min kost. Späkning kallar jag det, vilket får det att låta värre än det är. Det handlar egentligen om att dra ner på det onyttiga och att inte äta för mycket helt enkelt. Same old, same old.

För att hålla koll på kroppssammansättningen brukar PT-Tompa hjälpa mig att mäta just detta. I november gjorde jag en mätning begränsat bättre än gången innan. I december var det däremot stora, stora framsteg. Kändes riktigt bra.

I onsdags var det dags igen. Hade höga förväntningar, det ska erkännas. Och resultatet... ptja... allt beror på vad man vill uppnå.

Jag hade gått ner 2,5 kg men det var mest i minskad muskelmassa. Det är egentligen inget problem. Jag har en bra muskelvolym att ta av, och den minskade muskelmassan är jämt fördelad över kroppen. För löpning är resultatet nästan perfekt, förutom att jag har fått en liten extra fettinlagring kring bålen, som kan bero på att jag ätit för lite. Mindre muskler betyder mindre att släpa på när jag springer, vilket kanske också är förklaringen till varför löpningen går så bra just nu.

Så vad är då problemet? Jo, att jag vill bygga muskler, inte tappa dem. Jag vill förvisso bli snabb i löpningen, men jag vill inte ha en löparkropp. Jag vill ha en atletisk kropp. Så botemedlet nu blir att försöka äta lite mer så kroppen inte ställer in sig på svält. Och hoppas att nästa mätning ser bättre ut.

Nästa vecka ska jag dock inte fokusera nämnvärt på kosten, mer än att se till att jag dricker minst en varm choklad med vispgrädde om dagen. Det är dags för den årliga Österrikeresan och jag ser verkligen fram emot det. Ska bli så skönt att komma bort! Ser till och med fram emot 25 timmar i buss. Total avkoppling.

Vissa av mina reskamrater känns däremot lite nervösa. För att inte säga övertaggade. Jag vet inte.

Skidklar!

torsdag, februari 21, 2013

Det är ljusare nu

Det känns i hela kroppen. Himlen har en ny nyans. Det finns hopp!

Nu ska bara snön bort. Snart är det över!!

onsdag, februari 20, 2013

Frustration på simpasset

Sjätte tillfället på crawlkursen. Först ska sägas att jag var lite ut slag redan innan. Trumpen, frånvarande och otaggad. Dålig tajming på det, eftersom jag egentligen längtat efter kursen.

Efter insimmet delades vi in i två grupper, en teknikgrupp och en intervallgrupp. Ena simfröken sa att jag fick välja grupp, den andra att jag skulle vara i intervallgruppen. Jag valde ändå teknikgruppen, men det kanske var fel av mig. Allt blev bara värre av det.

För att göra en lång historia kort så fick jag information som jag inte förstod om hur jag skulle förbättra min teknik (som jag samtidigt fick höra var bra) men de ändringar jag försökte mig på följdes inte upp så jag vet inte om jag gjorde rätt eller inte. Mycket tid plaskade jag runt på egen hand. På slutet fick jag lite hjälp att gå igenom allt, men jag uppfattade den informationen som tvärt emot vad jag fått lära mig tidigare. Och istället för att få prova mig fram och reda ut begreppen fick jag göra en övning som inte hjälpte mig alls, och sen var kurstiden slut. Gah! Jag och simfröken pratar inte alltid samma språk.

Det han (ja, båda simfröknarna är hanar) försökte hjälpa mig med var nog egentligen varför jag är så långsam. Det var i alla fall slutklämmen. Jag gör helt rätt och borde glida bättre genom vattnet än jag gör. Sa han. Och jag kan hålla med för folk simmar fortfarande in i mig. Men kursen gjorde mig mer förvirrad än någonsin och nu har jag ingen aning om var jag står. Och så är det två veckors uppehåll...

Anmälde mig i alla fall till steg 3 idag. Bättre lycka nästa gång kanske...

Kill your darlings

Vi håller på med ett nytt renoveringsprojekt hemma. Ett stort. Hela entréplanet ska göras om. Ytterväggarna ska isoleras, vi ska lägga nytt golv med golvvärme och vi ska göra om köket. Hantverkarna kommer i juni. Vi har redan hela vardagsrummet fyllt med gips- och spånskivor, så på den fronten är vi redo.

Men så är det det här med kök. Redan för ett år sedan var vi hos Noblessa, som ritade nedanstående förslag åt oss:



Jag blev direkt förälskad i det här köket och inget förslag efter det här har riktigt fallit mig i smaken.

Tills nu.

I tisdags var var i hos Kvänum. Och jag blev kär igen. Köksplaneraren där, en dam med gedigen erfarenhet, ändrade på flera av de saker jag tyckte absolut bäst om med Noblessas kök, och jag köpte allting rakt av. Hon motiverade sina ändringar SÅ bra. Så här såg hennes förslag ut:



Hela köket är så sinnessjukt fint att jag vill gråta. Jag vill gråta för att det kostade precis så mycket som man kunde tro. Nästan ännu mer. Väldigt mycket mer än Noblessaköket. Väldigt mycket mer än vad jag önskade att det skulle kosta. Men stilen på det, detaljerna, rymden i rummet.... ååh. Vill ha!!! Nu!

Vad det blir får vi se. Men eftersom varken jag eller JG just nu är ek. ob. så kanske det är så här det slutar:


Trangiakök. Men det är ju också bra...

tisdag, februari 19, 2013

Pay it forward


Jag har mina vänner att tacka för mitt aktiva liv. Mycket av min träning har inspirerats av dem. Hade inte mina vänner fått in mig på det spår jag är idag så hade jag inte tränat som jag gör. Visst är det jag själv som utför all träning, är den som svettas och sliter, men utan att få en fot i rumpan hade jag aldrig kommit igång så här.

Sara är skyldig till två av de saker jag ägnar mig mest åt. Löpning och yoga. Det var Saras ord om härlig morgonyoga som fick mig att börja själv och sedan själv hitta den fantastiska känslan i det. Och det var i hennes sällskap som jag fastnade för långdistanslöpning.

Martind (med d som i Lindad ) tog med mig till gymmet. Med styrkeprogram från Ove Rytter (eller vem det nu var) så lotsades jag mellan maskinerna. Tog i så jag blev blå utan att stången i Smith-maskinen rörde sig en millimeter. Men jag gillade det och sju år senare är jag kvar i samma gym.

Gunnika var den som fick mig att klättra på väggarna. Medan jag med ångest och höjdskräck drog mig uppåt stod hon tålmodigt under och peppade. Det senaste året har jag nästan inte klättrat alls, men det är bara i praktiken jag har ett uppehåll. Inte i tanken.

Jontan tog med mig och vandrade. Min kärlek för att vara ute i naturen grundade nog min morfar redan när jag var liten genom att ta med mig på åtskilliga promenader längs "Hemliga stigen", men det var Jonas som fick mig att uppskatta det storslagna med fjällvandring.

Sedan inspireras jag förstås av att läsa en rad olika träningsbloggar, men det handlar mest om att själv få motivation av att läsa om hur andra kämpar. Det är inte så grenspecifikt utan mer övergripande.

Min förhoppning är inte bara att jag lyckats ta tillvara det som mina vänner har gett mig, utan att jag också lyckats förmedla samma lust för träning vidare. Det känns bra att veta att det är jag som har lurat mamma, pappa och Jonas till gymmet. Jag blir glad av varje människa som jag kan motivera till ett mer aktivt liv, för träningen har gett mig så otroligt mycket själv.

Pay it forward!!


måndag, februari 18, 2013

Spanska ridskolan - och idag känns det bättre!


En god natts sömn senare så känns det lite bättre igen. Dessutom hade vi en bra inomhusträning i Arningehallen imorse, jag och Reka. Jag fick nytt hopp.

Fortsatte öva mycket ställande med externbelöning bakom, och den här gången tyckte jag det blev bättre effekt än senast. Ett distinkt och snabbt ställande och hon stannade med största delen av sin vikt på bakbenen, beredd att sticka på belöningen. Kändes bra! Tänk bakåt!!

Dessutom ska jag byta ut stanna-ordet. Just "stanna" använder jag rätt mycket till vardags utan att riktigt se till att det efterlevs till 100%. Så i framtiden blir det "stå" istället, och det ska betyda ett snabbt, snyggt ställande...

