Att komma hem och mötas av 15 kg kärlek var också fantastiskt. Pappa hade levererat Reka hem till mig tidigare på kvällen så att jag slapp komma hem till ett tomt hus. Ingen blir någonsin så glad att se mig som hon blir. Och det var härligt att få promenera med hennes sällskap igen!
Ett annat kärt återseende blev det imorse när jag åkte och simmade i Sollentuna simhall. Nytt pass i ena handen och 40 tusen miljarder simprylar i andra handen. Precis som i våras alltså. Allt var sig likt i simhallen också och det var som vanligt ingen trängsel i bassängen, så jag kunde utan problem köra min grej.
I det stora hela gick det bra även om jag kände mig som en fumlig tonåring utan kroppskontroll under "stop n' go" och blev oväntat trött under den långa serien, vilket ledde till att jag tappade teknik. Dessutom hade jag svårt att fokusera mot slutet och fick ont i ländryggen. Men det handlar om små detaljer och med min nya, positiva inställning är det inget jag hakar upp mig på. Passet var ändå mest tänkt som en lugn, bra genomsimning och det fyllde sin funktion. Dessutom var det... trumvirvel... ROOOLIGT!! Äntligen är jag igång igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar