måndag, december 30, 2019

100x100m - Lars Frölanders julafton


Idag var det dags för 100x100m, simfesten som i min värld går under namnet Lars Frölanders julafton och som namnet till trots kan simmas när som helst under året. Men med fördel kring jul/nyår.

Efter förra årets insats tänkte jag att jag måste förändra något nästa gång, dvs idag, t ex simma fler hundringar utan prylar eller köra kortare starttid. Men så blev det inte. Årets utmaning blev istället en uppladdning av nio dagar simning i rad och totalt 30400 meter i kroppen.

Ytterligare en aspekt har varit ett mentalt ganska krävande liv den senaste veckan (eller de senaste tre åren om du så vill...) som tagit ganska hårt på mig. Igår kväll hade jag silkespapperstunna väggar mellan ilska, gråt, uppgivenhet och total utmattning.


Lyckades inte sova bort detta helt, men jag lyckades ändå förbereda mig rätt hyfsat. Jag åt bra och rikligt med mat hela dagen, drack mycket vatten, köpte kanelgifflar och bananer att ha efter simningen och jag lyckades komma över några av pappans nyligen utgångna PowerBar energipluppar att äta under passet.

Körde dessutom ett yogapass med fokus på överkropp för att försöka stretcha bort några av de senaste dagarnas meter som satt sig där. OCH jag rakade benen. Sparade säkert massor av tid på det idag.


Redan innan dagens pass hade jag synkat ihop mig med Veronica, Caroline och Per om att köra ihop på en bana, eftersom jag visste att vi hade ungefär samma önskemål och simmar i ungefär samma tempo. Bra grej, de var superfokuserade och asgrymma!

Jag var också superfokuserad och asgrym! Fram till 7000 meter kändes allt så himla lätt. Sedan gick det lite tyngre på slutet, men inte så att tempot påverkades. Det var mest att jag tyckte det var dags att passet tog slut.

Vi simmade med start 2:00 utan paus, 20 sträckor vardera av sammansatt, dolme, paddlar/dolme, fenor och paddlar/fenor. Totaltid 3:20.


Trots den icke optimala uppladdningen var det här mitt bästa år av 100x100m. Slutade på ett snitt av 1:31/100m vilket är 4 sekunder bättre än förra året (då hade jag 1:35/100m). Dessutom låg jag först och drog 80/100 sträckor idag. Vi hade 10 sekunders lucka men man får ändå lite hjälp av drafting när man ligger bakom. Men jag var jättestark och höll ett stabilt och jämnt tempo genom alla 10k.

Sammansatt ca 1:37-1:38
Dolme ca 1:35-1:36
Paddlar/dolme ca 1:28
Fenor ca 1:26-1:27
Paddlar/fenor ca 1:24

Så. Nästa år.
Det vore helt rimligt att köra start 1:50. Men det känns orimligt att byta från start 2:00 till start 1:50 enbart på 100x100m. Det viktigaste steget är således att lämna komfortzonen och dra ner starttiden på årets övriga träning till att börja med. Sen kan vi snacka starttider för Frölanders julafton nästa år.

söndag, december 22, 2019

Tankar om jobbet


Jag gillar mitt jobb på Sällsis, det gör jag faktiskt. Även om man kanske inte alltid kan tro det. Speciellt inte de senaste tre åren då min kapacitet pga anledning varit långt under det jag själv anser vara det normala.

Jag jobbar inte så många timmar varje dag. Det är kanske inget bra koncept för att skapa ett framgångsrikt företag, men om man nöjer sig med att hålla det flytande så funkar det. Nästan. Och det jobb som för 13 år sedan tog 8-9 timmar om dagen tar en tredjedel av tiden nu.


Mitt mål har alltid varit att skapa ett flexibelt arbete som kan utföras i stort sett var som helst. Det lyckades jag med för länge sedan. Jag tyckte det kändes omodernt att vara bunden till en specifik plats för att utföra mitt jobb.


Att utnyttja den flexibiliteten har jag däremot varit lite sämre på. Ett par somrar har jag jobbat några veckor från landet, men då har det blivit nån slags slö kombo av semester och att hålla kunderna lugna. Det har funkat men inte känts 100.


För det är ändå något visst med att ha en arbetsplats att komma till. Det är som att fokuset blir ett annat när man har en kalender på väggen och ett foto av hunden i en ram på skrivbordet. Jag vet alltid vad jag ska göra när jag kommer till min plats.

Det enda störande momentet har varit en cykel- och triathlonmotiverad pappa med behov att prata träning.


Under tiden jag jobbade på Mallorca tvingades jag lära mig att hitta fokus utan väggkalender, häftapparat och post-it. Viss information hade jag på papper, men det allra mesta fanns digitalt. Det var inte mitt största problem.

Mitt största problem är att jag är som en trotsig 15-åring. Jag jobbar skitdåligt när jag måste och asbra när jag inte behöver. Vi har telefontid på vardagar mellan kl. 9-12 och således sitter jag mest och lallar den tiden. Himlar med ögonen. När växeln stänger eller det är helg tänds flitens lampa igen.


Just nu har jag kontoret ca 120 cm från sängen och jag älskar det! Det är en värdig definition av "nära till jobbet". Det faktum att telefonbokningen är julstängd gör inte saken sämre. Det finns alltså inga specifika tider då jag behöver jobba. Och då blir det istället ganska ofta.

Allra bäst gillar jag mornarna nu. Tidigare har det varit en tid som gjort mig stressad. Man kan tycka det är larvigt att jag blivit stressad över att ha två saker att göra innan jag börjar arbeta - promenera med Trattefnatt och åka till jobbet. Men så har det varit.


När jag nu enbart behöver fokusera på en av ovanstående saker, och sträckan har förkortats från 12km till 1,2m känns livet jobbet faktiskt som en fest! Hoppas på ett riktigt produktivt 2020. Puss, hej.

fredag, december 20, 2019

Bra bilder med ny telefon


Jag har en ny Iphone. Har försökt lista ut hur länge den gamla har stått pall men har inte lyckats. Tror det är åtminstone tre år, vilket är beundransvärt. Nästan som på gamla goda tiden, med Nokia 3110 som höll för allt. Däremellan har det nog inte gått mer än ett eller två år mellan bytena.

Enligt ryktet, ja eller specifikationen, är den här telefonen vattentät, vilket är något jag välkomnar varmt! Minst tre av mina tidigare mobiler har dött genom dränkning - en i en tekopp, en i en simbassäng och en i en vattenpöl i fjällen.


Nu ser jag fram emot att kunna lägga upp ännu finare bilder på bloggen och Instagram. Älskar porträttfunktionen och att bilderna blir så otroligt krispiga.

Överföringen från gamla telefonen till nya gick helt sjukt lätt. Jag har länge sett 2020 som framtiden, men saknat alla coola saker den skulle föra med sig. Men det här var värdigt! Telefonerna behövde bara ligga lite nära varandra en stund och vips så var det klart. Jag är asimpad!!!


Men om överföringen var framtid så var att skaffa ett nytt Mobilt BankID forntid. Eftersom min digipass från SEB tydligen dog 2016 (måste skett precis efter att jag bytte telefon senast för då skaffade jag BankID med den) så var jag tvungen att fysiskt besöka ett av deras kontor. Maj Godd. Människor. Kölapp. Evig väntan. Döden.

Nu är det i alla fall gjort och livet kan gå vidare som vanligt. Puss, hej.