söndag, januari 31, 2016

Substans och briljans


Även den här helgen blev det pga anledning långpass på egen hand för mig.

Dagens födelsedagsbarn och bästa lagkompis Lindad (Whii! Hurra och Gott Nytt År!) sprang redan igår och fick feeling under sin långpassrunda med fartökning. La ribban högt för mig!

Jag blev peppad av att det gick så bra för henne, och tänkte att jag också ville ha feeling idag, även om jag inte skulle försöka sträva mot att uppnå vare sig samma distans eller tempo som Linda höll. Hennes löpträning är lika fokuserad och frekvent som min simning är (eller mer?), vilket gör att vi kommer komplettera varandra bättre än någonsin under sommaren swimruntävlingar!

När jag vaknade kände jag mig... 15% sjuk. Lite snorig och kanske, kanske tjock i halsen om jag kände efter riktigt ordentligt. Lätt, lätt huvudvärk. Efter frukost och morgonpromp med Rek kändes det bättre så jag stack ut.

Kroppen kändes motvillig till en början och jag funderade på om det var rätt val att springa, men sen lossnade det. Jag verkar ha blivit trögstartad på senare tid?

Värmde upp i sju kilometer, sen gjorde jag tre fartökningar på tre, två respektive en kilometer, med snabbare tempo ju kortare distans det blev. Mellan varje ökning sprang jag två kilometer i lugnt tempo och efter sista ökningen avslutade jag med drygt fyra kilometers nedvarvning.

Älska barmark! Älska minsta motståndets lag! Fick ihop 21.4 km vilket var någon form av rekord på nya Garmin. Så sjukt nöjd med mig själv! Studsade runt på långpromenad med Tratte efteråt med hur lätta ben som helst och en skön känsla i bröstet. Jag är mäktigt jäkla bra!


Det här var sista passet innan min vilovecka tar vid. Eller återhämtningvecka kanske är mer korrekt att kalla det. Nästa vecka blir det kanske något färre och framför allt lugnare pass.

Den här perioden har varit riktigt, riktigt grym. Jag funkar så mycket bättre när det blir substans och mängd i träningen. Det ger mig energi. Jag tycker förresten om substans i det mesta. Mat - hellre en macka än en smoothie. Människor - hellre nån som tar plats en någon som inte märks. Böcker - hellre en kort och koncis historia än något som fylls ut med för mycket lull-lull. Och så vidare.

fredag, januari 29, 2016

I am the robot - ja tvoi rabotnik



Idag simmade jag den här periodens sista pass. Distans/lång tröskel kallade Fröken det, och på pappret såg det betydligt lättare ut än vad det var i verkligheten. Men det gick bra!

Förutom att jag är supernöjd med min simning så var vattnet ovanligt härligt och lite skönt ljummet. Dessutom var vi ett tag endast två personer på åtta banor. Inga myror så långt ögat nådde. Harmoni!

Jag förbereder mig oftast ganska noga inför mina pass. Läser igenom vad jag ska göra, ser till att jag har koll på vad starttiderna innebär (behöver jag t ex vara snabb med att få på mig fenor?) och räknar ut vad som är en rimlig tid för mig att simma på i de givna farterna. Ja men du vet. Sjukt seriös.

Sen lägger jag på två sekunder, så att jag kan gå på Garmins tid. Mina empiriska studier har visat att det tar ungefär två sekunder för mig totalt att blippa på och av klockan. Och eftersom tiderna då blir så inexakta så använder jag mig sällan av halvsekunder. Simmar jag en 25:a på 20:02 eller 20:98 så räknar jag det som 20 blankt. Det jämnar ut sig.

Idag hade jag gjort mina förberedelser exceptionellt bra, om jag får säga det själv. Simmade precis som jag hade planerat, och dessutom var jag som en robot med väldigt jämna tider (bara några få undantag) inom varje distans. Bzzt, bzzt.

8x100m f2, fenor, start 2:00 - 1:40, 1:39, 1:39, 1:39, 1:39, 1:39, 1:38, 1:38 (~1:39/100m)
8x75m f2+, ss, start 1:45 - 1:20, 1:19, 1:18, 1:20, 1:19, 1:20, 1:20, 1:20 (~1:47/100m)
8x50m f3, paddlar + dolme, start 1:10 - 0:42, 0:43, 0:43, 0:43, 0:43, 0:43, 0:42, 0:43 (~1:27/100m)
8x25m f4, start 0:50 - 0:20, 0:21, 0:20, 0:20, 0:20, 0:20, 0:20, 0:20 (~1:23/100m)

I am charging my battery
And now I'm full of energy
I am the robot

Ja tvoi sluga
Ja tvoi rabotnik

torsdag, januari 28, 2016

Tonårskaos och oplanerat progressiv


Appearance is everything! Igår var jag som en sol i bassängen. Den gula matchningen var kanske inte 100%-ig, men just svart och gult får alltid mitt hjärta att klappa lite extra hårt. Jag är fostrad så.

Fick hjärtklappning i bassängen också. Den var sprängfylld av tonåringar i ett fullständigt kaos när jag kom, men trots det låg snabbanan inbjudande tom. Lagom tills jag skulle köra tröskelfemtior med starttid letade sig tonåringarna in även på snabbanan. Något litet yngel bröstsimmade på stället, ett annat hoppade runt. Många valde att helt okontrollerat passera över banan med jämna mellanrum.

I teorin har jag ingenting emot att likt en isbrytare meja ner tonåringar som plaskar runt på felaktig plats. I praktiken visade det sig tyvärr att jag trots allt har någon form av spärr, vilket gjorde att jag hade sjukt svårt att koncentrera mig. Tonåringarna var som ettriga små myror. Överallt!

Mot slutet fick jag sällskap i banan av två äldre killar, fullt utrustade med badmössa och glasögon. Såg rätt snabba ut, men problemet var att de inte var det. Kunde knappt simma. Tänkte precis visa dem motionsbanan, men då klev de upp. Färdiga. Efter fyra längder. Happ.

Fast jag ska inte säga något. Min "nedvarvning" bestod av 200 meter, ej frisim, och det gick inte heller ens i styrfart. Ryggsim och bröstsim... haha, vilket HÅN! Ej frisim... nedvarvning... fniss... Jobbigast på hela passet.


Åkte hem, åt mellis och öppnade byrålådan där jag förvarar ursäkter för att slippa göra saker jag inte vill. Springa till exempel. Fast egentligen ville jag springa, jag var bara lite onödigt trött efter simningen. Hade hellre lagt mig på soffan och skjutit fram löpningen på obestämd framtid.

Min ursäktslåda är välfylld och mitt inre motstånd mycket duktigt på sin sak. Argumenten är knivskarpa och välriktade. Men jag börjar lära mig att ta kontroll. Det handlar om att skjuta känslorna åt sidan. Att vilja eller inte vilja är irrelevant, det ska bara göras. Ibland med kompromiss, till exempel att jag får mysjogga. Som igår.

Det gick trögt i början, men sen släppte det mer och mer, vilket gav en rätt snygg progressiv distans. Synd att det inte var meningen.

onsdag, januari 27, 2016

Mitt hjärta pinglar!


De två brudarna till höger i bild får mitt simmarhjärta att pingla. De är också anledningen till att jag igår inte nöjde mig med att simma pt-passet på förmiddagen utan glatt skuttade iväg till Vasalundshallen även på kvällen för ytterligare ett träningspass. Och fika förstås. David kom också och lyste upp tisdagskvällen.

Inte en enda gång tänkte jag "jag orkar inte" eller "jag vill inte" simma igen. Kände bara glädje!

Att lattja runt i bassängen med vänner omkring sig är så himla kul. Även om vi inte kör samma pass och även om man bara hinner säga hejsvejs då och då när man har en kort vila. De inspirerar och motiverar mig, och gör det lättare att orka fokusera när jag simmar på egen hand.

På tisdagar håller Henke en träningsgrupp som slutar efter simhallens normala stängningstid, och vi brukar få hänga kvar och utnyttja att det är gott om plats i bassängen. Superschysst!

Igår valde jag distanspasset från förrförra veckan men kortade av huvudserien från 3000m till 1000m, vilket gav 1600 meter lugn simning:

4x50m - valfri uppvärmning
8x25m - teknik, 2x(knutna nävar/släp/catch up/tia)

400m - fenor, vila 40 s

300m - paddlar + dolme, vila 30 s
200m - 2x(50fr/50ry) med fenor, vila 20 s
100m - paddlar + fenor

200m - avbad

5st starter

Det gick finemang! Kände mig opåverkad av min insats tidigare på dagen, och jag höll ungefär samma tempo som senaste jag körde passet. Hade antagligen inte haft några problem att simma hela distansen heller. Jag är bra jäkla stark just nu!

tisdag, januari 26, 2016

Min bästa simning någonsin


När bästa Simfröken står på kanten och efter typ sjätte tröskelhundringen uttrycker att han får lite gåshud av min simning, då är det riktigt bra...! Är så himla glad över de orden.

Mitt mål är alltid att försöka imponera på Hasse, vilket inte går jättebra jämt, men jag vet att jag lyckades under pt-passet idag. Med all rätt faktiskt, för hell JÄ vad bra jag simmade! Faktum är att jag aldrig har simmat så bra förut. Jämnt, snabbt och med bra teknik (nästan) hela tiden. Jag kan inte ens beskriva känslan...

Dagens testserie på 10x100 meter start 2:15 har varit utannonserad sedan länge. Jag har gått runt och önskat att jag skulle kunna lägga hundringarna runt 1:40, eftersom jag trots allt är i en bra period, men tänkt att 1:45 nog är rimligare att hoppas på.

Men seriöst, vem vill vara rimlig?

Ändå svor jag lite över att den första gick så fort. När den fjärde sjönk till 1:41 var min första tanke att det skulle fortsätta utför, men stoppade omedelbart det resonemanget. Så. fan. heller. att jag skulle ge upp.

Vad mer kan jag säga? Sista hundringen på 1:36. Jag är tamejfan magisk!

söndag, januari 24, 2016

Under en filt i madrid



Jag är galet opeppad på löpning just nu - det är så INTE min grej att slira runt i snömodd. Jag vill dra något gammalt över mig och kika fram igen när vi har barmark och ljusa kvällar. Men det går inte.

Efter en härlig lördagskväll i glada vänners lag, vilken innebar skratt, minnen, sjukt mycket mat, några glas vin och lite mindre sömn än vanligt, så trodde jag inte att jag skulle springa idag. Ville inte springa idag. Verkligen inte. Trött.

Redan i fredags bestämde jag mig för att lätta på trycket lite i löpningen, att lägga intervallpass som motarbetar motivationen åt sidan ett tag, och bara vara nöjd med att hålla rutinen igång på ett kravlöst sätt. Det är okej. Mitt fokus är på simning den här säsongen och räcker inte tiden, orken eller drivet så är det i förta hand löpningen jag prioriterar ner.

Idag bestämde jag mig sent om sidor för att jag var duktig om jag bara tog mig ut och sprang. 5 eller 15 kilometer var helt oviktigt och ett lugnt lufs skulle duga. Det slutade med 17 tappra, starka kilometer. Jag höll mig så mycket jag kunde till sopsaltade cykelvägar och löpningen gick hur lätt som helst. Som att springa en långpromenad. Drog till och med en extra repa till Danderyds sjukhus bara för att få avsluta med backen upp till Mörby C. Den var inte ens en utmaning.

Är stolt över mig själv. Jag har valt en hobby som innebär en hel del fysiska prövningar men det betyder inte att träningen alltid är efterlängtad. Ibland måste man bara göra, och när kroppen svarar som idag är det den bästa belöningen som finns!

fredag, januari 22, 2016

Anledningar att shoppa



Det finns alltid anledning att shoppa träningsprylar. När det går bra, när det går dåligt, när man måste pigga upp sig, när man är ledsen, när man behöver omväxling eller inspiration, när kompisen har köpt något man blir avundsjuk på, när det är rea, när det bara finns ett exemplar kvar... listan kan göras hur lång som helst.

Anledningarna att köpa just badmössor är för mig... noll. Varje sim-, triathlon-, och swimruntävling jag har deltagit i har tillhandahållit badmössa. Jag har många, många badmössor.

Men så halkade jag in på proswimwear.co.uk och plötsligt hade jag klickat hem fem stycken som jag absolut inte skulle kunna leva utan. Jag menar, hur snygga?!!

Idag attackerade jag vattnet som en warbird. Svårt val, men det kändes bra. Distanspass på 3750 meter, varav en maffig huvudserie på 3000 meter. Jobbigt men effektivt - när jag väl hoppat in i huvudserien var det bara att köra:

500 meter med fenor, vila 60 sekunder
2x250 meter med paddlar och dolme, vila 40 sekunder
4x125 meter 50 fritt/25 rygg/50 fritt, vila 20 sekunder

Gånger två, utan extra vila mellan varven.

Jag blev svinigt jävla trött på slutet. Men jag ger mig en klapp på axeln för att jag kämpade så hårt för att hålla ihop min simning. Hårt som i att våga ta det lugnt, sträcka ut, få med höften, hitta bra grepp och tänka på tekniken, istället för att börja veva som en vilde med armarna i tron att passet blir snabbare överstökat då.

Min inställning och beslutsamhet idag får högsta poäng. Poäng får jag också för ytterligare en riktigt bra vecka där jag loggat strax över 9000 meter i bassängen. Hurra för mig!

torsdag, januari 21, 2016

Sloo mo med bra känsla



Fortsätter att gilla läget. Igår blev det 2200 meter i Sollentuna simhall och trots att jag kände mig lite trött och sliten i axlarna (utan att jag har ont, mind you) när jag började så är jag väldigt nöjd med passet. Återigen den där bra känslan i vattnet. Vad är det som gör den? Bålen? Rytmen? Höften?

Pappa var med och jag bad honom filma för att jag kanske skulle kunna se vad det är, men det gjorde jag inte. Det är lite skakigt och dålig kvalitet men jag ser bara att det verkar gå i slow motion. Ska tänka på att försöka öka frekvensen något.

Filmen togs under den sista sammansatta 75:an i fart 2, under mina 20x75 meter. Igår låg jag på runt 1:53-1:56/100 m på de första åtta, vilket medvetet var några sekunder långsammare än när jag körde samma pass i tisdags. Återigen full kontroll. Sen gick det ungefär lika snabbt som förra veckan med paddlar och dolme (1:34-1:37/100 m) respektive paddlar och fenor (1:23-1:25/100 m).

Det är så himla kul just nu. Jag längtar efter varenda simpass!

onsdag, januari 20, 2016

Må it bestå!


Plötsligt har vinden vänt! Fukk jä! Det går bra i bassängen nu. Jag tycker verkligen om den här principen som jag kör nu med nya pass varje vecka och långsiktig planering. Lätt, lätt, lätt att hitta motivation.

Att simma tröskelintervaller är också något jag gillar. Speciellt när passen är upplagda så att de sakta men säkert bygger mitt självförtroende lika mycket som de bygger konditionen. Älskar när jag känner mig stark!

Jag frågar mig faktiskt varför jag så gärna vill bli en sprinter och maxa 50 - 100 och kanske 200 meter när jag egentligen tycker mycket mer om att tuffa på längre sträckor i typ tröskelfart. Det är min planhalva, min komfortzon. Men jag antar att det är utmaningen att våga gå utanför boxen som lockar. Det är som bekant där allt magiskt shit händer. Jag vill se om jag kan lära mig något nytt.

Igår simmade jag med Maria i Vasalundshallen. Whiii! Huvuduppgiften bestod av:

8x150 i fart 2+, start 3:15 och 6x75 i fart 3 med fenor, start 1:30

Och det gick ju bra tycker jag. Lite extra nöjd över insatsen med fenorna. Målet var att ligga på runt minuten och det klarade jag den här gången, utan att det kändes för hetsigt. Tycker generellt att jag har en jävligt bra känsla i vattnet just nu. Må it bestå!

8x150 ss: 2:39, 2:41, 2:40, 2:38, 2:38, 2:38, 2:37, 2:39
6x75 f: 1:05, 1:01, 1:00, 0:59, 1:00, 0:58

tisdag, januari 19, 2016

Varje vecka är ett nytt äventyr


Jag lär mig otroligt mycket under mina måndagskvällar i simhallen. Av eleverna, av att förmedla kunskap och av Hasse. Det är superroligt och jag är verkligen tacksam över att få göra det här!

Men det är klurigt att ställa om från att vara fokuserad och lite allmänt upprymd som instruktör till att hoppa i vattnet och förvandlas till en lika energisk och positiv simelev. Jag säger det varje vecka. Igår kände jag mig yr i huvudet när vi började, och blev lite orolig att jag skulle tuppa av under uppvärmningen med benspark på rygg. Sen gick det över.


Igår simmade vi 20x25 meter i fart 3, start 0:40, med en minuts extra vila efter 12x25. Jag låg och matchade mot Tom-Tom-Tommy och Kajsa. Så himla peppande! Landade på följande tider:

23, 23, 23, 22, 23 22, 22, 22, 23, 21, 23, 22

Under den extra vilan tyckte simfröken att vi skulle trycka på lite mer om vi hade krafter kvar, och det hade jag. Garmin har rätt stor felmarginal, men den är åtminstone antagligen lika stor hela tiden. Sista åtta längderna slutade på:

21, 21, 21, 21, 21, 21, 21, 22, 21

Som en klocka. Är väldigt nöjd över att jag kände total kontroll hela tiden. Men visst, jag hade kanske kunnat trycka på lite mer rakt igenom även om det inneburit att släppa på kontrollen.

En annan sak jag också är väldigt glad över är att jag inte längre har något problem med axlarna. Styrke- och rörlighetsövningarna ger resultat! Kör två gånger i veckan, tisdagar och torsdagar.

Avslutningen i bassängen var hemsk. Benspark. Maria informerade mig om att mina händer låg ovanför ytan i bensparken, vilket jag tyckte var jätteintressant att höra. Jag tror aldrig att jag har tänkt på mina händer när jag bensparkar. Jag skulle lika gärna kunna ha fingrarna i näsan utan att märka det. Fokus nästa gång blir att notera vad som händer i fören.

söndag, januari 17, 2016

Livet enligt Facebook

Att ha en helt oplanerad dag, som dessutom är vilodag från träning, verkar mysigt och välbehövligt först. Men när man gjort ingenting en liten stund... zzznark.

Jag valde i mitt uttråkade tillstånd att låta Facebook berätta vem jag är och sia lite om framtiden. Det framkom faktiskt rätt fascinerande saker.


Håller med. Jag vill fixelidona och ta omhand.


Ja, jo... många tankar blir det. Och jag kan nog tycka att det viktigaste som fyller mitt huvud kommit med. Förutom simning, men det kanske räknas som en hemlighet?


Jävla hittepåtest. Vad är det här för dumheter? Jag är inget annat än gudomlig. ALLA drömmer om mig i hemlighet. Bah. Söker man på "erotisk dragningskraft" i encyklopedin kommer mitt namn upp.


Tänka sig! Vem hade kunnat tro det? 10 barn! Inte undra på att jag inte vill ha några i det här livet.


Måste tydligen gå på Kasino? Eller så är det en omskrivning av att det går bra för Jonas på jobbet. Han arbetar ju med spel och dobbel. Genomskådat!


Baserat på spådomen innan så får jag väl tolka det som att jag blir lite rik i år, investerar pengarna och blir ekonomiskt oberoende om fyra år.


Hey! Skulle inte jag paddla kanot i Amazonas?

lördag, januari 16, 2016

En ond Bond-skurk och jag


Jag och Lindad springer sedan i höstas våra långpass efter ett rullande schema. Det är vårt hokuspokus för hur vi ska bli i grymmare än grymmast löpform till sommaren. Just watch us!

vecka 1 - distans
vecka 2 - backe
vecka 3 - fartökning
vecka 4 - återhämtning


Imorse visade termometern ute på -17 grader och jag och Reka höll på att förfrysa våra respektive små rövar under morgonpromenaden. Enligt schemat ovan skulle jag och Linda senare springa backe, och pga av rådande temperaturförhållanden bestämde vi oss för att anpassa rundan, aka korta ner.

Eftersom någon fientligt inställd person har valt att göra vår fina långpassbacke i Väsjön till ett utförsåkningsmecka just nu så sprang vi istället runt Brunnsviken. Backlöpningen bestod av fem starka och stolta vändor upp och ner för den knappt 500 meter långa, relativt flacka och mycket pittoreskt belägna backen som går från SAS-huset upp till Hagaparken, precis bredvid E4:an.

Det blev inte så många höjdmeter. Det blev ett relativt kort pass på 13 km. Men det var ett bra pass. Utan Linda och allt rosa jag äger i träningskläder, tänk överjävligt många lager, hade jag inte kommit ut alls idag.



När vi var klara hade Linda isblock i ögonfransarna och såg ut som en ond skurk från valfri Bond-film. Vattnet i slangen till min vätskerygga frös sekunden efter att jag klivit utanför dörren, så något drickande blev det inte. Förresten hatar jag snö och kallt jättemycket.

Men nu är i alla fall passet avklarat och det bästa med att riva av det på en lördag, istället för en söndag som vi brukar, är att det känns som att helgen har fått en dag extra.

fredag, januari 15, 2016

Get your shit together


Jag har funderat mycket på vad det var som gav den där fina känslan i tisdags. Vad det var jag kände att jag var på spåren... Kände det inte så mycket i onsdags men väl idag.

Teorin jag har arbetat fram är att det känns bra när jag orkar nypa åt bålen, får kraft i draget och sedan vågar utnyttja farten det ger till att glida ut ordentligt innan nästa armtag. Och att jag samtidigt håller en hyfsad frekvens. Om man tittar på klippen på filmen från igår så anser jag att det där jag simmar i solsken, mot slutet, är mest likt det jag vill åt. Och kanske bäst simning generellt.


Idag simmade jag samtidigt som Theresia hade lektion för Henke. Även om jag upplevde dem som lite suddiga så var det härligt att ha sällskap i simhallen. Båda två är såna som sprider glädje omkring sig.

Jag simmade tröskelintervaller. Så jävla bra. Som en klocka. SÅ JÄVLA BRA! Jag är faktiskt jättenöjd. Jag var oerhört duktig.

5x200 meter, start 4:00
3.39, 3.39, 3.38, 3.38 och 3.37

5x100 meter, paddlar+dolme, start 2:15
1.32, 1.32, 1.31, 1.33, 1.31

Jag trodde att jag gick ut för hårt i början, men jag hittade ett grymt flow. Varje gång jag kände att det blev jobbigt och att jag tappade tekniken så tänkte jag "get your shit together"...

into shape
shape it up
get straight
go forward
move ahead
try to detect it
it's not too late
to whip it
whip it good

Spände till bålen och gled.

Fy satan vad jag älskar såna här pass. De dyker upp då och då och det känns så sjukt bra i magen efteråt. Som en liten mjuk boll av varm blåbärssoppa.

torsdag, januari 14, 2016

Min utveckling, visuellt

Jag älskar att jämföra tider och se min utveckling i bassängen. Det motiverar mig och driver mig att fortsätta. Men att se precis hur mycket som snyggats till är nästan ännu bättre.

Här är en film som på knappt 90 sekunder visar hur min teknik i bassängen förbättrats under de tre år jag har simmat. Det första klippet är från maj 2013, när jag tränat ungefär 6 månader, och det sista från december 2015. De däremellan är från 2013, 2014 och 2015.

Bäst av allt kanske är att det fortfarande finns SÅ mycket att jobba på. Det blir aldrig tråkigt.

Distanspass och microintervallpass

Igår simmade jag först 3600 meter. Det tog 80 minuter. Sedan sprang jag nästan lika långt på löpband. 20 minuter.


Simningen föregicks av noggranna mentala förberedelser. På arbetstid. Perfekt sysselsättning när jag behövde en liten paus från intensiteten som blir när vi just skickat ut en ny resekatalog på jobbet.

Simpasset var rätt mastigt. Huvudserien bestod av 3000 meter köttande med diverse tillbehör. Lyckades hålla jämnt och fint tempo på alla 400-ingar, men 300-ingarna gick långsammare och långsammare. Antagligen för att jag bävade inför 200-ingen med 50 bröst/50 rygg.

Jag "kan" simma bröstsim, men jag kan fan inte simma ryggsim. Jag kan ligga på rygg i vattnet med ett uselt vattenläge och veva armarna bakåt. Trots det tycker jag kanske, kanske att det är lite kul.

Efter passet var jag mycket nöjd med mig själv, och väldigt, väldigt trött. Och hungrig.


En kort dusch och en banan senare stod jag på löpbandet i gymmet och sprang ett microintervallpass på 20 minuter. Det var segt och jobbigt, vilket förstås bara var att acceptera. Jag är stolt som gjorde det, och tänkte att det var som ett brickpass för en swimrunner. Säkert nyttigt.

onsdag, januari 13, 2016

Något på spåren...?



Nu är simträningen igång igen på riktigt och jag ser verkligen fram emot kommande veckor i bassängen.

Innan jul så snackade jag med Hasse om vad jag saknade under hösten och hur jag skulle vilja ha det under våren, och resultatet blev en säsongsplanering med olika cykler. För mig hjälper det att ha en långsiktig plan och ett litet hum om hur träningen kommer se ut framöver. Jag har lättare att gå all in om jag i god tid vet vad som väntar men också samtidigt ser "slutet" i tunneln. Varje månads träning följs upp med en testserie.

Det här innebär att jag kommer få nya pass varje vecka. Det finns både för- och nackdelar med att bara simma varje pass en gång, men för mig så är det övervägande positivt, och passen kommer inte skilja sig så mycket åt. Nya pass -> ny inspiration -> omväxling i vattnet -> glad Sofia.

Igår simmade jag det första av veckans pass - 2200 meter i konditionsfart - i Vasalundshallen med Maria.

Jag är så jävla nöjd. Efter i måndags funderade jag på att lägga av, men jag hade en så galet bra känsla igår. Vet inte om det var därför jag älskade passet eller om det bara passade mig bra. Kände mig stark och uthållig, och var väldigt jämn i mina 75:or. Första åtta, f2, gick på runt 1:23/75m, andra sex, f2+ med paddlar+dolme, på 1:12/75m och sista, f2+ med paddlar+fenor, på 1:04/75m.

Och så tyckte jag att jag var något på spåren, rent tekniskt. Lugnare simning, bättre glid, snabbare tempo och grym känsla. Jäkligt spännande. Ska leta vidare efter det där idag.

tisdag, januari 12, 2016

Back in business


Söndag: Första löppasset på två veckor, långpass med Lindad. Vi hade bestämt att vi skulle springa runt Edsviken, dock osäkra på om det var 19 km eller 22 km. Var apnervös innan, men det gick trots allt väldigt bra. Blev trött efter 15 och sedan gick det snabbt utför, så slutet var riktigt jobbigt. Men hey, jag klarade det! 19,2 km totalt. Belönades med bulle och träningsvärk i höftböjarna.



Måndag: Äntligen simskolestart! Först två lektioner som simfröken ihop med bästa Hasse, sedan en timme där jag fick vara elev. Ungefär som i höstas alltså. Är så glad över detta!

Efter mitt oändliga simuppehåll på sju dagar trodde jag liksom att jag skulle vara lite grym i vattnet. Ha vilat mig i form. Icke. Mitt första pass, i fredags, var episkt dåligt. Igår gick det sådär. Frös som en hund och simmade som en också för den delen. 200 meter med tidtagning på 3:32 (split 1:42, 1:50). Det verkar vara ungefär vad jag kan prestera på en tvåhundring, landar alltid där.


Tisdag: Morgonpass på gymmet med pappan. Det var över två veckor sedan jag var där senast och det kändes. Skönt att vara tillbaka igen, min kropp behöver det. Slog till med TVÅ benövningar (utfall i trx och squats) innan det blev axlar, rygg och bål för hela slanten.

Känns skönt att komma tillbaka till jobbet, träningen och rutinerna igen. Jag funkar bäst så.

söndag, januari 10, 2016

Marocko - lite allmänna tankar kring en fantastisk resa.


Det är märkligt hur olika tiden kan uppfattas. När Hammou släppte av oss på flygplatsen i Marrakesh kändes det som om vi nyss var där. Narnia igen. När man kliver ur klädskåpet har det inte passerat någon tid i den riktiga världen, men i sagolandet har man nästan levt ett helt liv.

Maten i Marocko var fantastisk. Enkel och smakrik men aldrig stark. Och den serverades alltid med fri tillgång på bröd. Jag gillar bröd. Jättemycket.


Jag tycker också verkligen om att resa. Jag tycker om att upptäcka nya sidor av mig själv genom resandet. I Marocko märkte jag hur påverkad jag blev av miljön.



Ju längre tid som gick i Atlasbergen desto mer "ren" kände jag mig. Som kristallklart vatten. Livet fick en annan mening när jag såg hur människorna levde i de små byarna. Mina tankar handlade mer och mer om vad jag kan göra för andra och att jag vill visa mer kärlek och omtanke till de jag bryr mig om. Jag kände vördnad för livet och en enorm tacksamhet över hur otroligt lyckligt lottad jag är.


När vi kom till Marrakesh smög sig girigheten på. Köpa saker billigt, fylla upp ett hem med fina föremål som vi förhandlat oss till på någon fattig hantverkares bekostnad. Vi var åtråvärda kunder och alla ville ha in oss i sina små butiker för att vi skulle köpa just deras sandaler, sjalar eller ljusstakar. Så vi ignorerade dem. Tittade åt ett annat håll, gick förbi. Log och nickade kanske. Vi hade inte många andra alternativ men det kändes överlägset och långt ifrån hur jag upplevde mig själv i bergen.


Världen är stor och jag är väldigt liten. Jag älskar mitt liv och hur obekymrat jag har lyxen att kunna leva det, men jag tror inte jag kan uppskatta det till fullo om jag inte får såna här perspektiv emellanåt.

Och jag, som ofta känner mig en aning självupptagen och egoistisk, hoppas att jag då och då, mellan simträning, löpning, jobb och vardagsliv, kan komma ihåg känslan av osjälviskhet jag hade i Atlas.


På många sätt var det här en fantastisk resa som bekräftade det jag vetat länge - alla stora upplevelser i livet är jobbiga och sker utanför bekvämlighetszonen.


Läs också:
Marocko dag 1 - Star Wars
Marocko dag 2 - Sagan om ringen
Marocko dag 3 - Historieätarna
Marocko dag 4 - Game of Thrones
Marocko dag 5 - Narnia
Marocko dag 6 - The Wolf of Wall Street
Marocko dag 7 - Singing in the rain

tisdag, januari 05, 2016

Marocko dag 7 - Singing in the rain


Tvärstannade när vi klev ut genom hotellrumsdörren imorse. Den vetter mot en innergård som saknar tak och det marmorliknande golvet var misstänkt blött. Tittade upp mot himlen och insåg att det regnade. WTF! Det har inte regnat på tre månader i Marocko och så händer det på vår sista dag här. Upprörande.

Uppe vid frukosten växlade vi några ord med en ensam engelsk kvinna. Hon sa att det var en glädjens dag för många marockaner idag, då de var i desperat behov av regnet för att inte skördarna skulle bli förstörda. Vi tänkte på Mohammed och hans lilla by i Imlil, och hoppades att det regnade, eller snöade, även där.

Kvinnan vi pratade med visade sig sen vara Vanessa Branson, syster till Richard Branson och ägarinna till hotellet. Hon verkade väldigt sympatisk.

Eftersom vårt planerade förmiddagshäng i solen regnade inne så drog vi till souken och hämtade ut vår lampa. Det var inte fullt så enkelt som det låter, men till slut var alla parter nöjda och glada.


Marockaner dricker mycket te, gärna myntate i små glas. Teet ska hällas från hög höjd så att det skummar, då frigörs smakerna. De flesta marockaner verkar dessutom föredra att dricka det som en sockerlösning med minst tre sockerbitar i varje liten kopp.


Jag tror det där myntateet är en acquired taste. Den första koppen vi serverades här såg ut och smakade som om den var gjord på sumpvatten, antagligen true story. Därefter har det bara blivit bättre, och även fast jag hellre väljer svart te där det erbjuds så delade jag och Jontan på en kanna myntate på ett café i souken för att fira vårt lampköp.


Sen shoppade vi lite mer. Jag köpte en lite dyrare väska än planerat. Den var i läder (getskinn, vilket säljaren bevisade genom att elda på den - slutsats - om du är osäker på om någon är en get kan du kontrollera med en tändare) och jag gav 200 dh. Nästan omedelbart gick väskan sönder i dragkedjan, när jag försökte trycka i för mycket saker i den, men lika omedelbart fick jag den lagad i läderhantverksområdet. Och så köpte vi mössor, en till mig och en i present. Lunch åt vi på Terasse de Epices. Jättetrevligt!



Sen hängde vi på hotellet resten av eftermiddagen. Packade, fikade, drack ett glas vin, sov middagslur, läste och åt nötter.



Middagen, som vi åt på Maison de Arabic, var suveränt god. Det var en lite finare marockansk restaurang och smakerna var superba! Jag verkligen älskar maten här!!!

Restaurangen låg i en liten gränd och det kändes lite tveksamt att promenera dit längs tomma smågator på kvällen, trots att jag uppfattade det som ett fint område med marockanska mått mätt. Generellt så tror jag dock att det är ganska säkert så länge man håller sig i bra områden.

Imorgon åker vi hem.

Läs också:
Marocko dag 1 - Star Wars
Marocko dag 2 - Sagan om ringen
Marocko dag 3 - Historieätarna
Marocko dag 4 - Game of Thrones
Marocko dag 5 - Narnia
Marocko dag 6 - The Wolf of Wall Street
Marocko - lite allmänna tankar kring en fantastisk resa