Skidresa till Bad Gastein

Årets skidresa till Österrike, en resa där inget var som det brukar, är nu avklarad.

MÅNDAG

Det började med att jag flög ner till alperna på måndagen, istället för den sedvanlig busstransporten. Detta pga att jag tillbringade helgen i Dalarna för att heja på Jonas, Jonas och Björn som körde Öppet spår.

Resan gick smidigt via Berlin där jag efter kort väntan bytte flyg till Salzburg.

Från flygplatsen tog jag en buss in till Salzburg Hauptbanhof och efter en dryg timme gick ett direkttåg till Bad Gastein. Bad Gastein ja. Inte Bad Hofgastein som brukligt.

TISDAG

Tisdagen ägnade jag mig helt åt mig själv. Inledde med yoga där jag bland annat utmanade mig själv i parsva bakasana, sidokråka. Vingligt som fan, men jag lyckades stå en liten stund. Så himla grymt!!

Sedan tog jag på mig sportiga kläder, tog liften upp till toppen och satte mig på en alm.

Läste "Mormor hälsar och säger förlåt" av Fredrik Backman (rekommenderas) och käkade grillwürst mit pommes. Kan hända att det blev en apfelstrudel mit vanillesauce und ein heisse choko mit sahne också.



Sen skulle ta liften ner igen men det gick inte så värst jättebra eftersom det blåste så mycket att liften stängt. Så jag gick hem. Ner.

ONSDAG

På onsdagen skolkade även pappa från skidåkningen så vi stack ut på äventyr. Ish. Det hade snöat kraftigt under natten, men vi gav oss iväg på promenad till Bad Hofgastein.

Enkel väg var det ca 8 km och när vi kom fram käkade vi pizza.

Sen gick vi tillbaka hem till Bad Gastein igen, vilket var betydligt jobbigare eftersom det innebar 2.3 km rejäl uppförsbacke på slutet.

TORSDAG

Tänka sig. På torsdagen, fössta tossdan i mass, åkte jag skidor. Velade rätt länge om jag skulle åka eller inte, men bestämde mig sedan för att hyra skidor över dagen. Är glad för det. Vädret var helt okej och backarna över förväntan.

Jag är inte så duktig på att åka skidor, men jag bestämde mig där och då för att släppa all prestation. Jag måste inte vara bra på allt. Jag måste inte träna allt. Gilla allt. Vissa saker kan få vara som de är.

Åkte med pappa, Jörgen och Fredde och det var lite som förr i tiden. Det vi brukar hänvisa till som "på Gunnar Jonssons tid".

Då, förr, inleddes skiddagen alltid med fika (och frivillig cigg) nedanför liften. Sen tog man liften upp och fikade i första tillgängliga alm. Sedan åkte man eventuellt ett åk eller två. Sen var det fika igen. Långfika. Och så där höll det på.

Vi jobbade enligt samma koncept. Ett åk - fika. Ett åk - lunch. Ett åk - hemfärd. Till mitt försvar kan sägas att åken var rätt långa och att effektiv åktid ändå blev två timmar. Men principen kändes igen.

FREDAG

Fredagen inleddes med SM i lång kortkortbana, 44 meter medley. Det här eventet var så stort att det kräver ett helt eget inlägg. Stay tuned.

Sen tog vi liften upp till toppen igen och åt lunch tillsammans med Anders och Camilla. Den här gången gick liften även ned. Great success!

LÖRDAG

Lördag morgon var det dags att åka hem. Jag längtade hem. Resan började inte så värst jättebra. Innan vi kunde rulla mot Sverige fick vi göra ett extra stopp i Salzburg, för att byta en trasig slangklämma till intercoolern på bussen.

Det sinkade oss två timmar men under tiden fick vi se hur vild brysselkål växer och lära oss vad slangklämma heter på tyska. Den stackars mekanikern hade ett tjugotal engagerade näsor hängande över sig när han jobbade.

SÖNDAG

I Mölletofta klev jag och pappa av bussen för att köra hem bilen den avlösande chauffören Johnny kom ner med. Det gick inte så värst jättebra. I Jönköping möttes vi av snöstorm, klass 1 varning och plogbilar som låg i runt 50 km/h på motorvägen. Tiden vi hade kört in under gårdagen försvann igen.

I Linköping kom våren tillbaka och till slut så kom vi faktiskt hem. Äntligen.

Sorg över ovilja

Som jag nämnde redan i gårdagens inlägg så överåkte jag skidor under torsdagen. Följde med Entusiasterna till Angertal och tillbaka, vilket bjöd på några riktigt fina turer, men det blev lite mer skidor än planerat.

Idag skulle det vara sol så jag och pappan kämpade oss upp i backen för ett par åk. Också fina, men solen dök inte upp förrän vi lagt av. Typ vid 11-tiden.

Jag känner mig sorgsen över det här med skidåkningen. Vet inte var jag står. Vill så gärna att det ska vara roligt, vill längta efter att dra en ny repa i en ny backe, vill få halka in på en Alm med rosiga kinder och äta en välförtjänt lunch till ompaompa musik. Vill sitta högt upp på ett berg med solen i fejset och en öl i handen. Vill hänga med mina kompisar, leka och ha kul. Släntra in till bussen efter att liftarna stängt, dödstrött.

Och ändå så vill jag inte. När backarna är så fina som idag så är det roligt en kort stund, men det är inte varaktigt. Jag har tvingat mig upp i backen, jag har försökt ha en bra och positiv inställning men känslan infinner sig inte. Det går helt enkelt inte att tvinga mig till sånt jag innerst inne inte vill.

Avslutade istället sista eftermiddagen som jag gjort flera gånger förut här nere - på hotellets terass med solen i nyllet och en bok, den här gången Sista riket av Brandon Sanderson.

Imorgon rullar vi hemåt.

Det är komplicerat

Jag önskar att jag tyckte skidåkning var roligare. För några år sedan kunde jag, precis som Jontan, Roger och Lim gör nu, ivrigt kasta mig upp i liften för att få åka igen. Och igen. Och igen... Men nu. Inte.

Idag åkte jag en timme. Det spöregnade i byn på morgonen, sikten i backen var noll och det var gropigt redan från start. Vissa partier var fina och en kort stund tyckte jag det var lite härligt, det gjorde jag, men det gick snabbt över. Efter förmiddagsfikat valde jag att lämna expeditionen.

Under eftermiddagen sprack himlen upp och det blev bättre väder, så jag och pappan knatade upp i backen och åt lunch med tidigare nämnda entusiaster. Sedan satt vi kvar och fikade. Jag har hittills på resan druckit fem heisse choko mit sahne. Ätit en apfelstrudel.

Imorgon provar jag att inte åka alls. Jag tror att det kommer gå alldeles utmärkt bra. Planen är frukost med de andra, sedan lite styrke- och rörlighetsträning på hotellet och därefter en löptur upp till Bad Gastein och tillbaka. Längtar lite. Tror det kommer bli en riktigt bra dag!

PS. Trots usla vändningar har jag gått vidare till semifinal i SM i 28 meter medley!! Tjoohoo!

Att utmana ödet

Jag hade som mål på den här resan att gå över, eller åtminstone kliva ut på, en hängbro som finns uppe på en av topparna här. Stübnerkogel eller vad den nu heter.

IDAG GJORDE JAG DET!!!

Jag gick över hela, vittnen finns! Jag är en av de två små prickarna till personer som dödsföraktande släpper räcket och sträcker båda armarna i luften på den understa bilden. Helvete vad modig jag är!

Känns snopet att den här veckan redan är över. Har inte varit mycket till mindfullness de här dagarna eftersom jag hela tiden sett framåt och längtat efter att bli frisk. Nu är jag frisk och då ska vi åka hem. Typiskt.

En stänkare i poolen

För alla som är oroliga över min hälsa kommer här ett glädjande besked:

Jag är nästan frisk! Idag var första dagen som jag inte tryckte i mig en cocktail av nässpray, Ipren, ColdZyme och ölkorv direkt när jag kom från backen.

Åkte skidor _hela_jävla_dagen_idag. Det var för länge, men det var för att vi åkte till Dorfgastein idag igen och jag orkade inte släpa all utrustning på postbussen hem därifrån.

Är faktiskt lite avundsjuk på mina vänner och min make som med en outtömlig energi plöjer backe efter backe och vill upp igen så fort vi äntligen kommit ner. De påminner lite om Reka när hon lajjar med kottar. Det slutar aldrig vara roligt. Och jag förstår inte henne heller.

Men visst. Jag tycker det är lite roligt jag också ibland, det gör jag. Med skidåkning alltså, inte kottar. Det kan vara underhållande ett par timmar vid bra underlag och god sikt. Förutsatt att jag får fika också.

Något jag däremot verkligen uppskattar är tiden i spa-avdelningen efteråt. Uppvärmd utomhuspool, bastu och bubbelpool. Idag bubblade vi tillsammans med några personer från den tjeckiska gruppen som kom till hotellet igår. De hade med sig en petflaska som man kunde tro innehöll vatten, men som egentligen bestod av en hemgjord stänkare som de glatt bjöd Roger och Jontan på. Jag lyckades ducka den - kanske räddade det mitt liv!

Det ser bättre ut

Imorgon ska det tydligen bli strålande väder! Idag var det rätt crappigt till en början, men vi såg ändå hur solen försökte kämpa sig genom molntäcket, dock utan större framgång.

Jag mådde hyfsat bra när jag vaknade, men insåg vid första lilla ansträngning att kroppen inte helt höll med. Dagen blev lite av en berg- och dalbana rent fysiskt. Och mentalt också kanske. Det tar på krafterna att vara så fullständigt instabil.

Bitvis gick åkningen ändå rätt bra, vilket jag ger mina skidor creds för. De är ju de som gör jobbet, det har jag läst i nån nyhetsblaska på nätet. Fast då gällde det iofs inte mina skidor specifikt utan Charlotte Kallas, men det borde ju vara same same.

I övrigt har jag en extrem simabstinens just nu, som inte på långa vägar kan tillfredsställas i hotellets 7-meterspool. Oklart hur jag ska kunna stå ut i fyra dagar till.

Artighetsvisit till Dorfgastein

Folk omkring mig är otroligt omtänksamma och vill verkligen väl. Tro inget annat. Men i morse fick jag frågan -"Hur mår du?" ungefär var femte minut från det att jag vaknade, och till slut så orkade jag inte mer. Stängde av och slutade lyssna. Att fundera på hur jag egentligen mådde, för att kunna svara på frågan, var det enda jag INTE ville göra. För svaret hade inte varit bra, och jag ville åka skidor.

Det är därför vi är här. Jag har hyrt skidor och köpt liftkort.

Så nej, jag mådde inte bra. Jag försökte tänka positivt men väldigt länge var min enda tanke "jag kan inte göra det här". Men det kunde jag ju! Lite i alla fall.

Det var ett jävla skitväder idag med snö och dålig sikt. Men det hade snöat rejält under natten också och de första två åken i lössnö var riktigt fina! Det tredje åket stod jag över, sen åkte vi och fikade och efter det skidade jag och pappan oss ner i dalen och tog postbussen hem.

Så nu ligger jag nedbäddad igen, trots att jag faktiskt mår bättre nu än på hela dagen. Hoppas den här skiten går över snart för det här är båring. Båring, båring, båring.

Att inte åka skidor kan jag leva med. En dag som denna är det ändå inte särskilt roligt. Att jag inte orkar göra något annat istället, det suger däremot. Hade varit schysst med en joggingtur till Bad Gastein, gå en vända till det lilla hotellgymmet, yoga eller leka i hotellpoolen.

Krya på mig, tack!

Ramundberget till Funäsdalen

Efter en riktigt god frukost i Ramundberget andra dagen så skidade vi vidare mot Funäsdalen. Kände mig lite stel men förhållandevis pigg efter att ha fått sova. Mest illa däran efter första dagens bravader var nog mina fötter men inte ens där förelåg någon större kris.

I Bruksvallarna stannade vi för en lunchvåffla. Det var också där och då min mobil kastade sig från en farstutrapp rätt ner i en djup vattenpöl i vad jag tror var ett försök att ta livet av sig. Jag stängde av den snabbt och begravde den i ris ganska direkt efteråt, så jag har goda förhoppningar om att den ändå klarade sig. Har inte vågat ta reda på det än. Jag behöver verkligen en ny så jag hoppas lite att den dör.

Skidåkningen den här dagen var betydligt lättare än den över högfjället. Spåren var fina, vädret lika strålande som första dagen men naturen väldigt annorlunda. En lång sträcka gick längs med Ljusnan och var ganska platt och trevlig. I övrigt gick det väldigt mycket nedför. Fick prova Jontans skidor en liten bit och det var en trevlig upplevelse. Totalt sett är jag inte säker på att de hade varit lättare att åka på dem än på mina eftersom de just då var extremt bakhala (tacka vet jag vallningsfritt), men att se Jonas slita på mina skidor och få rejäl puls av det gjorde att jag ändå kände mig rätt stark. Och det är så jag vill sammanfatta den fysiska upplevelsen av de här skiddagarna. Jag kände mig stark och uthållig, rent fysiskt var det inte någon jätteutmaning.

Utmaningen var den psykiska. Trots att vi höll bättre fart andra dagen så höll vi på väldigt länge. När vi trodde vi var framme var vi tvungna att stega upp för en helvetesbacke. Sen fick vi ta av oss skidorna och gå en kilometer till hotellet. Pannbensträning!

Belöningen när vi kom fram till hotellet var middag - "lokal tallrik", en hamburgare och en öl. Sedan sova.

Idag åkte vi hem efter vad som bara kan sammanfattas som två fantastiskt trevliga skiddagar. Jag gillade verkligen det här, trots att det blev lite för långt båda dagarna. Längdåkning kanske är min grej ändå. Nästa gång ska jag hyra skejtskidor. Jag kommer vara snabb som en räv!

Skarvruet - Ramundberget

Jag är på äventyr!

Gunnika har varit snäll och släpat med sig mig, Jontan och Rekis till Funäsdalen för en weekend på längdskidor. Idag har vi skidat från Skarvruet till Ramundberget via preparerade högfjällsspår. Solen har lyst från en klarblå himmel, temperaturen har legat runt 10 grader och det har varit i princip vindstilla. Faktiskt helt fantastiskt!

Jag är inte något stort fan av längdskidåkning. Trots det ska man komma ihåg att jag är en råtalang inom sporten. Jag har, ända sedan jag var liten, varit helt övertygad om att det är min gren och att jag skulle kunna bli hur bra som helst. Något bevis för detta har aldrig kunnat hittas, men det behövs inte heller. Jag vet att det är så.

De senaste två åren har jag i princip inte skidat alls. En gång kanske, och då fick jag nackspärr efteråt. Därför är jag väldigt stolt över hur jag klarade dagens bravader. Och oväntat nöjd med hur bra mina vallningsfria lågbudgetskidor fungerade. Massor med fäste och inget glid - fort uppför och långsamt nedåt. Perfekt!

Fjällen visade sig från sin absolut bästa sida och det var otroligt vackert när solen började sänka sig! Vid det laget började dagens alla upplevelser dock att ta ut sin rätt och det var välkommet med dusch och middag på Ramundbergets Fjällgård. Bakad ost, röding med kål och bryntsmörhollandaise samt créme Brûlée smakade nästan lika bra som den lunchvåffla med hjortronsylt som jag åt på Andersborg på fjället, lutad mot en solig vägg. Nästan lika gott.

Imorgon fortsätter vi till Funäsdalen.

Jag älskar att leka!

Kan vi börja prata om det här med skidåkning? Tack!

Visst är det jätteroligt att åka skidor några timmar eller så men jag har svårt att förstå den där oändliga glädjen med det. Svårt att förstå hur man gång på gång i slutet av backen kan hoppa upp och ner av förväntan och utbrista "AGAIN!!!", varje dag, fem dagar i rad, under sju timmar varje dag. Har försökt komma på något som skänker mig samma glädje under så lång tid men har inte lyckats.

En sak jag däremot gillar att göra är att leka. Leka som barn fast man är vuxen. Till exempel att dra igång ett mästerskap i 28 meter medley med kvaltävlingar och finaler, ha oklara regler som ingen förstår och ändå genomföra det högst seriöst och med massor av glädje. Ha psykkrig och låta alla vinna. Fast ingen riktig behärskar alla fyra simsätten. Låtsas att livebandet som spelar i byn hör till festligheterna runt den stora finalen. Typiskt roligt. Eller att samtidigt ha ett bastumästerskap med ännu oklarare regler. Sånt gillar jag. Antar att jag är en smula omogen.

Imorgon åker vi hem och det har jag inte alls lust med. Det har varit en bra vecka. Sol varje dag. Slutade åka efter lunch idag, vilket var perfekt eftersom jag egentligen ville fortsätta lite till, och efter en stund i solen på en alm stack jag ut på en kort, lugn löprunda. Ville mest få igång cirkulationen i kroppen och bli varm så att jag kunde stretcha ordentligt efteråt.

Är väl så redo man kan bli för 27 timmar i buss nu.

Solen skiner även under isen

Igår var jag under isen. Drabbades av en släng av misstänkt UVI, sov inget under natten och lyckades bara kämpa mig igenom en halv dags skidåkning i Sportgastein. Till och med tisdagsarmhävningarna ställdes in pga sviktande hälsa. Idag mår jag tack och lov bra igen så kanske gjorde de två litrarna vatten och litern tranbärsjuice susen.

Både igår och idag har vi haft strålande solsken. Imorgon är solsken att vänta. Backarna håller oväntat bra och det finns absolut ingenting att klaga på. Jag är dessutom i final i mästerskapen i 28 m medley.

Fantastisk första skiddag

Vilken utmärkt första dag i Gasteinerdalen! Strålande solsken, varmt och bara lite vind. Underlaget var förvånansvärt bra med tanke på omständigheterna och jag höll ut så länge på eftermiddagen att sista fikan frös inne. Det är ovanligt!

Eftersom det är plankmåndag så plankade vi förstås i backen. Vi som i jag och far (trots att han var en smula generad över det) alltså. Lim och Jontan plankade inte. Jag väljer att inte i fula ord uttrycka min besvikelse över detta.

Tillbaka på hotellet väntade bubbelbad, bastu och kvaltävlingar i mästerskapen i 28 m medley i (den uppvärmda) utomhusbassängen innan middagen. Tävlingen gick bra för mig, min talang för fjärilsim var oväntat hög. Tror jag kommer vinna finalen.

Intressanta iakttagelser och skidresa

Var på gymmet idag och körde ett PT-pass med Tommy. Det var intressant! Vi (han) har hittat ett muskeltekniskt problem i mina ben som han är övertygad om har påverkat min löpning på ett negativt sett. Framför allt vänsterbenet hade väldigt stora begränsningar i rörlighet som jag inte tidigare märkt. Ingen är gladare än jag om jag kan dryga ut de orsaker jag har till att jag haft det motigt med löpningen en tid, med ytterligare en förklaring. Nu drar vi igång projekt återställning, vilket också involverar att stärka vissa små muskler som verkar ha tappat greppet en smula. Träning på molekylnivå!

Men först ska jag åka skidor. Dagen har ägnats åt förberedelser på jobbet och åt förberedande träning i form av torsdagsarmhävningar i en för nästa vecka hyfsat korrekt utrustning. Morgondagen kommer ägnas åt packning, inköp av produkter till bussens café, simning, långpass och promenader.

Till skillnad från de flesta andra av mina reskamrater så ser jag faktiskt fram emot 26 timmar bussresa. Jag tycker det är mysigt.