Tog tag i det sorgebarn som vårt fotgåendet är också. Fast så sorgligt tycker jag inte att det är när vi tränar. Inte så illa som det blir på tävling. Behöver verkligen tävlingsträna! Och vara noga med mina kriterier under träning. Hur jävla svårt ska det egentligen vara?

En tredje sak jag har tänkt på är "Spanska ridskolan". När jag var liten fick jag lära mig att man alltid tränar hästarna där med full uppvisningsmundering, för att det inte ska vara någon skillnad mellan träning och uppvisning. Det här borde jag ta till mig. När jag tränar är det leksaker i fickorna, godispåsar som sticker ut och jag har alltid klickern i högerhanden. Allt det är borta på tävling och det kanske inte känns så himla roligt för Reka att visa upp sig från sin bästa sida då, när det inte verkar finnas belöning inom räckhåll. Det är i alla fall värt att tänka på.

söndag, februari 17, 2013

Lydnadsfiasko på Ekerö


Jag har varit så deprimerad och frustrerad idag att jag velat vända ut och in på mig själv för att bli av med ångesten.

Startade lydnadsklass 1 igen med Reka och var helt säker på att vi skulle ta vårt sista 1:a pris i klass ett. Göra bästa tävlingen hittills. Allt framöver är planerat enligt det. Istället nollar vi läggandet, och trots att jag ser att hon inte lägger sig så har jag inte ens sinnesnärvaro nog att försöka mig på att ordna det med ett dk. Gissar att hon inte la sig för att vi har tränat rätt mycket ställande sista tiden, för att försöka komma till rätta med det. Och inte ens det har vi lyckats med, fortfarande lika usla poäng. Fotgåendet samma fiasko som alltid. FAAAAAN!!

Poängen såg ut så här:

Platsliggning 10
Tandvisning 10
Linförighet 6,5 (ojämn pos, drar sig före, snett sitt)
Läggande 0
Inkallande 9,5 (strul avslut)
Ställande 7 (sent ställande)
Apportering 10
Hopp över hinder 10
Helhetsintryck 8,5

Totalt 154,5 poäng och ett 2:a pris. FAAAAAN!!

Känner mig inte särskilt peppad att gå vidare nu men jag hoppas jag kan glömma och ta nya tag. Jag tror att både jag och Rekan var lite ofokuserade innan starten idag. Reka kollade på de andra hundarna, vilket hon aldrig brukar göra och jag var nog inte riktigt med i huvudet. Glömde fokusera på att ha roligt med Lill-Tratt och vara tydlig, vilket är de tankar jag brukar försöka ha i huvudet.

Var supertrött och ledsen när jag kom hem efter tävlingen och hade ingen som helst lust att dra på mig löparkläder och försöka få ihop 20 km, men efter att ha sovit i lite mer än en timme så stack jag iväg i alla fall. Och jag fick ihop mina kilometer, vilket var tur. Min självkänsla hade inte mått bra av ännu ett misslyckande idag.

FAAAAAN!!


lördag, februari 16, 2013

Rekas agilitytävling

Började med agilityloppet där vi diskade oss. På ett bra sätt! Hon satte tassarna på gungan vid fel tillfälle och sprang tillbaka genom en tunnel men resten fungerade bra.

Hopploppet är jag väldigt, VÄLDIGT nöjd med. 5 fel i slalom fick vi, men för kanske första gången någonsin så handlade jag som planerat och gjorde vad jag kunde för att hjälpa henne rätt. Synd på felen, vi förtjänade en nolla.

Elsas agilitytävling

Idag tävlar vi agility i Väsby, jag och tjejerna.

Elsa är klar för dagen och jag måste väl säga att jag är både nöjd och besviken. Banorna kändes supertrevliga och lätta efter alla kluriga lagbanor vi har kört senaste tiden, men trots det fick vi inte till något nollat lopp.

I hopploppet rev hon första hindret (igen) och det är alltid en riktig turn off. Men sen flöt det ändå på riktigt bra ända till slutet där jag blev otydlig så hon sprang förbi ett hinder. Bra tid, bortsett från det. 10 fel.

I agilityloppet var hon i första hindret men det låg kvar. Allt gick väldigt bra fram till gungan, som tog oändligt lång tid. Hon stod en lång stund och vägde på mitten av den innan hon tog sig över. Tappade kanske lite koncentration då för sen rasade en pinne. Vi fick förstås en del tidsfel också, men på det hela taget var det inte så illa.

Nu ska jag fördriva ungefär en timme innan det är Lill-Tratts tur.

fredag, februari 15, 2013

Om jag kunde vara inne

Jag har kommit fram till att vintern nog inte skulle kännas lika illa om jag kunde vara inomhus mer. Välja mina strider utomhus liksom. Strunta i att gå ut alls om vädret var för vidrigt.

Men nu kan jag inte det. Jag väljer att fokusera på löpningen, vilket är en året runt-grej om man tänker springa marathon, och Kolabjörnarna måste ut och promeneras/aktiveras/toaletteras massa gånger varje dag. Så något inomhussittande ges det tyvärr inte möjlighet till. Och därför längtar jag till våren så mycket att jag snart skriker högt i frustration!

Men just nu är jag i alla fall inne. Ser på den fantastiska filmen Mary and Max - 9/10 tootsies. Har du inte sett den så måste du göra det!

Puss, hej!

torsdag, februari 14, 2013

Romantisk kväll!?

Har sett Beautiful Creatures ikväll. Tjejfilm tydligen. Jag gillade, Jonas inte. 7/10 tootsies resp. 2/5 t.

Filmen hade allt. Magiska krafter, knepig kärlek, onda figurer, hat, sensmoral och ett lyckligt slut!

Kvällen inleddes med en inte lika lyckad romantisk middag som varade max tio minuter och intogs på Burger King. Man kan inte få allt, right?

Min målbild



Hittade den här YouTube-filmen på Annas "Orka mera"-blogg. Så jäkla häftigt! Plötsligt fick jag en målbild. Det är så där stark och smidig jag vill vara!

Det grymmaste är att tjejen får det att se så lätt ut! Har du aldrig provat TRX eller yoga så kan jag försäkra dig om att det är allt annat än lätta saker hon gör, även om man bortser från det uppenbart svåra som att gå ner i split. Eller spagat. Har aldrig lärt mig vilket som är vilket.

Idag firar jag förresten Alla hjärtans dag med att tycka extra bra om mig själv! Det är ganska lätt faktiskt. Jag är snygg, vältränad, intelligent och en hejare på att springa intervaller. Det sistnämnda gjorde jag på gymmet i morse och det gick riktigt bra. Ikväll blir det bio och imorgon är det fredag! Och bäst av allt är att jag kom på att jag nog kan klämma in lite simning imorgon eftermiddag. Yay!

onsdag, februari 13, 2013

Tiden sprang iväg

Tiden gick orimligt snabbt på crawlkursen ikväll. Har längtat hela veckan efter simningen och var otroligt taggad innan, men plötsligt var de 45 minuterna bara slut.

Simningen kändes väldigt bra men jag fick inga stora nya insikter idag som förra veckan. Två mindre saker att tänka på bara: lugna bensparken och dra närmare kroppen. Check!

Men fasiken vad roligt det var! Jag har nästan separationsångest från simhallen redan. Vill tillbaka! Längtar till nästa gång! Det är en sån grym känsla när allt bara funkar!! Whii! Upprymd!

tisdag, februari 12, 2013

Semla - be gone

Fettisdagen firades förstås med semlor på jobbet. Lyxsemla med vaniljkräm. Ovanligt gott för att vara semla.

Sen skulle semlan tisdagslöpas bort i helvetessnön. Jävla skitlöpning, jag hatade varje steg. Inget fäste alls. Sprang dock betydligt snabbare än jag trodde, så efteråt var jag ändå inte så missnöjd. Men fortfarande arg på snön.

måndag, februari 11, 2013

Filmhelg

Lördagskvällen bjöd på Dredd. Helt rätt film för just den kvällen. Splatter, action och medgång för hjältarna. Men det tog ända till söndagen att komma på att det var Cersei från Game of Thrones som spelade Ma-Ma. Eller ja... du fattar. 6/10 tootsies.

Söndagskväll och ParaNorman. Älskar såna filmer och jag blev inte besviken, även om jag tyckte den var lite väl lång. Gillade verkligen zombiesarna och Normans hår. 7/10 tootsies.

söndag, februari 10, 2013

Diskade i alla lopp

I helgen har jag och Kolabjörnarna tävlat lagagility i inomhushallen i Väsby. Largelagen (Elsa) körde på lördagen och Mediumlagen (Reka) idag.

Vi diskade oss i alla lopp.

Hopploppet med E kändes följsamt och fint, men jag råkade skicka henne på fel hinder så det blev disk. Agilityloppet var mer en jämn katastrof.

Med R lyckades jag inte ens styra runt hela agilitybanan utan bröt när allt blev helt crazy bananas. Hopploppet var ett utmärkt exempel på usel handling och gick också riktigt dåligt. Dessutom hade vi problem i slalom igen.

Nästa helg ska vi tävla individuellt och jag kan se fram emot (?) en heldag i Väsbyhallen. Är inte jättepepp efter helgens fiaskon men vi kan nog i alla fall vänta oss lite enklare banor. En tur till klubben i veckan för att träna slalom är nog inte fel om vi ska göra bättre ifrån oss den här gången.

fredag, februari 08, 2013

Inomhusträningar


Två inomhusträningar har jag och hundarna hunnit med den här veckan.

I onsdags var det som vanligt lydnadsträning i Arninge. Precis som senast stod rutan, fjärren (sitt/ligg) och ställande under gång på ToDo-listan för minsta Kolabjörnen. Bad Mia ställa upp rutan och skickade från tre olika håll. Gick okej men behöver nötas mer. Hon har bra fart in men ställer sig ibland precis innanför den främre, högra konen. Fjärren gick bra, hon hade betydligt bättre tålamod den här gången och ställandet var också bättre. Glömde tyvärr kedja ställandet med läggande och inkallning men kedjade åtminstone hopp och fjärr. Hoppas att jag och Reka ska ta vårt tredje 1:a pris i klass 1 nästa helg, och att vi kan starta klass 2 om en månad. Vi får se.

Igår var vi i Väsby och körde agility. Det stod en lite klurig bana på plats som vi valde att köra, och sen byggde vi om efter halva tiden och körde ytterligare en bana. Märks nu att det inte har blivit så mycket agility, mer än inomhusträningen, i vinter. Reka var tokladdad och flängde mest runt, fast jag var å andra sidan inte världens bästa förare igår heller. Man måste vara tydlig med henne.

Elsa var mer följsam och de två första gångerna över gungan gick det väldigt, väldigt bra. Sen blev hon trött tror jag, i alla fall verkade hon inte jätterädd, så då gick det långsammare. Skulle brutit innan. Ska bygga upp en motivationsbana till våren med tunnlar och gungan och köra några varv medan hon är pigg. Kul att det går framåt i alla fall.

torsdag, februari 07, 2013

Crawlkurs, träningsvärk & intervaller


Igår var det fjärde tillfället av fortsättningskursen i crawl och två stora saker föll på plats för mig. Aha-upplevelse de Luxe!

För det första så har jag haft lite problem med andningen. Tappar positionen i vattnet och börjar vobbla och/eller förlorar flytet i armtagen när jag andas. Igår fick jag lära mig att det är för att jag börjar dra den främre armen bakåt för tidigt! Om jag väntar ut andningen, dvs andas när jag ligger med armen framåt och innan jag börjar dra, så kan jag hålla positionen och ändå få frisk och fin luft, helt fritt från vatten! Att man inte fattar vissa saker själv...

Det andra är att jag hela tiden har känt mig så långsam i vattnet, och det är för att jag inte tar i ordentligt i draget bakåt utan bara sveper armen genom vattnet lite lojt. Igår fick jag öva på att ta i, och jag tyckte det gick betydligt fortare.

När den första biten med andningen föll på plats fick jag mycket beröm för min teknik, från båda Simfröknarna. Kändes kul att höra. Min uppgift blev sedan i huvudsak att ta i så jag blev trött i armarna. Check! Jag var trött redan innan, så det var inget problem.

Trött var jag fortfarande när jag vaknade i morse. Då hade jag dessutom en grym träningsvärk i ben och rumpa efter gårdagens lunchpass, och inte mycket till lust att åka och springa intervaller på gymmet. Motivationen växte inte heller av en timmes "vardagsträning" i form av blötsnöskottning (inkl. två plogvallar) samt morgonpromenadssnöpulsning med hundarna INNAN det riktiga passet tog vid.

Intervallerna gick dock bra, även om jag bara körde tre stycken och i kontrollerad hastighet. Känner mig väldigt nöjd över att ha genomfört passet, trots att benen kändes som två långa blåmärken efteråt. Helt öm överallt. Och trött. Jättetrött. Zzzznn.....

onsdag, februari 06, 2013

Paprikalöpning och dubbel-TRX30


Jag gillar tisdagslöpning. Aldrig innan, men alltid efter. Det går nämligen oftast väldigt bra för mig på tisdagar. Kanske är det för att jag springer på eftermiddagen då och har haft hela dagen på mig att tanka energi, jämfört med torsdag och söndag när jag springer på morgonen.

Under gårdagens runda var jag tvungen att stanna till och köpa paprika på vägen hem, men precis innan det stoppet, efter att jag kämpat mig upp för backen från Danderyds sjukhus till Mörby Centrum, hade jag det grymmaste flytet!!! Lätt nedför, med samma energi i benen som jag hade när jag tog uppförsbacken, och hej vad det gick! Bra musik i lurarna. Bamp, bamp, bamp. Yihaa! 9 km.

Och idag utsatte jag min kropp för ett dubbelt TRX30-pass i gymmet. Först var jag (och min far) på det ordinarie gruppträningspasset, lett av PT-Tommy, och sedan körde vi exakt samma pass en gång till med honom och Marie (eftersom han ville träna själv också) tills benen bara skakade. Armarna skakade. Bålen skakade. Allt skakade. Var tvungen att äta banan och dricka smoothie för att överhuvudtaget orka lämna träningshallen. SÅ nöjd!!!

måndag, februari 04, 2013

I Umeå på dop


Helgens utflykt till Umeå innehöll inte bara hundspannsturen, utan även trevligt umgänge, god mat samt ett dop. Söta Olivia Gerd Nina fick vatten på (sin kvarn?) huvudet och kräktes ner dopkläningen från 1909.

Jag är inte vidare troende och har svårt att ta till mig mycket av det som sägs i kyrkan, men varje besök där sätter alltid igång en massa tankar i mitt huvud. Jag gör ett aktivt val att inte läsa någon trosbekännelse eller bön, och framför allt att inte tro på någon Gud. Det är en lätt sak för mig att välja bort. Men andra frågor dyker upp istället. Religion är inte viktigt för mig, men vilka saker är det istället? När andra tror på en Gud med kärlek och gemenskap, vad tror då jag på? Vad vill jag? Vad gör jag? Vad är viktigt för mig?

Jag vet inte.
Kärlek är viktigt. Omtanke och vänskap. Att ta hand om mig själv och andra.
Men gör jag det?
Jag vet inte.

Den här morgonen gjorde jag i alla fall ett tappert försök. Först skogspromenad med hundarna. Sen simhallen med crawlträning och fokus på att få simningen att kännas bekväm. Sedan en lång stund i bastun. För att ta hand om mig själv. Svettas ut lite av allt det socker jag förgiftat mig med i helgen.

Kände mig lite harmonisk en stund, men efter en lite stressig morgon med konstant ringande telefon på jobbet så har jag tappat lite av harmonin. Kanske får den tillbaka hos tandläkaren i eftermiddag...

lördag, februari 02, 2013

Hundspann i Ekorrsele

Ekorrsele tänker du... vad är det? Något man har på sig?

Nej, platsen heter så. Den ligger i Norrland och där kan platser heta vad som helst tydligen. Vi åkte förbi Varmvattnet.

Efter hundspannsturen åt vi lunch i en kåta som värmdes av en stor, brinnande eldstad. Mycket trevligt och idylliskt.