tisdag, juli 16, 2019

Sofia i utlandet #1


Nu har jag varit utrikes en vecka. Det känns som betydligt längre tid, och det var förmodligen det som var anledningen till att jag redan härom dagen kände panik över att snart behöva åka hem.

Jag behöver inte åka hem snart. Men om jag skulle göra det så skulle det vara för att hämta några saker jag saknar:

- hund
- högtalare
- simsnorkel
- några specifika klädesplagg
- fotfil
- en större ryggsäck


Jag har ju varit här många gånger förut, men mitt mindset är annorlunda den här gången. Därför känns allt nytt. En sak jag definitivt inte är van vid är att jag måste ägna en kvart varje morgon åt att smörja in mig. Den här solskyddsmoussen från Evy är visserligen toppen, men det känns som att smeta in grädde över hela kroppen. Ändå en bra start, för sen sitter den kvar. Grym solkräm.


Det andra jag inte är van vid är att om vattnet man köpt hem tar slut så finns det inget vatten att dricka. Och det är ju tråkigt när det är sen kväll, man är jättetörstig och inte känner att Sangria eller Pepsi Max är önskvärda alternativ.

Jag är orimligt stolt över att ha lyckats tvätta i en främmande tvättmaskin. Det jag gör just nu känns kanske lite som saker jag borde gjort när jag var 20 år, inte det dubbla. Men jag frågade min mamma om jag var för gammal för att rymma utomlands och göra något nytt av livet och hon sa att jag inte var det. Utan att även folk som är mycket äldre än jag gör sånt. Det kändes bra.


En anledning till att jag tycker så mycket om den här platsen, förutom alla fina minnen jag har sedan tidigare, är att den påminner om Gotland. Knotiga tallar och långa stränder inramade av berg i fjärran. Fast med mycket bättre klimat. På Gotland fryser man ju röven av sig ca 362 dagar om året. Här vet jag inte hur många dagar man gör det men det är betydligt färre.


Igår blev jag ännu mer förälskad i Alcudia och möjligen lite generad också. Kändes pinsamt att inse hur lite jag egentligen sett. Vek av från huvudgatan och hamnade plötsligt i en annan av mina favoritstäder... Amsterdam! Hej hej! Kanaler och caféer. En liten sjö. Jag blev fullständigt upprymd! Så fint!!!

Jag har fått låna en cykel och på agendan de närmsta dagarna står att utforska det här området mer.

torsdag, juli 11, 2019

Jag har emigrerat


Jag vet inte om det har framgått med all önskvärd tydlighet, men jag har alltså emigrerat. Hyrt lägenhet och köpt enkelbiljett till Mallorca. Det första som slog emot mig när jag klev ur flygplanet var en vägg av fuktig hetta. Jag älskar det! Jag är gjord för varma klimat.

Ibland händer det saker i mitt liv som jag inte riktigt kan förklara. Hur mitt företag Aqtivate blev verklighet är en sak. Hur jag hamnade här så hastigt och lustigt är en annan. Kanske är svaret så enkelt som att jag är sjukt driven när jag verkligen vill något.


Det började när jag var här i våras. Jag fick massor av insikter och började lappa ihop en ganska sargad självkänsla. Hittade något jag saknat. Det var därför jag stannade kvar lite längre då och det är därför jag är här nu. Ibland vet man inte hur dåligt man mått innan man plötsligt inte gör det mer.

Vad jag kände då och det jag känner nu är lycka. När jag går min morgonpromenad längs stranden är det med ett leende som klibbar fast över hela fejset. Jag behöver ingenting mer. Närvarande till 100%. Älskar bergen, havet, stranden och värmen.


Jag älskar att titta på människor och älskar att vara anonym. Känner ingen. Vill inte känna någon.

Alla dessa människor har också rutiner. På mornarna tar man selfies och tränar på stranden. Lite senare på dagen är det förstås strandhäng och bad som gäller. Alla typer av människor i alla typer av bikinikroppar. Den som är osäker på sin kropp borde komma hit på studiebesök. Här finns allt, klätt i bikini. Alla är fina! (Men jag rekommenderar inte ljusrosa klädsel pga man ser naken ut på håll.) På kvällen är det middag, alkohol och shopping.


Idag var jag och simmade på Viva Blue. Det var också annorlunda. Favoritpoolen har påhälsning av en uppblåsbar hinderbana, varenda solstol innehöll rödbrända skandinaver, där många var män gravida i nionde månaden. Familjer, barn, skumparty och tjolahoppsan överallt. Fascinerande!

Att simma gick fint ändå, även om jag var synnerligen ofokuserad. Men det gjorde inget.


Den här gången är också annorlunda eftersom jag inte bor på hotell. Stort tack till Mia och Johan som låter mig bo i deras superfina lägenhet!!! ❤ Det här innebär förstås att jag måste göra vardagliga ting som att städa, tvätta och laga mat. Att handla mat är kul men lite klurigt. Google Translate hjälper ofta men inte alltid. Men hittills har det gått bra och jag har lyckats kocka ihop två av mina paradrätter. Men jag har ju precis kommit hit.

Bilden nedan är inte någon rätt jag lagat själv, det var den välkomstlunch jag bjöd mig själv på i måndags. Sangria inkluderat förstås.


Känslan just nu är att jag aldrig mer vill åka hem. Och att veta att jag inte behöver det än på ett tag, och egentligen aldrig om jag inte ändrar mig, känns otroligt fint i magen. Jag mår så bra.

Läs noga igen. JAG MÅR SÅ BRA!!! Och jag är väldigt, väldigt värd det efter allt som varit.

tisdag, juli 09, 2019

Vansbro tjejsim 2019

Foto: Matilda Karlsson

Även under söndagens Tjejsim i Vansbro lyckades jag tvåla till mitt tidigare rekord.

Den här gången kapade jag 31 sekunder och slutade på 15:06 vilket gav en 19:e plats av 49 startande i elitklassen. Det är faktiskt äckelgrymt!


Började söndagen på samma sätt som lördagen, med morgonyoga och frulle. Vinkade hejdå till Anne och rullade mot Vansbro kl. 09:15. Mötte Anna och Lovisa på parkeringen och traskade bort till starten. Samma förberedelser även där - vifta med gummiband, gå på toa, äta banan och Gott & Blandat och få våtdräkten på plats. Den stora skillnaden var en massiv träningsvärk i hela ryggen efter lördagens bragd. Och trötthet. Simsug = 0.

Temperaturen i vattnet var samma som dagen innan, lite drygt 15 grader. Eftersom det inte var olidligt kallt valde jag bort neoprenpannbandet.

Foto: Matilda Karlsson

En av fördelarna med att starta i elitledet är att man får värma upp i vattnet 10 minuter innan starten, som går från stranden, så det gjorde jag. Kände efter att allt satt som det skulle, noterade att vattnet kändes friskt och ställde in mitt fokus - hög ansträngning, våga satsa, hitta fötter, håll bryggan. Påminde också mig själv att det är NU jag har chansen att prestera. Inte sen.

Foto: Matilda Karlsson

Starten gick och vi fräste iväg. Jag gick ut hårt och kände redan efter 150 meter att det skulle bli tufft. Dessutom låg jag i fjärde led utanför bryggorna och hade en tjej till höger som blockerade. Jag gjorde inte en överrullning igen, men jag vek av och Finlandsbåtssimmade mig raka vägen in till bryggorna.

I efterhand är den här situationen i loppet den enda jag önskar att jag hade löst bättre. Och då bättre som i att jag skulle stått längre till höger på stranden. Lösningen jag gjorde var väl efter omständigheterna okej, men inte smidig, snygg eller snabb.

Foto: Matilda Karlsson (notera matchande naglarna)

Men, väl i position blev allting helt perfekt. Jag hittade ett par fötter som jag följde hela loppet. Och som jag fick slita för att hålla dem! Hade Matildas ord i huvudet -"simma bara", så det gjorde jag.

Jag ville dra förbi på slutet men jag hade nada mer att ge. Allt energi gick åt till att klibba mig fast bakom fötterna. När jag klev upp var jag helt slut och SÅ. JÄVLA. NÖJD. Jag gjorde det!!!


Det är den känslan som alltid är mitt mål att nå.

Jag hade inte en susning om vilken tid jag simmat på, men jag hade verkligen presterat på toppen av min förmåga. Tiden blev sekundär. Att den sedan blev så otroligt bra som 15:06 gjorde verkligen ingenting. Ofta går känslan och prestationen hand i hand.

Foto: Matilda Karlsson

Med alla tider sammanräknade i elit- och motionsklass hamnade jag på plats 24 av 1995 startande tjejer. Det är också väldigt bra. Topp 30 i Tjejsimmet är ytterligare ett placeringsmål som hängt med ett tag. Nu kan jag bocka av även det och sätta upp nya mål för nästa år.


På vägen hem stannade vi äntligen till i Café i Fårhus och åt nybakt lunchmacka och en helt ljuvlig, fortfarande ljummen, kanelbulle. Sen somnade jag i bilen hem.

måndag, juli 08, 2019

Vansbrosimningen 2019


Glad Sofia efter en storartad Vansbrohelg! Jag åkte dit och gjorde precis det jag skulle. Och lite till.

Jag slog mitt tidigare rekord i Vansbrosimningen 3k med 36 sekunder och slutade på plats 98 av 5678 deltagare. Officiell tid 45:01. En storartad prestation, om jag får säga det själv.

Det här är en sammanfattning av resan och loppet.


Nytt för i år var att jag åkte upp till Vansbro tillsammans med Karin och Matilda, och bodde med dem hemma hos Anne i en villa i Dala-Järna. Min introverta sida kände lite oro över detta innan, men det var helt onödigt. Det var succé! Det gjorde mig snarare avspänd och glad än att det tog energi. Jag fick skratta mycket och det älskar man ju. Succé, som sagt.


I det här nya ingick också att naglarna skulle målas i en för våtdräkten matchande färg. Jag fattade noll när det här introducerades på Messenger, och tänkte att våtdräkten är väl svart...? Icke. Min naglar målades följaktligen i en lila ton som matchade färgen längs ut på min våtdräkts ärmar.


Efter sedvanlig morgonyoga och frukost lämnade vi vårt boende. Var framme i Vansbro vid 9-tiden och promenerade bort till starten. Min start var 10:32 så det var gott om tid.

Jag kände mig taggad och precis lagom nervös. Ingen prestationsångest, bara glädje över att få ett kvitto på hur träningen gått. Jag visste ju att den gått riktigt bra jämfört med tidigare år, så jag var lite extra upprymd över att få tävla.


Värmde upp genom att kissa fyratusen gånger och dra lite i några gummiband. Åt en banan, lite Gott&Blandat, och drog på mig våtdräkten. Enligt Matildas förmaningar såg jag till att den kom ordentligt på plats. Inget slarv!

Temperaturen i Vanån var 15.7 grader och i Västerdalälven 15.4. Jag funderade på neoprenväst men nöjde mig med pannbandet och dubbla badmössor. Alltid glajjorna mellan två badmössor.


Försökte ställa mig hyfsat långt fram i startgruppen. Mina primära mål var desamma som alltid:

1) Hitta bra fötter
2) Håll en jämn, hög ansträngningsnivå
3) Kom ihåg att det är på skoj

Jag hade några tidsmål också. Mina sekundära mål.

1) Nå mina primära mål, oavsett tid
2) PB
3) Under 45 min

Det sista var en slags drömgräns som jag haft sen mitt första Vansbro.


Jag fick till en jättefin start. Snabbt ner i vattnet, all utrustning satt som den skulle och temperaturen var inte ett problem. Hade svårt att hitta fötter i början men efter ungefär 500 meter hittade jag ett par lämpliga att drafta på. Det höll till ungefär 1500 meter, sedan blev jag inklämd mellan två män som tamejfan aldrig slutade klänga på mig.

Vet du vad jag gjorde då? En överrullning! Vi har tränat det på kurserna och skojat om att det gör man kanske inte under ett lopp, men se det gör man. Och det räddade hela situationen. Som en jävla chef!!! Sen flöt det på fint, om än lite vingligt ibland.


När jag svängde in i Västerdalälven hittade jag ett par nya fötter och låg perfekt placerad bakom den, slickad intill bryggorna hela vägen in i mål. Den sista kilometern kändes evighetslång och i år var nog första gången jag tyckte mig känna att det var motströms. Jag simmade på bra men kanske, kanske fanns det lite mer att ge.


Och kanske, kanske var det på grund av den känslan som jag hade så svårt att släppa "om jag bara" när jag slutade på KANON- och PB-tiden 45:01. Jag vill ge mig själv en snyting varje gång jag tänker "om". Det får fan vara någon måtta. Men det mesta har gått över nu. Jag är faktiskt supernöjd.

Lite statistik:
2019 - 45:01, plats 98/5678 i motion, 7:02,6 efter vinnaren (37:58,4)
2018 - 45:37, plats 168/7120 i motion, 8:58,9 efter vinnaren (36:38,7)
2017 - 45:45, plats 181/7545 i motion, 9:42,9 efter vinnaren (36:02,5)
2016 - 47:35, plats 222/8014 i motion, 10:12,2 efter vinnaren (37:23,2)


Att komma topp 100 har varit ett av mina mål och det känns riktigt mäktigt att ha nått det! Jag knappar in på vinnaren!

Snittiden i loppet var ca 1,5 minuter långsammare än förra året, så kanske var strömmen lite mer kännbar i år. Eller så hade folk tränat sämre.


Våra bragder följdes som vanligt upp av fika på Vansbro konditori, snacks vid älven och pizza på Side. Sen åkte vi hem och sov istället för att ta den sedvanliga turen till Café i Fårhus. Den fick vänta till dagen efter. Var helt sjukt trött efter loppet.

tisdag, juni 25, 2019

VO2-max

För två veckor sedan körde jag ett svintufft VO2-maxpass i Vasalund, eftersom simfröken Micke sa att det var det som var grejen inför Vansbro. Passet han tipsade om kom från hans fina bok om Öppet vattensimning och efter viss modifikation och anpassning blev huvudserien så här:

2x(
2x25m max + 150m f3 + 2x50m löst

400m hårt + 2x50m löst
200m hårt + 2x50m löst
100m hårt + 2x50m löst)

Ett varv sammansatt, ett varv fenor

Jag kämpade svinhårt och var sjukt jävla grym, men tiderna jag simmade på var inte alls i klass med vad jag hade väntat mig.


Igår simmade jag samma pass igen (minus 400m hårt med fenor). Återigen var min insats mega awesome och den här gången fick jag bättre utdelning på tiderna.

Förra veckans tid först, gårdagens tid sedan.

150m f3 ss 2:30/2:27,  fenor 2:14/2:10
400m ss 6:38/6:37, fenor 5:44/-
200m ss 3:21/3:17, fenor 2:50/2:42
100m ss 1:38/1:35, fenor 1:21/1:13

Jag har fortfarande simmat fortare än så här, men så länge det hela tiden går i rätt riktning har jag inget att anmärka på. Och den sista hundringen på 1:13 är jag faktiskt väldigt nöjd med. Inte illa pinkat utan någon att sparras mot.


Precis som senast jag simmat ett så tufft pass var jag tvungen att åka hem och sova efteråt, och idag är jag fortsatt jättetrött. Exakt samma mönster som förra gången. Tror dock att det här var sista gången jag simmade skiten ur mig i bassäng innan Vansbro.

Sista urblåsningen blir i Hellas på onsdag nästa vecka. Sedan förväntas formen vara färdigslipad.

måndag, juni 24, 2019

Midsommarhelgen 2019

Det blev en jättefin midsommarhelg! Förra året var jag på landet och planen var att åka dit även i år. Men eftersom jag kommer vara upptagen kommande två helger och har mycket att förbereda inför det så bestämde jag mig i sista stund för att stanna hemma. Kändes mindre stressigt. Ett bra beslut!


På torsdagskvällen hade jag egentligen tänkt crasha i soffan men simpisarna, Kajsa, Matilda och Linda, skulle dra en repa i Brunnsviken och jag hängde på. Fantastiskt fin kväll!

I min näst intill fulländade träningssäsong har jag hittills haft en liten lucka - att träna drafting. Nu fick jag chans att börja täppa till den. Låg på Lindas perfekta fötter större delen av turen och blev otroligt peppad inför Vansbrosimningen. Det ska bli SÅ ROLIGT! Och drafting... jag ÄLSKAR att drafta!!!


På midsommaraftons morgon mötte jag Karin, Matilda och Lars i Rösjön. Fantastiskt fin morgon!

Vi körde ett varv genom sjön och jag passade på att fortsätta öva på att följa fötter. Det är nog det bästa jag vet med öppet vattensimning. Karins fötter var fina att ligga bakom och Matildas roliga. Varje gång jag råkade peta på Matilda började fötterna sparka.

Avslutade med att leka fjäril med grym känsla och flyt.


På midsommardagen blev det vila men på söndagen mötte jag Karin, Matilda och Lars igen för en lunchrunda i Brunnsviken. Fantastisk fin dag!

Kände mig stark som en björn och njöt bakom Karins fötter. Fick en riktigt bra feeling och LÄNGTAR efter att få simma Vansbro. Sa jag det? Sa jag också att jag älskar drafting?

Passet avslutades med medley från udden till bryggan, 10 armtag per simsätt. Hej pulstopp!

onsdag, juni 19, 2019

Testserie 1, försök 3


Egentligen var det meningen att jag skulle simmat testserien igår. Jag åt lunch crazytidigt, kl. 10:15, för att kunna åka direkt och simma efter ett PT-pass i Brunnsviken kl. 11-12. Men jag var för trött.

Istället åkte jag hem och sov 1,5 timmar, följt av ytterligare en timmes vila i soffan.


På kvällen fick jag med mig pappan på ett ow-pass efter avslutad öppet vattenkurs i Rösjön. Det var en jättefin kväll och han lyckades både hitta catchen och drafta bra. Underbar simning!


Idag fick jag så sätta tänderna i min testserie. Kände mig mycket piggare i största allmänhet och insimmet gick strålande bra!

Testserie 1 ser ut som följer:

4x100m @2:00, rikttid 1:30-1:32,5
Mina tider senast: 1:35, 1:35, 1:34, 1:35
Mina tider idag: 1:34, 1:35, 1:34, 1:36

4x75m @1:30, rikttid 1:07,5
Mina tider senast: 1:09, 1:10, 1:09, 1:09
Mina tider idag: 1:11, 1:10, 1:11, 1:09

4x50m @1:00, rikttid 45
MMina tider senast: 0:46, 0:46, 0:46, 0:46
Mina tider idag: 0:45, 0:45, 0:45, 0:45

4x25m @0:30, rikttid 20,5-21,5
Mina tider senast: 0:21, 0:22, 0:22, 0:22
Mina tider idag: 0:22, 0:22, 0:22, 0:22


Jag är jävligt nöjd. Tiderna är ungefär som senast men min inställning... ååhh... fan vad jag kämpade och slet. Jag var så trött men jag vägrade ge mig. Vägrade låta negativa tankar få fäste. Jag bara bet ihop och öste på så gott jag kunde. HEJA MIG!

Det är så roligt och så vidrigt att träna så här.

Är faktiskt allra mest nöjd med mina 50:or. Jag har alltid haft svårt att komma ner i tid på dem, men idag var jag snabb. Särskilt om jag räknar bort blipp-tiden på Garmin som brukar vara runt 1,5-2 sekunder.

måndag, juni 10, 2019

Rätt investerad energi


Bilden ovan visar en just nu väldigt fin personalförmån i Vasalundshallen. Stängt för allmänheten, öppet för Sofia (och kvällens crawlkurser såklart). Tack för det.

Huvudserien i dagens tröskelpass var en gammal goding som jag tycker mycket om:

2x100m @2:15, rikttid 1:32-1:34,5
4x100m @2:00, rikttid 1:35-1:37,5
8x100m @2:00, rikttid 1:42-1:44,5

Min känsla är att kroppen svarat grymt bra på de fartpass jag har fått till, och även om jag har simmat snabbare förut så är den power jag känner i kroppen mer välkommen än bara siffror och tider.


Är överlag jättenöjd med dagens pass, men lite besviken på att jag inte öste på mer i mitten. Det var en missbedömning, inte brist på ork.

Dagens tider:
1:33, 1:32
1:40, 1:40, 1:39, 1:38
1:43. 1:44, 1:42, 1:42, 1:42, 1:42, 1:42, 1:42,

Det har aldrig känts så här lovande inför Vansbrosimningen och det ska bli så jäkla roligt att se vad jag kan göra där. Det finns ju såklart inga garantier för succé, men för första gången på tre år så har åtminstone inte en enorm mängd energi lagts på andra, enbart livsuppehållande åtgärder. Jag har istället kunnat investera den energin i träningen.

fredag, juni 07, 2019

Tröskelfart mot Vansbrosimningen

Foto: Mikael Rosén

Okej, om vi ska snacka simträning nurå...

Förra veckan tog jag det lite chill för att ladda batterierna och återhämta mig efter den massiva träningsvolymen jag fick ihop på Mallorca. Det är jätteviktigt att vila men ibland är det svårt. Jag känner mig stressad nu att hinna få in de fartpass jag behöver innan Vansbrosimningen, men jag tog ändå en veckas vila med bara ett par kortare, enkla pass.


Jag blir alltid nervös av fartpass och jag hade fjärilar i magen när jag åkte till Vilundabadet i måndags för att återuppta den fokuserade träningen och simma tröskelhundringar.

10x100m ss @2:00
5x100 pd @1:50
5x100m pf @1:40

Det gick helt enligt förväntan, strax under eller runt 1:40, 1:30 och 1:20. Var jättenöjd efteråt. 2800m


I tisdags förmiddag åkte jag till Vasalundshallen för en annan tröskelserie. Ringde innan och fick veta att det var bokat på tre banor men att gruppen inte brukade komma. Så jag chansade. Big.mistake. Jag hann insimmet, sen blev det motionsbanan, uppgivenhet och lite benspark. 1800m

Gjorde ett nytt försök på onsdagen och då gick det bättre. Hade lite ont i en axel som jag tror jag sovit illa på, men det gick helt okej. Simmade inte alls så fort som jag skulle velat, men jag hade en bra känsla och får vara nöjd med det. Totalt 2300m.

4x200m ss @3:50 (ca 3:26)
4x100m medley@2:00 (ca 1:33)
4x50m ss @1:00 (ca 47)
4x25m ss @0:45 (ca 20)


På gårdagens nationaldagspass i Vårby kändes det äntligen som om jag fick lite fart.

I huvudserien, som vi körde fyra varv av, ingick det 4x100m i uthållighetsfart, men jag valde att sikta på tröskelfart. Delade bana med snabba Regine och hetsades till en starttid på 1:50 på hundringarna. Det är nytt, jättekort vila. Men jag klarade det och är SÅ stolt. Simmade på ungefär 1:36-1:37/100m.

Sjukt grymt att simma med duktiga personer så man får chans att utmana sig. De två sista varven tog jag på fenor och fortsatte simma jättesnabbt. Det här ska nog bli bra.

måndag, juni 03, 2019

Omskakande rådjursincident

Jag hade en väldigt omskakande upplevelse i onsdags förra veckan.

När Rekis hade ätit frulle släppte jag som vanligt ut henne på baksidan av huset. Hon brukar gå ut och kolla läget en sväng och sen komma tillbaka in, men den här dagen såg jag att hon lagt sig på gräsmattan. Det var lite ovanligt, men jag tänkte att hon nog tyckte det var mysigt bara.


När det var dags för oss att gå gick jag ut till henne och då såg jag att hon låg och spanade på ett rådjur som stod 7-8 meter bort. Rådjurets ena knä var jättesvullet och benet verkade brutet. Djuret blev stressat när jag kom ut och försökte hoppa över staketet på baksidan av huset, men det var alldeles för högt att ta på tre ben, särskilt när ena benet bara hängde slappt.

Efter samtal med polisen, kommunen, länsstyrelsen, trafik Stockholm (!), viltjouren i Danderyd och polisen igen fick jag löfte om att de skulle lösa situationen och avsluta lidandet.


Mindre än en timme senare stod en jägare med hagelbössa i vardagsrummet och sköt det. Jag hörde smällen och såg hur benen vek sig på rådjuret, men det låg fortfarande och tittade på oss. På tre sekunder var jägaren framme och skar av halsen på det med sin kniv. Det var så himla proffsigt och gick så otroligt snabbt, men jag har haft jättesvårt att hantera upplevelsen. Just när det hände var jag uppenbarligen tillräckligt cool för att hiva upp mobilkameran dock. Men sen...

Var skakis hela dagen och väldigt känslosam. Det kom tårar helt random. Till och med nu när jag skriver om det blir jag känslosam och känner hur pulsen går upp. Jag är tydligen mycket blödigare än jag trodde. Som köttätare behöver man ju vara fine med sånt här.


Djur ska inte behöva utstå smärta, inte ens i det vilda. Och det kändes bra när Tom-Tom-Tommy skickade mig ovanstående skärmdump. Att avsluta lidandet var rätt sak att göra, även om det fortfarande känns som att jag för ett ögonblick fick vara den som bestämde över vem som skulle leva och vem som skulle dö. Jättehemskt. Hade det kunnat finnas en annan utväg?

torsdag, maj 23, 2019

Öppet vattenkurser i Ösbysjön



Hurra!!! Äntligen är öppet vattenkurserna igång i Ösbysjön och vilken jävla start vi fick!!! Varmt i luften och strålande sol. Temperaturen i vattnet hade stigit från 15 grader i söndags till helt galna 20 grader igår.


Jag kommer att hålla två kurser på onsdagskvällarna de närmsta fem veckorna. En teknikgrupp för de som behöver friska upp kunskaperna eller inte har simmat i öppet vatten förut (kl. 18-19) och en träningsgrupp för de som har vana av öppet vattensimning och har koll på grunderna (kl. 19-20).



Igår var inte bara en underbar kväll, det var också helt fantastiska deltagare. Nivån var generellt hög, men framför allt var det glada, härliga människor som bjöd på sig själva.

Jag tycker att det är en av de viktigaste sakerna när jag håller kurs. Jag älskar när gruppdynamiken är bra och deltagarna är entusiastiska och pushar, lyfter och utmanar varandra. Det ska vara roligt att träna med andra!



Efteråt bjöd jag på fika, bland annat kakor som var exakta kopior av Ösbysjön. Men det såg du förstås utan att jag behövde säga det? Och lite andra godsaker också förstås.

Känns fantastiskt att vi ska få göra det här fem onsdagar till. Vill du vara med? Det går att boka enstaka pass. Det gör du genom att klicka här.