onsdag, maj 31, 2017

Jag behöver en plan


Min simning går inte något vidare just nu. Tror jag.

Igår hade jag och träningsgruppen första utomhuspasset i Huvudstabadet, med Henke och Hasse på kanten, som på den gamla goda tiden! Lysande förutsättningar alltså, bortsett från regnet.

Jag hade en hyfsad fart, men känslan var usel och 2/3 in i huvudserien (3x(4x100 start 2:00)) fick jag återigen svårt att få ner tillräckligt med luft i lungorna och hoppade därför över sista omgången hundringar. Nu har jag börjat äta Clarityn på prov, ifall det är pollenrelaterat.

Funderar på om största problemet med simningen i övrigt är att jag inte har någon plan eller konsekvent träning just nu. Eller att det jag har kört inte passar mig.

Senast träningen bestod av många f4/sprint-pass så hamnade jag i en liknande svacka som nu, mentalt. Och även om det är nyttiga pass så är det ju knappast värt det om det leder till att jag inte vill simma alls.

Jag behöver ta mig en ordentligt funderar på hur jag ska bryta trenden, och på vad som är viktigt för mig.

lördag, maj 27, 2017

Simma ute och simma inne

Igår var det dags för andra passet för året i öppet vatten.


Solen envisades med att gå i moln titt som tätt, och vinden blåste lite kallt, vilket fick mig att fundera på varför jag egentligen skulle simma.


Karin var premiärfin med matchande hår, naglar och våtdräkt. Det var hennes första utomhuspass för i år, och då simmar man förstås med stil.


Jonas var med som bryggvakt eftersom en misstänkt förkylning satte p för simning och eventuella planer på att ge sig i kast med Brunnsvikens 16.5-gradiga vatten.


Den tappra badarskaran bestod således av mig själv, Mårten och Karin. Snygga, snabba, starka.


Det var kallt att hoppa i, men inte lika kallt som senast, trots att det bara skiljde drygt en grad.



Vi simmade bara ut till udden och tillbaka, och sen ägnade vi minst lika lång tid åt att hoppa, skutta, dyka och leka vid bryggan som ungdomar. Jag och Karin hoppade dessutom i UTAN våtdräkt, ett dopp som vanligen brukar ske tidigast runt midsommar för min del.


Avslutade dagen med bubbel och grillad lax på altanen. Altanen är för övrigt helt underbar att hänga på just nu.


Imorse var jag tillbaka i Vårby för episk simträning med Human Ambition. Det uppstår alltid magi i Vårby på lördagsmorgnar, men just idag var jag varken episk eller magisk.

Karin hade gjort ett bra pass men ingenting fungerade för mig. Hade svårt att andas och jag simmade konstant 5-10 sekunder långsammare än jag borde. Mot slutet fick jag dessutom en smula ont i bröstet, och då la jag av.


Avslutade med fika ute i solen på Kaferang vid Nytorget. Det var både episkt och magiskt, trots att jag hatar det stället. De har så mycket gott på menyn att jag aldrig vet vad jag ska välja!!!

söndag, maj 21, 2017

Öppet vattenpremiär och framtidsdrömmar

Foto: Mårten Huzell

HURRA!

Idag var det äntligen dags för premiär i öppet vatten.


Theresia och jag möttes nedanför Sjöstugan vid Brunnsviken för årets första utomhussimning på svensk mark. En fin tradition. De senaste två åren har vi premiärbadat den 14 maj, men i år sköt vi alltså på sommaren en vecka.


Termometern visade lovande 15 grader. För stenhårda brudar som simmat i 8 grader är ju den temperaturen rent kvalmig kan man tycka.


Jag tog tack och lov det säkra före det osäkra och drog på mig min långärmade heatseaker, pannband och neoprensockor. Förutom våtdräkten då förstås.

Foto: Mårten Huzell

15 grader är mudderfukking kallt om du undrar. Inte alls behagligt. Men det var simbart och efter de sedvanliga två minuterna hade händer och ansikte domnat tillräckligt för att inte längre göra ont.


Resten av dagen tillbringade jag i en solstol tillsammans med Karin (alltså, inte samma solstol, det hade varit trångt och jättekonstigt) och pratade framtidsdrömmar. Jag har såna, trots allt. Hon också.



Reka njöt av solen hon med. Med tillgång till en hel trädgård av mjukt gräs kan man undra varför hon väljer en så spartansk och hård plats som en betongplatta att softa på.


Den här helgen har på flera sätt varit helt underbar. Solen, värmen, grönskan, dofterna, trädgården. Vänner. På flera sätt har den också varit precis allt annat än underbar.

lördag, maj 20, 2017

Medleys Simutmaning vt 2017


Igår var det dags för Medleys Simutmaning i Tyresö Aquarena igen. Den där härliga tillställningen som går två gånger per år, då alla som gått eller går crawlkurs hos Medley får vara med och simma 25, 50 och 100 meter som på en riktigt tävling. Det är speaker, eltidtagning, heatlistor, live timeing osv, men ingen blir diskad vid misstag och man tävlar bara mot sig själv. Kul, kul, kul!

Målet under Mallis var att toppa formen inför det här eventet, men som du vet så gick simningen där nere lite krackigt. Sedan jag kom hem har dessutom varje dag varit en enda lång prövning och livet fortsätter att slipa ner mig till snart ingenting.

Jag åkte i alla fall dit. Genom fredagsrusningen i strålande solsken och sommarvärme.



25m frisim, bana 6

Var helt oförberedd när mitt namn ropades upp för första loppet. Hade blandat ihop heaten och fick bråttom upp på startpallen.

Uppgången efter starten blev inte så bra och jag tog alldeles för lång tid på mig för att komma in i simningen, men det var ändå ett par meter mot slutet som kändes rätt hyfsade. Är inte helt nöjd med tiden, 16:91 (16:73 respektive 17:07 tidigare), men eftersom det är manuell tidtagning så orkar jag inte hetsa upp mig för mycket.



50m frisim, bana 4

Var ändå hyfsat peppad innan 50:an. Hoppades att jag skulle hitta samma känsla jag hade där i slutet av 25:an. Uppgången efter starten blev återigen halvdan, simningen kändes ofokuserad, andningen yvig, voltvändningen långsam och mjölksyran så kraftig på slutet att det var svårt att hålla uppe frekvensen. Framför allt var det inte roligt.

Tiden blev 38:08 (36:66 respektive 37:60 tidigare) och jag kände mig oerhört missnöjd med det där och då. Nu tycker jag inte att det spelar någon roll.

Eftersom det inte var roligt att simma så strök jag mig från 100m och lagkapp. Det fanns ingen energi kvar och jag såg ingen anledning att lägga mer press på mig själv.

onsdag, maj 17, 2017

Tri-Mallorca, the bitter end (och många fukk!)


Till att börja med har jag, efter senaste inlägget och funderingar över vad jag egentligen pysslar med i vattnet, studerat massa gamla filmer på mig när jag simmar. Tittat på tekniken. Hittade det här från januari. Vaf... liksom. Skare se ut så här eller? Jävla svåra skitsport. Fukk it.


Fukk också att Trimallorca är över för den här gången. Jättefukk på det. Jag behöver krishantering av så många anledningar att ett ordinärt block inte räcker för att lista dem.


För många deltagare tog resan slut redan i söndags, men vi var ett litet, tappert gäng som var kvar till tisdagen. På söndagskvällen åt vi middag på stället med den svingoda sangrian. Jag tror att jag blivit lite beroende av den. Och av alla härliga människor.


Försökte övertala Pål och Marika att jag skulle få vara deras fosterbarn och stanna kvar med dem en vecka till, men det blev omedelbart mycket tjat om att jag skulle städa rummet, hålla mig i skinnet, bo under trappan och inte ställa till besvär så jag sjappade ändå. Ångrar det nu. Fukk.


En enda morgonyoga på stranden blev det för mig. Sista morgonen. Jag hatar ordet "sista" i samband med Mallorca. Fukk sista. Snyft.


Hemma serveras inte belgiska våfflor med Nutella till frukost. Jag lägger ingen värdering i det, det är bara ett konstaterande. Men jag ser faktiskt fram emot att inte trycka i mig 10.000 kalorier om dagen.

Jag har känt mig så otroligt tjock och oattraktiv av allt svullande, men jag har haft svårt att göra något åt det med dignande middagsbufféer och nämnda frullar. Den förlamande tröttheten jag dras med i stort sett hela tiden blir inte mer lätthanterlig när kroppen dessutom känns flubbig och som gjord av bly.



Men! När jag ser den här bilen på mig själv, tagen på resans sista dag, har jag svårt att kalla mig själv tjock. Nä, jag är snarare madderfakking astajt. Het som en stekpanna. Jag är vanligen inte partisk men här måste jag faktiskt stå upp lite för mig själv.

Nu har jag inget mer att säga. Detta om detta. Fukk allt. Jag hatar att vara hemma. FUKK!

söndag, maj 14, 2017

Tri-Mallorca, dagarna går

Att vara på träningsläger och vara begränsad till simning och yoga är inte optimalt, även om det inte är anmärkningsvärt smärtsamt att ligga vid poolen om dagarna. Önskar jag kunde göra mer.


När simningen inte går bra är det jävlig frustrerande. Jag har problem med min fart 4/sprint-simning. Det går inte tillräckligt snabbt enligt mig själv. Jag tycker att jag borde kunna simma fortare.

Om jag kan simma 6x50m fart 3 med start 1:10 på 46 sekunder så borde jag kunna klämma 3x50m fart 4 med start 2:00 snabbare än 43 sekunder.



Så jag bad ställföreträdande simfröken Ulf Hausmann om synpunkter och baserat på klippet ovan gav han mig följande lista:

1. Fingrarna mera ihop ju längre bak du kommer.

2. Simma mer med axlarna, högre upp med axlarna under återföring - lite platt nu. Då kopplar du på ryggen, latsen.

3. Avslut lite mer inåt (underarmen mer diagonalt i slutet av draget), då roterar du mer och får med dig mer fart och acceleration av armtaget (acceleration ger fart).

4. Håll handflatan bakåtriktad så länge som möjligt (troligtvis, ser inte exakt).


Efter att jag utan framgång försökt förbättra det här ville jag lägga av. Simning kan dra åt helvete. Blir less av att träna så sjukt mycket när jag inte får den utdelning jag tycker att jag förtjänar. Men det kanske kommer.

Nu har jag haft en vilodag och imorgon gör jag ett nytt försök. Sen är resan slut för den här gången.


Igår var det festmiddag inne i gamla Alcudia. Serveringen drog ut på tiden men maten var väldigt god och alla som hade kört Ironman Mallorca 70.3 kämpade tappert och höll humöret uppe. Hjältar! Det var sjukt varmt igår under loppet. Idag var det många som åkte hem.


Några av oss som var kvar åkte, efter en stunds funderande, till en strand vid Mal Pas, åt lunch och solade. Soft dag. Skönt att ta det lite lugnt och att lämna relaxpoolen och hotellet en stund.

Lunch på strandbodegan. Moi, Marika, Pål, Åsa och Hellen.

Avspänt strandhäng.

Fint.

onsdag, maj 10, 2017

Tri-Mallorca, dag 6-jag vet inte

Äh, jag ger upp. Jag vet inte vilken dag det är eller exakt vad jag har gjort de senaste dagarna.

Jag minns i alla fall i lördags.


Då hängde jag med Jonas, vi drack cava sangria och rosé på piren, och sen var det festmiddag. Det var väldigt trevligt. Dessutom fick jag en vision för vad jag vill göra med mitt liv.

Jag minns också söndagen. Då åkte pappa och Jontan hem, jag bytte rum på hotellet och simmade dåligt eftersom jag var en smula bakis.


Gillar det nya rummet bättre. Trevligare utsikt och sol från tidig eftermiddag. Det innebar också en ny rutin med lunch på rummet. Bra mycket godare än den i poolbaren. Bättre piiis.

Men i övrigt... ptja... solen skiner. Det är varmt.


Jag ligger vid poolen.


Jag springer korta sträckor.


Jag coachar simning.


Jag simmar.

Typ så. Detta om detta. Slut på meddelande.

fredag, maj 05, 2017

Tri-Mallorca, dag 5


Sov uruselt på natten. Det är tokvarmt på rummet och ac:n är inte igång. Enda alternativet är att ha fönstren öppna för genomblås, men priset för det är mygg. Massor med mygg.

Till slut orkade jag inte ligga och svettas och lyssna efter surr mer, så jag gick upp och sprang hela 10x1 minut, med 1 minuts gåvila emellan. Vilken grej!


Även denna gång kändes foten okej, även om jag hade lite konstiga känningar innan jag började springa. Ibland vet jag inte vad som gör ont. Imorse kom smärtan inte därifrån den borde, och det gör mig förvirrad. Jag har i alla fall inte ont nu, så jag fortsätter köra på. Idag var ländryggen ok men höften, som jag också har problem med sedan tidigare, gjorde ont.


Efteråt gjorde jag röv-styrkeövningar ute på piren, eftersom min naprapat har sagt åt mig att jag är för svag i baken och att det är därför jag får ont.

På planeringen för resten av dagen stod egentligen bergsvandring men eftersom Jontan var sjuk så stannade jag också hemma. När jag hade ätit frulle gick jag och la mig igen och sov till halv två. Åt en sunkig club sandwish vid poolen.


Kände mig utmattad och ledsen och ville egentligen bara krypa ner i sängen igen efter maten, men tvingade iväg mig till simhallen. Egentligen stod det simvila på schemat idag men eftersom jag vaskade ett pass i onsdags så simmade jag det idag. 3000 meter i lugn konditionsfart.

Efteråt var jag fortfarande lite nere men tyngden och tröttheten i kroppen hade i alla fall släppt. Tanken på simning är omöjlig när jag är så där trött, men det gör så gott att komma iväg. Hur svårt det än är, så är det alltid värt det.

torsdag, maj 04, 2017

Tri-Mallorca, dag 4


Vaknade trött som ett as, men släpade mig ner till stranden för morgonpromenad. Gick förbi yogagänget och ångrade lite att jag inte var med där. Det var verkligen en fin morgon, solig och nästan helt vindstilla.


Hade ingen som helst lust att gå iväg och simma själv efter frukosten. Vissa dagar (alla dagar?) är jag så trött och orkeslös att det känns som jag knappt ska klara att ta mig ur sängen. Än mindre ta mig igenom dagen, eller ett intervallpass i bassängen.

Jag kom i alla fall iväg och körde mitt pass och det kändes betydligt bättre efteråt. Simningen gick dessutom ganska bra. Fick egen bana men glömde Garmin hemma. Chocken över att det fungerade att simma ändå...


Två timmar efter avslutat pass var det dags för långsimning, från Platja de Muro till Platja D'Alcudia, en sträcka som visade sig bli 3400m. Det var salt, vågigt och vidrigt. Jag hade inte ens roligt.

Första kilometern simmade jag bra, sen tappade jag fokus, riktning, stabilitet och hopp i 20 minuter innan jag lyckades samla ihop mig och avsluta något bättre (men lika långsamt) den sista kilometern. Bedrövligt egentligen. Längtar efter ow-simning i saltfria vatten.



På kvällen promenerade jag och Jonas in till gamla Alcudia och åt tapas. Det var en fin kväll, även om Jonas var lite sjuk. Skönt att komma bort från vuxenkollot en stund och få egen tid tillsammans.

onsdag, maj 03, 2017

Tri-Mallorca, dag 3


Onsdag betyder stora bergsturen på cykel om man är på trimallorca. Fast inte för mig förstås. Herregud vad skönt det är att jag slipper!

Jag hade istället ansvar för morgonens ow-simning. Egentligen har jag avsagt mig såna pass, eftersom jag har lätt att bli illamående i saltvattnet och då vill jag inte ha ansvar för andra, men eftersom alla simledare ville cykla så var det klart att jag ställde upp. Och just den här morgonen kom ändå noll personer till simningen.


Så jag bytte om och stack ut på en ny joggingtur, den här gången med 7x1 minut löpning följt av 1 minut gåvila. Ländryggen kändes bättre, skorna klumpiga, allting ovant, men foten okej.


Jag hoppade över mitt eget simpass och tillbringade hela förmiddagen vid relaxpoolen med Jontan. Sedan gick vi ut på udden och åt lunch. Det visade sig ingå tre rätter och en flaska vin i vårt lunchpaket (bra pris dessutom) men tyvärr fick vi det stressigt och missade desserten eftersom jag skulle hålla ett eftermiddagspass i poolen. Efter vinlunch. Hoppsan tjosan!

Middagsbuffé på hotellet tillsammans med alla hjältar som cyklat avslutade dagen.