Efter 48 dagar i husarrest fick vi äntligen gå ut och motionera förra lördagen. Vi gick in i fas 0. Det var helt jävla underbart att vara nära havet, se soluppgången, känna dofterna och sanden mellan tårna igen. Allting kändes nytt men också så bekant att det var svårt att tro att det gått sju veckor sedan sist.
Vi har till och med simmat i havet. Trots att jag hatar saltvatten och blir illamående om vattnet inte här helt stilla så var den första simturen helt jävla ljuvlig! Obeskrivligt fin morgon.
Tiden vi får vara ute är dock fortfarande bunden av restriktioner som man kan ha synpunkter på rimligheten i.
Det är i dagsläget tillåtet att utföra aktiviteter utomhus kl. 6-10 ELLER kl. 20-23 om du är 14-70 år (det är jag). Det är tillåtet att promenera tillsammans med en person man bor tillsammans med, men högst en timme och max en kilometer från bostaden. Övrig sport får endast genomföras ensam, men i gengäld finns inga restriktioner på tid eller avstånd från hemmet, så länge man håller sig inom kommunen och inom angivet tidsspann. Det är inte tillåtet att sitta på stranden eller att bada, men sport är tillåtet i havet, om det sker individuellt.
Vi var ute redan innan kl. 7 på lördagsmorgonen och begick minst tre kriminella handlingar i form av regelbrott. En av de första sakerna som hände var dessutom att en kvinna bad oss ta en bild av henne på denna första dag i det nya livet. Under bråkdelen av en sekund genomgick vi båda en inre kris. Ta i främmande människas mobiltelefon? Inte hålla avståndet?
Att vi båda tvekade kan tyckas som en överreaktion men efter nästan 50 dagar i fängelse, där vi via nyheterna bland annat informerats om hur viktigt det är att desinficera sin mobil för att hindra smittspridning, är det långt ifrån uppenbart att bara säga ja och köra på som förut. Iallafall för mig. Jag har alltid tyckt att folk i allmänhet är idioter, och nu litar jag inte längre på någon. Dålig kombo. Kommer bli ohållbart i längden om jag inte jobbar på det.
Det tog ungefär fem dagar av "frihet" innan jag insåg att det vi fått var allt annat än just det. Och jag började känna mig förbannad. Tycker de tidsspann vi har är korkade. Är det inte sannolikt att folk annars spontant skulle sprida ut sitt motionerande under olika tider på dygnet? Så att det rentav skulle bli mindre trängsel? Jag vet inte. Men som det ser ut just nu är det helt tomt här utanför kl. 12-19 när det är utomhustid för barn under 14 år, och en jävla massa folk på de vuxnas tid. Men det är ju här, inte i exempelvis Madrid eller Barcelona.
Från och med imorgon lättas det ytterligare på restriktionerna, och vi går in i fas 1. Den här gången har de nya reglerna fått mig att bli synnerligen upprörd eftersom de är så U.R.B.O.T.A korkade. Nedanstående bild symboliserar mycket väl vad jag tycker om utvecklingen av landets restriktioner.
I allmänhet tycker jag att regler är lätta att följa när de framstår som meningsfulla och genomtänkta. Jag kanske inte alltid gillar dem, men jag kan ändå förstå och därför acceptera. Det kan jag inte nu och reagerar sålunda med att bli rosenrasande över hur något så dumt kan få gå igenom. Det kryper i kroppen.
Från och med imorgon får upp till 10 personer träffas och umgås. Det kan ske på restaurang, hemma eller ute. Man får åka upp till nio personer från samma hushåll i samma bil och affärer på under 400 kvm kan öppna utan att tidsbokning. Om man har flera bostäder i samma provins kan man nu åka mellan dem. Även restauranger/barer kan öppna sina utomhussektioner men med en maxkapacitet på 50% och minst två meter mellan borden. Även gästerna måste hålla ett säkerhetsavstånd på minst två meter mellan varandra. Sportcenter för individuella utomhusaktiviteter får också öppna, men havet förblir stängt för bad.
Du får besöka restauranger/barer över hela Mallorca och du får stanna där hur länge du vill. Inga restriktioner. MEN, tiderna för när du får sporta och promenera kvarstår. Du får alltså INTE gå ut och promenera under dagen, såvida du inte ska gå till en affär eller restaurang/bar. Då är det tillåtet. Du får INTE gå i bergen. Men du FÅR promenera hur långt och länge du vill om du lovar att du gör det för att du ska spendera pengar. Motion för hälsans skull är alltså fortfarande en strikt begränsad aktivitet. Hur kan det här vara rimligt?
Ovanstående klipp beskriver situationen på ett solklart sätt, det är väl investerade 3 minuter och 53 sekunder.
Jag är faktiskt upprörd på riktigt. Tiderna vi får vara ute duger inte för mig, de är inte bra nog och inte välmotiverade nog för att jag ska känna mig okej med situationen. Det är inte alltid det passar att få in all önskvärd motion innan kl. 10. Och det passar så gott som aldrig att få in något efter kl. 20. Och jag har svårt att acceptera att de låter mig gå ut när jag vill under förutsättning att jag köper saker.
Så summeringen blir att jag är förbannad, provocerad, ilsk och besviken. Jag vill mana till uppror.
Visar inlägg med etikett Simning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Simning. Visa alla inlägg
söndag, maj 10, 2020
onsdag, januari 15, 2020
Camp Snowman 2019
Jag vill faktiskt säga några ord om Camp Snowman, även fast det kanske finns annat mer aktuellt som också förtjänar lite utrymme här.
Under 15 dagar i rad, från 21 december till 4 januari, simmade jag totalt 60.000 meter med Human Ambition i Vårby. Jag hade svinbra dagar och dåliga dagar, men jag simmade alla pass med massor av glädje!
Det absolut bästa tipset under campet fick jag från Karin. Hon påminde om att jag tappar armbågen i slutet av återföringen, oftast när jag blir trött. Har sett det här på film förut men inte tänkt mer på det. När Karin sa till mig började jag lägga mer fokus där och det gick otroligt mycket bättre!
Campet följdes upp av en veckas planerad vila/semester och en just nu pågående oplanerad förkylning som sätter stopp för min come back i bassängen.
Hur som helst - Camp Snowman 2019 enligt följande:
Camp Snowman #1
Konstaterade att jag simmar snabbare med band runt vristen än utan (kämpa bensparken) samt att jag blir mentalt knäckt av att simma med fallskärm. Mina grymt peppiga bansimpisar fick mig att fortsätta när jag ville lägga av. Tack för det Fredrik, Per, Einar och Lars-Erik!
Camp Snowman #2
Kort och jobbigt idag. Var snabbare än väntat men långsammare än önskat. Ibland hänger bensparken inte riktigt med i armarnas frekvens när jag simmar snabbt och då blir det orytmiskt och jobbigt. Men under passet idag fick jag känna stunder av väldigt fint flyt, när armar och ben faktiskt jobbade ihop. Roligt! Jag har så många saker jag kan förbättra i min simning, massor med potential! Det känns fantastiskt!
Camp Snowman #3
Sliten i kroppen efter gårdagens snabba 50:or. Det släppte efter ett tag och jag simmade bra, men hjärnan var fortfarande motvillig. Hade ändå roligt med Stina och Caroline på banan. Tack Micke för att du ordnar CS för oss! Ser fram emot tomtesim imorgon.
Camp Snowman #4
Ännu en episk morgon med Human Ambition i bassängen. Simmade 4100m som avslutades med 50m pf på sub 30. Yay! Julkänslan är noll men starten på dagen var perfekt. God Jul!
Camp Snowman #5
Att simma är roligt! I dagens pass ingick oväntade saker som underhållning på botten och att ducka för paddlar från banorna bredvid. Hade det riktigt tufft ett tag i början då det kändes som om jag simmade motströms, men jag slet på och den jobbiga känslan släppte. Tack Stina, Caroline och Daniel för positiv attityd och grymt fokus. Väl värd frullen nu!
Camp Snowman #6
Tjong i medaljongen, vilket pass!!! Utmanande och roligt som fan. Kolla vilket fokus jag har! Baam! Dagens 4k Medley Madness lämnade en helt grym känsla i kroppen. Är fortfarande hög som ett hus på endorfiner! Och svinnöjd med min simning. Roligtroligtroligt!!!
Camp Snowman #7
Grymt pass med vikariecoach Osama idag. Utmanande men genomförbart, omväxlande och jättekul! Fick bra tips på detaljer att träna vidare på i medleyn (I fjäril - huvudet ner och fötterna ihop). Av den massiva tröttheten jag kände i överkroppen igår märktes ingenting när jag väl hoppade i vattnet. Woop woop, träning är roligt!!!
Camp Snowman #8
Var en smula trulig idag och ville inte simma med fallskärmar, tic tocar och grejs. Ibland är det så. (Ofta när det kommer till fallskärmssimning faktiskt...) Så jag anpassade lite och så blev allt toppen ändå! Men idag behöver jag nog ta en liten tuppis om jag ska orka simma imorrn igen.
Camp Snowman #9
Bra laguppställning på träningen idag. Hade behövt vara lite fräschare i kroppen för att hänga med i det allmänna tempot men jag gjorde mitt bästa tills jag fick nog och gick upp. Nu ska jag försöka ladda om inför 100x100m imorgon.
Camp Snowman #10
100x100m - simfesten som i min värld alltid gått under namnet ”Lars Frölanders julafton”. Trots nio tuffa snowmanpass som uppladdning simmade jag snabbare än förra året och kände mig jättestark! Stort tack till superfokuserade och asgrymma simpisarna Caroline, Veronica och Per för high fives och glada tillrop. God Jul & Gott Nytt År Lars Frölander!
Camp Snowman #11
Bättre än oväntat, så kan man beskriva dagens pass med inslag av fart. Kunde klämma ut betydligt högre hastigheter än något tidigare pass under campet, trots de senaste tio dagarnas totalt 40k. Följde upp med traditionsenlig nyårslunch på Nytorget 6 med simpisarna. Gott Nytt År!
Camp Snowman #12
Pappa Göran illustrerar här min känsla i dagens pass på ett utmärkt sätt. Hade jag inte delat bana med bästbästa Karin, Stina och Sofia så hade jag sannolikt inte gnetat ihop 4600m. Men nu gjorde jag det.
Camp Snowman #13
Jag var sjukt stark idag, både mentalt och fysiskt. Detta trots att jag vaknade med kraftig mensvärk, acneattack i fejset och en önskan om att ligga i fosterställning i ett hörn resten av dagen. Simning hjälper mot allt! Tiden tog slut efter 5100m men jag hade massor av kraft kvar. Hoppas den infinner sig även imorgon.
Camp Snowman #14
Dagens framstående prestation bestod i att bli bra på bild, få vatten i näsan och överleva 4100m med Micke och Per i Vårby. Den fantastiska känslan från igår lyste tyvärr med sin frånvaro.
Camp Snowman #15
Tack Micke för 15 pass och totalt 60.000m. Tack alla simpisar som pushat, peppat, hejat på och fikat. Och en fet klapp på axeln till mig själv som simmade mig igenom alla dessa meter med en så himla grym inställning och attityd. Swim or die!
måndag, december 30, 2019
100x100m - Lars Frölanders julafton
Idag var det dags för 100x100m, simfesten som i min värld går under namnet Lars Frölanders julafton och som namnet till trots kan simmas när som helst under året. Men med fördel kring jul/nyår.
Efter förra årets insats tänkte jag att jag måste förändra något nästa gång, dvs idag, t ex simma fler hundringar utan prylar eller köra kortare starttid. Men så blev det inte. Årets utmaning blev istället en uppladdning av nio dagar simning i rad och totalt 30400 meter i kroppen.
Ytterligare en aspekt har varit ett mentalt ganska krävande liv den senaste veckan (eller de senaste tre åren om du så vill...) som tagit ganska hårt på mig. Igår kväll hade jag silkespapperstunna väggar mellan ilska, gråt, uppgivenhet och total utmattning.
Lyckades inte sova bort detta helt, men jag lyckades ändå förbereda mig rätt hyfsat. Jag åt bra och rikligt med mat hela dagen, drack mycket vatten, köpte kanelgifflar och bananer att ha efter simningen och jag lyckades komma över några av pappans nyligen utgångna PowerBar energipluppar att äta under passet.
Körde dessutom ett yogapass med fokus på överkropp för att försöka stretcha bort några av de senaste dagarnas meter som satt sig där. OCH jag rakade benen. Sparade säkert massor av tid på det idag.
Redan innan dagens pass hade jag synkat ihop mig med Veronica, Caroline och Per om att köra ihop på en bana, eftersom jag visste att vi hade ungefär samma önskemål och simmar i ungefär samma tempo. Bra grej, de var superfokuserade och asgrymma!
Jag var också superfokuserad och asgrym! Fram till 7000 meter kändes allt så himla lätt. Sedan gick det lite tyngre på slutet, men inte så att tempot påverkades. Det var mest att jag tyckte det var dags att passet tog slut.
Vi simmade med start 2:00 utan paus, 20 sträckor vardera av sammansatt, dolme, paddlar/dolme, fenor och paddlar/fenor. Totaltid 3:20.
Trots den icke optimala uppladdningen var det här mitt bästa år av 100x100m. Slutade på ett snitt av 1:31/100m vilket är 4 sekunder bättre än förra året (då hade jag 1:35/100m). Dessutom låg jag först och drog 80/100 sträckor idag. Vi hade 10 sekunders lucka men man får ändå lite hjälp av drafting när man ligger bakom. Men jag var jättestark och höll ett stabilt och jämnt tempo genom alla 10k.
Sammansatt ca 1:37-1:38
Dolme ca 1:35-1:36
Paddlar/dolme ca 1:28
Fenor ca 1:26-1:27
Paddlar/fenor ca 1:24
Så. Nästa år.
Det vore helt rimligt att köra start 1:50. Men det känns orimligt att byta från start 2:00 till start 1:50 enbart på 100x100m. Det viktigaste steget är således att lämna komfortzonen och dra ner starttiden på årets övriga träning till att börja med. Sen kan vi snacka starttider för Frölanders julafton nästa år.
måndag, november 04, 2019
STÄNGT!
Puss hej, nu stänger hela Playa de Muro. So long, goodbye, auf wiedersehen, adieu.
Det känns lite märkligt faktiskt. Det är ju fortfarande så otroligt vackert här. Och varmt! Låg på stranden i bikini häromdagen. Nästan ensam. Men det kanske är för att jag är svensk. I Sverige sitter vi ute och fikar på våren när det är 8 grader och sol, för att "det är ju så varmt och skönt".
Men att precis allt stänger är inget skämt. Hotell, butiker, restauranger. ALLT. Till och med Burger King hade öppet sin sista dag igår. Det är som en spökstad. Som boken "Palle är ensam i världen" som jag hänvisat till förut. Och det är SÅ skönt! Så tyst!
Igår var även sista dagen som Viva Blue hade öppet för säsongen och således sista dagen för i år som jag kunde träna i denna underbara bassäng.
Är otroligt tacksam över att ha kunnat simma så mycket på hotellet.
Sista passet var grymt men jag filmade min teknik och blev förskräckt. Hujedamig vad det finns att jobba på. Vad mycket konstigheter jag har lagt mig till med. Varför? När?
Och fjärilssimmet... OMG. Jag som för en sekund trodde att jag typ kunde... men... vahettere.... nej.
Om det är för att solen fortfarande är stark på dagarna, färgerna klara eller för att jag helt enkelt mår bra här vet jag inte, men jag är så gott som helt opåverkad av att dagarna blir kortare och kvällarna mörka. Vill lägga mig lite tidigare än förut, men känner inte av någon höstdepp alls.
Just det är en enorm skillnad mot i Sverige. Har alltid sagt att jag har svårt att hantera både kyla och mörker, och det stämmer nog bra. Bara mörker är inget problem nu nämligen. Tänker inte ens på det.
En annan sak jag däremot tänkt mycket på är alla prylar jag äger hemma.. Så mycket kläder. Så många saker.
Här har jag en handfull och det går utmärkt. Bra ögonöppnare. Jag behöver inte ett överflöd av sånt som jag knappt använder. Jag saknar dock en del kläder av praktiska skäl. Stannade ju en månad längre än planerat, och det är trots allt en viss skillnad i vädersituationen. Plus att mina flip flops gick sönder häromdagen.
Jag pluggar spanska varje dag, allt mellan 10 minuter och flera timmar, via appen Duolingo. Har en streak på 82 dagar nu. Det är helt jävla fantastiskt hur mycket jag har lärt mig och lika jävla fantastiskt hur jag trots det kan känna mig så begränsad och förbannat otålig.
Men mitt tålamod är generellt dåligt. Det är så mycket i mitt liv som stått still så länge men nu vill jag faktiskt röra mig framåt igen. Venga, vamos! Det svajar fortfarande på för många plan för att det ska vara trivsamt, men jag har hopp.
Oavsett vad som händer så är jag tacksam över fler saker än jag kan räkna upp.
torsdag, oktober 24, 2019
Testserie 1, försök 4
I tisdags, när vädret var una puta mierda här (storm, åska och massor av regn) så blev det inomhussimning i kommunala poolen i Alcudia. Och plötsligt glimmade jag till!
Kapade ungefär 15 sekunder på mina tvåhundringar jämfört med förra veckan (ungefär samma ansträngning, f3) - sammansatta på 3:15 och paddlar/dolme på 2:50. Supersnabbt! Nyckeln kan ha varit mina tre timmars tupplur på eftermiddagen.
När träningen går bra är det kul med test, så igår var det dags för testserie igen! Kallt i luften, varmt i poolen. Solsken bakom palmerna.
Det var fjärde gången jag körde testserie 1 och det är roligt att jämföra.
Försök 1 - 23 november 2018
Försök 2 - 25 februari 2019
Försök 3 - 18 juni 2019
Försök 4 - 23 oktober 2019
Jag älskar tider och analyser och framför allt älskar jag att snittet på alla distanser igår var bäst hittills. Har nu klarat rikttiderna på 2/4. Att vara sin egen coach har sina nackdelar, men uppenbarligen funkar det hyfsat.
4x100m @2:00, rikttid 1:30-1:32,5
Försök 1: 1:33, 1:34, 1:36, 1:36 (1:34,75) ✘
Försök 2: 1:35, 1:35, 1:34, 1:35 (1:34,75) ✘
Försök 3: 1:34, 1:35, 1:34, 1:36 (1:34,75) ✘
Försök 4: 1:35, 1:34, 1:34, 1:33 (1:34,00) ✘
4x75m @1:30, rikttid 1:07,5
Försök 1: 1:11, 1:12, 1:12, 1:12 (1:11,75) ✘
Försök 2: 1:09, 1:10, 1:09, 1:09 (1:09,25) ✘
Försök 3: 1:11, 1:10, 1:11, 1:09 (1:10,25) ✘
Försök 4: 1:09, 1:09, 1:10, 1:08 (1:09,00) ✘
4x50m @1:00, rikttid 45
Försök 1: 0:46, 0:48, 0:48, 0:48 (0:47,50) ✘
Försök 2: 0:46, 0:46, 0:46, 0:46 (0:46,00) ✘
Försök 3: 0:45, 0:45, 0:45, 0:45 (0:45,00) ✔
Försök 4: 0:44, 0:45, 0:44, 0:45 (0:44,50) ✔
4x25m @0:30, rikttid 20,5-21,5
Försök 1: 0:21, 0:23, 0:24, 0:23 (22,75) ✘
Försök 2: 0:21, 0:22, 0:22, 0:22 (21,75) ✘
Försök 3: 0:22, 0:22, 0:22, 0:22 (22:00) ✘
Försök 4: 0:21, 0:20, 0:22, 0:21 (21,00) ✔
Snittet i parentes. Målet är förstås att klara rikttiderna på hela testserien. Jag närmar mig!!!
Positivt i min träning är att jag simmar mycket. Förra sommaren hade jag en motivationssvacka och det var fruktansvärt att dra igång efter den. Men efter att jag väl kommit igång har det varit ett riktigt bra år med regelbunden träning.
Det jag kan förbättra är antalet pass med fart. Vill man bli snabb måste man simma snabbt. Och jag borde verkligen styrketräna mer.
Det jag gjorde väldigt bra på testserien igår var att jag simmade starkt, kontrollerat och med längd. När jag tittar på Garmin Connect är det uppenbart att jag simmar snabbare om jag tar färre armtag. Så fort jag börjar veva för snabbt med armarna tappar jag (teknik och) fart.
Igår var mitt enda fokus att sträcka ut ordentligt. Det kändes som om jag simmade supersakta men tiderna visar annat.
fredag, oktober 18, 2019
Swim camp, föräldrar och förlängning
Aqtivate Swim Camp Mallorca, vilket helt fantastiskt läger det blev! Jag är SÅ nöjd!
Att det blev så bra beror till stor del på att det var så superhärliga deltagare. Otroligt positiva och intresserade. Dessutom var det en lagom stor grupp.
Förutom mig var Stina med som coach och höll i uppvärmningen innan simpassen, en föreläsning om periodisering av träningen utefter mensen och ett styrkepass varje dag. Hon är supergrym och jag tror alla fick med sig väldigt mycket matnyttigt om hur de ska träna för att få ut ännu mer av sin simning.
Programmet för lägret kändes perfekt utformat och vädret var toppen.
Lägret slutade i söndags och i måndags kom mamma och pappa hit på en veckas semester.
I tisdags var jag och mamma i Alcudia på marknad och igår hyrde vi bil och åkte på utflykt. Vi fikade i Valdemossa, åkte den fina vägen genom Deia och åt lunch på torget i Soller.
Pappan cyklade samma sträcka, med start i Santa Maria. 11 mil och drygt 1600 höjdmeter. Så backigt att det till och med var jobbigt för högerfoten att köra bil.
Coolast var ändå den enbenta snubben på en vanlig racer som stånkade upp för berget i god fart.
Har även hunnit simma ett pass med pappan. Slog två nya rekord - 100 meter medley utan fenor-rekordet och 100 meter fjäril med fenor-rekordet. Det sistnämnda var larvigt jobbigt faktiskt.
Ja, och så stannar jag på Mallorca en månad till. Skulle åkt hem idag men planet fick lyfta utan mig.
Tack alla som fixar och täcker upp för mig så att jag kan få göra så här!!! ❤
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)