Idag lider jag av post simtävlingsdepression för att det är över och för att det dröjer så länge tills jag får chansen att göra om något liknande igen. Det är som när jag var liten och kom tillbaka från en ridlägervecka som jag längtat ihjäl mig efter under flera månader. Allting kändes tomt, meningslöst och ledsamt för att det roliga var förbi.
Fast det är deppigt idag så är jag också enormt laddad för att träna mer och bli snabbare! Det finns så många delar i min simning som jag kan förbättra, och jag ser fram emot att fortsätta utvecklas.
Nu när tävlingen har fått sjunka in är jag otroligt nöjd med min insats. Skillnaden mellan min tid på hundringen och drömmålet är inte mer än det tar för dig att läsa "eeen... tvååå...tr". Bam!
Nästa gång.
Jag vägrar att tro att en person som börjar simma som vuxen inte kan bli en förbannat duktig simmare. Det är något hittepå "gamla simmare" slänger sig med och som grundar sig i att det tidigare var ytterst få personer som överhuvudtaget lärde sig crawla i vuxen ålder. Med ett större urval finns en större chans att hitta guldkornen. Och jag är säker på att de finns.
Jag ser inte mig själv som någon anmärkningsvärt talangfull simmare, men jag har ambitioner, driv, glädje och stor träningsdisciplin. Och jag är tillräckligt duktig för att våga tro att den kombinationen kommer ta mig en bra bit på väg.
På väg mot...? Oklart. Men jag tar i alla fall in på Sarah Sjöström snabbare än vad hon drar ifrån.
Allt detta, och lite till, var sånt som snurrade i huvudet under dagens långpass. Drog runt både Brunnsviken och Edsviken och landade på 27.5 kilometer. Sprang alldeles för fort så det var sjukt jobbigt, men jag får skylla mig själv.
Notera för övrigt hur min skugga väljer att göra en annan pose än mig på bilden... Hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar