Simning med mentalt slagsmål

Jag önskar att det här är en film på mig när jag simmar, men det är det inte, det är Jono van Hazel. Han simmar fint.

Trots att jag var så säker på att det var tisdag igår så kom jag ihåg att gå på crawlkursen på kvällen. Den brukar ju annars ligga på onsdagar.

Jobbigast under passet var att försöka få tyst på pessimisten i mitt huvud som envisades med att försöka förklara för mig att jag inte var tillräckligt bra. Men jag tänker inte låta de tankarna ta överhanden något mer, och idag gick jag vinnande ur kampen! Det är så mycket roligare att vara glad och nöjd, alltid finns det väl något bra man kan fokusera på. Och finns det absolut ingenting bra så kan man åtminstone skratta åt eländet.

Idag fick vi, efter uppvärmningen, simma 5x50 meter max, med aktiv vila emellan. Den aktiva vilan bestod i tur och ordning av sammansatt simning, benspark med platta (haha!), simning med flytdolme och slutligen sammansatt simning igen.

Jag simmade mina 50:or på ~ish 42.5, 44.3, 43.5, 43.0 och 43.9. Pessimisten var upprörd över att jag inte slog mitt rekord på 50 meter trots att jag simmade så snabbt jag kunde, samt att de andra brudarna på samma bana var så mycket snabbare än jag. Att jag inte kunde simma rekordsnabbt var förstås synd, men jag tycker nog att jag kan vara väldigt nöjd med tiderna ändå. Jag ÄR nöjd med tiderna. Det här hade jag aldrig kunnat göra för ett år sedan.

Efter passet fick jag svar på lite frågor jag hade kring mina träningspass på egen hand. Jag har alltid tusen frågor om precis allting, och ibland känner jag mig korkad och lite besvärlig för att jag inte fattar saker själv. Eller för att jag fattar men måste få bekräftat att jag förstått rätt. Jag försöker att inte spotta ur mig precis allt jag undrar, då måste nog simfröken anställa personal och öppna kundtjänst, men det är så mycket att ta in och jag tänker att ju mer koll jag har på exakt hur och varför jag ska göra saker, desto lättare kommer jag ha att motivera mig den dag som träningslusten dalar. För så här übermotiverad som jag är nu lär jag tyvärr inte vara jämt.  

Idag fick jag i alla fall svar på att lugn simning ska vara väldigt lugn, jag ska alltid simma fokuserat och distinkt, men ibland lite mer än annars, att jag kan låta tankarna vandra men bara på vissa pass (och helst inte) och att jag kan modifiera träningspassen för att passa i 50-metersbassäng, t ex genom att bara simma halva bassängen. Doh. Ibland är svaren så enkla.

Ungefär en timme innan jag stack till simhallen igår fick jag ont i huvudet och kände mig plötsligt lite risig. När jag simmade kändes allting jättebra igen och jag tänkte att det nog var falskt alarm, men i natt vaknade jag av att halsen kändes lite svullen. Och ju mer man känner efter...

Hade verkligen sett fram emot simning och hamburgare vid Hornsberg ikväll men känner jag mig det minsta sjuk så simmar jag inte. Hur gärna jag än vill. Mår jag som jag gör nu kanske jag hoppar i, glider ett par hundra meter i våtdräkten och nöjer mig med det. Och äter hamburgare. Eller så nöjer jag mig med att titta på de andra och försöker lära mig något av det. Och äter hamburgare. Fan.