måndag, april 14, 2014
En smula oväntat, men jag överlevde
Hade sällskap av amatörpsykologen i simhallen idag. Du vet han som tycker att jag är för auktoritetsstyrd och som hävdar att det inte är bra att simma sig trött. Förutom att stå i vägen för klockan när jag försökte hålla koll på mina starttider så började han peta på mig efter min artonde intervall (18 låter som ett godtyckligt tal för att påvisa att det var jävligt många intervaller, men faktum är att det var efter den artonde) när jag hängde över bassängkanten och försökte avgöra om jag ville leva eller dö. Borde ha dängt min vattenflaska i huvudet på honom.
Hur som helst. Ett utmaningshelvete i form av, just precis, arton intervaller, stod alltså på schemat idag. 18x50 meter:
8x50 m - 1:00 min per sträcka, start 1:15
6x50 m - 55.0-57.5 per sträcka, start 1:15
4x50 m - 52.5-55.0 per sträcka, start 1:15
Som om uppdelningen skulle göra att jag inte fattade hur överväldigande många intervaller detta var. Eller vilket jobbigt pass det skulle bli. Mig lurar man inte.
Men jag var bra idag. Det var jag faktiskt! Det är svårt att avgöra exakt hur bra (eller dåligt) jag prickade tiderna, dels för att det tar ett antal sekunder att trycka på Garmin vid början och slutet av varje intervall, och dels för att solen lös in genom fönstren och gjorde att jag inte såg klockan på väggen utan att ta av mig glasögonen. Och dels för att det kom en ryggsimmande gubbe i vägen. Men jag är ganska säker på att jag inte riktigt klarade att hålla ovanstående tider, framför allt inte mot slutet.
Jag är också väldigt säker på att jag gjorde så gott jag kunde och att jag hade en fantastiskt bra inställning genom hela simningen. Det fanns aldrig någon tanke på att ge upp, inte ens när jag märkte att jag inte klarade att hålla tiden. Jag fokuserade på den intervall som låg närmast och att simma den så bra jag kunde. Försökte glömma hur fullständigt vidrigt det var. Jag vill aldrig någonsin köra det här passet igen. Åtminstone inte den här veckan. Nästa kanske...
Nu ska jag fokusera på att känna mig stolt. Jä.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar