tisdag, september 30, 2014

Pappersbröllop


Idag är det två år sedan jag och Jontan tågade in i "kapellet" på Grytsbergs Säteri till tonerna av Bitter Sweet Symphony och blev herr och fru med varandra. Har man stått ut med varandra två år som gifta heter det tydligen att man firar pappersbröllop.

Så mycket firande har det dock inte blivit idag, eftersom jag blivit lämnad av min man. Tillfälligt lämnad alltså, det kanske ska tilläggas. Åtminstone tror jag han tänker kommer tillbaka, även om det medför vissa risker att utebli från firandet av denna högtidsdag. Men Jonas är modig.

Han är väldigt många andra bra saker också, det vet alla som känner honom. Till bröllopet skrev jag ett tal till honom som jag aldrig höll, eftersom jag inte ens klarade att öva på det utan att börja grina. Det handlade om hur underbar han är.

Vilka egenskaper som jag tycker är Jontans bästa varierar, men att han är oerhört intelligent och väldigt trygg ligger ofta i topp. Faktum är att han har alla egenskaper jag önskar mig hos en man, utom möjligen förmågan att stänga skåpluckor eller kasta tomma mjölkpaket.

Jag avslutade mitt aldrig hållna bröllopstal med att citera en sak Nalle Puh lär ha sagt till Nasse. Hans ord sammanfattar på ett bra sätt det jag vill säga till Jonas:

"Om du lever tills du blir 100 år så hoppas jag leva tills jag blir 100 år minus en dag, så att jag aldrig behöver leva utan dig"

måndag, september 29, 2014

Utvärdering av första veckan


Nu har jag kört min första träningsvecka enligt det program jag lagt upp och min spontana känsla är att det blev en aning för svulstigt. Om det beror på omställningen att gå från en mindre träningsmängd och oorganiserad träning till något väldigt styrt, strukturerat och mycket eller om det beror på att det faktiskt är för många träningspass för just mig vet jag inte ännu.

Trots att veckans träning bara bestod av lugna pass (ety det är uppstartsperiod) så kände jag mig väldigt trött på fredagen och helgens långa dagar utomhus gjorde att jag inte orkade köra något löppass igår. Det gjorde å andra sidan att jag känner mig mycket piggare idag, när det är planerad vila, så innan jag börjar plocka bort för många pass så ska jag se hur den här veckan fungerar.

Jag brukar ofta vilja spika hur saker och ting ska vara, så att jag sedan bara kan sätta kroppen på autopilot och rätta mig efter det, men jag har lovat mig själv att vara lyhörd den här gången och inte vara rädd för att ändra mitt upplägg om jag känner att jag behöver det. Det som ligger närmast till hands, om behov skulle uppstå, är att ta bort ett av löppassen, alternativ att bara köra om jag känner mig pigg. Eller så ersätter jag det med styrketräning. Men jag får se hur jag gör.

En glad nyhet är att jag och Lim nu är anmälda till Amfibiemannen den 24 juli 2015. Wäo!

söndag, september 28, 2014

Rekas helg


Nio timmar tillbringade jag och Rekis på agilitytävling vid Haninge BK i lördags. Under den tiden hann vi köra tre lopp på en totaltid av högst två minuter. Agility är ingenting för den som vill få ut så mycket som möjligt av sin tid.

Det positiva var att vi gjorde ett sjukt bra agilitylopp och vann klassen, fick vår tredje pinne och nu är uppflyttade till klass 2. Det negativa var att vi inte även knep den sista hoppinnen, trots ett helt fantastiskt bra och felfritt första hopplopp. Problemet var att det var det andra försöket som satt som en felfri schmeck. På första försöket missade vi slalomingången på andra hindret och jag valde att diska oss och göra en omstart. Då får man inga pinnar tyvärr. Andra hopploppet började skitfint men sen satt hon som en klibba i fel tunnelingång och då var det kört.

Idag var vi i Färentuna och gjorde (ett inofficiellt) vallanlagstest. Reka har träffat får lite kort ett par gånger tidigare, och hon var helt bananas utanför fårhagen. Knappt kontaktbar. När hon väl kom in till fåren lyssnade hon oväntat bra och hon blev godkänd på sitt anlagsprov med ett snitt på 4,33 poäng. Själv gav jag henne högsta betyg och tyckte att hon var suveränt duktig. Jag är helt ointresserad av fårvallning men Reka är en begåvning och det är synd om den går till spillo. Hoppas lite att Jontan ska vilja plocka upp det... Han och Rekis skulle bli ett fantastiskt team!

fredag, september 26, 2014

Ett inlägg om två simpass



Kände mig jävligt hardcore igår kväll när jag träffade Mårten och Maria vid Hornsbergs strand efter jobbet för att simma. Temperaturen i luften var ungefär 10 grader och vattnet var... friskt. Det var lite jobbigt med kylan för ansikte och händer när vi började simma men på fötterna hade jag merinostrumpor och badskor, så de frös jag inte om.

Vi simmade under Essingeleden, genom Karlbergs kanal och ut på andra sidan så att vi kunde titta på Karlbergs slott. Sedan tog vi samma väg tillbaka. Känslan att simma genom den smala kanalen, under träden, mitt i Stockholm i skymningen en kväll i slutet av september var rätt maxad. Otroligt häftigt!

Dagens simpass, "distans, fartlek", i bassängen gav kanske inte riktigt samma kick, men var ändå väldigt jäkla bra. Upplägget var uppvärmning följt av:

500 m i "evighetstempo"
2x25 m 10 m Supersprint / 15 m löst, lång vila mellan.

400 m Dolme + Paddlar i evighetstempo
2x25 m 10 m Supersprint / 15 m löst, lång vila mellan.

300 m Fenor i evighetstempo

16x25 m Start 40 sek, där alla 25:or skulle ligga på 27,5 s.

Utmaningen i den långa serien bestod av att hålla fokus på simningen och inte låta tankarna vandra iväg som de gjorde senast. Idag gick det mycket bättre och det kändes inte som om jag tappade tekniken för att jag började fundera på annat.

Innan kände jag mig lite orolig över de 16x25 meterna som skulle simmas på exakt 27,5 s, med start 40. Trodde att det skulle bli betydligt jobbigare än det var, men jag underskattade mig själv. Dessutom var jag ett mirakel av exakthet när det gällde tiderna. Jag är förvånad över hur bra jag prickade 27,5 s varje gång. 16 gånger. Hurra för mig, jag var grym!

torsdag, september 25, 2014

Halvdan simning och styrketräning


Igår var det simträning igen, den här gången med Henke och Reservfröken, eftersom Hasse var borta. På bana 1 var det som vanligt teknikträning (med Henke) och på bana 2 och 3 körde vi fart/distans (med Jennie).

Passet såg ungefär ut så här:

100 m uppvärmning
6x25 m (5 m max - 20 m löst, 10 m max - 15 m löst osv... till 25 m max och 25 löst)

25-50-75-100 m hög fart, vila 15-20 s
100-75-50-25 m hög fart, vila 15-20 s

200 m lugnt

2x50 m andningskontroll (var 3:e en längd, var 5:e en längd)

100 m avsim

Jag gick ut för hårt i fartserien och ptja... det blev som det blev. Egentligen är jag lite osäker på exakt vilket tempo jag borde ha lagt mig på, och hur det skulle ha skiljt sig mellan 25:orna och hundringarna. Nu blev det som sagt som det blev, och det kändes halvdant. Det var ändå ett roligt pass och Reservfröken var ett lyft från Juniorfröken som hoppat in som vikarie tidigare, men det är svårt att ersätta Hasse och träningarna känns aldrig riktigt lika vassa när han inte är där.

Sover alltid dåligt när jag simmat sent på kvällen, men jag gick ändå upp i ottan för att hinna riva av ett stryketräningspass innan jag skulle på möte. Mitt hemgym har blivit riktigt välutrustat och idag körde jag igenom hela kroppen med TRX, Kettlebells, hantlar och boll. Finns risk för träningsvärk!

onsdag, september 24, 2014

Lugn löpning x 2


Det känns verkligen som att löpningen varit åsidosatt ett ganska bra tag nu. Det är kanske inte riktigt så, men känslan jag har är att jag bara sprungit under de lopp jag kört och ingenting där emellan.

Därför kommer det vara jättebra för mig att ha den här uppstartsperioden med bara väldigt lugna, och dessutom ganska korta, löppass. Jag har nämligen träningsvärk i benen idag och det är lika illa oavsett om det kommer från bensparkandet i bassängen igår morse eller från löprundan jag sprang på kvällen, eftersom det var (borde varit?) två mycket lätta pass.

Idag åkte jag, Reka och pappa till Ursvik på lunchen och sprang. Tanken i framtiden är att vi ska åka dit tillsammans men springa var för sig, eller springa tillsammans till en backe och köra eget race upp och ner för den, eftersom jag normalt springer lite snabbare än pappan. Men just nu är jag i kom igång-fasen och därför körde vi tillsammans idag, i hans tempo. Jag försökte fokusera på bra hållning och lätt steg, och trots att det gick långsamt så kändes det givande och löpningen gav mig betydligt mer energi än den tog. Att det regnade och var kallt störde inte alls, mer än när jag klev ur bilen.

Nu är jag supertaggad för kvällens simträning!

tisdag, september 23, 2014

Jag har en plan. Och så har jag simmat.


Jag nämnde ju tidigare att jag har suttit och skissat på hur jag ska få in all träning som jag vill ha in. Nu känner jag mig ganska nöjd. Jag kommer att träna intensivt i tre veckor och sedan ha en vilovecka. Fram till jul blir det fyra sådana perioder. Under viloveckan tränar jag väldigt lugnt och bara om jag känner för att träna. Efter fjärde och sista perioden vid nyår blir det en veckas helvila igen.

Just nu befinner jag mig i andra veckan av första "blocket" vilket är någon form av uppstartsperiod. Den här veckan är planerad enligt bilden ovan och skiljer sig en smula från hur jag räknar med att det kommer se ut längre fram, men det här är vad som gäller nu. Lugnt och fint, få in rutinerna.

Exakt hur jag ska lägga upp löpningen för att vara i så fin form att jag på lätta ben kan studsa 4,6 mil upp för ett berg nästa sommar vet jag inte ännu. Men jag antar att jag så småningom springer i backar. Och springer i skogen. Och springer intervaller. Och springer långpass. Och springer en kombination om alla nyss nämnda. Och styrketränar bål och ben.

I morse simmade jag, men det vet du redan om du har tittat på bilden ovan. Det gick bra och det var roligt. Det är roligt varje gång. Det gör att det blir ännu roligare. I dagens pass fick jag använda mina fenor ganska mycket, och det var helnajs! Mindre trevligt var det att plocka av dem igen, eftersom det plötsligt kändes som om jag simmade med fötterna släpandes i botten.

Efteråt kände jag mig fantastisk. Vet du den där leken där man står i en dörröppning och trycker armarna hårt mot karmarna en stund, innan man tar ett steg framåt och lyfter på dem? Och så känns det jätteroligt och lätt och man vill skratta? Så känns hela jag när jag har simmat.

söndag, september 21, 2014

Vi hade i alla fall tur med vädret



Vaknade till ännu en vindstilla, dimmig morgon så segelbåten fick även idag agera motorbåt.

Kom till Ekhagen tidig eftermiddag och hade turen att direkt kunna gå in vid mastkranen. Nedtagningen av masten gick bra och jag och Kapten Göran gjorde vår hittills bästa vikning av seglen. Precis när vi var klara med allt vid mastkranen öppnade sig himlen och åskovädret (eller "regnchocken", enligt Aftonbladet) drog in. Resten av eftermiddagen blev blöt men who cares?! Vi hade riktig tur som klarade oss ifrån det precis så länge vi behövde.

Min värld har gungat sedan jag gick i land, så nu ska jag låta mig vaggas till sömns med regnet smattrandes mot rutorna.

lördag, september 20, 2014

Kaptensbyte och motgång



Idag har båten bytt kapten. Kapten Göran har checkat ut och kapten Jonas har checkat in. Det betyder bland annat att putt-ifrån-korvar och båtsnören inte längre får ligga på däck och skräpa under färd. I övrigt ser besättningen ut som tidigare.

Något som inte ser ut som tidigare är möjligheterna att använda spisen. Gasen tog slut när vi skulle laga middag och reservbehållaren som borde funnits ombord gjorde inte det. Kanske svälter vi ihjäl nu.

fredag, september 19, 2014

Seglar hem båten





Vilken underbar dag att påbörja hemseglingen av båten på! Strålande solsken hela dagen, men tyvärr rak motvind och mest motor.

Idag har besättningen bestått av mig (förste styrman), pappa (kapten), Reka (matros) och Diesel (däcksvabb). Eftersom det var Diesels första segling så inledde jag med en kort introduktion om vilka regler som gäller, varpå han omedelbart somnade. Det var tydligen mycket att ta in.

Nådde Nynäshamn vid middagstid och firade ankomsten dit med en köttbit och ett glas vin på Flötet bar och Deli. Sen blev det te, chokladpraliner och medicin i båten. För nej, jag är inte alldeles frisk. Kan vara en vanlig förkylning eller Ebola. Den som lever får se.

torsdag, september 18, 2014

Simning vid Hornsbergs Strand




Det blev simning ikväll med Theresia och Maria! Inte mycket och för min del mest bara lite slött fram och tillbaka mellan bryggorna, men jag är så glad och tacksam över att jag kunde vara med överhuvudtaget, trots att jag mådde risigt imorse. Kvällen var helt fantastisk och det var ungefär 18 grader i vattnet.

När vi plaskat klart gick vi och åt hamburgare på Lilys Burger. Trots höga förväntningar blev jag inte besviken! Nästa vecka gör vi om det och då ska jag vara helt frisk!

Simning med mentalt slagsmål



Jag önskar att det här är en film på mig när jag simmar, men det är det inte, det är Jono van Hazel. Han simmar fint.

Trots att jag var så säker på att det var tisdag igår så kom jag ihåg att gå på crawlkursen på kvällen. Den brukar ju annars ligga på onsdagar.

Jobbigast under passet var att försöka få tyst på pessimisten i mitt huvud som envisades med att försöka förklara för mig att jag inte var tillräckligt bra. Men jag tänker inte låta de tankarna ta överhanden något mer, och idag gick jag vinnande ur kampen! Det är så mycket roligare att vara glad och nöjd, alltid finns det väl något bra man kan fokusera på. Och finns det absolut ingenting bra så kan man åtminstone skratta åt eländet.

Idag fick vi, efter uppvärmningen, simma 5x50 meter max, med aktiv vila emellan. Den aktiva vilan bestod i tur och ordning av sammansatt simning, benspark med platta (haha!), simning med flytdolme och slutligen sammansatt simning igen.

Jag simmade mina 50:or på ~ish 42.5, 44.3, 43.5, 43.0 och 43.9. Pessimisten var upprörd över att jag inte slog mitt rekord på 50 meter trots att jag simmade så snabbt jag kunde, samt att de andra brudarna på samma bana var så mycket snabbare än jag. Att jag inte kunde simma rekordsnabbt var förstås synd, men jag tycker nog att jag kan vara väldigt nöjd med tiderna ändå. Jag ÄR nöjd med tiderna. Det här hade jag aldrig kunnat göra för ett år sedan.

Efter passet fick jag svar på lite frågor jag hade kring mina träningspass på egen hand. Jag har alltid tusen frågor om precis allting, och ibland känner jag mig korkad och lite besvärlig för att jag inte fattar saker själv. Eller för att jag fattar men måste få bekräftat att jag förstått rätt. Jag försöker att inte spotta ur mig precis allt jag undrar, då måste nog simfröken anställa personal och öppna kundtjänst, men det är så mycket att ta in och jag tänker att ju mer koll jag har på exakt hur och varför jag ska göra saker, desto lättare kommer jag ha att motivera mig den dag som träningslusten dalar. För så här übermotiverad som jag är nu lär jag tyvärr inte vara jämt.  

Idag fick jag i alla fall svar på att lugn simning ska vara väldigt lugn, jag ska alltid simma fokuserat och distinkt, men ibland lite mer än annars, att jag kan låta tankarna vandra men bara på vissa pass (och helst inte) och att jag kan modifiera träningspassen för att passa i 50-metersbassäng, t ex genom att bara simma halva bassängen. Doh. Ibland är svaren så enkla.

Ungefär en timme innan jag stack till simhallen igår fick jag ont i huvudet och kände mig plötsligt lite risig. När jag simmade kändes allting jättebra igen och jag tänkte att det nog var falskt alarm, men i natt vaknade jag av att halsen kändes lite svullen. Och ju mer man känner efter...

Hade verkligen sett fram emot simning och hamburgare vid Hornsberg ikväll men känner jag mig det minsta sjuk så simmar jag inte. Hur gärna jag än vill. Mår jag som jag gör nu kanske jag hoppar i, glider ett par hundra meter i våtdräkten och nöjer mig med det. Och äter hamburgare. Eller så nöjer jag mig med att titta på de andra och försöker lära mig något av det. Och äter hamburgare. Fan.

onsdag, september 17, 2014

Armhävningstisdag


Ja, fast idag är det ju onsdag har det visat sig, men det blev ändå armhävningstisdag eftersom jag trodde det var tisdag. Är inte alls lika stark som jag var när vi slutade med armhävningstisdag- och torsdagarna i våras, men nu har vi i alla fall börjat om. Idag gjorde jag 9 st kl. 10, 12, 13 och 15. Det är 36 fler än noll, så lite starkare borde jag bli.

Trots att det är tisdag (!) och har varit det hela dagen, så var idag första dagen med återupprättande av onsdagslunchträning (!). Fram till i våras körde vi alltid lunch-TRX i gymmet med PT-Tommy på onsdagarna, men när han slutade så var det tyvärr även slut med det passet. När jag satt och klurade på min träningsplan hemma tidigare, och försökte få in alldeles för många olika träningspass på alldeles för lite tid, så kom jag på att lunchen är en outnyttjad spot, och återinförde då lunchträningen på onsdagar. Löpning är planen, kanske någon kortare snabbdistans eller backar. Vi får se, det kan få variera lite.

Idag blev det 5 km i för högt tempo. Benen var riktigt pigga, även om fötterna kändes klumpiga och kroppen kändes dallrig (tacka vet jag 2XU-tights som håller fläsket på plats), men flåset räckte inte till för den fart benen ville springa i. Så det var svinigt. Fast lite härligt också. Men jag måste sluta springa helt okontrollerat och börja styra tempot, lite som jag gör i simningen. Det blir ingen ordning annars.

tisdag, september 16, 2014

Tillbaka i gamla gängor



Det finns mycket att säga om Londonresan men jag nöjer mig med att berätta att den var fantastisk. Och att jag trots viloveckan tränade för Engadin. Det var svinkallt i hotellrummet på nätterna, tack vare den mycket väl fungerande AC:n, och jag övade, i drömmen, på att ha mina händer utanför täcket för att vänja mig vid kyla.

Att komma hem och mötas av 15 kg kärlek var också fantastiskt. Pappa hade levererat Reka hem till mig tidigare på kvällen så att jag slapp komma hem till ett tomt hus. Ingen blir någonsin så glad att se mig som hon blir. Och det var härligt att få promenera med hennes sällskap igen!

Ett annat kärt återseende blev det imorse när jag åkte och simmade i Sollentuna simhall. Nytt pass i ena handen och 40 tusen miljarder simprylar i andra handen. Precis som i våras alltså. Allt var sig likt i simhallen också och det var som vanligt ingen trängsel i bassängen, så jag kunde utan problem köra min grej.

I det stora hela gick det bra även om jag kände mig som en fumlig tonåring utan kroppskontroll under "stop n' go" och blev oväntat trött under den långa serien, vilket ledde till att jag tappade teknik. Dessutom hade jag svårt att fokusera mot slutet och fick ont i ländryggen. Men det handlar om små detaljer och med min nya, positiva inställning är det inget jag hakar upp mig på. Passet var ändå mest tänkt som en lugn, bra genomsimning och det fyllde sin funktion. Dessutom var det... trumvirvel... ROOOLIGT!! Äntligen är jag igång igen!

lördag, september 13, 2014

Kvalitetsvila?


Ett bra sätt att hålla sig till sin planerade helvila kan vara att resa bort och lämna alla typer av kläder som kan användas vid träning hemma. På så vis riskerar man till exempel inte att avbryta vilan och ge sig iväg till närmsta simhall när det plötsligt kommer nya roliga träningspass på mejlen.

Ett dåligt sätt att genomföra sin planerade helvila är också att resa bort och promenera otaliga timmar varje dag för att se och uppleva staden man besöker. I det här fallet London.

De senaste dagarna har jag promenerat väldigt, väldigt mycket, så någon vidare kvalitet på vilan har det inte blivit. Men jag har ätit mycket och gott. Faktiskt sjukt bra! Poppigt köttställe i torsdags, världsklass japanskt igår och svingoda tapas idag. Lägg till fika med scones, pannkaka med glass och bär, brownies och annat. Imorgon kväll väntar enstjärnigt indiskt.

Mat och motion i perfekt symbios.

PS. Skicka mera pengar.

torsdag, september 11, 2014

Simskola igen


Alltså, simningen igår... kan vi prata om den? Bra, tack för det. För att fatta mig kort: Tjohoooo!!!!

Men, jo, jag skulle ju ta det lugnt. Egentligen inte gå dit alls, ty helvila råder, men om jag ändå gick dit skulle jag välja teknikbanan. Solklart. Det var premisserna.

Så blev det förstås inte. Jag och muffinsmagen fann oss istället ståendes på banan för distans och fart. Tanken slog mig att jag nog gått fel, men sen hoppade jag in i samma lilla fokuserade bubbla som jag hittade förra veckan och där inne hade jag det helt fantastiskt genom hela passet!

Upplägget såg kanske ut ungefär så här (man glömmer ju så lätt):

2x50 m + 2x25 m uppvärmning

200 m lugnt
150 m dolme
100 m andningskontroll
50 m ökande

12x25 m start 35
3x50 m (1,3 släp + catch-up, 2 benspark varvet)
12x25 m start 35

50 avbad

Började med att få kramp i foten 25 meter in i distansserien. Pannbensträning tänkte jag, och simmade på utan att lyckas bli av med krampen förrän serien var klar.

Sen var det tajm för fart. 12x25 meter start 35. Efter det var jag förbannat nöjd med mig själv. Tyckte jag simmade otroligt stabilt och jämt och fick tio sekunders vila rakt igenom. Tänkte då, innan jag visste att min önskan snart skulle besannas, att jag hade kunnat fortsätta på samma sätt ett tag till. Det fanns mycket kvar att ge. Och faktum är att nästa tolv längder gick precis lika bra. Bassängen var så kort igår! Hade knappt börjat simma en längd innan den tog slut. Grym känsla!

Det är för precis såna här pass som jag älskar att gå kurs! Man kommer dit och har ingen aning om vad som väntar. Sen är det bara att köra och hoppas på det bästa. Igår var jag bättre än vad jag trodde jag skulle vara, och det är högst ovanligt.

Vet inte om jag uppskattade passet mer för att jag kände att jag genomförde det på nåder, eller om de tre dagars vila jag hittills hunnit med har gjort nytta, men känslan igår var (om det inte med all tydlighet redan framgått) awesome. Det var så roligt! Och jag är så glad! Love it!!!

onsdag, september 10, 2014

Kaos i kroppen? Muffinsmage?


Jag har inte mått på topp de senaste två-tre dagarna. Jag har ont, inte riktigt i mag-magen, men någonstans där omkring, längs högersidan av kroppen från strax under brösten och nedåt mot höften. Känns lite som om när man svalt i fel strupe, fast i det nyss nämnda området. Jävligt störande. Har försökt bota mig själv genom att dricka mycket vatten men jag misstänker att jag kanske måste träna för att bli frisk igen. Tur att jag har mitt sanktionerade (lugna, jä jä, as if) simpass att se fram emot ikväll.


Ett annat alternativ kan vara att äta piller. Jag såg en reklamfilm i morse för "More Woman" och tänkte att ja... jag har nog lite kaos i kroppen. Kanske även muffinsmage. Är inte bekant med konceptet muffinsmage men det låter inte alls bra. Tur att jag kan beställa dessa piller dygnet runt, för om jag inte kan simma mig frisk ikväll så ringer jag direkt! Situationen är ohållbar.

tisdag, september 09, 2014

Någon som är förvånad?



Jaha. Det var väl precis vad man kunde förvänta sig. Jag anmälde mig till Ironman 70.3 Mallorca igår, en halvironman som går den 9 maj 2015. Så kan det gå. Klackarna i taket!

Som uppladdning har jag och Jontan dessutom bokat två veckors träningsläger med Team Snabbare, förstås även detta på Mallorca, fram till loppet. Så. Jäkla. Roligt! Kommer bli bästa semestern någonsin.

Just nu känner jag mig helt respektlös inför distansen jag just har signat upp på, men jag tror att den inställningen, som helt grundar sig i okunskap, kan behöva ses över så småningom. Jag kan bara inte riktigt föreställa mig hur det kommer kännas att springa 21 km efter att ha cyklat 90 km över bergen. Men det kommer gå bra, jag är inte orolig. Det ska bli så helt fantastiskt roligt. Åhhh vad jag längtar tills nästa vår!

Givetvis kommer jag att tävla för StockholmsBuss Sports Team. Se länken under Sponsring ovan.

måndag, september 08, 2014

I rest my case


Vila igår, vila idag. Vila resten av veckan. For The Greater Good, givetvis, men jag tycker inte om det. Visst förekommer det dagar när jag inte har lust att träna, men just nu är jag så oerhört motiverad på all form av fysisk aktivitet att det känns som ett rent plågeri att låta bli.

Den största anledningen till att jag tränar är förstås för att jag mår bra av det. Vaknar jag och har ont i kroppen så yogar jag. Känner jag mig arg, frustrerad eller ledsen så springer jag. Vill jag tömma huvudet på alla andra tankar så simmar jag. Träningen är ständigt närvarande. Det är sådant jag inser när jag bestämt mig för att inte träna trots att jag egentligen vill. Men jag vet också att det här kommer göra mig gott.

Mina vänner har dessutom lite lägligt börjat hetsa mig att anmäla mig till Mallorca 70.3, en halvironman (1.9k simning, 90k cykling, 21,1k löpning) som går i början av maj. Jag är sugen, det är jag. Kanske anmäler jag mig. Ser inga problem med vare sig simningen eller löpningen, men det där med att cykla upp för ett berg känns ju lite värre. Å andra sidan behöver jag inte ha någon brådska under själva loppet, och det kanske blir ett lagom sista "långpass" inför Stockholm Marathon som går tre veckor senare. Ingen stress, bara ett äventyr, som makarna Strömqvist så fint uttryckte det.

söndag, september 07, 2014

Ingen Roslagshöst och en veckas helvila



Som bekant så blev det ingen cykeltävling för mig idag. Provcyklade mitt knä in till stan och gick på swimrunträff hos Wolff-Wear i torsdags och konstaterade då att knät aldrig skulle hålla för 13 mils trampande. Jäkligt tråkigt, men sånt är livet. Jag är i alla fall glad över att det inte gör ont annat än när jag just cyklar, för det gör jag ju vanligtvis inte så ofta. Jag hängde i alla fall med till starten imorse för att insupa lite stämning och skicka iväg lagkompisarna i deras fina myrslokscykeltröjor.


Även cykelpappan var på plats för att, tillsammans med sina lagkamrater, fira födelsedag i Roslagen.

I och med att det inte blev någon cykling idag så inleder jag härmed min planerade vecka av helvila. Det kryper redan i kroppen, men jag har tränat mycket och kört många lopp i sommar och nu är alltså tanken att kroppen ska få lite semester. Dock har jag gett mig själv dispens att gå på crawlkursen på onsdag, under förutsättning att jag tar det lugnt. Får se hur det går, men jag ska i alla fall försöka. I övrigt är det bara promenader som gäller.

Ingen lätt yoga.
Ingen kort joggingrunda.
INGEN SIMNING I BRUNNSVIKEN ELLER NÅGON ANNANSTANS!

En vecka. Jag klarar en vecka.

torsdag, september 04, 2014

Jag är jävligt redo!


Hurra för simskola! Igår var första tillfället på höstens crawlkurs i Mörbybadet och det var SÅ kul! Kändes som om jag fick huvudet doppat i kallt vatten och samtidigt blev en smula omruskad! Puh! Tur att jag hade uppstartspasset i måndags i kroppen!

Det var en hel del bekanta ansikten och ganska många nya, men vi blev uppdelade i två grupper och vi från "gamla" gänget fick köra några teknikövningar och serier med simfröken Hasse. Serien verkade inte särskilt tuff innan, 2x(3x50 m start 1:05), med 100 m aktiv vila i mitten, men det kändes att jag inte har simmat alls i hög fart under sommaren. Jävlar. Jobbigt. Hade glömt känslan.

Jag är inte så nöjd över tiderna jag fick på 50:orna eftersom jag simmade de sista tre långsammare (50, 50, 51,5 och 54,5, 53, 54,5) men en sak jag verkligen ska jobba med i träningen är att sluta ge mig själv skit varje gång det inte blir perfekt. Tålamod och acceptans! Jag gjorde mitt bästa men orkade inte riktigt hela vägen. Sånt händer. Nästa gång kanske det går bättre igen och med den inställningen kommer det bli mycket roligare.

Det kändes som om jag befann mig i en bubbla under hela passet och det var som att jag varken såg eller hörde vad som hände runt omkring mig i simhallen. Kanske var jag så fokuserad? Roligt hade jag i alla fall! Det är två grymma tjejer till på kursen, Maria och Linda, som båda simmar riktigt bra. Jag är lite långsammare, men inte mycket, och istället för att simma runt och känna mig som en sölkorv ska jag ägna de närmsta sju veckorna åt att jaga dem i bassängen.

Är så glad över att gå den här kursen ännu en gång, som ett komplement till min simträning på egen hand, och det är så kul att det är fler bekanta ansikten (och duktiga simmare) som också är med igen. Ser fram emot många bra onsdagskvällar den här hösten! Både Henke och Hasse är dessutom suveräna på kanten. Tjoho!

onsdag, september 03, 2014

Supersommaren 2014

JUNI
Jag väljer att börja SUPERSOMMAREN i juni, men även maj bjöd på massor av fina upplevelser, som ett fantastiskt Lidingö Ultra 26k, årets första utomhussimning i Rösjön, agilityvinst med Reka, simrekord, bra tid på Milspåret och fysisk toppform. I juni hände sedan inte så mycket mer än Stockholm Marathon.


Stockholm Marathon - personbästa med 4:28:37.

JULI
I juli började min "tävlingssäsong" och från andra helgen där har jag, med två undantag, kört någon typ av lopp varje helg. Och det har gått så otroligt bra för mig. Jag har haft medvind från början till slut. Visst har jag väl fått ett och annat blåmärke på vägen, men inget allvarligare än så. Skön känsla!


Stockholm Royal Park Aquathlon - tredjeplats bland damerna på 1 km simning och 7 km löpning.


Try Triathlon vid Sjöhistoriska. Nytt PB och därefter fortsatt bra tider.


Arlanda Aquathlon med Lim. Tredjeplats bland damerna.


Amfibiemannen med Lim. Ett jävligt bra lopp.

AUGUSTI
Måste börja nämna att jag i augusti, närmare bestämt för lite drygt en vecka sedan, skrev min avslutande tenta i Nederländska och därmed tog de sista poäng jag behöver för att skrapa ihop till min civilingenjörsexamen på KTH. I augusti låg också två av sommaren stora höjdpunkter - Ångaloppet och Hofors Adventure Race.


Ångaloppet med Lindad. Grymt lopp och en slipning av vår tidigare bästa tid med 6 minuter.


Hofors Adventure Race med Lindad. Trots att vi fick bryta var det ett fantastiskt äventyr!


World Triathlon Stockholm. Min första triathlontävling och en tredjeplats i supersprint damer.

Förutom alla dessa fantastiska tävlingar så har sommaren bjudit på massor av simning, MTB-cykling, löpning, landsvägscykling och swimrun. Jag ser de senaste månaderna som ett färgsprakande fyrverkeri av häftiga och utmanande upplevelser som tagit mig både ett och två steg utanför komfortzonen. Känner mig som en ny människa, och jag är superstolt över mina prestationer!!!

Det här ska jag leva på hela vintern.

tisdag, september 02, 2014

PT-pass #6 i Mörbybadet


Nu är höstterminen igång! Igår körde jag första PT-passet med simfröken Hasse i Mörbybadet efter sommaren. De mål jag har med min simning det kommande året är följande:
  • Få en riktigt grym och energisnål teknik
  • Få en högre marschfart som jag kan hålla långa sträckor
  • Bli så stark att jag kan vara den som drar ett helt lopp (om jag måste)
Är väldigt glad och tacksam över att simfröken vill fortsätta köra med mig, och hjälpa mig att nå mina mål. Det ska bli otroligt roligt, och jag känner att jag verkligen vill göra mitt bästa för att få en fortsatt bra utveckling. Trots att jag inte kände så i våras så fick jag väldigt bra resultat av träningen då, och det är en morot i sig att veta att det händer saker även om det inte alltid verkar så.

Kändes lite nervöst att hoppa i bassängen igår, efter en sommar av öppet vattensimning med våtdräkt, dolme, paddlar, skor och alla andra miljarderz prylar jag släpat runt på, men det gick bra.

Tanken var en lugn uppstart, att känna av läget, köra några teknikövningar och kolla att jag inte sabbat något i min simning allt för mycket. Testade tempot lite smått och jag fick simma två hundringar där den första skulle vara lugn och den andra lite snabbare. Efter första hundringen skulle jag gissa hur snabbt den gått och jag gissade på 1:55, vilket bara var 1,5 sekunder fel - 1:53,5.

Andra hundringen tryckte jag på lite mer och gissade att jag slutade på 1:52, men tiden blev i själva verket 1:45. Det är nog någon slags bästa tid tror jag, kändes riktigt bra. Dessutom gick första och andra 50:orna på hyfsat jämnt tempo.

Avslutade passet med att slå rekord på 50 meter. I våras fick jag 36,4 s i 50-metersbassäng med våtdräkt, men inomhus i 25:an har jag haft 44 s som bäst på 50 meter. Igår fick jag 42,2 s, trots världshistoriens kanske sämsta vändning. Tappade fart redan innan och efter kullerbyttan (eller vad det nu var) fick jag starta från i princip stillastående. Så fast jag är besviken på tiden så var det under omständigheterna bra ändå. Och det känns skönt att veta att jag snart nitar det där rekordet igen.