Dessa simglasögon av vanlig modell gjorde livet mycket lättare för mig idag. Jag är frisk och ordningen är återställd. Att springa kändes dock som överkurs, men ett simpass satt perfekt.
Idag tog jag mig an distanspasset och förutsättningarna var mycket bra. Dels lyste solen inte in genom fönstret och bländade mig när jag skulle hålla koll på klockan och dels köpte jag nya simglasögon. Har inte riktigt insett hur dåligt jag sett i mina gamla, så skillnaden idag var stor. Vilket klart vatten det var!
Eftersom jag kunde se klockorna på väggen så provade jag att kolla tiden på dem i första hand och därefter trycka av Garmin på armen. Tidigare har jag gjort tvärt om.
Först ut var 5x100 meter där jag skulle ligga på 2.07.5-2.12.5. Där klockade jag 2:08, 2:10, 2:10, 2:10, 2:09 på armen och ett par sekunder kortare på väggen. Kändes mycket bra.
Sedan körde jag 5x100 meter med paddlar och fenor. Här hade simfröken från början satt rikttiden till 2.02.5-2.07.5 men det visade sig vara en underskattning av mitt paddel-fen-tempo. Ja, du läste rätt, visst är det fantastiskt. Rent generellt upplever jag att Simmis snarast överskattar min förmåga när han föreslår tider, men här var det alltså fråga om en grov underskattning. Det gillar jag. Den bästa skattningen är underskattningen!
Så idag gjorde jag så att jag försökte hålla samma ansträngningsnivå under första hundringen som under hundringarna utan hjälpmedel, och då landade jag på strax över 1:35. Med den utgångspunkten satte jag tempot till 1:35-1:40 per hundring och klockade 1:38, 1:36, 1:35: 1:36, 1:37 på armen.
Hela passet kändes väldigt bra och jag är mycket, mycket nöjd. Nu (nja, alltså inte nu, nu) ska jag bara klämma ett intervallpass till med lika bra träffsäkerhet och jämna intervall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar