Today är förstås yesterday.
Reka och jag tog bussen till jobbet för att på eftermiddagen kunna cykla (ja, du läser rätt) hem. Har köpt en springer till cykeln och en ny sele till Reka. Cyklingen gick i det stora hela bra. Det finns få saker i livet som Reka avskyr mer än selar (och täcken) och hennes nya fina sele från non-stop var inget undantag. Sträckan i sig är inte något problem, men mentalt tror jag att det blev en rätt stor utmaning att kuta bredvid cykeln. Efter 3 km tog vi paus och tränade fotgående och kryp utan sele och då uppförde hon sig som en yster kalv. Likaså under sträckan då hon kunde vara lös bredvid cykeln. Gör vi det här tiotusen gånger till så är jag säker på att det kommer gå kalasbra.
Kvällen bjöd som vanligt på simträning i Mörbybadet. Tror de försökte förbereda oss för utomhussäsongen igår för det var ungefär 12 grader i vattnet. Så jävla kallt. Vet inte om det var det kalla vattnet som gjorde att jag kände mig helt körd redan efter inledningen. Svårt att andas, hög puls, allmänt vinglig. Var nästan på väg att ge upp men det blev bättre så jag kunde fortsätta. Och i slutändan är jag faktiskt väldigt nöjd med passet. Vi fick simma mycket och jag tycker det gick bra för mig. Känner mig mindre och mindre som en bromskloss under de här passen.
Vi fick köra två serier, 100-75-50-25 m ökande och sedan tvärt om, 25-50-75-100 m ökande. Sista hundringen tog jag på under två minuter trots lite trängsel i vattnet. Är spänd på att se om jag skulle kunna fixa alla mina fem hundringsintervaller i programmet på under 2 min/st. Siktar på att ta reda på det på fredag.
Har jag nämnt att simning är kul? Är livrädd för att den här uppåtgående kurvan jag just nu befinner mig i ska plana ut. Jag vet ju att den gör det så småningom, men jag älskar känslan av hur jag så tydligt utvecklas och jag vill inte att det ska ta slut. Det är som en drog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar