måndag, februari 29, 2016

Det är komplicerat






Jag önskar att jag tyckte skidåkning var roligare. För några år sedan kunde jag, precis som Jontan, Roger och Lim gör nu, ivrigt kasta mig upp i liften för att få åka igen. Och igen. Och igen... Men nu. Inte.

Idag åkte jag en timme. Det spöregnade i byn på morgonen, sikten i backen var noll och det var gropigt redan från start. Vissa partier var fina och en kort stund tyckte jag det var lite härligt, det gjorde jag, men det gick snabbt över. Efter förmiddagsfikat valde jag att lämna expeditionen.

Under eftermiddagen sprack himlen upp och det blev bättre väder, så jag och pappan knatade upp i backen och åt lunch med tidigare nämnda entusiaster. Sedan satt vi kvar och fikade. Jag har hittills på resan druckit fem heisse choko mit sahne. Ätit en apfelstrudel.

Imorgon provar jag att inte åka alls. Jag tror att det kommer gå alldeles utmärkt bra. Planen är frukost med de andra, sedan lite styrke- och rörlighetsträning på hotellet och därefter en löptur upp till Bad Gastein och tillbaka. Längtar lite. Tror det kommer bli en riktigt bra dag!

PS. Trots usla vändningar har jag gått vidare till semifinal i SM i 28 meter medley!! Tjoohoo!

fredag, februari 26, 2016

Där fick 400-ingen så den teg


Jag kirrade hem ett nytt rekord på 400 meter under dagens PT-pass med super-Hasse idag. Japp! Storstilat!

Sänkte mitt tidigare personbästa, som är blott några veckor gammalt, med 27 sekunder ner till 6:46 (1:41:5/100m). Ska man göra det kan man lika gärna göra det ordentligt, eller hur? Ingen poäng med att vara blygsam.

Simmade även 400 meter med paddlar och dolme, vilket gick på 6:07 (1:31:7/100m). Om jag inte hade somnat till under andra hundringen hade jag kanske kunnat peta ner den under 6 minuter, men nu får jag se det som att jag har något att jobba mot istället.

Passet avslutades med att Simfröken också hoppade i vattnet och visade några övningar ryggsimsteknik. Att göra saker på rygg istället för på mage är sjukt svårt och min hjärna tenderar att helt stänga av när jag försöker. Jag blir blockerad av minsta lilla förändring jag försöker mig på.

Men det var jäkligt kul och trots att Hasse bara visade ett par övningar så var det, liksom att få feedback på vad jag gör rätt och fel, väldigt givande. Nu har jag några saker att lattja vidare med.

Mina motståndare i SM i 28 meter medley bör faktiskt bäva efter denna specialtoppning. Nu behärskar jag alla simsätt i princip... host... perfekt. Jag har guldmedaljen som i en liten ask.

torsdag, februari 25, 2016

Backintervaller och yoga med fokus på axlarna




Det blev fem korta vändor en bit upp i Arons backe i Ursvik i morse. Uppvärmning. Nedvarvning. Stretch och rörlighet. Med bästa, finaste Los Trattilleros.

Vi hittade lite sol. Reka tjöt mer eller mindre av upphetsning över att få lubba backintervaller. Jag var inte lika uppsluppen, men nöjd över att det faktiskt blev några vändor istället för en slö lufs på plan mark bara.

På eftermiddagen var det extremt nära att jag stack ut på ytterligare en löprunda i solen, men i sista stund bestämde jag mig för att spara på energin till simningen imorgon.

Istället blev det ett mycket trevligt yogapass - Flow for the shoulders med Anastasia Hangemanole.

onsdag, februari 24, 2016

Livet går vidare


Igår kväll simmade jag ett teknikpass på 1700 meter i Vasalundshallen med Maria. Passet såg ut som vilket standardpass som helst, men var förvånansvärt givande. Speciellt övningen med paddlar och dolme där jag andra 25:an av en 75:a skulle simma med låg frekvens på armarna men med ökat tryck. Kändes som om jag då förlängde draget en bit och fick riktigt bra fart framåt. Intressant!



Idag drog jag till Vilundabadet för 3500 meter distans. Ny form på tusingarna den här gången:
  • 10x100 f2, start 2:15 (ca 1:52-1:54/100m)
  • 20x50 f2 fenor, start 1:05 (ca 0:47-0:48/50m)
  • 40x25 10 frisim f3 start 30, 5 rygg f2 vila 15, 10 frisim f3 start 30, 5 bröstsim f2 vila 15, 10 frisim f3 start 30 (ca 0:23-0:25/25m fr)
Jag har ju fått lite väl mycket vila på vissa delar av mina tidigare pass, men nu verkar simfröken ha insett det och slingrat sig runt problemet genom att själv låta mig bestämma starttiden så att den ger lagom vila. Doh. Slutfuskat.

Tyvärr hade han lite väl höga tankar om mig på 25:orna, och hade angett start 25 på dem, men där var jag helt chanslös och fick omedelbart ändra till 30. Det var ändå sjukt jobbigt och faktiskt ett av de tuffare passen på länge. I jämförelse med ansträngningen idag så känns det som att jag mest har legat och myst de senaste veckorna.

Underhållande update: Fniss! Ärade simfröken hade skrivit fel på starttiden. 25 skulle vara 35... ! Med detta facit i hand kan jag inte annat än att älska min inställning! Jag försökte först, ifrågasatte sedan. Givetvis blir det plump i frökens protokoll och förtroendekris av det här, men ändå. Jag är imponerad av mig själv. 10 sekunder gör rätt mycket.

Under rådande omständigheter är jag dock väldigt nöjd med genomförandet av passet. En arbetskollega till mig gick oväntat ur tiden inatt, i en förmodad hjärtinfarkt under sömnen. Så overkligt, fruktansvärt och ledsamt. Tankarna går förstås till hans familj och vänner. Jag kände honom inte så väl, men givetvis är det tungt och ledsamt idag. Vila i frid, Berra-Boy!

Mitt hjärta slår fortfarande. Men livet är skört. Ta hand om dig och de du bryr dig om.

tisdag, februari 23, 2016

The trick


Jaha, tricket för att lösa 47-knuten var tydligen att dra ner på starttiden. Så oväntat!

Bara härom dagen gnällde jag ju på att mina tröskelfemtior aldrig går snabbare än 47 sekunder, men igår på simskolan hände det äntligen! Hasse-effekten? Starttid 1:00 var uppenbarligen vad som krävdes. Jävligt bra och kontrollerat. Wäo!!

(Glöm inte heller att jag brukar kunna dra av 2 sekunder för den tid det tar att blippa på Garmin.)


Tror det var glädjen över det här som gjorde att jag tog mig igenom de 2x6x25m benspark, starttid 0:50 resp 1:00, som följde. Hatar benspark. Även insimmet bestod av såna otrevligheter, så igår var det verkligen inget drömpass vi bjöds på. Långt ifrån. Jättelångt. Okej. Jag till och med hatade det.

Men jag har mina mål och jag vill bli en duktig simmare. Då måste man ibland bara bita ihop och köra. Och jag blev inte så förblindad av mitt hat att jag inte kunde se fördelar med det vi gjorde. Faktiskt rätt många positiva saker. Jag längtar inte efter att göra om något liknande men det var nyttigt att se vad som händer med bensparken när jag trycker på mer än en eller kanske två 25:or som jag brukar.

Dessutom hade jag två saker i huvudet som jag insett när jag stått på kanten och undervisat:
  • Fungerar det inte så försök att förändra. Om bensparkarna inte driver mig framåt så gör jag kanske inte helt rätt? Vad kan jag göra annorlunda? 
  • Att vara en elev som gnäller, surar och ger upp är varken roligt för mig eller för simfröken. En elev som är glad och kämpar, men kanske inte lyckas riktigt, är roligare att peppa och hjälpa, och dessutom mycket roligare att själv vara.
Slutligen. Framförallt. Jag var så jäkla glad över att ha Hasse ♡ tillbaka igen. Jag känner mig tryggare, blir inspirerad och det blir mycket bättre dynamik i lektionen när vi är två. Dessutom var eleverna sjukt duktiga igår och delad glädje är som bekant dubbel glädje. Det var en bra kväll!

söndag, februari 21, 2016

Pannbensgymnastik


Du undrar kanske vad bilden ovan föreställer? Om det inte är klart som korvspad kan jag berätta att det är min och Lindads strecklista över antalet vändor i "Mörtbacken" idag. Totalt 20 stycken blev det, och drygt 500 höjdmeter in på kontot. Catching. Till och med Reka blev trött.


Jag var också trött. Mest mentalt. Det var tråkigt och jag ville inte. Jag ville inte springa runt Mörtsjön fyra gånger á 2.5 km och jag ville absolut inte gå upp för nån sketen backe 4x5 gånger. Jag.ville.inte. Det togs till och med en allmän notering om det i gruppen.

Samtidigt kunde jag ju inte ge upp. Hur hade det sett ut? Det var ett jävla dilemma.


Hela rundan genomfördes därför förstås som planerat och jag kan ändå känna mig lite stolt över att jag så fullständigt ovilligt ändå höll igång under två och en halv timme. Och trots att vi gick upp och ner för backen så känner jag nu exakt var på kroppen min rumpa sitter, aka den fick, precis som pannbenet, jobba ordentligt idag.

Behind the scenes:


fredag, februari 19, 2016

Energilåg, hungrig och godissugen


Det tog lång tid att bli varm i vattnet idag, och känslan var att jag knappt hade styrfart när jag simmade. Att det inte var världens roligaste pass jag hade att kämpa med underlättade inte:

insim
8x25m skidåkaren, glid ut
400m f2- (7:54)
12x25 skidåkaren med fenor, glid ut
400m f2 (7:35)
16x25 skidåkaren med paddlar och fenor, glid ut
400m f2- (7:51)
avbad

En av utmaningarna var att hålla fokus under alla teknikövningarna. Har man 36x25m av samma övning är det oerhört lätt att slarva, men jag kämpade, testade och kände efter idag. Det var bra.

Fick en liten aha-upplevelse för höften under den andra fyrahundringen. Eller snarare kom insikten under teknikövningen innan, skidåkaren med fenor, men jag tog med den till den sammansatta simningen efteråt och plötsligt gick det lite fortare. Remember, remember.

Annars var det mest träning för pannbenet idag. Var trött och ville inte riktigt, trots nästan 12 timmar sömn i natt. Känner mig låg på energi, är hungrig och godissugen.

torsdag, februari 18, 2016

Fantastisk föreläsning med Rosén och Zillén


Jag var på föreläsning igår, och lyssnade på när Micke Rosén och Fredrik Zillén berättade hur jag ska göra för att bli en bättre simmare och löpare. Fantastisk föreläsning! Skrattade väldigt mycket och önskade att det inte skulle ta slut, trots att de höll på i 3,5 timmar. Och så bjöds det på fika. Brownie.

På kvällen fick jag full pott i kryssrutorna för "dagens egoliv" i min lilla pick-me-up bok. Att skriva ner positiva saker i livet har en bra psykologisk effekt på mig och jag ser det lite som att jag tränar min mentala core, vilket är minst lika viktigt som att träna den fysiska.



Imorse stack jag och Tratte ut i snöfallet och sprang en kort snabbdistans innan frukost. Jag gjorde det för att slippa gå hela dagen med ångest över att behöva snöspringa ikväll. Ibland är det en motivation så god som någon.

Följde upp löpningen med kort styrke- och rörlighetsträning. Gjorde bland annat utfall bakåt som Fredrik tipsade om igår, och diverse övningar för axlarna och skulderbladen.

Jag jobbar regelbundet på min flexibilitet och styrka, framför allt i överkroppen, vilket var något de nämnde på föreläsningen och rekommenderade att man gör. (Nej, de nämnde förstås inte att just JAG tränar rörlighet... men du fattar?) Har man inte rörligheten kan det vara svårt att få till korrekt teknik, så det gäller att börja i rätt ände.

onsdag, februari 17, 2016

Zombie

Dagens simpass med korta intervaller gick inte så bra som jag hade hoppats. Betyder det att det gick dåligt? Nej.

Jag är bara jävligt less på att mina fart 3-femtior alltid går på fukking 47 sekunder och har gjort så åtminstone det senaste året. Jag hade önskat mer. Snabbare. Varför kan jag inte simma fortare?

Dessutom var jag sur för att jag la den absolut sista femtian på 48 sekunder. Det var rent slarv och jag blir förbannad när jag gör så. Bortsett från det så var jag trots allt, efter omständigheterna, rätt okej idag.

Dessa omständigheter bestod av att jag hade träningsvärk i överkroppen och var sjukt trött imorse. Kände mig som en död. Zombie. Har släpat mig runt hela dagen.

Att vara simfröken är väldigt mentalt krävande för mig. På varje fråga förväntas ett välformulerat svar, som jag inte får fram automatiskt än, och hjärnan går på högvarv hela tiden för att hitta de detaljer som kan hjälpa varje enskild person att ta ett litet steg framåt i sin simning. Jag tömmer mig fullständigt på energi, och det tar tid att återfå den, speciellt när jag inte har någon att dela, bolla och bearbeta intrycken med efteråt. Två kvällar i rad med detta har tagit ut sin rätt.

I slutändan fungerar det förstås som vilket träningspass som helst - man kör skiten ur sig, återhämtar sig och blir lite starkare och duktigare för varje gång.

tisdag, februari 16, 2016

Sponsrat simpass


Så. Nu tar vi nya friska tag. Hakan upp.

Eftersom jag ska hoppa in som reservfröken för Henke ikväll så kan jag inte simma då som jag brukar. Dagens simträning sponsrades istället av StockholmsBuss - när du behöver hyra buss, så att jag kunde pipa iväg till simhallen och genomföra mitt pass redan under eftermiddagen.

Det tackar vi för! Alla är som synes mycket glada och nöjda över den lösningen.

Uppgiften för dagen var följande:

400 uppvärmning och teknik

2x300 f2+ ss, v30 (5:31, 5:30)
4x150 f3 pd, start 3:00 (2:19, 2:19, 2:18, 2:18)
8x75 f3 f, start 1:30 (1:00, 0:58, 0:59, 0:58, 0:58, 0:58, 0:59, 0,57)

250 avbad

Jag hade inga höga förhoppningar, det hade jag inte. Men jag är jävligt nöjd med vad jag presterade.

Börjar känna mig förvirrad av alla farter med plus- eller minustecken och hjälpmedel hit och dit, och jag var osäker på vad jag skulle sikta på för tider idag. Så jag körde bara på och jag blev trött. Det var bra. Enda missen var att jag simmade sista f3:orna som f3+ och riskerade samtidigt, och uppenbarligen helt i onödan, att meja ner mina två okända kompisar på snabbanan.

Imorgon väntar korta intervaller. Det blir kul!!!

måndag, februari 15, 2016

Jag.orkar.inte


Tre bra saker med den här måndagskvällen:

1. Jag och Maria var jättefina i våra Oil Slick baddräkter från TYR och matchande gula badmössor. Vi ska börja med konstsim.

2. Jag simmade med träningsgruppen trots att jag hellre hade velat gå hem och dra något gammalt över mig.

3. Nästa vecka behöver jag inte stå själv på kanten och leka simfröken.

I övrigt... asså... Som att passera en magisk osynlig gräns där allting bara rasar.

Jag orkar inte vara jag just nu. Orkar inte vara glad, trevlig, tro på mig själv, peppa andra, ta för mig av livet och ha åsikter. Jag.orkar.inte. Mental soppatorsk. Kollaps. Kalops. Ooops.

Tankade på vägen från simhallen och det var kö till pumparna, vilket ledde till dålig och aggressiv stämning i leden. Några skrek och svor åt varandra. Jag.orkar.inte. Övervägde att lämna Mumin Claire vid pumpen och gå ut och sätta mig i skogen en stund.

Istället åkte jag hem och tröståt äggmackor, yoghurt och choklad. Tröstätande har aldrig någonsin fungerat förut, så jag vet inte varför jag trodde det skulle göra det idag.

Provar att sova istället.

söndag, februari 14, 2016

Kungligt långpass



En kärleksfull frukost på Gateau med maken följdes upp av ett kungligt bra långpass tillsammans med bästa Lindad. Det är så sjukt mycket trevligare att springa tillsammans och prata bort tiden än att springa ensam och alldeles för ofta låta tankarna glida över på hur långt det fortfarande är kvar.

Vi sprang till Rösjön och fortsatte sedan runt Edsviken, förbi Ulriksdals slott och via Djursholms Ösby och Ekebysjön tillbaka hem till mig. Totalt 24 kilometer och två och en halv timmes löpning.

Jag brukar ställa in Garmin på en maxfart som vi inte får springa fortare än, däremot får vi gärna springa långsammare. Någon nedre gräns finns inte när det handlar om långpass. Idag låg vi nästan hela tiden på gränsen till maxfarten och klockan varnade ilsket, utom under några enstaka backiga kilometer som gick lite långsammare. Känslan var trots det väldigt lätt och tempot var verkligen pratvänligt.

Såna här pass ger en rejäl självförtroendeboost. Distansrekord för säsongen och samtidigt en av våra bättre snittider på ett långpass, trots snötäckta gator och viss kupering längs sträckan. Boom.

lördag, februari 13, 2016

Inför SM i 28m medley



Så här såg det ut i finalen på SM, Stockholmsbuss-Mästerskapen, i 28 meter medley för damer förra året. Tyvärr hade tävlingsledningen sparat in på kostnader i det inhyrda kamerateamet, varför inte hela den spännande finalen rymdes på inspelningsenheten. Det som visas är ett hopklipp från kval- och finaltävlingarna.

Med knappt tre veckor kvar till årets mästerskap är intresset större än någonsin. I damklassen kommer vi att få se Lim, undertecknad samt debutanten Blindmyran att göra upp om segern.

I herrklassen är de tävlande ännu fler. Direktör Demnert, Roger Ström - min dröm, Ola Bandola och fjärilsproffset Hertz förväntas stå på startlinjen.

SM i 28m medley är en mycket prestigefylld tävling och trots att motståndet är tufft tänker jag inte nöja mig med något mindre än en pallplats i år!

Tävlingen sker med "start nerifrån" vilket är tur, eftersom mina startdyk forfarande lämnar mycket att önska. Jag behöver hjälp med hur jag ska gå tillväga för att utvecklas. Är trött på att bara ramla rakt ner från startpallen. Jag vill starta med power!

Som avslutning på passet igår försökte jag mig på just detta, vilket resulterade i fem rejäla lårplask. Aj. Jag vet inte vad jag håller på med. Sa jag att jag behöver hjälp? HJÄLP!

fredag, februari 12, 2016

Väl förberett - väl genomfört



Jo, ibland tycker jag att det bästa med hela träningen är att den är över. Idag var det jobbigt att simma, men jag bet ihop och gav det där lilla extra, trots att jag helst ville veva mig direkt över till bubbelpoolen och stanna där. Att jag trots det fortsatte gav en bra känsla i magen efteråt, när jag låg i bastun och tänkte igenom mina synder.

Eftersom jag var dåligt förberedd senast så såg jag till att vara väl förberedd idag, inför min huvudserie på 2700 meter. För en oinvigd döljer kanske omskrivningen 3x6x150m det faktum att det egentligen handlade om 18x150m, men jag fattade förstås direkt. Ingen simfröken lurar mig.

Under min planering av passet räknade jag ut att jag skulle kunna sikta på att simma de sammansatta på 2:45 (1:50 min/100m), de med paddlar och dolme på 2:30 (1:40/100m) och de med fenor på 2:15 (1:30/100m). Är lite osäker på hur jag tänkte, men det verkade som en bra idé då, i alla fall innan jag visste hur segt det skulle kännas i vattnet idag. Och oavsett känslan borde kanske målet med fenor snarare varit ner mot... 2:10...?

För att se att jag ligger i rätt tempo brukar jag snabbt kika upp på väggklockan efter varje 50:a och stämma av. På så vis blir det dessutom lättare att hålla koll på distansen. I det här fallet blev det två titt på klockan, sen var jag färdig.

Sammanfattningsvis, idag lyckades jag faktiskt hålla mina planerade tider, men det var ingenting jag fick gratis. Varenda ny 150:a var en kamp - som jag gick vinnande ur.

Klapp på axeln, well done! Nu är jag väl värd fredagsmys, och kanske en kort löprunda (trots att det kommit så helt onödigt mycket snö).

torsdag, februari 11, 2016

Whaam!


Tisdagskväll i Vasalundshallen. Mycket folk på banan till en början, men på något sätt lyckades jag ändå genomföra mina tre fyrahundringar (i f2-, f2 och f2-) utan att ens märka av övriga medsimmare. Fast de flesta gick i och för sig hem strax efter att jag och Maria hoppat i vattnet. Varvade fyrahundringarna med totalt 36x25 meter av övningen som simfröken kallar "skidåkaren". Omväxlande så det förslår.

Tror jag var lite sliten efter måndagspasset (med all rätt) och simningen kändes trög.

400m f2-: 7:51 respektive 7:51
400m f2: 7:46


Onsdagseftermiddag i Sollentuna simhall med pappan. Inga skolor, inga andra snabbsimmare, knappt några barn. Och en Sofia tillbaka i fin form. Huvudserien igår bestod av långa tröskelintervaller med 100 meter löst (ej frisim) mellan varje:

4x200m f2+, start 4.15: 3:28, 3:31, 3:30, 3:32
4x100m f3, pd, start 2.15: 1:29, 1:28, 1:28, 1:29
4x50m f3+, f, start 1.00: 0:36, 0:36, 0:35, 0:35

För att vara en person som skryter om hur väl förberedd jag brukar komma till mina träningspass så var jag anmärkningsvärt oförberedd. Konsekvensen blev dock inte värre än att jag nog tryckte på lite väl mycket under tvåhundringarna. Vilan blev i alla fall lång.

I övrigt - bra känsla, grymt träningspass, glädje i vattnet och en badass inställning.

onsdag, februari 10, 2016

Ge inte upp direkt



Såg den här övningen på det fantastiska Internet och kände mig nödgad att prova på gymmet igår. Stabilitet, bålstyrka och benspark i ett! Den optimala övningen för en hängiven simmargröngöling?

Är väldigt nöjd över det här första försöket. Dessutom älskar jag filmen. Pappan får feeling och det sprider sig inom gruppen. Träning ska vara roligt!

Min tidigare PT, Tommy, brukade alltid prata om "kaosteorin" när man gjorde en övning för första gången. Man spänner hela kroppen, vet inte riktigt vilka muskler som ska jobba och det är svårt att få till det. Kaos, så att säga. Men redan efter ett par försök så går det markant mycket bättre.

Upplevde att det var så med den här övningen. Redan andra gången var jag betydligt stabilare.

Jag upplever ofta kaosteorin även när jag försöker mig på något nytt i bassängen och jag märker det på eleverna under crawlkurserna. Vissa saker känns helt omöjliga vid första försöket, och sen plötsligt sitter de som en schmeck.

Slutsats: Ge inte upp, åtminstone inte direkt.

tisdag, februari 09, 2016

Fyra personliga rekord



Ja, du ser ju själv hur jävla glad hon är! Hänvisning till rubriken.

Under gårdagens simskola hade vi Henrik som vikarie. Vi simmade långa tröskelintervaller enligt upplägget på bilden ovan. I bilden syns också, förutom semlor, mitt perfekt ökande tempo genom serien. Kändes riktigt bra.

Men över till rekorden! Först trodde jag mig "bara" ha slagit två av mina tidigare rekord, de på 400 och 200 meter, men sen visade det sig att jag var snabbast hittills (start nerifrån) på alla distanser i huvudserien. Tidigare rekord inom parentes:

400 meter: 7:13 (7:15)
300 meter: 5:15 (5:30)
200 meter: 3:18 (3:31)
100 meter: 1:32 (1:34)

Booooom! Ville omedelbart informera semestrande Kapten Hasse om mina framstående insatser men Jonas avrådde med motiveringen att hela Frökens liv kanske inte hela tiden kretsar kring mig och mina prestationer. Jag fattar ingenting av vad han menar, men tänker ändå att han kan ha en poäng.

Roligast var förstås att jag faktiskt inte försökte simma mitt snabbaste, utan bara med ett kontrollerat högt tempo. Bra dag igår, jag är riktigt glad! Har aldrig riktigt fattat varför jag inte klarat att komma under 3:30 på en tvåhundring tidigare, så det satt riktigt fint att få lyckas. Äntligen! Någon (guess who?) kallade det Henke-effekten.

Avslutade passet med att äta Nutellasemlor. Jonas hade bakat bullarna och jag hade pyntat med Nutella, grädde och florsockersimmare. De olika fyllningarna bestod av hallonsylt, lemoncurd, äppelmos och vaniljkräm. Bästa semlorna. Ever. Speciellt med äppelmos.

söndag, februari 07, 2016

Återhämtning, mentalt och fysiskt


Klassisk runfie!

Det känns som år och dag sedan jag tränade, trots att det var i fredags. Sedan dess har jag laddat batterierna genom att umgås med fina vänner och fokusera på andra saker än nästa träningspass.

I fredags, efter simningen, var det Halvdag med Hult, vilket innebar lunch med Sara, HP och David, fika med blåbärs- och vaniljbulle, spahäng och massage på Sturebadet samt middag på Speceriet med Jontan och Anso. Ja, the one and only Magnus Hult var förstås med på alla aktiviteterna, därav benämningen på dagen.

I lördags åt jag och JG frukost på Gateau, gick långpromenad i Ursvik med Schrimpen, shoppade skor på XXL och åt en riktigt god sous-videlagad kyckling till middag.

Eftersom jag har vilovecka den här veckan så bjöd dagen på ett kort långpass, 14 km, inklusive vårkänslor. Jag törs nu vara helt säker på att den bristande motivation jag känt i löpningen varit helt sammankopplad med snön.

Känslan idag var trots det växlande. Gick det bra eller gick det dåligt? Var det skönt att springa eller bara jobbigt? Längtade jag hem eller ville jag springa vidare genom hela landet som Forrest Gump?

Svaret är ja. På allt.

Jag tyckte olika saker hela tiden, men så kan det vara ibland. Jag var nog mest förvånad över att jag inte kände mig stark som en björn efter så otroligt lång vila som... en och en halv dag.

fredag, februari 05, 2016

Galopphäst, otålig


Jag hatar att packa upp simväskan när jag kommer hem från ett träningspass. Det är JÄTTETRÅKIGT! Och jobbigt.

Simträningen idag varade i exakt 38 minuter och 25 sekunder och tillförde inte något häpnadsväckande till mitt liv.

Jag längtar efter att få hugga tag i de pass som ligger och väntar på mig för nästa vecka, och dagens övningar kändes förhållandevis meningslösa, även om de inte var det. Hela poängen med en återhämtningsvecka är ju att jag vill känna precis_just_det_här som jag känner nu. Jag är som en otålig galopphäst i startboxen, redo att ge järnet.

Idag tränade jag bland annat på ryggsim. Körde ett antal 25:or teknik med fenor. Jag kan ingenting om ryggsim. Jag vet inte vad som är rätt teknik eller hur det ska kännas. Det är lite som den här debatten i Pentagon från 2007 - "Vi som inte vet någonting om Selma Lagerlöf".

Men jag gjorde ändå och det var roligt. Vill tro att jag faktiskt lärde mig något.

torsdag, februari 04, 2016

166



Träningsvärken i magen... Den är kvar. Den är grym. Fukk asså.

Sprang en liten sväng idag, gröna 5k-spåret vid Rösjön/Väsjöbacken. Eller lufsade snarare. Det var inte en så stark och vacker löpning som på nedersta bilden. Där gör jag mig bara till för att verka snabb och ball.

Jag har på senare tid lagt rätt mycket energi på att försöka få upp frekvensen i mitt löpsteg. Det var det Fredrik "Spring Snabbare" Zillén tryckte hårdast på de två gånger jag träffade honom för ett år sedan. Sjukt svårt! Långsamt tunggung ligger betydligt närmare till hands för mig än lätt trippande.

Min pulsklocka, Garmin 920xt, mäter bland annat just frekvensen i löpsteget och mitt mål är att ligga på (minst) 170 steg/min. Om jag inte tänker på frekvensen, typ under långpass, brukar jag hamna på runt 155, men idag slog jag till med ett rekordbra snitt på 166 steg i minuten.

onsdag, februari 03, 2016

Träningsvärk och sjukdag


Just snyggt att vakna med träningsvärk i magen under en vilovecka. Det känns inte som återhämtning då.

Anledningarna träningsvärken äro två:

Igår morse var jag på gymmet. Ett bra pass med fokus på rörlighet och stretch som avslutades med magövning på bosu. Auch. Anledning ett.

Igår kväll var jag i simhallen. Ett bra pass med fokus på lugn fart och teknik som inleddes med fjärilskickar på rygg med fenor. Auch. Anledning två.

Idag ska jag äntligen ta mig tid till några timmar i horisontalläge. I söndags berättade jag att jag kände mig 15% sjuk när jag vaknade. Den känslan var kvar i måndags morse, dessutom i kombination med att jag mådde bäver över.... en tjejgrej. Och dessutom, att jag är sjuk på en måndag händer inte.

Igår hade jag inte heller möjlighet att vara sjuk, eftersom jag så gärna ville simma med Maria på kvällen. Så jag fick helt enkelt planera in sjukdagen idag istället.

Så det blir till att jobba halvdag, gå långpromenad med Reka, yoga, sova, dricka mycket te och vältra mig i hur synd det är om mig. Imorgon är jag förstås frisk igen, så det gäller att passa på!

(Ps. Nej, jag tränar inte när jag är sjuk. Det är inte så man bygger en stark kropp. Men är jag bara lite allmänt hängig och ovillig så tränar jag. Ovanstående är skrivet med en s.k. glimt. Jag är ytterst sällan sjuk på riktigt.)

tisdag, februari 02, 2016

Det jag gör bra, är tacksam över och ser fram emot


Jo, det handlar förstås om simning. Givetvis.

Lista över 5 saker jag gör bra:
  • Jag tränar fokuserat och målmedvetet. Under 2015 snittade jag på ca fyra simpass i veckan och under 2014 ca tre pass per vecka. Inget larv utan rejäla träningspass med ett syfte. Otroligt dedikerad.
  • Jag är stark och uthållig. Jag orkar simma 10.000 meter både i öppet vatten och bassäng. 
  • Jag är snabbare. På två år har jag kapat tiden för en hundring i lugnt tempo med drygt 30 sekunder. Tidigare var målet att kunna simma ett antal tröskelhundringar under 2:00/100m. Nu är målet och drömmen 1:30/100m. The sky is no limit. 
  • Jag styrke- och rörlighetstränar minst en gång i veckan så att jag ska hålla för regelbunden simträning. Jag gör min yoga för att bli smidig.
  • Jag utmanar mig kontinuerligt med nya saker i och omkring vattnet. Voltvändningar, startdyk, ryggsim, livräddning, undervisning, simning bland näckrosor och sjögräs är några exempel.


Lista över 5 saker jag är tacksam för:
  • Jag är tacksam över att ha vänner som delar mitt intresse för simning. Theresia. Maria. Lindad. De ger mig glädje och motivation när jag behöver det, de inspirerar mig med sina framgångar och de gör mig stolt när de berömmer mina. 
  • Jag är tacksam över att ha Hasse som simfröken. Utan honom hade jag inte haft samma utveckling i bassängen. Han har hela tiden utmanat mig och tagit mig till nya höjder. Jublat över mina aldrig så små framgångar och peppat när det varit tungt. Så himla tacksam. Ord räcker inte!
  • Jag är tacksam över att få simma med träningsgruppen i Vasalundshallen. Att få ta i lite extra för att försöka hålla jämn fart med Tom-Tom-Tommy eller Islands-Linda. Att jaga Maria, Micke eller David. Att få inspireras av Lindads och Veroniques bensparkar eller glädjas åt Saras, Kajsas eller Johannas utveckling. Att följa Johannes vedermödor och framsteg.
  • Jag är tacksam för att jag den där sommardagen 2012 bestämde mig för att hänga undan peruken, anmäla mig till Ångaloppet och så småningom lära mig crawla. Allting är förändrat sedan dess. För mig har simning blivit samma sak som ett friare liv. Det finns inga begränsningar längre.
  • Jag är tacksam för att jag har möjlighet att simträna på tider då få andra har möjlighet att träna. Att inte behöva oroa mig för att krocka med, eller simma in i, någon annan gör att jag kan få riktigt bra kvalitet i passen.

Lista över 3 saker jag ser fram emot:
  • Sommarens simtävlingar i öppet vatten. Vansbrosimningen, Vansbro Tjejsim. Riddarfjärdssimningen, Stockholm Royal Park Swim med flera. Längtar efter att dra på mig superhjältedräkten och bli snabbare än min egen skugga.
  • Varje nytt simpass. Varje ny chans att göra bra ifrån mig och att få känna den enorma tillfredsställelse det ger efteråt. Varje möjlighet att utvecklas, testa, lära och komma framåt.
  • Att få simma fler simtävlingar i bassäng. Medleys Simutmaning. Masterstävlingar. Framtiden ligger för mig, bara jag är ihärdig och inte ger upp.