söndag, mars 30, 2014

Ramundberget till Funäsdalen


Efter en riktigt god frukost i Ramundberget andra dagen så skidade vi vidare mot Funäsdalen. Kände mig lite stel men förhållandevis pigg efter att ha fått sova. Mest illa däran efter första dagens bravader var nog mina fötter men inte ens där förelåg någon större kris.

I Bruksvallarna stannade vi för en lunchvåffla. Det var också där och då min mobil kastade sig från en farstutrapp rätt ner i en djup vattenpöl i vad jag tror var ett försök att ta livet av sig. Jag stängde av den snabbt och begravde den i ris ganska direkt efteråt, så jag har goda förhoppningar om att den ändå klarade sig. Har inte vågat ta reda på det än. Jag behöver verkligen en ny så jag hoppas lite att den dör.

Skidåkningen den här dagen var betydligt lättare än den över högfjället. Spåren var fina, vädret lika strålande som första dagen men naturen väldigt annorlunda. En lång sträcka gick längs med Ljusnan och var ganska platt och trevlig. I övrigt gick det väldigt mycket nedför. Fick prova Jontans skidor en liten bit och det var en trevlig upplevelse. Totalt sett är jag inte säker på att de hade varit lättare att åka på dem än på mina eftersom de just då var extremt bakhala (tacka vet jag vallningsfritt), men att se Jonas slita på mina skidor och få rejäl puls av det gjorde att jag ändå kände mig rätt stark. Och det är så jag vill sammanfatta den fysiska upplevelsen av de här skiddagarna. Jag kände mig stark och uthållig, rent fysiskt var det inte någon jätteutmaning.

Utmaningen var den psykiska. Trots att vi höll bättre fart andra dagen så höll vi på väldigt länge. När vi trodde vi var framme var vi tvungna att stega upp för en helvetesbacke. Sen fick vi ta av oss skidorna och gå en kilometer till hotellet. Pannbensträning!

Belöningen när vi kom fram till hotellet var middag - "lokal tallrik", en hamburgare och en öl. Sedan sova.

Idag åkte vi hem efter vad som bara kan sammanfattas som två fantastiskt trevliga skiddagar. Jag gillade verkligen det här, trots att det blev lite för långt båda dagarna. Längdåkning kanske är min grej ändå. Nästa gång ska jag hyra skejtskidor. Jag kommer vara snabb som en räv!

fredag, mars 28, 2014

Skarvruet - Ramundberget


Jag är på äventyr!

Gunnika har varit snäll och släpat med sig mig, Jontan och Rekis till Funäsdalen för en weekend på längdskidor. Idag har vi skidat från Skarvruet till Ramundberget via preparerade högfjällsspår. Solen har lyst från en klarblå himmel, temperaturen har legat runt 10 grader och det har varit i princip vindstilla. Faktiskt helt fantastiskt!

Jag är inte något stort fan av längdskidåkning. Trots det ska man komma ihåg att jag är en råtalang inom sporten. Jag har, ända sedan jag var liten, varit helt övertygad om att det är min gren och att jag skulle kunna bli hur bra som helst. Något bevis för detta har aldrig kunnat hittas, men det behövs inte heller. Jag vet att det är så.

De senaste två åren har jag i princip inte skidat alls. En gång kanske, och då fick jag nackspärr efteråt. Därför är jag väldigt stolt över hur jag klarade dagens bravader. Och oväntat nöjd med hur bra mina vallningsfria lågbudgetskidor fungerade. Massor med fäste och inget glid - fort uppför och långsamt nedåt. Perfekt!

Fjällen visade sig från sin absolut bästa sida och det var otroligt vackert när solen började sänka sig! Vid det laget började dagens alla upplevelser dock att ta ut sin rätt och det var välkommet med dusch och middag på Ramundbergets Fjällgård. Bakad ost, röding med kål och bryntsmörhollandaise samt créme Brûlée smakade nästan lika bra som den lunchvåffla med hjortronsylt som jag åt på Andersborg på fjället, lutad mot en solig vägg. Nästan lika gott.

Imorgon fortsätter vi till Funäsdalen.

onsdag, mars 26, 2014

Wohoopi! Jag vann!


Jag var med i en Instagramtävling som SodaStream ordnade på Blogger Boot Camp för ett par veckor sedan. Mitt bidrag var ovanstående bild. Tävlingen är nu avgjord och undertecknad VANN!!! Det är sant! Jag är så jäkla glad över det och ser verkligen fram emot min nya SodaStream Source! Jag vinner nästan aldrig någonting och jag är inte förvånad över att det krävdes en tävling med tio priser och blott trettio inkomna bidrag för att jag skulle få vinna pris. Men jag är så glad ändå!

Men nu över till något viktigare. Simning. Ikväll var det kurs igen och efter uppvärmningen fick vi välja på teknikträning eller intervaller. Jag brukar aldrig välja intervallisar frivilligt men idag gjorde jag mig själv stolt och slog till på det.

Vi körde intervaller om 6x4x25 m med olika innehåll. Starttiden började på 50s och minskade med 5s för varje nytt set. Sista 4x25 var med start 25. Jag tog slut efter näst sista setet (start 30 med andning på var 3:e, var 5:e, var 7:e och var 9:e) och tänkte avstå sista omgången men Henke och Hasse hetsade mig så jag gick med på att köra två av fyra längder. Och det var ju bra bestämt.

Vad som INTE var bra bestämt var att ge upp efter två längder trots att jag fortfarande höll mig inom tidsramen. Jag skulle förstås ha kört alla fyra 25:or eftersom jag hade kunnat (eller nästan kunnat) klara det. Är så jävla arg på mig själv som gav upp. Att inte ens försöka är ett större misslyckande än att försöka och inte nå riktigt ända fram. Jävla mespropp. Mitt ända försvar är att jag kände mig lite allmänt långsam i huvudet idag.

Voltvändningarna då? Ptja, det blev inte så mycket av den varan idag. Så varken bu eller bä på det, men tack för att du undrade.

tisdag, mars 25, 2014

Jag är frisk som en nyknuten slips!


Titta, jag kan peka åt vartenda håll
Titta, jag kan hoppa under full kontroll

Ett under har skett
Jag är frisk, har ni sett
Jag är kry, jag är ny
Jag är frisk, som ett sly
Min sjukdom är väck
Jag är frisk som en fläck
Lägg undan allt vasst
Släng handskar av plast
I ett huj, i en hast
är jag frisk som en trast

Jag var hos Anna på Naprapathälsan i Sollentuna idag igen. Återbesök efter min antiinflammatoriska kur och provlöpningen i söndags. Annas utlåtande har du redan läst. Jag är redo att börja springa igen! Inleder min nya frihet med att inte springa. I slutet av den här veckan blir det längdskidor istället.

Men skit i det nu. Kan vi prata lite mer om simning? Igår var jag och simmade, taggad innan men en smula nervös att jag skulle ha glömt hur man voltvänder utan propellerarmar igen. Det hade jag, men bara till en början. Sedan satt de där.

Tricket är att köra armarna på halvfart och kroppen i dubbel hastighet, istället för tvärt om. Du fattar nog inte vad jag menar, men jag fattar. Fick till två eller tre riktigt jävla awesome vändningar och det kändes så grymt! Ungefär var 5:e vändning blev jag ett sjunkande skepp som landade i en sprattlande hög på bassängbotten, men snart kommer det att sitta, det vet jag. Så roligt! Roligt, roligt, roligt!

söndag, mars 23, 2014

Heldag i stan med Klungan på Södra teatern


Heldagen i stan började med fika på Gateau och en långpromenad i skogen med Rekis. Vår nya rutin är att vi kliver av stigen och går vilse i skogen. Det gillar vi båda eftersom det är både spännande och lärorikt. Häromdagen lärde vi oss till exempel att våtmarker är våta. Och att om man ändå bestämmer sig för att ta sig över på andra sidan så ska man inte ta hjälp av träd som står på en liten tuva med vatten runt om, även om man gärna kan kliva på själva tuvan. Träd i vatten ruttnar och ger inget bra stöd att hålla i...

Idag var Jonas med och gick vilse.

Sen åkte vi som sagt till stan. Åt lurre på Muggen, kollade på märkliga södermänniskor och konstaterade att alla killar ser likadana ut. Sen hittade vi till Addnature som hade rea och jag kan inte sluta imponeras över mig själv som gick därifrån tomhänt.

Dagens huvudevent var "På rätt sida om okej" med Klungan på Södra teatern. Biljetterna bokades redan i oktober och förväntningarna var höga. Senaste pjäsen vi såg tyckte vi förvisso var en smula ojämn och inte lika strålande som den innan, även om vi faktiskt fortfarande använder några härliga uttryck som vi plockade upp därifrån. Men jag var ändå peppad.

Igår var det bättre. Klungan är ju fortfarande otroligt märklig och Birgitta Egerbladh lär ju ha haft ett och annat finger med i spelet som vanligt. Men det var roligt.

MELON som är så gott, och så får man inte äta det på bio!

Vi fick möta karaktärer som snygga mjukglasskillen Jens Pettersson, familjeföretagaren som drev fjällbank vid trädgränsen, smörbaronen, tonårskrisande Jessica, killen som med sin far omvandlade sprit till rårakor och Britt-Marie som inte hittade sitt kök. Kändisar som Katla och Mikael Hjort dök också upp.

Tycker ofta att Klungans pjäser växer på mig. Det är som att de måste landa, allt är för märkligt för att jag ska förstå storheten och ta in allt direkt. Igår gav jag pjäsen 6/10 tootsies. Idag tycker jag det känns lite snålt, men 7/10 är kanske för högt. Jag velar...

fredag, mars 21, 2014

Omtumlande morgon i simhallen


Vilken omtumlande fredagsmorgon. Efter morgonpromenaden åkte jag till simhallen. I simhallen fanns andra människor som av någon anledning ville interagera med mig just idag. En tant undrade om jag kunde lära hennes barn att simma. En annan ville veta allt om min simplatta (!). En gubbe konstaterade att jag var alldeles för auktoritetsstyrd (eftersom jag följde ett träningspass som gjorde mig trött) och att jag borde lämna klockan hemma. Det jag gjorde var inte nyttigt. Pust...

Men jag körde mitt pass och O.M.G! Vilket genombrottspass det blev. Intervaller i superjämnt och bra tempo och ett MAJOR breakthrough i mina voltvändningar. Sen jag (inte) lärde mig voltvända i bassängen har jag behövt rotera mina armar som små propellrar för att komma runt. För ett tag sedan gjorde jag en insats för att försöka få bort dem, men resultatet blev att jag vände snett och ännu sämre än tidigare. Sen har jag låtit det vara, men stört mig mer och mer på det eftersom det blir en osmidig och långsam vändning. Har funderat på att ge upp voltvändningarna helt.

Men så idag kom det. Genombrottet. Jag vill på inga vis påskina att jag plötsligt gör perfekta voltvändningar men jag fick bort armarna och lyckades ta mig till ytan på ett mer eller mindre smidigt sätt. Gång, på gång, på gång. När jag får sista pusselbitarna på plats med det där så kommer det bli grymt. GRYMT!

Jag är faktiskt så bra att det inte går att beskriva. Och så glad. Bästa fredagen!

torsdag, mars 20, 2014

Runaway Train


Börjar vid det här laget vänja mig vid att livet tydligen bestämt sig för att vara som en galen berg- och dalbana. Det kanske det alltid har varit förvisso, men sedan i höstas upplever jag det värre än någonsin. Gillar inte fucking berg- och dalbanor men ibland händer det att jag åker ändå och jag ångrar mig alltid.

Jag önskar att livet för ett ögonblick kunde vara lite mer som ett tåg. Rakt fram, från punkt A till B på den räls jag själv valt. Jag skulle själv kunna bestämma vilka som ska vara passagerare på tåget, låta härliga människor och händelser kliva på precis var de vill och slänga av sådant som jag inte längre vill ha med på resan. Reka skulle sitta med mig i förarhytten, sticka ut huvudet genom ena fönstret och med vinden i nosen fånga alla de dofter som passerar förbi. Jag skulle titta ut genom andra fönstret och sjunga för full hals, kanske någon passande tågsång. Runaway Train till exempel.

I det stora hela ska jag nog ändå vara tacksam. Min lägsta nivå är trots allt rätt hög och om jag ska var ärlig så pendlar jag nog snarast mellan eufori och neutral. Men det neutrala läget känns icke desto mindre jävligt illa. Igår var en dag som var dålig. Idag kan bara bli bättre.

onsdag, mars 19, 2014

Jag letar efter en ny bästis


Så här är det. Jag försöker att inte stressa upp mig över att jag inte kan springa trots att Stockholm Marathon närmar sig med stormsteg. Jag hade stora förhoppningar om att göra ett ännu bättre lopp i år än förra året, men jag är tveksam till att det är möjligt när nu allt är som det är. Och faktum är att jag är okej med det. Jag är nöjd bara jag får ta mig runt och lägga mitt 5:e marathon i bagaget.

Sedan funderar jag på att lämna det här med långdistanslöpning. Lämna alla försök till struktur och planering med simning på måndagar och yoga på torsdagar. Jag kanske tränar det jag är mest motiverad av för stunden och det som jag kan göra utan att känna några krav. Vill jag paddla kajak tre gånger i veckan under en månad så gör jag det. Sen kanske jag hellre vill cykla MTB? Eller springa en sväng? Klättra, vandra, yoga, gå på gruppträning eller försöka gymma mig till en biffigare kropp? Simma varje dag i två veckor?

Jag börjar för första gången känna att min träning begränsar mig snarare än gör mig oövervinnerlig. Det finns så otroligt mycket jag vill göra och inte ens min näst intill oändliga tidsbrunn är djup nog för att räcka till alla utmaningar jag sneglar på.

Men visst, jag kommer nog aldrig sluta springa. Löpning är grunden till så pass mycket att jag inte kan vara utan den. Men att känna att det räcker att springa långpass på 15-20 km, om jag har lust, vore en otrolig lättnad. Löpning har de senaste 4-5 åren varit min huvudaktivitet och just nu är jag, trots att jag inte ens får springa för tillfället, jävligt less på att ha den som bästis.

Jag är inte ens bra på att springa.

söndag, mars 16, 2014

Blogger Boot Camp 2014 i KTH-hallen

Igår var jag på Blogger Boot Camp i KTH-hallen - en hel dag fylld av träning och inspiration. Jag kan inte dra mig till minnes att jag varit på något liknande event förut och jag var positivt överraskad. Det var verkligen roligt! Det enda som var lite synd var att vi bara var tjejer. Jag har lite svårt för den jargong som ofta uppstår av många flickor i grupp och jag hade gärna sett fler killar där. Men nu var det som det var och jag hade hur som helst jätteskoj! En riktigt bra dag!


09:00-10:00 - Förbättra din löptenik med Malin Ewerlöf Krepp



Löpskolning, tekniktips och intervaller i skogen. Jag tyckte verkligen om Malin! Hon var tydlig och underhållande att lyssna på. Efter uppvärmning, genomgång och löpskolning så körde vi intervaller - 3x60s + 3x45s + 3x30s + 3x15s med lika lång vila som intervallen före var. Kändes lite tungt och ovant att springa och tyvärr fick jag ont i ryggen igen under dagen. Kanske beroende på att jag inte hade vett att ta det superlugnt under passet.


10:30-11:30 - Träna smartare, inte hårdare - föreläsning med Jakob Richloow



Var lite besviken på den här föreläsningen eftersom jag trodde att den skulle behandla ämnet mer generellt. Nu var det begränsat till endast gymträning. Det märktes att Jakob var väldigt kunnig inom sitt område men föreläsningen kändes lite stolpig och det var mest som om han läste innantill. Däremot hade han en FANTASTISK kropp så jag var sysselsatt ändå. Alltså riktigt snygg kropp. Typ bästa jag har sett.


11:45-12:45 Krav Maga med Jonathan Johnsson m. fl



Utan konkurrens dagens roligaste pass. Vi fick lära oss hur man försvarar sig mot en angripare, hur man stöter bort en angripare och hur man sedan nitar honom eller henne. Det var jättejobbigt men suveränt roligt! Jag vill börja träna sånt här! Är det någon som vill hänga på? Blir antagligen först till hösten...

Det som var svårt var att vara "måttfullt aggressiv". Instruktörerna förordade aggressivitet men vissa av tjejerna som var med var rätt små och jag förhållandevis stor och stark... och då blev det inte så bra. Bäst var när jag fick öva slag mot en av instruktörerna. Det var som att slå mot en vägg.


14:00-15:00 Varje steg räknas - föreläsning med Emma Eklund



Skulle egentligen haft löpning den här tiden men eftersom jag inte ska springa så bytte jag till föreläsningen med Emma Eklund som kom tvåa i förra säsongen av Biggest Looser. Det är jag glad för. Emma var väldigt intressant att lyssna på och hon kändes otroligt öppen och ärlig med allt hon sa. Eftersom jag ser mig själv, och förmodligen alltid kommer att se mig själv, som en tjockis så kunde jag känna igen mig i mycket av det hon pratade om. Blev inspirerad!


15:30-16:30 Parkour/freerunning med Minna Lilja Zwedberg och Felix Larsson Rudfeldt



Vid det här laget började jag bli väldigt mosig i både kropp och knopp och jag är inte säker på att jag uppskattade det här passet så mycket som jag skulle ha gjort om jag varit helt pigg. Men roligt var det, inget snack om saken, och ett rejääält kliv utanför min komfortzon. Vi fick klättra i byggställningar, krypa, hoppa, landa mjukt, balansera och försöka vara tysta och smidiga. De två sista sakerna finns överhuvudtaget inte i mitt bibliotek men jag gjorde mitt bästa och tycker att jag under omständigheterna faktiskt klarade mig riktigt bra. Det var som att bli barn på nytt! Ledarna imponerade!!!


16:45-17:45 Flow and Grace med Jessica Clarén



Hade inte mycket kvar att ge vid det här laget. Övningarna var antagligen bra men jag var för trött för att orka ta ut dem. Har läst mycket om vilken bra instruktör Jessica är och på den punkten blev jag i alla fall inte besviken. Tyckte hon hade en superhärlig inställning, glad och positiv, vilket smittade av sig även om jag inte var i stånd att utföra det hon bad oss om.

fredag, mars 14, 2014

Simningen går bra även utan psykolog

"

Det går bra för mig i simningen nu, så bra att jag vill påstå att behovet av en psykolog inte är akut. Därmed inte sagt att jag slutat överväga att faktiskt skaffa en ändå, för att få hjälp med lite allmän livshantering. Ska bara få chefen att betala för den. Att ta hjälp med saker där man behöver hjälp är riktigt bra. Att ha fått extra hjälp med simningen har varit mer än bra för mig. Det har so far varit grymt givande.

Det är egentligen inte de två tillfällen då jag blivit synad av simfröken som ligger bakom denna plötsliga entusiasm och medvind, i alla fall inte bara det, utan framför allt den tid jag ägnat åt träning på egen hand. De program jag fått att köra själv har känts precis lagom utmanande och anpassade för vad jag behöver träna på och klarar av, att jag får "aha", "nämen", "jasså", "inte det?", "men om" - insikter hela tiden när jag simmar. Och det är jäkligt häftigt.  Dessutom vågar jag pressa mig mycket mer och när jag klarar det får jag bättre självförtroende och plötsligt hamnar allt i en positiv spiral. Jag känner mig väldigt upprymd!

Men egentligen är det förstås så enkelt som att övning ger färdighet. Att simma tre genomtänkta pass i veckan ger väldigt mycket bättre resultat än att simma ett organiserat och kanske ett hyfsat slött pass i veckan. Med struktur blir det roligt, är det roligt vill jag köra mer, kör jag mer utvecklas jag mer och utvecklas jag mer så tycker jag att det är ännu roligare. Och så håller det på tills jag kör in i väggen och behöver en psykolog igen.

Nåja. Detta om detta.

onsdag, mars 12, 2014

Träning i hemmagymmet


Eftersom det inte blev någon lunch-TRX idag och eftersom jag under rådande omständigheter hade noll lust att åka till gymmet imorse så passade jag på att träna hemma istället. Trots att jag ännu inte fått någon TRX-krok på plats i taket så är det faktiskt ett utmärkt väl utrustat gym vi har.

Uppvärmningen blev en timmes promenad i skogen med Rekis och sen körde jag igång med utfall, benböj, rotationer (på och "under" pilatesboll), draken med kettlebell samt sit upsisar med medicinboll. Försökte verkligen anstränga mig för att få med magen i övningarna men jag kände att det inte alltid var med framgång. Tycker ändå det blev ett bra pass, även om jag var lite ofokuserad till och från. Det blir repris på det här!

Ikväll är det simning igen och det ser jag fram emot. Var min motivation peakar ändras hela tiden men just nu ligger simningen ohotat i topp!

tisdag, mars 11, 2014

Rosor, tråkiga besked och krav på löpvila


Kanske för att resultatet av förmiddagens möte igår var bra, kanske för att jag var tvungen att gå till tandis, för att vi är klara med renoveringen eller för att jag helt enkelt är så jäkla fantastisk? Eller för att Jonas alltid är så mycket bättre än vad jag någonsin kommer förtjäna? Igår fick jag hur som helst tre otroligt vackra rosor av honom.

Idag väljer jag att se det som en förskottströst för vad den här tisdagen hittills har valt att bjuda på. Dels ett dåligt, hemskt och väldigt ledsamt besked som drabbar mig lite och någon annan fruktansvärt mycket. Jag är i chock och önskar att det fanns någonting, vad som helst, som jag skulle kunna göra för att påverka.

Dels ännu ett naprapatbesök som resulterade i ett beslut om två veckors fullständig löpvila, en kur Ipren, inställda plankmåndagar och massor av coreträning framöver. Sannolikt är det en av diskarna i ryggen som bråkar och löpningen gör saken värre. Ska springa ett pass innan jag ska på återbesök till Anna om två veckor för att se hur det känns.

Bortsett från allt detta negativa så är det en fantastisk dag idag. Härligt vårväder!

söndag, mars 09, 2014

Långpassöndag och årets första utomhuslunch i trädgården


Långpassöndag. Efter den senaste tidens löparmisär såg jag fram emot dagens runda lika mycket som jag ser fram emot att få en spruta, och inte ens det härliga vårvädret förmådde mig att se något positivt i det hela. Men jag vill ju bli kompis med löpningen igen och då finns bara en väg att gå. Springa.

Eftersom jag varit hos naprapat-Anna två gånger och blivit fixad sedan sist så hade jag en viss förhoppning om att det trots allt skulle kännas bättre idag, och precis som förra gången bestämde jag mig för att strunta i sträcka och fokusera på att vara ute i 90 minuter samt att hålla mig i pulszon 3, som jag tydligen satt till upp till 78% av maxpuls.

Snittade på strax över 7 min/km och det var lätt som en plätt. Faktiskt väldigt o-jobbigt. Och det var ju bra att det kändes så. Ändå låg jag hela tiden och tryckte på gränsen till den puls jag satt som max. Min uppskattade maxpuls måste vara fel. Baserat på känslan idag hade jag gissat att jag låg på ungefär 65% av max under passet. Inte närmare 80. Ansträngningen var (nästan) obefintlig. Sista kilometern gick på plan mark, förvisso i motvind, och pulsen drog upp på mellan 80-85% av max trots krypfartslöpning med gånginslag. När jag springer mina intervaller borde jag vara död. Det måste finnas ett generalfel i mina inställningar på min Garmin.

I slutändan ser jag det ändå som ett lyckat långpass, och jag försöker att inte stressa upp mig över att det bara blev 13 km istället för de 23 som stod på min ursprungsplanering idag. Tar jag bara en sak i taget så är jag snart tillbaka i gammal god form.

lördag, mars 08, 2014

Milano, Paris, New York


Jag har ju tidigare nämnt att min karriär som fotomodell tagit fart på äldre dagar. Nu har den minsann fått ytterligare en skjuts!

I senaste numret av Magasin Skärgård kan man skåda mitt vackra ansikte i inget mindre än helsidesformat. Artikeln jag på ett så elegant sätt illustrerar handlar om grottkrypning och är skriven av Gunnika.

Jag har en känsla av att det här kommer sluta riktigt bra och att jag från och med nu måste ha mobilen med mig dygnet runt, så jag inte missar när de stora agenturerna hör av sig.

Tror dessutom jag säger upp mig på måndag, så att jag är beredd att modella på heltid.
Jag kommer bli jävligt rik!

fredag, mars 07, 2014

Inget ess på väggen


Jahaja... Att klättra idag gick väl ungefär som jag hade kunnat vänta mig efter blygsamma 3,5 timmars sömn i natt. Jag hade planerat sovmorgon men Reka hade tänkt att vi skulle fånga dagen precis som vanligt. Så det blev som Reka ville. Och den planerade simningen flyttades raskt till imorgon eftersom jag inte orkade idag, även om jag blev piggare av morgonpromenaden med Rekis.

Sen åkte jag iväg till KC för att träffa Gunnika och klättra. Första vändan upp på väggen gick oväntat bra. Trots att jag klättrade på en dödsvägg med stup åt ena sidan (och stup nedåt förstås) så lyckades jag mota bort rädslan, titta åt ett annat håll och ta mig hela vägen upp. Darrade som ett asplöv och befann mig i lätt chock när jag kom ner men var mäkta stolt.

Resten av klättringen glömmer vi. Det kom inget gott ur den.

tisdag, mars 04, 2014

Hos Naprapat-Anna

Idag hade jag äntligen tid hos Anna på Naprapathälsan i Sollentuna. De är fantastiska där, inte bara Anna utan även Michaela och Josefine som jag också varit hos tidigare.

Förutom att plåga mig i syftet att få mig bra igen så bekräftade Anna alla PT-Tommys misstankar. Jag har av okänd anledning blivit för kort i baksidan av låren. Det i sin tur gör att jag inte kan föra fram benet ordentligt i löpningen utan att samtidigt rotera överkroppen en aning. Den kompensationen har i sin tur gjort att jag har fått ont i ryggen. Och det är också alldeles rimligt att tro att de problem jag haft i löpningen hänger ihop med att jag inte kan röra mig som jag borde.

Anna såg dessutom (precis som Tommy) att jag tappat lite av kontakten med coren. Jag är väldigt stark i ryggen så jag använder den istället för att jobba med den inre magmuskulaturen och det är inte heller bra.

Receptet för att få mig frisk är att jag måste träna mer finlir för coren, stretcha baksida lår oftare (både med sträckt och böjt ben) samt göra ett återbesök hos Anna på fredag.


Jag hoppas dessa suveräna flickor inte misstycker bildlånet.



måndag, mars 03, 2014

Back to business, PT-pass #2 i simning


Idag hade jag mitt andra PT-pass i Mörbybadet med simfröken Hasse. Jag tror att min nyvunna (delade) mästerskapstitel i 28 m medley har stärkt mig rent mentalt för jag var på bra humör och jag gjorde mitt bästa!

Inledde med att titta på filmen från förra passet och Hasse gav mig en aha-upplevelse modell större angående en detalj i draget. Handen först, inte armbågen.

Sedan simning. Uppvärmning, teknikövningar, hundringar på tid och som avslutning några snabba 25:or. Fast idag med fenor (hjärnsläpp... heter det fenor? eller simfötter? eller vad?) i både inledning och avslut. Jag vill aldrig mer simma utan. Det var fantastiskt!!! Bortsett från att jag fick kramp av det.

25:orna på slutet gick supersnabbt med "såna där" på fötterna. Simmade på vansinnigt snabba 16 sekunder, trots att jag hade [grovt fult ord] kramp i vaderna hela tiden. För mig var det raketfart, men vansinnigt snabbt är förstås ett relativt uttryck. Simfröken har t ex simmat 50 meter på 21-å-nånting-sekunder. Utan fenor naturligtvis. Oerhört fascinerande.

Jag är dock mycket nöjd med min insats idag. Har haft huvudvärk hela eftermiddagen som jag tror beror på heisse choco mit sahne-abstinens. Stördes inte av det i bassängen i alla fall, antagligen för jag tycker det är så [fult ord] roligt att simma. Jätteroligt!!! Again!!!