Appearance is everything! Igår var jag som en sol i bassängen. Den gula matchningen var kanske inte 100%-ig, men just svart och gult får alltid mitt hjärta att klappa lite extra hårt. Jag är fostrad så.
Fick hjärtklappning i bassängen också. Den var sprängfylld av tonåringar i ett fullständigt kaos när jag kom, men trots det låg snabbanan inbjudande tom. Lagom tills jag skulle köra tröskelfemtior med starttid letade sig tonåringarna in även på snabbanan. Något litet yngel bröstsimmade på stället, ett annat hoppade runt. Många valde att helt okontrollerat passera över banan med jämna mellanrum.
I teorin har jag ingenting emot att likt en isbrytare meja ner tonåringar som plaskar runt på felaktig plats. I praktiken visade det sig tyvärr att jag trots allt har någon form av spärr, vilket gjorde att jag hade sjukt svårt att koncentrera mig. Tonåringarna var som ettriga små myror. Överallt!
Mot slutet fick jag sällskap i banan av två äldre killar, fullt utrustade med badmössa och glasögon. Såg rätt snabba ut, men problemet var att de inte var det. Kunde knappt simma. Tänkte precis visa dem motionsbanan, men då klev de upp. Färdiga. Efter fyra längder. Happ.
Fast jag ska inte säga något. Min "nedvarvning" bestod av 200 meter, ej frisim, och det gick inte heller ens i styrfart. Ryggsim och bröstsim... haha, vilket HÅN! Ej frisim... nedvarvning... fniss... Jobbigast på hela passet.
Åkte hem, åt mellis och öppnade byrålådan där jag förvarar ursäkter för att slippa göra saker jag inte vill. Springa till exempel. Fast egentligen ville jag springa, jag var bara lite onödigt trött efter simningen. Hade hellre lagt mig på soffan och skjutit fram löpningen på obestämd framtid.
Min ursäktslåda är välfylld och mitt inre motstånd mycket duktigt på sin sak. Argumenten är knivskarpa och välriktade. Men jag börjar lära mig att ta kontroll. Det handlar om att skjuta känslorna åt sidan. Att vilja eller inte vilja är irrelevant, det ska bara göras. Ibland med kompromiss, till exempel att jag får mysjogga. Som igår.
Det gick trögt i början, men sen släppte det mer och mer, vilket gav en rätt snygg progressiv distans. Synd att det inte var meningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar