Fram tills för några månader sedan sov jag med minst tre kuddar i sängen. Nu bara med en, en sån där nackformad specialkudde. Är det ett tecken på att jag tidigare var ensam och deprimerad?
Undrar du förresten hur jag mår idag? Jag berättar gärna, för jag mår faktiskt bättre. Än finns det hopp!
Om jag mår ytterligare lite bättre i morgon så kanske jag vågar köra ett yogapass och förhoppningsvis kan jag riva av de 28 km jag planerade i söndags på onsdag istället, och sedan fortsätta löpträningen i helgen som planerat. Det skulle göra mig lite lugnare.
Om inte så får jag fundera ut en ny plan, men just nu känner jag mig positiv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar