Klassisk runfie!
Det känns som år och dag sedan jag tränade, trots att det var i fredags. Sedan dess har jag laddat batterierna genom att umgås med fina vänner och fokusera på andra saker än nästa träningspass.
I fredags, efter simningen, var det Halvdag med Hult, vilket innebar lunch med Sara, HP och David, fika med blåbärs- och vaniljbulle, spahäng och massage på Sturebadet samt middag på Speceriet med Jontan och Anso. Ja, the one and only Magnus Hult var förstås med på alla aktiviteterna, därav benämningen på dagen.
I lördags åt jag och JG frukost på Gateau, gick långpromenad i Ursvik med Schrimpen, shoppade skor på XXL och åt en riktigt god sous-videlagad kyckling till middag.
Eftersom jag har vilovecka den här veckan så bjöd dagen på ett kort långpass, 14 km, inklusive vårkänslor. Jag törs nu vara helt säker på att den bristande motivation jag känt i löpningen varit helt sammankopplad med snön.
Känslan idag var trots det växlande. Gick det bra eller gick det dåligt? Var det skönt att springa eller bara jobbigt? Längtade jag hem eller ville jag springa vidare genom hela landet som Forrest Gump?
Svaret är ja. På allt.
Jag tyckte olika saker hela tiden, men så kan det vara ibland. Jag var nog mest förvånad över att jag inte kände mig stark som en björn efter så otroligt lång vila som... en och en halv dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar