Saftigt. Svulstigt. Rejält. Mastigt. En Devils Chocolate Cake.
Jag menar distanspasset i Vilunda igår. Inget jox, bara disco. En sån där huvudserie man hoppar in i och, pga att vilan hela tiden är kontrollerad, inte kommer ur förrän 3200 meter senare, omtöcknad men lycklig (?).
2x600m f2- ss (11:33 = 1:55/100m), p+d (10:09 = 1:41/100m), vila 60s
3x400m f2, ss (7:40 = 1:55/100m), p+d (6:35 = 1:39/100m), f (6:29 = 1:37/100), vila 60s
4x200m f2+, ss (3:39 = 1:50/100m), p+d (3:16 = 1:38/100m), f (3:05 = 1:33/100m), f+p (2:50 = 1:25/100m), vila 45s
Som synes lyckades jag inte trycka upp farten i den sammansatta simningen mellan f2- och f2, men jag tror att det mest var mentalt. Hade just avslutat mina två 600-ingar (vilket jag tror är den längsta distans jag kört sammanhängande i bassäng) och insåg att det fortfarande var sjukt mycket kvar att simma, utan att jag skulle få pausa längre än en minut eller shitt-chatta med Theresia som rockade banan bredvid.
Jag jämför passet med en Devils Chocolate Cake. Första tuggorna är ren njutning. Sen blir man lite mätt men fortsätter äta för att det är så gott. Sen vill man faktiskt inte ha mer, men trotsar ändå illamåendet och tar ett par munsbitar till, bara för att man kan. Slutligen är det så lite kvar att man måste trycka i sig det sista, även fast man gör det liggandes i fosterställning på golvet med en hink bredvid sig.
Lite så var det.
Tio minuter senare hade jag glömt allt jag gjort senaste timmen. När Theresia frågade om mastiga chokladkakor, långa distanser och hur känslan var kunde jag bara fnittra och svara osammanhängande på hur kul det var att åka vattenrutschkana. Jag har, pga anledning, inte åkt så mycket dylika kanor i mitt liv.
Jag har massor att ta igen!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar