Alla kroppsdelar som i natt låg utanför sovsäcken längre än 15 sekunder fick förfrysningsskador. Jag var tvungen att värma kläderna i sovsäcken innan jag tog på mig dem, annars hade jag dött. Helvete!
Mohammed kom och gjorde frukost, vitt bröd och marmelad, åt oss vid åtta, och sen promenerade vi iväg. Idag gick turen från Imlil upp till en helig plats som låg på vägen till Marockos högsta bergstopp Toupkal (drygt 4000 meter hög). Ungefär två timmars klättring uppåt krävdes för att nå "the holy place", vars helighet var högst oklar.
Jag förstod det som att knäppgökar, ogifta och barnlösa kommer dit för att be om tur. Är du en riktig knasboll kan du stanna där upp till en månad, be och duscha i heligt vatten varje morgon. Trots att det låg en moské på platsen så var den ändå inte kopplad till Islam och Mohammed verkade inte uppfatta den som helig utan mer som ett jippo. Han visade offrerplatsen för djur, där det låg blod och likdelar kvar (vilka Jonas lite avspänt fotade) och sen köpte vi Coca Cola av en rik snubbe.
Vägen ner för berget gick med en farlig fart och i dalen blev vi bjudna på myntate och bröd på Mohammeds terrass i Aroumd, en grannby till Imlil. Huset hade hans pappa byggt, smöret som serverades till brödet kom från familjens ko och framför huset under äppelträden betade de getter som var för unga för att följa med upp i bergen på dagarna. I huset bodde ungefär 15-16 personer - Mohammed med familj, hans bror med familj och deras föräldrar.
Efter ännu en suveränt god lunch i vårt natthärbärge i Imlil, tanjine med ägg, sa vi au revoir till Mohammed och åkte med Hammou, som ska vara vår chaufför de närmsta dagarna, till Essaouira. En knappt fyra timmar lång bilfärd som jag tog mig igenom slumrandes. Vaknade endast till emellanåt för att fnissa lite åt Hammous brinnande engagemang och underhållande fransk-arabiskt engelska brytning, när han konverserade med Jontan.
Att komma in på Dar Maya, den riad (vilket betyder hus på arabiska) vi ska bo på i två nätter, var som att komma in i himmelriket (vilket är en tveksam beskrivning eftersom jag från och med idag inte längre är med i kyrkan och därför ej heller är att betrakta som kristen). Dubbelsäng, marmorväggar, golvvärme, toalett, dusch med varmvatten, stora handdukar, takterrass, doftljus och varsin morgonrock. En jättestor och en yttepytteliten. Glädjen över denna lyx är obeskrivlig! Jag vill gråta av lycka!
Efter två dagar som Berber har vi nu alltså hoppat upp en samhällsklass och ska i två dagar pröva livet som småstadsmarockaner. Jag saknar bergen lite men njuter av alla bekvämligheter som erbjuds nu. Och jag kämpar stenhårt för att hinna bearbeta alla intryck.
Läs också:
Marocko dag 1 - Star Wars
Marocko dag 2 - Sagan om ringen
Marocko dag 4 - Game of Thrones
Marocko dag 5 - Narnia
Marocko dag 6 - The Wolf of Wall Street
Marocko dag 7 - Singing in the rain
Marocko - lite allmänna tankar kring en fantastisk resa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar