Igår var det dags för tredje träningspasset med simfröken Hasse i Mörbybadet.
Jag vet inte vad jag ska säga om det. Det var jobbigt och det var roligt men trots det kände jag mig en smula missnöjd med min egen insats efteråt. Det är väldigt oklart varför, för jag tyckte inte att jag simmade direkt dåligt, men det var som att jag inte levde upp till mina egna förväntningar på mig själv. Eller kanske inte till de förväntningar jag trodde att simfröken hade på mig. Om det vet jag förstås ingenting, men även om jag tyckte att jag skötte mig bra så var det inte tillräckligt bra.
Jag börjar tro att vattnet fördummar mig. Med örongångarna fyllda av klor är det som att jag tänker långsammare, har svårare att hitta något jävlaranamma och får trubbel att läsa av både mig själv och vad som händer runt omkring mig. Det är frustrerande.
Igår satte jag dessutom inte en enda voltvändning med flow. Jag hade förvisso inte heller några propellerarmar men trots att jag så nyligen fått bort dem har jag högre förväntningar på mina vändningar än vad jag presterade igår.
Vägrar tro något annat än att jag har utvecklats mycket den senaste tiden, men jag skulle vilja få det bekräftat i siffror. Det var det jag hoppades få i fredags och det var det som gick åt helvete då. Överväger att gå på psykologspåret igen. Allt sitter i huvudet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar