lördag, april 30, 2016

Dag 4 - yoga och äventyr i Llevant


Det blev morgonyoga igår i alla fall. En kylslagen historia, även fast solen strålade.

Efter frukost blev vi hämtade med buss och avsläppta i Llevant, där bergslöpning, vandring eller MTB stod på schemat. Jag valde löpargruppen som skulle springa den kortare sträckan på ungefär 17 km och 600 höjdmeter.


Det hade utgått tydlig information om att en del av dagens sträcka inte var helt rekad innan, och att vi skulle free bejsa oss upp till den stig vi sedan skulle springa på. Det blev ett riktigt äventyr!





Vi gick i princip rakt genom spenaten, klättrade upp för branta klippor, rev oss blodiga på taggbuskar och aktade oss för att halka eller greppa om lösa stenar. Stämningen var på topp, alla skrattade och kämpade, varnade varandra för igelkottsbuskarna och höll humöret uppe, trots så svåra strapatser att de hade varit värdiga Bröderna Dahl.

Det tog ungefär en och en halv timme att ta oss tre kilometer


Sedan kom belöningen (?) i form av delvis otroligt fina vägar och delvis svårlöpta partier med mycket stenar. Jag kände från första löpsteget att min kropp inte ville. Jag var fruktansvärt trött och möjligen, kanske, eventuellt lite gnällig.

Jag hade löpcoach Mattias precis bakom mig som irriterande ofta hojtade att jag skulle lyfta på fötterna, sträcka på höften och inte falla ihop i uppförsbackarna, fast falla ihop var allt jag ville. Falla ihop och dö.

Och möjligen, kanske, eventuellt var jag lite otacksam och fortsatt gnällig, trots att det ju faktiskt var rena drömmen att få springa med någon som hela tiden påminde om vad jag skulle tänka på.



Till slut kom vi till toppen och kunde njuta av utsikten, och vi tog en bild på hela "korta löpgruppen" med appen Groupic. Det är en fantastisk app eftersom den ser till att alla får vara med på bilden. Att Lim har tre ben är en yttepytte detalj som man får bortse ifrån.

Sedan studsade vi hela vägen ner till havet. De andra studsade åtminstone. Jag kämpade fortfarande mot döden och viljan att lägga mig i ett dike och gråta.


Nere vid vattnet följde en jättefin löpsträcka innan vi slutligen kom upp på asfaltsvägen (visst har jag nämnt att jag gillar asfalt?) och kunde ta oss in till Betlem som var slutmålet. När vi kom fram var jag tvungen att sitta en liten stund för mig själv och svära innan jag kunde joina de andra och fira med glass, Coca Cola och vatten. Så trött var jag.

Kvällen avslutades sedan med en utomordentligt trevlig festmiddag i Alcudia.

Plan för idag:

VILA!

Plan för imorgon:

07:00 Simning, teknik
13:00 Simning, långa intervaller
16:00 Löpning, intervaller

torsdag, april 28, 2016

Dag 4 - stark, snabb och rätt så jävla awesome


Regn. WTF liksom. Inte för att det spelade jättestor roll under morgonens tekniksimning i poolen, det hade varit en blöt tillställning hursom, men ändå. Idag fick vi fokusera på grepp, drag, rotation och ben.

På grund av nyss nämnda regn möblerades det om i schemat, och långsimningen som var planerad till kl. 13 flyttades till kl. 10. Lite tajt på första simpasset, men inget att göra åt.

Foto: Mia Nordborg

Vi tog bussen in till Alcudia, barfota iklädda våtdräkt, och nere på stranden delade vi upp oss i grupper efter uppskattad fart. Jag valde näst snabbaste gruppen, tillsammans med Roger, Ulf, Anna och Maria.

Vattnet var spegelblankt och stilla när vi drog iväg. Kände viss trötthet/stelhet i vänster axel till en början och våtdräkten stramade, men efter att vi tagit första micropausen efter 400 meter så var allt toppen. Älskar min våtdräkt!


Vi simmade längs en rad bojar som låg ungefär 200 meter från stranden. Inledningsvis växlade jag mellan att ligga på Annas och Rogers fötter, och de på mina, men när vi var halvvägs kände jag att jag var tvungen att köra i mitt eget tempo. Fick inte till rytmen annars.

Det hade börjat gunga rätt kraftigt och en del vågor var riktigt höga. Förra året blev jag sjösjuk och fick hoppa av efter 2.3 km och det ville jag inte ha en upprepning av. Illamåendet låg på lur och jag vågade inte stanna till för länge och vänta in de andra, så jag körde mitt eget race, ända tills jag fått ihop mina 4000 meter.


Jag är så sjukt jävla nöjd med min simning. Jag var stark. Jag var snabb. Jag klarade saltvattnet, även om det var förjävligt och jag klarade vågorna, även om de var förjävliga. Ett tag kände jag mig som en liten vante som fladdrade runt ensam ute på havet, men var samtidigt trygg i min egen kapacitet.

Jag är en bra simmare. Hade hoppats kunna hålla en kilometertid på under 20 minuter i snitt, inkl. pauser, och gjorde det under de första tre. Under sista kilometern var vågorna som värst och jag började bli trött, så då tappade jag det. Sluttiden blev dock 1:21, så det var inget att hänga upp sig på.


Efter simningen hade jag två timmar för lunch och vila innan det var dags för den backteknik med intervaller som skulle ha genomförts på förmiddagen. Jag var sjukt opepp och ångrade bittert att jag hade lovat att gå. När jag la mig och vilade efter simningen så gungade hela världen och jag mådde nästan mer illa än jag gjort i vattnet. Dessutom var jag galet trött.

Men iväg kom jag och passet var otroligt givande. Om jag inte nämnde det efter förra löptekniken så är Mattias superduktig, peppande och samtidigt väldigt mild. Det är lätt att känna sig all right. Så trots att jag var så trött och motvillig så kände jag att jag, förutom fem tunga backintervaller, fick ut väldigt mycket av passet.



Det rimligaste hade varit att efteråt gå direkt hem och sova, men istället landade jag på eftermiddagsyogan med Marika, och det är jag väldigt glad för. Lugn, avslappnande stretch var vad som bjöds, precis vad jag behövde. Det och mat. Kände hur energin kom tillbaka när jag äntligen fick i mig middag.

Men nu. Nu ska det sovas.

Plan för imorgon:

07:00 Yoga (jag lovar inget)
10:00 Bergslöpning i Llevant

onsdag, april 27, 2016

Dag 3 - jag gör min grej


Tredje dagen i paradiset. Ingen gemensam morgonyoga eller -simning eftersom de allra flesta idag skulle köra Stora bergsturen och cykla upp på Puig Major. Inte jag. Min mage gjorde små lyckovolter över att jag slapp. Att ha blivit förnedrad av den där kullen en gång räcker utmärkt, tackar som frågar.

Vinklade istället glatt av alla vänner och körde sedan egen morgonyoga på rummet, ett bra sätt att få status på kroppen. Konstaterade träningsvärk i magen och stela baksidor.


Förflyttade mig till relaxpoolen och slumrade till nästan omedelbart. Idag var det varmt och soligt, till skillnad från senast (igår? förra veckan?) och det var så jävla skönt att bara ligga där. Jag älskar solen, jag är byggd för varma klimat! Hade gärna legat kvar länge, länge, länge men var tvungen att gå och äta lunch för att hinna smälta maten till kl. 13, då jag hade en simbana bokad.


Dagens pass var på mastiga 5100 m, längre än vad jag någonsin simmat under ett "vanligt" pass i bassängen. Det kändes jobbigt redan innan jag ens börjat. Kunde jag åberopa för hög pooltemperatur och avvika?


Väl i vattnet kändes kroppen seg, och mina inledande 10x200m i fart 2 upplevde jag inte alls så lugna och sköna som jag velat att de skulle kännas, trots att de sammansatta inte gick snabbare än runt 3:48 och de med paddlar och dolme på strax under 3:30.

20x75m passerade dock förbi ganska snabbt och jag klarade växlingen mellan rygg och mage utan att bli illamående mer än första gången. Till och med de avslutande 50:orna i olika farter gick oväntat bra. Kanske inte så snabbt, men med en tydlig fartskillnad.

Foto: Mia Nordborg

Så här efteråt är jag extremt nöjd med mig själv. Och trött. Passet tog två timmar och nu känner jag behovet av en vilodag från simningen växa. Och det kommer, både på fredag och lördag. Först har jag dock en ungefär lika lång distans som idag kvar att beta av.

Morgondagens planer:

07:00 Simning, teknik
10:00 Löpning, backteknik och intervaller
13:00 Simning, OW

tisdag, april 26, 2016

Dag 2 - bula och de tre s:en


Precis när jag skulle kliva ur sängen i morse fick jag en förlängningsdosa i huvudet. Den låg på sänggaveln och trillade ner med en farlig fart när Jonas tog ur laddaren ur sin mobil.

Eftersom det var en olycka får jag inte bli arg för det inträffade, men det gjorde fruktansvärt ont. I typ hela huvudet. Inget gick dock sönder och skadan blev inte värre än en liten bula. Jag kunde utan fara för livet delta i morgonens tekniksimning i poolen.

Passet påminde om senast, vi fick testa olika saker för återföring, isättning och drag. Hur kändes det när vi gjorde fel? Hur kändes det när vi gjorde rätt? Det är så roligt att simma!


Sen var det frukost och efter det hann jag ligga en dryg timme och frysa vid poolen (det blev varmt lagom tills jag var tvungen att gå) innan det var dags för nästa simpass, tröskelintervaller, 10x200m plus jox.

Var inte jättepepp innan och rätt så inställd på att jag kanske inte skulle kunna simma så snabbt, men jag förvånade mig själv. De första fem sammansatta simmade jag på runt 3:33 och följande fem med paddlar och dolme på runt 3:15. Mycket väl godkänt.



Därefter hann jag faktisk ligga vid poolen igen, den här gången så länge att jag blev rastlös och gav upp. Gick till gymmet istället. Med tanke på hur mycket jag har planerat att simma här nere så känns det lite viktigt att faktiskt köra styrke- och rörlighetsövningar några gånger också, även om det bara blir en halvtimme som idag.

Mina planer för morgondagen:

13:00 Simning, distans

måndag, april 25, 2016

Dag 1 - yoga, simning och löpteknik


För några år sedan var min vän (och Stockholms bästa massösr) Sara på träningsresa i Monte Gordo och bloggade om morgonyoga på stranden. Det lät så fantastiskt att jag själv bestämde mig för att börja med yoga.

Och precis så började den här dagen - med yoga på stranden i Platja de Muro, under ledning av superduktiga Marika Török från Team Snabbare.

Jag yogar vanligtvis bara inomhus framför en dataskärm, så att ha en riktig människa som ledare, medyogis, höra havets brus i bakgrunden och få sand mellan tårna var... underbart! Så skön start på dagen!


Efter frukost och en kort men stärkande tupplur hoppade jag i bassängen för ett distanspass på 4200m. Åtta banor för mig själv, molnigt och lite kyligt i luften (jag fick ändå solmärken av baddräkten!!!), men en behaglig värme i poolen. Badvakten uppdaterade informationen om temperaturen tre gånger (!) under de dryga 90 minuter jag simmade, och den låg mellan 27.1 och 27.5 grader.

Huvudserien idag var tre varv av följande:

400m f2 med fenor, v40
300m f2 med paddlar och dolme, v30
200m f2 50 fritt, 50 rygg, v20
100m f2 med paddlar och fenor, v20

Fram till tvåhundringen gick det bra. Jag hade fint fokus och koncentrerade mig på olika delar av tekniken medan jag simmade.

När jag sedan växlade mellan ryggsim och frisim blev jag fruktansvärt illamående, och efter det klarade jag inte att hålla mina vilotider och jag simmade långsammare. De två sista varven körde jag därför dubbelrygg och bröstsim istället, vilket fick mig att må lite bättre.


Under eftermiddagen sprack molnen upp och jag hann med en knapp timme av effektivt solande vid poolen innan det var dags för en timmes löpteknik med Mattias.

Det var en väldigt givande timme, Mattias förklarade saker väldigt bra och var oerhört engagerad, vilket är något jag värdesätter. Kanske är jag lite extra positiv eftersom han uttryckte att jag borde ha potential för att kunna springa milen betydligt mycket snabbare än jag gör, baserat på hur jag sprang när jag fick "låtsas springa som man ska".

Dagen avslutades med infomöte, middag på stan och betalning av resa och boende till Isle of Scilly swimrun. Hoppas det blir ett magiskt jävla lopp eftersom resa och boende var dyrt som ett helvete.

Plan för imorgon:

07:00 Simning - teknik
13:00 Simning - långa tröskelintervaller
16:00 Den funktionella kroppen eller egen styrka/rörlighet

söndag, april 24, 2016

Käftsmäll redan på resdagen

Sjuk jävla dag. Har det ens varit bara en dag, eller flera?

Klev upp svintidigt imorse eftersom planet till Mallorca gick redan kl. 7, och när vi kom fram sex timmar senare hann jag i princip bara checka in och slänga kläderna i garderoben innan det var dags för det första teknikpasset simning i poolen. Det följdes direkt upp av yoga, infomöte och middag.

Som att få en kärleksfull käftsmäll. Nu är vi här, nu är vi igång! Så himla roligt! Och snart får jag sova.

Planen för imorgon är följande:

07:00 Yoga på stranden
10:00 Simning, distans 4200m
16:00 Löpteknik

lördag, april 23, 2016

Ulvjakten trail 2016


Idag har jag och Lindad varit och roat oss med Ulvjakten i Haninge. Huddinge. Wherever. Söder om stan i alla fall.


Ulvjakten är en rogainingtävling, vilket betyder att man under tre timmar ska ta så många kontroller som möjligt. Kartan fick vi när startskottet gick och kontrollerna gav olika många poäng beroende av svårighetsgrad. Som de orienteringsproffs vi är efter tre multisporttävlingar i Hofors så hade vi med oss en färgglad överstrykningspenna för att markera ut vår rutt.

Sen gav vi oss iväg. Det började lite knackigt med att vi inte visste var vi var eller åt vilket håll vi skulle springa, men snart fick vi koll på läget och efter den lilla fadäsen så var vi tamejfan klockrena. Nämnde jag ordet proffs?




Orienteringen var inte så svår och kontrollerna var lätta att hitta, vilket byggde vårt självförtroende enormt! Vi hade så roligt och den positiva energin flödade!!! Tiden sprang iväg medan vi letade oss upp på kullar, till höga master och längs stränder.



Trots att vi stannade ofta för att kontrollera kartan eller försöka ta oss fram där det var lite svår terräng så höll vi riktigt bra fart i löpningen. Och det kändes bara lätt och roligt. Snittade 8:10 min/km, vilket var förvånande bra eftersom vi tyckte att klockan allt som oftast visade kilometertider på 10-15 minuter. När vi sprang måste vi ha gjort det riktigt bra. När vi stod still stod vi still.

För varje minut laget var försenat tillbaka efter kl. 15 fick man 15 poängs avdrag, men vi var framme vid TC redan kl. 14:10. Vi hade underskattat vår kapacitet och hoppat över en eller ett par kontroller i början som vi borde tagit, och sedan var det för långt att hinna springa tillbaka. Hur hade vi kunnat gissa att vi skulle vara så moddahfukking grymma?



I mål blev det jättetrevligt! Vi fick korv, godis, kakor och läsk i långa banor och Lindad såg till att jag fick torra kläder och strumpor på mig. Hon hade föredömligt packat ner ombyte som hon väldig generöst delade med sig av till mig. Jag hade inte lyckats få en enda pryl med mig, mer än fyra potatisar som vi delade på när vi åkte mot Haninge. Huddinge. Wherever. Hur tänkte jag där?




Det trevliga arrangemanget avslutades med en mycket underhållande och samtidigt aningen provocerande prisutdelning där prylar av väldigt skilda värden delades ut helt slumpmässigt. Kompressionsstrumpor från Gococo hit och sittunderlag dit.

Jag och Linda slutade på en tredjeplats i damklassen trail (yay!!) och fick varsin kexchoklad och en gemensam brevöppnare/buttplugg. Eftersom Linda inte hade något större behov av en dylik fick den följa med mig hem. Jag använder trots allt brevöppnare på jobbet och tänkte att det kan vara kul att uppgradera den. Inga konstigheter.

Sammanfattningsvis så var det här en fantastiskt härlig och rolig dag som bekräftade det jag och Linda länge anat. De osynliga ankorna blir farlig i år!!

fredag, april 22, 2016

Vad jag har gjort

Jag känner mig inte så kommunikativ just nu, så jag låter bilderna tala åt mig.

Life is good!

onsdag, april 20, 2016

En bild som tar tid att förändra


Jag vill typ ligga med mig själv när jag ser bilden ovan. Är det okej eller? Har svårt att fatta att det är jag som är så där sjukt snygg och smidig.

När jag tittar på Biggest Loser på TV4 så ser jag mig själv i deltagarna. Tjock, trött, otränad och med dålig självkänsla. Jag tvivlar på att någon kan förstå hur jag kan känna så, baserat på min nuvarande träningsmängd och fysiska status. Jag har aldrig varit så överviktig som tjockisarna i BL, men jag har varit ganska tung, rund och framför allt väldigt otränad.


Även om det var länge sedan jag var så inaktiv så är det den bilden jag har av mig själv, och jag måste ofta korrigera mitt tankemönster och tänka nutid. Nu är jag en person som kan springa jävligt långt och ganska snabbt. Jag är extremt uthållig. Jag kan simma, klättra, paddla, cykla, hoppa och skutta. Jag är smidig och jag är stark.

Jag längtar till dagen den insikten kommer naturligt och inte påtvingat. Undrar hur lång tid som behövs... jag har ju för helvete hållit på så här i tio år nu. Ändå lever det där gamla kvar.


Den här veckan är det vila och återhämtning som gäller, för att bygga upp energin inför kommande veckors träningsläger på Mallorca. Det betyder mycket yoga och minimalt med övrig träning fram till lördag, då jag och Lindad ska köra rogainingtävlingen Ulvjakten. Roganing betyder att vi ska springa och ta så många utspridda kontroller som möjligt på tre timmar. En form av orientering alltså. Sjukt kul. Därefter väntar solsken, löpning, simning och poolhäng på Mallis.

Längtar!

tisdag, april 19, 2016

Separationsångest de luxe


Nämnde jag att vi tog 1000 höjdmeter i söndags, jag och Lindad? Och 3000 trappsteg?

Kändes det jättekul att vi fick inleda simskolan med en helvetes massa benspark både på längden och tvären igår? Jublade Sofia? Nej, det gjorde hon inte.

Men nu var det som det var och det blev som det blev med mina trötta ben. I övrigt gick det ganska bra. Övade även smärtsam andningskontroll och simmade en lagkapp med 9x25 meter, där jag klockades på 16:83. Ish. Det är jag nöjd med.

Tyvärr var det även sista tillfället för mig som instruktör den här terminen. Jag har svår separationsångest. Att få följa elevernas utveckling, vissa sedan i september, har varit så otroligt inspirerande och roligt. De har blivit så jäkla duktiga! Den glädje jag känt när någon har tagit ett stort kliv framåt har varit superstor. Jag kommer verkligen sakna det. Jätte, jättemycket. Snyft.

söndag, april 17, 2016

Trappor och backar


Det var fler än jag och Lindad som var glada idag över att vi äntligen har fått tillbaka Väsjöbacken från skidåkarna. Familjer, MTB-cyklister, kvinnor med stavar och annat hurtigt och ambitiöst folk minglade med oss under vårt backlångpass med trappinslag idag.


Ambitiösa var även vi när vi la upp strategin för dagens löpning. Överambitiösa. Den ursprungliga planen hade förmodligen tagit oss minst sex timmar att genomföra. Nu nöjde vi oss istället med halva tiden, och den nedbantade versionen såg ut som följer:

3x(2 km löpning, 3x500m backe, 0.5 km löpning, 4x250 trappsteg).

Sen tillkom förstås sträckorna nedför backen och trapporna. Varje varv tog ganska precis en timme och vi landade på totalt 18 km. Höll mig positiv och energisk hela tiden, till och med när regnet öste ner.



3000 trappsteg och 1000 höjdmeter in på kontot. Man tackar! Fortsätter jag så här kommer min rumpa bli att dö för! Stenhård! Vänta bara!