Jo, ibland tycker jag att det bästa med hela träningen är att den är över. Idag var det jobbigt att simma, men jag bet ihop och gav det där lilla extra, trots att jag helst ville veva mig direkt över till bubbelpoolen och stanna där. Att jag trots det fortsatte gav en bra känsla i magen efteråt, när jag låg i bastun och tänkte igenom mina synder.
Eftersom jag var dåligt förberedd senast så såg jag till att vara väl förberedd idag, inför min huvudserie på 2700 meter. För en oinvigd döljer kanske omskrivningen 3x6x150m det faktum att det egentligen handlade om 18x150m, men jag fattade förstås direkt. Ingen simfröken lurar mig.
Under min planering av passet räknade jag ut att jag skulle kunna sikta på att simma de sammansatta på 2:45 (1:50 min/100m), de med paddlar och dolme på 2:30 (1:40/100m) och de med fenor på 2:15 (1:30/100m). Är lite osäker på hur jag tänkte, men det verkade som en bra idé då, i alla fall innan jag visste hur segt det skulle kännas i vattnet idag. Och oavsett känslan borde kanske målet med fenor snarare varit ner mot... 2:10...?
För att se att jag ligger i rätt tempo brukar jag snabbt kika upp på väggklockan efter varje 50:a och stämma av. På så vis blir det dessutom lättare att hålla koll på distansen. I det här fallet blev det två titt på klockan, sen var jag färdig.
Sammanfattningsvis, idag lyckades jag faktiskt hålla mina planerade tider, men det var ingenting jag fick gratis. Varenda ny 150:a var en kamp - som jag gick vinnande ur.
Klapp på axeln, well done! Nu är jag väl värd fredagsmys, och kanske en kort löprunda (trots att det kommit så helt onödigt mycket snö).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar