tisdag, juli 17, 2018

MTB och kalas


Jag firade min födelsedag i Högbo Bruk. Eftersom jag fyllde år på en måndag hade jag inga som helst förväntningar på att någon av de inbjudna skulle kunna komma, så jag blev båda glad och förvånad att se så många fina vänner på plats.

Tyvärr förevigades inte alla tillsammans. Knappt var för sig. Men vi idrottade, spa-ade, åt middag och lekte som ungdomar efter lite för mycket alkohol. Det var fint och mysigt!


Dessutom cyklade jag MTB två dagar. Hyrde cykel och det var succé! Milton i all ära, men växlarna hoppar och studsar och det gör mig osäker. Jag är inte särskilt kavat på cykel generellt, och att inte kunna lita på att växlarna ligger kvar så fort det blir stökigt eller uppförsbacke har inte en positiv effekt.

Hyrcykeln däremot... funderar på om jag måste investera i något nytt.


Första dagen var det jag, Matilda, Lars, Jonas, Gunnika och Diesel som cyklade. Det visade sig att jag och Matilda hade samma preferenser om hur MTB ska gå till, och medan vi hade roligt på spåret "Tobbe" så fick männen leka av sig i svårare banor.

Sedan körde jag något som hette "Sprintbanan" tillsammans med Jonas och det var SÅ.HIMLA.KUL! Jag klarade massa svåra saker som jag aldrig trodde jag skulle fixa. Jontan cyklade före mig och skrek "TRAMPA" så fort jag skulle fokusera på det och inget annat (vilket var nästan hela tiden). Det gjorde att jag så gott som glömde att vara rädd!


På tisdagen cyklade jag med Malin, Theresia, Matilda, Lars, Jonas och Stefan. Större gäng. Jag tog några andra snälla banor och slutade återigen vid teknikbanan och sprinten. Den här dagen var jag dock alldeles för trött för att ens våga försöka mig på något. Både kroppen och min mentala styrka, det där jävlaranammat som behövs, lyste med sin frånvaro.

Det var hur som helst fantastiskt bra dagar. Tack alla ni som var med och förgyllde!

torsdag, juli 12, 2018

Vansbro Tjejsim 2018

Foto: Matilda Karlsson

Jag gjorde det igen! Pers även på Vansbro tjejsim med nio sekunder! Vilken storartad insats!!!



Sov dåligt och vaknade upp i mitt fängelselika boende med en ganska trött och öm kropp.

Eftersom morgonrutinen dagen innan fungerade så bra gjorde jag samma sak igen. Åt frukost, packade saker, yogade, läste bok och rullade sedan mot Vansbro i god tid.


Mötte Karin, Matilda, Emelie och Lovisa på parkeringen och tillsammans gick vi till starten. Låg i gräset, viftade lite med ett gummiband, åt en banan, drog på mig våtdräkten och dubbla badmössor. Förra året slet jag av mig brillorna i tron att de var sjögräs, så vis av erfarenheten gömde jag dem mellan mössorna i år.

Foto: Matilda Karlsson

Ställde mig långt till höger i starten och i andra led. Förra året minns jag första biten som stökig men den här gången hade jag gott om utrymme. Det blev förstås en del närkontakt men det är svårt att undvika i ett lopp.

Foto: Matilda Karlsson

Hade bra fötter en liten bit men sedan hamnade jag utanför en tjej längs bryggorna, utan någon att drafta på. Kom inte om och ville inte falla bak. Efter en stor kraftansträngning mot slutet tog jag mig ändå förbi och fick en yvig benspark att följa sista biten.

Generellt kändes loppet bättre än igår. Mindre trängsel, mer drafting och bättre flyt. Och tänka sig - det blev rekord igen. 15:38,5! Plats 27 i elitklass och 37:a totalt av 2206 deltagare.


Vilken helg jag haft! Det är nästan orimligt att jag simmat så bra med tanke på vad jag har i bagaget.

Det må ha varit bra förutsättningar i år, med bra temperatur i vattnet och låga strömmar, men bedriften att lyckas koppla bort allt annat och simma på rekordtid är något jag packar i min pepprygga för framtiden.

onsdag, juli 11, 2018

Vansbrosimningen 2018


Det gick bättre än oväntat, så kan man genom att citera Karin sammanfatta min Vansbrosimning 3k.

Att träningen inte alls blivit som den borde är en sak. Jag har i alla fall försökt hålla igång och när jag tänkte på loppet och mina mål försökte jag göra det utan förutfattade meningar om vad jag skulle kunna prestera och inte. Ville inte sätta mentala begränsningar.

De mest akuta hände dagen innan loppet. Efter att ha gråtit mig igenom torsdagskvällen och större delen av fredagen rullade jag slutligen mot Vansbro. Ensam och helt utan lust att göra annat än att dra ett täcke över huvudet och skita i precis allt.


Väl framme visade sig mitt bokade rum på STF Snöå Bruk, med bäddad dubbelsäng på andra våningen och dusch/toa på rummet (deras "finaste boende"), vara allt utom just det. En jävla obekväm situation mitt i allt annat. Obäddade enkelsängar på första våningen med toa och dusch i korridor. Efter två dagar av uttröttande förhandlingar slipper jag i alla fall kostnaden för boendet, men jag tvingades genomlida vistelsen ändå eftersom det inte finns några alternativ.


Nåväl. Träffade Karin och Matilda (och jättemånga andra vänner och bekanta) på lördagsmorgonen och vi promenerade långsamt bort mot starten.


Åt två bananer, värmde upp, bytte om och placerade mig långt fram i startgrupp 5. Kort väntan och sen var vi iväg.

Hade det lugnt i starten och låg ganska ensam in mot linan i kurvan, men hittade inga bra fötter. Efter svängen blev det trängre och jag kände hur jag sögs med i det allmänna tempot, men hittade fortfarande ingen att drafta på.


Efter knappt en kilometer blev det riktigt trångt. Vevande armar, folk som simmade över mina ben, var på ryggen, var överallt. Jag behöll lugnet men jag tappade riktningen och det kändes som om jag zickzackade mig fram. Och fortfarande hittade jag ingen att drafta på.

Samlade mig, styrde upp simningen och kort därefter hittade jag ÄNTLIGEN bra fötter. I ungefär 1 km hade jag riktigt fint flyt men vid en omsimning i Västerdalälven med ca 500m kvar tappade jag fossingarna och var ensam igen.


Pluspoäng är att jag inte såg frånvaron av fötter som en anledning att såsa. Tvärtom tvingade jag mig att simma extra hårt! Kämpade förtvivlat sista biten in mot mål. Som vanligt kändes det som om loppet aldrig skulle ta slut. Men det gjorde det så klart.


Tittade på klockan och gissade att jag skulle hamna på drygt 46 minuter. Kände mig nöjd med min inställning och ansträngning, men i det stora hela tyckte jag att jag simmade sämre än förra året. Slarvigare drafting och navigering.

Så döm om min förvåning, och helt enorma glädje, när den officiella tiden visade 8 sekunder snabbare än förra året!!! Tiden blev 45:37 och jag är SÅ nöjd!!! 1:31/100m i snitt. Och till största delen på egen hand (om vi inte räknar med- och motströmmarna). Hipp hurra!!!


Lite statistik:
2018 - 45:37, plats 168/7120 i motion, 8:58,9 efter vinnaren (36:38,7)
2017 - 45:45, plats 181/7545 i motion, 9:42,9 efter vinnaren (36:02,5)
2016 - 47:35, 222/8014 i motion, 10:12,2 efter vinnaren (37:23,2)


Efter loppet hängde jag runt med Karin, Matilda och Lovisa. Vi fikade mest och när vi inte gjorde det så åt vi lunch eller middag. Det var skönt. Förutsättningarna för en bra tid även på tjejsimmet var goda.

Jag hade trots allt en väldigt bra dag, även om den slutade mindre bra. Mitt rum kändes som ett fängelse. Att behöva gå ut i korridoren nu och då gjorde det inte bara svårt att koppla av, utan triggade även obehagliga minnen från förr. Sov dåligt och fick myggbett på tån.

onsdag, juli 04, 2018

Aqtivate Swim Camp Hallstahammar


Vilken helg det blev. Vilket simläger! Jag är hög på upplevelsen!

Jag och Hasse åkte till Hallsta på torsdagen och gjorde så många förberedelser vi kunde. Pratade med hotellpersonalen, provsimmade sjön och var borta och kollade bassängen.

På fredagsmorgonen kom de 16 deltagarna och ganska snart var vi i full gång.


Första passet filmades alla deltagare under vattenytan och ovanifrån. Bortsett från teknikstrul (kameran hade laddat ur på vägen till lägret och jag hade inte dubbelkollat batteriet eftersom jag laddade det fullt innan jag åkte) och lite grumligt vatten så gick det bra.


Dagen fortsatte med incheckning, lunch, teambuilding med diskussioner om prestationsångest, rädslor och skador, simning i öppet vatten, middag och simteori. Någonstans mitt i allt detta hann även jag och Hasse gå igenom filmerna från morgonens bassängpass.


Sov dåligt, lätt speedad från första dagens alla händelser. Den här morgonen inleddes med en kort yoga innan bassängpasset. Sedan följde lunch, genomgång av alla filmer och landträning i cirkelform.


Alla deltagare var med på varenda aktivitet och det gjorde inte bara mig och Hasse glada, utan jag tror även att det påverkade stämningen i gruppen på ett positivt sätt. Alla hängde med alla.


Under lördagens OW-pass fick jag någon form av lyckorus. Det kändes som om jag försökte undervisa en dagisklass, alla pladdrade glatt med varandra och hade massor att diskutera kring draftingen vi just tränat på. De var helt enkelt för uppsluppna för att lyssna. Hur underbart är inte det!? De var engagerade, hade roligt och det var fantastiskt att se!


Det var ett riktigt bra pass som avslutades med att alla fick simma genom ett hav av näckrosor. En baggis för vissa, skräck för andra. Sedan åt vi middag och hade bowlingturnering på hotellets fina gamla träbana.


Sov återigen dåligt pga speedad, men hade ändå massor av energi på morgonen tack vare alla härliga deltagare. Återigen inledde vi med morgonyoga för att lösa upp trötta axlar, vilken följdes av tekniksimning i bassängen. Sedan hade vi vattenrutschbanerace.


Efter lunch var det dags för träningstävling i Skantzsjön. Jag och Hasse satte upp en bana på nästan exakt 500 meter som skulle simmas två eller fyra varv med tidtagning. Alla fick gissa sina tider i förväg och de flesta var alldeles för blygsamma.


Sen var det slut. Tut tut. Som i en blinkning var det över. Kände mig helt tom och fullständigt uppfylld på en och samma gång. Glad, trött och framför allt tacksam. Oändligt tacksam!!!

Jag och Hasse är utan tvivel en oslagbar kombo. Vi kompletterar varandra på alla plan vilket gör att jag känner mig ännu mer trygg än vanligt i min roll, eftersom jag vet att han fångar upp och kompenserar för sånt jag kanske missar. Både som instruktör och socialt.

Så får du chansen att åka på läger med oss - ta den!

tisdag, juni 26, 2018

Bensparksrekord!


Jag slog bensparksrekord idag! Yippee ki-yay, madderfakker!!!

Trodde länge att jag praktiskt taget mosat det det gamla rekordet, men det visade sig vara en falsk förhoppning. I själva verket kapade jag 5 sekunder, men det var stiligt ändå!

Det var i höstas som jag började med ett hemligt bensparksprojekt. Detta för att komma tillrätta med det faktum att alla typer av i bassäng förekommande föremål eller organismer tar sig fram fortare än mig när jag kickar.

Det första jag gjorde var att ta tid på 100m benspark med platta. Man kan tro att det är ett skämt, men jag landade på 4:31. Simfröken Micke tyckte att ett bra mål kan vara sub 2 minuter...


Under vintern och våren har jag således börjat träna benspark. Korta sträckor utan fenor, långa sträckor med fenor. Snabbt. Långsamt. Ibland mer, ibland mindre.

I början hade jag svårt att hålla i 25m. Det gick bra när jag hade fart från frånskjutet men de sista 10 var mördande. Men det har blivit bättre! Med några månaders mellanrum har jag tagit tid på en hundring igen och gått från 4:31 till 3:19 till 2:57 till dagens LYSANDE 2:52.

Är så nöjd. Jag tänker att jag behöver bevisa för mig själv att det går att träna sig till en bättre spark, och just nu bevisar jag en hel del. 2 min är, med en väldigt positiv inställning, inom räckhåll.

onsdag, juni 20, 2018

Tut tut - nu är terminen slut


Sista arbetsveckan för terminen närmar sig sitt slut. Tut, tut.

Den sista månaden har varit väldigt intensiv rent arbetsmässigt. Jag har haft kurser och mängder med PT-timmar. Det har varit förberedelser för simlägret i Hallstahammar och för simevent under sommaren. Nu är det också upploppet av mitt Instagramuppdrag för Medley/Vansbrosimningen.


I måndags kväll avslutade jag och Hasse vårterminen för Vasalundshallens träningsgrupper i Huvudstabadet. Jag höll först ett kort yogapass och sedan blev det tidtagning och lagkapper av olika karaktär resten av kvällen. Massor av fina insatser och skratt. En bra kväll!

Stort tack för alla fina presenter! Er omtanke värmer!


Igår var det avslutning av Aqtivates egna öppet vattenkurser i Ösbysjön. Firade med att (på riktigt) blåsa av SUP:en. Fniss!

Det var ett något decimerat deltagarantal men god stämning och bra simning. Det är roligt att se hur mycket som hänt i vattnet på bara fyra veckor.

Jag har fått otroligt mycket energi av dessa kvällar. Underbara människor. Glädje!

Och inte nog med det. Jag känner mig väldigt, väldigt stolt över mig själv! Över mitt företag.


Ikväll är det sista kurstillfället i Mörbybadet. Till hösten blir det BeFair som tar över driften av simhallen, men jag kommer fortsätta som instruktör.

Sen är det semester. Inte helt, men från kurser och PT-pass under juli. Förutom helgen i Hallstahammar - Aqtivate Swim Camp - som går av stapeln 29 juni - 1 juli. Kommer bli grymt roligt!

tisdag, juni 19, 2018

Big Swim Tyresö 2018

Foto: Niklas Angleborn

I söndags var det tävlingspremiär i öppet vatten för 2018! Big Swim Tyresö! En mycket, mycket trevlig start på säsongen.

Jag anmälde mig sent på lördagskvällen, när jag låg utslagen i soffan efter att rubbat, putsat och skrubbat på pappas båt hela dagen. Helt färdig. Tänkte att det skulle bli ett socialsim med fokus på att träna på drafting.


Tävlingen gick genom tre sjöar med en spännande passage genom Gammelforsen och en landpassage på ca 200m vid Nyfors. Tror att det var ungefär 50 deltagare.


Det var lite stökigt att hitta till starten men till slut befann vi oss vid änden av Långsjön, med en dryg halvtimme tillgodo. Hann hoppa i vattnet och konstatera att det var varmt och skönt utan att jag behövde kissa i våtdräkten. Klev upp igen för att lyssna på genomgången innan startskottet gick.


Hittade ett par bra fötter nästan direkt, men ägaren till fötterna hade uppenbarligen inte tränat på att ha någon bakom sig. Han tvärstannade och blängde på mig efter bara några hundra meter.

Istället hittade jag ett par andra, ännu bättre fötter att följa. Det gick lite snabbt tyckte jag, men bestämde mig för att hänga med genom Långsjön fram till Gammelforsen. Låg bakom och tänkte positiva tankar om den framför mig. Hur grym han var. Hur tacksam jag var att jag kunde få åka med bakom.

Foto: Niklas Angleborn

Passagen vid Gammelforsen var kul! Det låga vattnet gjorde dock att man bumpade i stenar eller rent av fastnade med magen mot botten om man inte höll in den. Det var dock fin medströms så det handlade mest om att undvika kontakt med botten.

Tappade min "klunga" mot slutet av forsen och fick kämpa som en tokig för att komma ikapp dem i Flaten. Det kändes som att tempot gick upp ytterligare och jag fick verkligen ligga på!

Foto: Niklas Angleborn

Hade stora problem att komma upp ur vattnet inför landpassagen mellan Flaten och Albysjön pga utmattad och yrslig. Ville inte tappa mina bra fötter (som visade sig tillhöra Fredrik, killen i Orcadräkten ovan) och fick inte chansen att hämta andan under löpningen.

Genom Albysjön hade jag inte en chans att hänga med längre och sista biten var oerhört tung att klara på egen hand. Jag var helt slut! Inte bara i kroppen utan även mentalt. Orkade inte riktigt kämpa. Båtfixandet tog verkligen ut sin rätt.


Fanny spurtade förbi mig på slutet och när jag äntligen kom till stranden blev jag omsprungen av ytterligare en tjej som kämpade sig över mållinjen någon hundradels sekund (som i resultatlistan blev 45 sekunder, wtf?) före mig.


Jag slutade på strax under 1:10 (eller strax över om man ska tro listan) och är supernöjd med väldigt mycket i loppet. Allt ända fram till sista biten genom Albysjön. typ. Jag var visserligen fruktansvärt trött då men jag lät hopplösheten ta tag i mig istället för att kämpa. Och jag slarvade när jag lufsade upp ur vattnet. Loppet är inte slut förrän det är slut. Handen i kaklet!

Med tanke på hur bra fötter jag hade och hur hårt jag simmade är jag förvånad över att tiden inte blev bättre, samtidigt som jag är imponerad över att tiden blev så bra. Konstigt det där. Men landpassagen och hasningen genom forsen drog förstås ner farten något, så det är svårt att dra några riktiga slutsatser. Min simform är alltså fortsatt oklar.

fredag, juni 15, 2018

Hur står det till med simformen?


Med tre veckor kvar till Vansbro är det dags att ställa frågan. Hur står det till med formen? Och följdfrågan - har det någon betydelse?

Min träning den här våren har varit ofokuserad och sporadisk. Jag har haft flera uppehåll på ett par veckor åt gången. Den nödvändiga lite tuffare träningen har uteblivit och simningen har mest varit i form av livsuppehållande syfte.


Det har funnits andra saker som har tagit det mesta av min energi den senaste tiden och det är svårt att prestera under såna omständigheter.

Om precis det pratar Eva Marie och Charlotte Karlsson i senaste avsnittet av podden Mentala mästare. En podd jag verkligen kan rekommendera. Mental träning är så oerhört viktigt, oavsett vilken nivå du befinner dig på och vilken idrott du utövar.


Så tillbaka till analysen av min simform.

Häromdagen simmade jag i Edsviken. En kilometer åt ena hållet och en kilometer åt andra hållet. Mulet och grått, lite blåsigt. Ödesmättat, oinbjudande och inte alls lika fint som på bilden ovan som är från när jag och Fanny tog en 6,5 km lång fikatur till Ulriksdals slottscafé.

Klockade första kilometern på 22 minuter och tänkte att jag är slut som simmare redan innan karriären börjat.

Klockade andra kilometern på 17:30 och tänkte att det kanske finns hopp.


Idag var jag i Mörbybadet och simmade teknik samt 10x100m @2:00. Klassisk serie. Och jag simmade precis lika fort som jag gjorde för ett år sedan. Inte snabbare, men lika fort. Vilken vinst!

Tittar jag på Garmin Connect har jag simmat MER det här året än förra.

Vad säger det här om formen då? Egentligen ingenting. Det betyder ingenting.

Vilken form jag är eller inte är i är oviktigt. Det enda viktiga är att jag kan släppa alla förutfattade meningar under Vansbrosimningen och som alltid fokusera på att ha roligt och vara rejält trött när jag kommer i mål. Det är det enda som betyder något.

Är jag rejält trött i mål vet jag att jag har gjort mitt bästa, oavsett vilken tid det innebär.

tisdag, juni 05, 2018

Utomhuspremiärer

När jag åkte till Mallis i slutet av april var det vinter i Sverige och jag trodde det skulle dröja till mitten på juli innan det var badbar temperatur i sjöarna hemma. Icke!

Maria och jag i Brunnsviken

Jag har hunnit med ett par pass i Brunnsviken nu, och temperaturen har legat på runt 20 grader. Hur lyxigt?! Häromdagen tog jag och Fanny en tur som inkluderade stopp för våtdräktslunch på Orangeriet i Bergianska. På fredag gör vi en liknande grej i Edsviken.

Karin, Stina och jag i Hellas

I helgen var jag i Hellas och lekte med Karin, Stina och Urban. Vi simmade lite, konfererade lite och lattjade lite. Simmade rekordlångt fjärilssim. Hade roligt!

Jag och Reka i Brunnsviken

Jag har också haft SUP-premiär med Reka. Maria och Kajsa simmade medan jag och Tratten gled bredvid på brädan. Fantastiskt vacker morgon! Ofta när jag sitter på SUP:en med Reka på ett stilla vatten som glittrar i solen tänker jag "livskvalitet".

Huvudstabadet

Nu har Huvudstabadet öppnat och jag har även hunnit med ett kort pass där. Hade tänkt köra utan våtdräkt (points for trying) men det var fucking freeeezing när jag stoppade i tårna så jag lubbade upp och drog på mig våtdräkten.

Det känns som att simträningen blir mer sporadisk just nu än vad jag skulle önska. Men jobbet med Aqtivate är i en väldigt intensiv och tidskrävande period och jag orkar helt enkelt inte foka på min egen träning. Är ändå väldigt glad och tacksam att det är så många människor som vill simma för just mig!