onsdag, april 30, 2014

Bättre förutsättningar - bättre resultat


Dessa simglasögon av vanlig modell gjorde livet mycket lättare för mig idag. Jag är frisk och ordningen är återställd. Att springa kändes dock som överkurs, men ett simpass satt perfekt.

Idag tog jag mig an distanspasset och förutsättningarna var mycket bra. Dels lyste solen inte in genom fönstret och bländade mig när jag skulle hålla koll på klockan och dels köpte jag nya simglasögon. Har inte riktigt insett hur dåligt jag sett i mina gamla, så skillnaden idag var stor. Vilket klart vatten det var!

Eftersom jag kunde se klockorna på väggen så provade jag att kolla tiden på dem i första hand och därefter trycka av Garmin på armen. Tidigare har jag gjort tvärt om.

Först ut var 5x100 meter där jag skulle ligga på 2.07.5-2.12.5. Där klockade jag 2:08, 2:10, 2:10, 2:10, 2:09 på armen och ett par sekunder kortare på väggen. Kändes mycket bra.

Sedan körde jag 5x100 meter med paddlar och fenor. Här hade simfröken från början satt rikttiden till 2.02.5-2.07.5 men det visade sig vara en underskattning av mitt paddel-fen-tempo. Ja, du läste rätt, visst är det fantastiskt. Rent generellt upplever jag att Simmis snarast överskattar min förmåga när han föreslår tider, men här var det alltså fråga om en grov underskattning. Det gillar jag. Den bästa skattningen är underskattningen!

Så idag gjorde jag så att jag försökte hålla samma ansträngningsnivå under första hundringen som under hundringarna utan hjälpmedel, och då landade jag på strax över 1:35. Med den utgångspunkten satte jag tempot till 1:35-1:40 per hundring och klockade 1:38, 1:36, 1:35: 1:36, 1:37 på armen.

Hela passet kändes väldigt bra och jag är mycket, mycket nöjd. Nu (nja, alltså inte nu, nu) ska jag bara klämma ett intervallpass till med lika bra träffsäkerhet och jämna intervall.

måndag, april 28, 2014

Ska man tro allt man läser?


Fram tills för några månader sedan sov jag med minst tre kuddar i sängen. Nu bara med en, en sån där nackformad specialkudde. Är det ett tecken på att jag tidigare var ensam och deprimerad?

Undrar du förresten hur jag mår idag? Jag berättar gärna, för jag mår faktiskt bättre. Än finns det hopp!

Om jag mår ytterligare lite bättre i morgon så kanske jag vågar köra ett yogapass och förhoppningsvis kan jag riva av de 28 km jag planerade i söndags på onsdag istället, och sedan fortsätta löpträningen i helgen som planerat. Det skulle göra mig lite lugnare.

Om inte så får jag fundera ut en ny plan, men just nu känner jag mig positiv.

söndag, april 27, 2014

All helgens träning inställd


Jaha, det här var ju ett streck i räkningen. Förkylning.

Trots att jag hade sett fram emot träningskvällen i Mörbybadet igår så mycket så valde jag att avstå den eftersom jag kände mig osäker på min hälsa. Hellre avstå och inse att det inte var något än att riskera att bli jättesjuk.

Idag är jag glad att jag lyssnade på min kropp, för sjuk blev jag ändå. Jag har inte tid att vara sjuk!! Idag skulle jag sprungit 28 km vilket kändes jätteviktigt i min planering för maraton. Det är så lite tid kvar nu och jag kan inte missa fler långpass.

Så. Vila, vatten och promenad.

Helvete.

lördag, april 26, 2014

Mer intervaller. Knäckande intervaller.


Fanrå. Igår var det dödsintervalldags i simhallen igen. Eftersom onsdagens dito gick väldigt bra så var jag förhållandevis positivt inställd till passet, och tänkte att jag nog skulle sätta tiderna den här gången. Men det gjorde jag inte. Jag kämpade hårt men mitt bästa var inte tillräckligt bra och det var knäckande.

Önskar jag kunde åberopa störning i bassängen, vilket förvisso var sant eftersom jag mot slutet fick dela bana med en kille i 13-års åldern, men det påverkade inte egentligen. Trots massa lediga banor så valde lillkillen att hoppa i bredvid mig, och jag gissade att det berodde på att det stod "snabbsim" på min bana och att det var viktigt för honom att det var just där han simmade. Han var förvisso rätt söt, två pannkakor hög och crawlade som en vilde. Tyvärr dessutom i sicksacksöm över vår gemensamma bana, så vi hade ett par tillfällen då det blev lite trångt, men jag tänkte att jag var ett kryssningsfartyg och han en kanot och så körde jag på. Får man göra så mot barn?

Efter passet har jag funderat mycket på hur jag kunde vara så "dålig" fast jag var så bra. Jag kämpade hårt, och trots att jag ofta saknar tro på mig själv så är jag ganska säker på att jag kan simma 8x50 meter på en minut per sträcka utan att behöva ta så förskräckligt mycket att jag hänger som en trasdocka över kanten efteråt. Men det kan jag tydligen inte. Låg i princip på 4-6 sekunder över minuten hela tiden. Samma på följande sträckor. De gick förvisso snabbare, men långsammare än de borde ha gått.

Nedslagen och uppgiven gick jag till omklädningsrummet och där blev jag tilltalad av en tjej som simmat på banan bredvid. Hon tyckte jag simmade himla snabbt och undrade vad mitt rekord var? Först blev jag mållös, sen blev jag glad och kände mig betydligt bättre till mods.

Sen insåg jag att jag inte har något rekord. Borde jag kanske skaffa mig det? Jag har ett rekord med fenor och paddlar på 14.5 s (25 m) men det gills ju inte riktigt.

Idag vaknade jag å andra sidan och kände mig svullen i halsen. Kan det ha varit något som var på gång redan igår och påverkade simningen? Och varför var jag i så fall då så jäkla stark i styrketräningspasset lite senare under gårdagen?

torsdag, april 24, 2014

Engagerad teknikgenomgång och jobbiga intervaller


Simkurs igår igen, efter en veckas påskuppehåll. Vi inledde med teknikfokus. Simfröken Henke lät oerhört engagerad när han berättade om vikten av att bålen var med i simningen, och för all del i resten av livet också. Just hans engagemang var oerhört smittande och jag blev både inspirerad och på gott humör av den enorma glädje jag upplevde att han utstrålade över ämnet. Sen fick vi öva lite på det innan det var dags för intervaller - 3 x (2x50 meter med start 1:05 + 4x25 meter start 30). Ingen serievila.

Eftersom jag har försökt ha någon form av vilo/teknik-period den här veckan så borde jag förstås ha valt den något lugnare banan som körde start 1:10 och 35 (tror jag), men det hade känts som ett nederlag och dessutom gissade jag att simfröken Hasse inte skulle låtit mig byta i alla fall.

Dessutom kändes simningen faktiskt jäkligt bra igår, men intervallerna var tuffa. Sista vändan blev det, på grund av tumult och trängsel, bara en 50:a för min del och först var jag lite besviken över det eftersom det kändes som om jag inte klarade utmaningen bara för det. Men efter att ha sovit på saken har jag insett att det inte spelar någon roll, eftersom jag hade fixat den också. Det var lite knappt om tid i starterna på slutet, typ ett andetag och sen iväg igen, och någon gång tror jag det blev lite extra vila, men det är skit samma. Min inställning var superbra och känslan också. Känner mig jättestolt över mig själv!

tisdag, april 22, 2014

En topplista


Bäst just nu, utan inbördes ordning:

- vädret
- att få plocka fram de färgglada, Filippinska sommarklänningarna
- att jag läst 66% av Anne Frank
- att ny altan är på gång hemma
- att jag och Rekis är anmälda till tre agilitytävlingar
- att Gotlandsresan är bokad
- att jag äntligen tog tredje Twinrixsprutan och är skyddad 30 år
- naturen
- att jag känner mig allmänt fantastisk
- mina vänner
- att grillsäsongen är här

Där sätter jag stopp, annars är risken att jag aldrig slutar. Det är helt enkelt väldigt mycket som är bra nu och jag vill påminna mig själv om att vara tacksam över det. I morgon har man ingen aning om vad som händer.

måndag, april 21, 2014

Lugn och ro


Vilken fantastisk påskhelg! Hej solen!

Kom hem från landet igår och idag satt jag i solen halva dagen och läste Anne Frank medan Jonas rev altan.

Den här veckan, åtminstone första halvan av den, är tänkt som någon form av vilo/teknikvecka. Det är svårt att vila när träningen är så rolig och går bra men jag försöker. Idag blev det ett superlugnt yogapass, imorgon väntar tekniksimpasset. Onsdagen får jag se hur den utvecklas och på torsdag blir det en kortare halvtempolöpning. Sen får det vara nog med lugn träning.

lördag, april 19, 2014

25 km runt Hunga


Allt jag gör i träningen går bra just nu. Idag gick jag upp i ottan för att hinna springa långpass runt Hunga innan vi fick besök av Manko Hult och AnZo.

I början var jag lite orolig att jag skulle vara tillbaka i gamla spår. Benen kändes tunga och jag fick ligga på lite för att hålla tempot i nedre delen av min långpasszon. Men sen släppte det och det var som att benen bara blev piggare och piggare ju längre jag sprang. Mot slutet trummade de nästan på av sig själva.

Baksidan av löpturen var att mitt vatten tog slut och jag kunde inte fylla på det där jag hade planerat att göra det. Paniken eskalerade till tårar mot slutet för att jag var så extremt törstig i den gassande solen. Räddningen blev Jonas som kom körandes med en flaska vatten åt mig.

Efter avslutat pass fick jag belöning i form av en fantastisk påsklunch och champagne i solen på terrassen, tillsammans med Jontan och nämnda trevliga besök.

fredag, april 18, 2014

Vila, chokladpraliner och Mästarnas Mästare


Jag firar långfredag med vila och praliner. Sedan överdosen av heisse choco mit sahne på sportlovet har jag varit på avgiftning från choklad, men nu slår jag på stort och njuter av lyxpraliner från Eje's och från Rindö (tack Mamma och Gunnika).

Jag har även tittat på det senaste avsnittet av Mästarnas Mästare. Gillar MM, det inspirerar mig. Det behövdes inte många avsnitt för att konstatera att simmarna är outstanding. Johanna Sjöberg i första gänget och Lars Frölander nu. Jag är faktiskt sjukt imponerad av dem.

Dessutom blir jag ännu mer sugen på att börja med någon form av självförsvar/kampsport till hösten när jag ser Anna Laurell boxas (även om just boxning inte är ett alternativ). Väntar fortfarande på att någon ska vilja hänga på och fightas med mig. Vill du?

Med en liten tryffelboll i munnen ska jag nu fortsätta läsa Het Achterhuis van Anne Frank. Ja, Anne Franks dagbok fast på holländska. Och nej, jag förstår inte jättemycket, men en del. Är mest orolig för den muntliga redovisningen av boken. Ja, den sker också på holländska. Tröstar mig med en mörk choklad med vaniljcréme. OCH en vit nougattryffel.

torsdag, april 17, 2014

Bra simpass


Till att börja med.

Ni som vet, hur ser jag egentligen ut när jag simmar? Inbjudande? Hjälplös? Kontaktsökande? Vad är det annars som får kreti och pleti att vilja kommunicera med mig hela tiden?

Jag är inte intresserad av åsikter från amatörpsykologer, badpersonal, snubbar med Colgatesmile, okända medmänniskor eller påstådda f.d. simtränare. Låt mig vara istället och lämna mig och min träning till de jag väljer att be om input från.

Så. Nu har jag luftat det.

Hade ett jäkligt bra och intressant pass idag. Teknikfokus och återigen nya insikter. En av dessa var att det går löjligt mycket fortare att simma med paddlar och fenor. Körde 3x100 meter med ökat tryck. Första var semester (2:03), andra hyfsat bekvämt och trivsamt (1:52) och tredje lite tyngre (1:37). Hade dessutom en kul laboration med knutna nävar.

Men mest glad är jag över att jag känner att jag börjar få lite kläm på det här med simning. (Va? Efter två år? Verkligen? Nämen vad roligt!)

Jag har sedan länge haft smygångest för Amfibiemannens 5,4 km simning, men när jag låg och snurrade i bassängen nyss kände jag mig för första gången en smula trygg inför utmaningen. Jag börjar förstå vad jag kan och inte kan, och jag kommer klara det där hur bra som helst. Dessutom är det flera månader av bra träning kvar innan det är dags.

tisdag, april 15, 2014

Hej löpning!


Löpning idag, två intervaller á femton minuter, med tre minuters promenadvila emellan. Alltså samma som jag sprang förra veckan med bra resultat, även om jag fick slita otroligt mycket under andra intervallen då.

Idag behövdes det inte nämnvärt med slit. Trots stökig motvind (som iofs sedan blev uppskattad medvind) så gick det väldigt bra för mig. Mot slutet av andra ökningen var jag tvungen att kolla på klockan nästan hela tiden för att få det bekräftat att jag inte sänkt farten i smyg. Det gick så jäkla lätt att springa. Men jag höll farten och sprang båda intervallerna i ett jämnt och bra tempo.

Nästa gång sänker jag tempot liiiiite, lite, lite redan från början och lägger på den där tredje intervallen också.

Älskar när det känns så här bra! Jag vill frysa tiden.

Ett år utan Elsa


Idag är det ett år sedan Elsa tog sitt sista andetag. Det känns som om det var igår som jag satt i köket hemma och fick sms:et om att hon hade somnat in för alltid.

Det var ett fruktansvärt och hemskt beslut att ta, men jag vet att det var det rätta. Genom åren hade vi haft några incidenter med aggressivitet men jag hittade alltid rimliga förklaringar som ursäktade hennes beteende. Tills den där dagen när jag plötsligt inte längre gjorde det. När ingenting kunde förklara vad som hände.

Jag kan fortfarande ångra att jag inte var med hos veterinären. Jag kände mig så fruktansvärt trasig att jag inte trodde jag skulle klara det, och försökte skydda mig själv genom att inte vara med. I efterhand har jag tänkt att jag omöjligt hade kunnat bli ledsnare än jag redan var, och att jag därmed lika gärna kunde varit där. Men det är som det är och ingenting jag kan ändra på nu. Bara lära mig till nästa gång.

Jag kan sakna Elsas uppsluppna glädje, hennes låtsasgäspningar, hennes energi på agilitybanan, hennes pondus och hennes sätt att titta på mig. Oftast försöker jag att inte tänka på henne alls. Och om jag gör det så är det i en ganska platt form, för om jag föreställer jag mig henne i 3D blir jag bara ledsen. Precis som jag blir av att skriva det här. Det är mycket roligare att prata om träning.

måndag, april 14, 2014

En smula oväntat, men jag överlevde


Hade sällskap av amatörpsykologen i simhallen idag. Du vet han som tycker att jag är för auktoritetsstyrd och som hävdar att det inte är bra att simma sig trött. Förutom att stå i vägen för klockan när jag försökte hålla koll på mina starttider så började han peta på mig efter min artonde intervall (18 låter som ett godtyckligt tal för att påvisa att det var jävligt många intervaller, men faktum är att det var efter den artonde) när jag hängde över bassängkanten och försökte avgöra om jag ville leva eller dö. Borde ha dängt min vattenflaska i huvudet på honom.

Hur som helst. Ett utmaningshelvete i form av, just precis, arton intervaller, stod alltså på schemat idag. 18x50 meter:

8x50 m - 1:00 min per sträcka, start 1:15
6x50 m - 55.0-57.5 per sträcka, start 1:15
4x50 m - 52.5-55.0 per sträcka, start 1:15

Som om uppdelningen skulle göra att jag inte fattade hur överväldigande många intervaller detta var. Eller vilket jobbigt pass det skulle bli. Mig lurar man inte.

Men jag var bra idag. Det var jag faktiskt! Det är svårt att avgöra exakt hur bra (eller dåligt) jag prickade tiderna, dels för att det tar ett antal sekunder att trycka på Garmin vid början och slutet av varje intervall, och dels för att solen lös in genom fönstren och gjorde att jag inte såg klockan på väggen utan att ta av mig glasögonen. Och dels för att det kom en ryggsimmande gubbe i vägen. Men jag är ganska säker på att jag inte riktigt klarade att hålla ovanstående tider, framför allt inte mot slutet.

Jag är också väldigt säker på att jag gjorde så gott jag kunde och att jag hade en fantastiskt bra inställning genom hela simningen. Det fanns aldrig någon tanke på att ge upp, inte ens när jag märkte att jag inte klarade att hålla tiden. Jag fokuserade på den intervall som låg närmast och att simma den så bra jag kunde. Försökte glömma hur fullständigt vidrigt det var. Jag vill aldrig någonsin köra det här passet igen. Åtminstone inte den här veckan. Nästa kanske...

Nu ska jag fokusera på att känna mig stolt. Jä.

söndag, april 13, 2014

Långpass med Inspector Gadget


Idag sprang jag äntligen långpass med Lindad igen. Det var verkligen länge sedan vi sprang tillsammans och det var fantastiskt att ha hennes sällskap och prata bort tiden. Att nöta själv är värdelöst i jämförelse.

Jag utsåg Linda till master of gadgets, så förutom sin egen lilla arsenal av tekniska hjälpmedel så prånglade jag även på henne min Garmin. Under den psykologiska utvärdering jag gjorde av mig själv för några veckor sedan så kom jag fram till att jag är som allra bäst när jag känner mig bra. Att slå ur underläge är inget för mig, det gör mig bara ännu sämre och mer uppgiven. Eftersom Linda är snabbare än mig så känner jag mig ofta i underläge redan från start, och att vara den som hela tiden får springa och be att vi ska sänka farten gör saken värre.

Så idag ställde jag in klockan i rätt tempo, satte den på Lindas arm och lät henne hålla farten. Vilken succé! När hon bromsade oss för att klockan varnade för för högt tempo så kände jag mig bara stark.

Om förflyttningen av klockan till Linda var anledningen till att varvet runt Edsviken kändes så fantastiskt idag ska jag låta vara osagt. Men det gick sjukt jävla bra. Bästa Edsviksvarvet någonsin! Backarna var no problemos. 21 km var no problemos. Hade Linda utmanat mig på att få ihop 30 km hade jag klarat det lätt. Pigga ben, lugnt tempo. Jag är så tacksam över att ha fått tillbaka känslan i löpningen att jag inte vet vart jag ska ta vägen! Awesome.

fredag, april 11, 2014

Bra känsla på land och i vatten


Är det inte märkligt. Jag har gått från att ha haft det jättetrögt och hatat löpningen i månader, till att inte kunna springa alls, till att nu känna mig en smula besviken och upprörd över att jag inte lyckas hinna klämma in fyra löppass i veckan. Jag tycker mycket bättre om att springa när kroppen jobbar med mig istället för emot mig, som den gjort så länge. Nu kanske jag kan komma framåt igen.

Igår sprang jag backintervaller med en lika bra känsla som förra veckan. Kanske ännu bättre. Valde en längre men fortfarande ganska flack backe där jag kunde fokusera på tekniken och tempot på samma gång. Nio vändor upp med gå/joggvila ner blev det och jag kände mig superstark trots mjölksyra och tung andning.


Dagens träningspass bestod av distans i bassängen - uppvärmning, benspark, två set med fem hundrametersintervaller i ett förutbestämt tempo (hög konditionsfart) samt nedvarvning. Simningen kändes väldigt bra och jag kom till någon form av insikt.

Det var under andra eller tredje intervallen, efter inledningen med 300 rätt jobbiga meter av benspark (som tog musten ur både mig och mina ben) som jag lärde mig något. Jag lärde mig att jag faktiskt kan simma i ett lite högre tempo genom att öka armarnas frekvens och trycket under vattnet utan att för den saken behöva sprattla mer med benen.

Det är ju helt basic egentligen, men jag tror jag börjar panik-kicka med benen när jag blir trött och stressad över att jag inte ska vara tillräckligt snabb, och det förvärrar bara saken. Bensprattlet kostar energi och syre. Idag vågade jag lita på att jag var stark nog och att jag hade tillräckligt bra grepp för att låta benen vara hyfsat passiva. Det gav en helt ny känsla som var riktigt bra. Tröttheten blev en annan och återhämtningen kändes bättre.

Dessutom var voltvändningarna också bättre idag. Hade nog inte en enda vändning där jag kom fullständigt ur spår. Blir fortfarande lite stillastående i vändningen men inte lika illa som när jag körde med propellerarmarna.

torsdag, april 10, 2014

Bra simträning utan wow-känsla


Jag ger mig själv en ljusgrön gubbe för simningen igår. Egentligen förtjänade jag nog en mörkgrön för min insats, men det är fortfarande något som saknas. Jag kämpade bra men det fanns ingen wow-känsla. Vet inte riktigt varför.

Efter uppvärmningen fick vi köra intervaller. 4x50 m, ena banan med start 1:10, andra med start 1:00. Jag kände hur möjligheten till längre vila drog i mig, och jag ville verkligen byta bana, men jag stod kvar. Yay me! Löste uppgiften och hamnade på typ 48s, 50s, 51s och 54s. Svinjobbigt. Trots att första sträcken kändes jättebra så gick det snabbt utför sedan. Efter lite vila var det dags för nästa utmaning.

Nu körde vi 8x25 m med start 30. Efter 50:orna så kändes 25 m uppfriskande kort, men efter fjärde intervallen hade jag problem. Var rätt trött i överkroppen efter lunchträningen och nu började armarna protestera rejält. Simfröken (Hej Hasse!) verkade dock ha tagit en kort universitetskurs i Sofia-psykologi sedan sist och pushade inte bara precis så lagom mycket att jag kände att jag skulle fixa det där, utan han påminde mig även upprepade gånger om att le och vara glad. Precis sånt behöver jag höra. Ett leende, om än ett fejkat sådant, har en förmåga att sprida sig i hela kroppen och göra att allt känns lite, lite bättre. Klarade sju 25:or med rätt starttid men inför den sista fick jag lägga på 5s. Försöker att låta bli att känna att hela intervallserien blev fiasko på grund av det, men det ligger nära till hands.

För att komma ifrån den känslan påminner jag mig om hur det var de första gångerna vi körde såna här 25:or. Tror starttiden var 40 eller 45 och det var en skräckövning för att det var så inni jobbigt. Nu fixar jag nästan lika många med start 30. Det har nog faktiskt hänt en hel del i bassängen när allt kommer omkring...

onsdag, april 09, 2014

Är summan av den fysiska formen konstant?


Det verkar som att i samma ögonblick som simningen började gå lite, lite sämre så började övrig träning kännas desto bättre. Kan det vara så att summan av formen är konstant?

Igår sprang jag 15-minutersintervaller och den första kändes sjukt jävla bra. Lätt, lätt, lätt. Andra intervallen däremot... not so good. På programmet stod egentligen 3x15 minuter men jag drog ner det till två. Jag orkade helt enkelt inte en till. Det hade kunnat vara en anledning för mig att känna mig missnöjd med min insats, men med tanke på hur mycket jag slet för att klara den andra intervallen inom rätt tempo utan att ge upp så kan jag inte vara annat än nöjd. Jag var grym! Jag hoppas det är nu det vänder, att det är nu jag tar stegen mot toppformen.

Grymt bra var jag även på dagens TRX-pass i gymmet. Stark, rakt igenom. Uthållig, svettig, glad, full av energi och vilja. Precis den känslan ska jag ha med mig till kvällens simpass så att jag motbevisar min egen teori.

tisdag, april 08, 2014

PT-pass #3 i simning


Igår var det dags för tredje träningspasset med simfröken Hasse i Mörbybadet.

Jag vet inte vad jag ska säga om det. Det var jobbigt och det var roligt men trots det kände jag mig en smula missnöjd med min egen insats efteråt. Det är väldigt oklart varför, för jag tyckte inte att jag simmade direkt dåligt, men det var som att jag inte levde upp till mina egna förväntningar på mig själv. Eller kanske inte till de förväntningar jag trodde att simfröken hade på mig. Om det vet jag förstås ingenting, men även om jag tyckte att jag skötte mig bra så var det inte tillräckligt bra.

Jag börjar tro att vattnet fördummar mig. Med örongångarna fyllda av klor är det som att jag tänker långsammare, har svårare att hitta något jävlaranamma och får trubbel att läsa av både mig själv och vad som händer runt omkring mig. Det är frustrerande.

Igår satte jag dessutom inte en enda voltvändning med flow. Jag hade förvisso inte heller några propellerarmar men trots att jag så nyligen fått bort dem har jag högre förväntningar på mina vändningar än vad jag presterade igår.

Vägrar tro något annat än att jag har utvecklats mycket den senaste tiden, men jag skulle vilja få det bekräftat i siffror. Det var det jag hoppades få i fredags och det var det som gick åt helvete då. Överväger att gå på psykologspåret igen. Allt sitter i huvudet.

måndag, april 07, 2014

Jag har tappat förståndet


Jag och Rekis cyklade till jobbet idag igen. I REGNET. Det är så jävla vrickat så det finns inte. Höll på att förfrysa fingrarna trots att jag gjorde ett vantbyte på mitten. Jag vet inte hur man klär sig för cykling.

Hela projektet var väldigt blött och det tog nog nästan längre tid idag än senast trots att jag tyckte jag cyklade på lite snabbare. Tydligen inte. Reka var inte jättelycklig över att få trumma på bredvid cykeln, framför allt inte med selen på sig, men hon vänjer sig. Nu ligger hon utslagen under mitt skrivbord och fiser och verkar rätt nöjd med livet. Precis som jag. Jag gillar cykling - när den är över.

söndag, april 06, 2014

Post-omflyttningsfest


Igår hade vi omflyttningskalas hemma för att fira att vi är så gott som klara med renoveringen inomhus. Under eftermiddagen hade vi släkten på fika och på kvällen fest för våra vänner. En väldigt trevlig dag trots att uppslutningen kanske inte var den bästa och trots att det kändes som att jag knappt han prata ens hälften så mycket med våra gäster som jag hade önskat.

Idag drog jag ut på mitt första långpass på länge. 16 km blev det, i ett jämnt och fint tempo. Det var väldigt jobbigt men det gick ändå mycket bra.

Har känt mig otroligt stressad över hur tiden rinner iväg utan att jag har kunnat springa mina långpass, men när jag tidigare ikväll kollade förra årets träning den här tiden på Funbeat så kände jag mig lite, lite lugnare igen. Jag ligger någon vecka efter och jag behöver öka distanserna rätt snabbt nu, men klarar jag det så borde jag kunna ro i land det här. Hade ett par veckors uppehåll även förra året men lyckades ändå bra i slutändan.

Det viktigaste är att jag börjar tro på att jag kommer utföra stordåd den 31 maj. Allt sitter i huvudet.

fredag, april 04, 2014

Bakvänt resultat och ny frippa


Torsdag: PT med Tommy direkt följt av ett kort pass backintervaller. Har börjat följa ett program från gip.is igen men bytte ut 50-sekundsintervallerna mot lika lång backlöpning i lugnt tempo med bra teknik.

Fredag: intervallpass i simbassängen med målet att klara fem hundringar på under två minuter styck, följt av besök hos frisören.

Resultat: gymträningen gick helt okej och backlöpningen kändes fucking awesome! Var länge sedan jag var så lätt och rapp i steget. Det gick inte snabbt men det gick bra!

Simningen resulterade däremot i totalfiasko och mina sämsta hundringar hittills. Hela passet var dåligt och jag kände mig svag med noll energi. Kanske har något skit i kroppen som spökar ändå.

Hos frissan blev jag klippt, blonderad och fixad. Jag som tyckte jag var snygg redan innan, men nu! Hallå liksom! Håll i mig!

Och så lite helg på det.

torsdag, april 03, 2014

Delfin-Demnert i iskallt vatten. Och cykling.


Today är förstås yesterday.

Reka och jag tog bussen till jobbet för att på eftermiddagen kunna cykla (ja, du läser rätt) hem. Har köpt en springer till cykeln och en ny sele till Reka. Cyklingen gick i det stora hela bra. Det finns få saker i livet som Reka avskyr mer än selar (och täcken) och hennes nya fina sele från non-stop var inget undantag. Sträckan i sig är inte något problem, men mentalt tror jag att det blev en rätt stor utmaning att kuta bredvid cykeln. Efter 3 km tog vi paus och tränade fotgående och kryp utan sele och då uppförde hon sig som en yster kalv. Likaså under sträckan då hon kunde vara lös bredvid cykeln. Gör vi det här tiotusen gånger till så är jag säker på att det kommer gå kalasbra.

Kvällen bjöd som vanligt på simträning i Mörbybadet. Tror de försökte förbereda oss för utomhussäsongen igår för det var ungefär 12 grader i vattnet. Så jävla kallt. Vet inte om det var det kalla vattnet som gjorde att jag kände mig helt körd redan efter inledningen. Svårt att andas, hög puls, allmänt vinglig. Var nästan på väg att ge upp men det blev bättre så jag kunde fortsätta. Och i slutändan är jag faktiskt väldigt nöjd med passet. Vi fick simma mycket och jag tycker det gick bra för mig. Känner mig mindre och mindre som en bromskloss under de här passen.

Vi fick köra två serier, 100-75-50-25 m ökande och sedan tvärt om, 25-50-75-100 m ökande. Sista hundringen tog jag på under två minuter trots lite trängsel i vattnet. Är spänd på att se om jag skulle kunna fixa alla mina fem hundringsintervaller i programmet på under 2 min/st. Siktar på att ta reda på det på fredag.

Har jag nämnt att simning är kul? Är livrädd för att den här uppåtgående kurvan jag just nu befinner mig i ska plana ut. Jag vet ju att den gör det så småningom, men jag älskar känslan av hur jag så tydligt utvecklas och jag vill inte att det ska ta slut. Det är som en drog.

onsdag, april 02, 2014

Inlärning


Igår började mina viktiga och poänggivande kurser i nederländska. Eftersom jag har läst den här kursen tidigare och tagit hälften av poängen så har jag hittills bara gått på lektionerna för att friska upp språket. Det har ju trots allt gått tio år sedan sist, och det är inte direkt så att jag pratar nederländska till vardags. Tyvärr.

Två nya kurser inleddes igår. Nederländsk litteraturhistoria och Modern nederländskspråkig litteratur.

Jag har haft en smula ångest inför det här. Nederländsk litteraturhistoria låter fruktansvärt tråkigt och jag såg inte direkt fram emot första kurstillfället, men det visade sig faktiskt vara ganska intressant. Att vi läser just litteraturhistoria är för att det ger en bild av vad som var viktigt i samhället under olika tidsperioder. Det handlar alltså egentligen inte bara om litteratur, men givetvis ska man känna till de stora författarna från de olika perioderna.

Igår gick vi igenom medeltiden. På den tiden var det ett hantverksyrke att vara diktare och berättelserna, som ofta var på vers, gick i arv från generation till generation. En av de mest kända dikterna, eller om det möjligen var en ballad, handlar om en prinsessa som vill rida ut i skogen och träffa en man. Hon ger sig iväg trots att familjen avråder henne och när hon kommer fram till mötesplatsen visar det sig vara på en galgbacke där det hänger flera döda kvinnor. Den rådiga prinsessan hugger huvudet av den onde mannen och tar med det hem till sin familj som lägger det på ett fat och ställer till med bankett.

En annan historia handlar om den sluga räven Reinhard som biter könet av en präst, reser till Rom och får syndernas förlåtelse.

I Modern nederländskspråkig litteratur ska vi läsa böcker till ögonen blöder, sammanfatta dessa i skrift samt presentera dem på nederländska under kursens gång. Tur att jag redan läst första boken, som ska vara en barn- eller ungdomslitteratur. De Cock en de dodendans. Funderar på att ta tag i Anne Franks dagbok härnäst.