torsdag, december 31, 2015

Marocko dag 2 - Sagan om ringen


Okej, jag tänker inte vara pryd. Imorse prickbajsade jag i hålet i golvet och är sjukt stolt över mig själv. Var nervös hela morgonen och försökte skjuta upp det, men till slut var jag tvungen att gå. Att träffa rätt var en av utmaningarna, att producera i hukposition den andra. Cheese fukk. Det är ju inte direkt så att man sitter och slöläser på Facebook samtidigt.

Mina bästa tips för vandring i Atlasbergen:

4. Träna på att sitta på huk innan resan
5. Var modig och öppen för nya infallsvinklar



Vi började vandringen med att i bästa Sam och Frodo-anda bestiga trapporna bredvid den svarta porten till Mordor. Vi gick förbi gruvorna där dvärgarna arbetade och Gollum smög omkring. Sen klättrade vi upp på Domedagsberget och drack Coca Cola.


Jag är relativt vältränad och en inte helt oerfaren vandrare numera. Men jag tycker det har varit två tuffa dagar. Branta, timslånga stigningar, klurigt underlag och utdragna nedförsbackar. Men helt sinnes vackert överallt! En stor upplevelse!



Jag velade länge mellan att gå i tunna, lätta inov-8's och mina vandringskängor, och valet föll slutligen på de senare. Mycket glad över det. De har varit stabila och jag har inte fått ont under fötterna trots de steniga vägarna. I Marocko är det vinter nu och det innebär att klimatet är perfekt! Kallt på nätterna och varmt och skönt i solen på dagarna. Få andra hikers.


Normalt hade det dock varit snö i passen så här års och även om jag uppskattar att det är barmark så är det en katastrof för marockanerna. Snön säkrar att det finns vatten under sommaren och ger många jobb på skidstationen. Ingen snö - inget jobb - inga pengar.

Livet i de små byarna här i bergen skiljer sig avsevärt från mitt. Det är det som gör det så himla intressant och värt att kliva ur komfortzonen och bajsa i hål. Jag älskar lyxliv men jag vill gärna se "verkligheten" också, som kontrast. Många kvinnor lämnar aldrig sin by, och de jobbar hårt. Fem gånger om dagen går de till moskén för att be, om de inte jobbar med annat, som att bära kvistar, tvätta (kläderna torkas sedan på berget) eller gå med djuren till vattendraget. Då ber de på plats.



Mohammed, vår guide, berättade att religionen är väldigt fri i Marocko. Nästan alla är muslimer men vill man inte gå till moskén så kan man bara strunta i det. Slöja är valfritt och det där att kvinnor bör täcka axlarna på allmän plats är bara humbug. Man gör som man vill. Det han beskriver är frihet och respekt. Fint! Han själv gick undan och bad när han kunde under våra vandringar, men Hassan gjorde det inte.


Kvällens natthärbärge känns som värsta lyxhotellet i jämförelse med igår. Vi har hela Berberhuset för oss själva, en riktig toalett och en stenhård säng. Livet är toppen, bortsett från den lilla detaljen att det är ungefär fem grader varmt inomhus och vi fick duscha i glaciärtempererat vatten. Men middagen var god! Tomatsoppa, tanjine med kyckling och en banan intogs i full mundering förstärkt av mössa, raggsockor och dunjacka.



Nu ska vi sova in det nya året.
Gott Nytt 2016!

Läs också:
Läs också:
Marocko dag 1 - Star Wars
Marocko dag 3 - Historieätarna
Marocko dag 4 - Game of Thrones
Marocko dag 5 - Narnia
Marocko dag 6 - The Wolf of Wall Street
Marocko dag 7 - Singing in the rain
Marocko - lite allmänna tankar kring en fantastisk resa

onsdag, december 30, 2015

Marocko dag 1 - Star Wars


Mina tre bästa tips till dig som ska vandra i Atlasbergen:

1. Var inte höjdrädd
2. Ta med snacks/bars/energi
3. Var spontan och obekymrad

Klockan ringde redan 04:00 imorse och två timmar senare satt jag och JG på planet till Marrakesh. Resan tog fem timmar och väl framme möttes vi på flygplatsen av vår chaufför/guide Mohammed.

Efter en timme med bil nådde vi startplatsen för vår vandring, som låg en knapp mil utanför staden Imlil. Där väntade redan Hassan och hans mula, som hette något i stil med Dechanel, på oss. Mulorna (mamma häst, pappa åsna) är starka och säkra i bergen och kan bära 150-200 kilo på ryggen. De kan börja arbeta i femårsåldern och sköter man dem väl kan de fortsätta i uppåt tjugo år!


Medan Hassan lagade en gudomligt god lammgryta som serverades med pasta, oliver, bröd och någon märklig men god fisk så satt jag och Jonas under ett träd och tittade på förbipasserande. Många damer med kor, ett sällskap av en dam, ett barn och ett hundfår. Eller fårhund. Det var ett får med svans iaf, lydig som en hund. Sen kom två fat white people också, som picknickade med sin guide en bit bort. Allt var väldigt exotiskt!


Sen började vandringen och vi tog omedelbart en hel massa höjdmeter och fick en fantastisk utsikt över bergen. Landskapet var kargt men otroligt vackert! Det kändes som om vi var på Tatooine i Star Wars. Man kunde nästan höra Sandfolket i bakgrunden.




Vi passerade genom små byar i sluttningarna där kvinnor och barn pysslade, och vi klättrade högre och högre. Det var en ganska krävande vandring och även om lunchen var riklig så var vi glada att vi hade med oss extra bars (Flapjack caramel/fudge OMG!), russin och småsnacks. Och trots att jag under eftermiddagen fick i mig minst 2.5 liter vatten så kändes det inte helt tillräckligt. Mulan bar vår packning så det behövde vi i alla fall inte göra, bara ha en lätt dagssäck på ryggen.

Vi gick hela tiden i serpentiner upp längs branta stigningar och ofta sluttade det tvärt ner i dalen på ena sidan. Jag höll mig nära berget och undvek emellanåt att titta nedåt eftersom det gav mig svindel.


När vi trodde att vi var färdigvandrade för dagen visade det sig att vi skulle över ytterligare ett pass till nästa by. Jag tänkte nog att ett Berberhus var bokat, förberett och klart åt oss där, så jag bet ihop och kämpade på. Icke.


Just nu är det vinter i Marocko och lågsäsong för vandrande turister, varför de Berber som under sommaren vanligen hyr ut sina extra rum just nu förvarar gräs, kvistar och annat (!) i dem istället. Det fanns helt enkelt inget rum i byn så vi fick fortsätta uppåt. Det fanns heller inget rum i nästa by och mörkret sänkte sig. Den här typen av spontanitet behärskar inte jag.


I tredje, eller möjligen fjärde byn, efter att vi klättrat upp till himlen ungefär, fick Mohammed tag i ett guesthouse, typ vandrarhem, åt oss. Vad hade hänt annars? Ingen vet. Kanske hade vi fått sova med mulan.

Den gemensamma toaletten består av ett hål i golvet (prickbajsning någon?) men vi fick i alla fall eget rum. Ett svinkallt rum. Eller alltså, hela huset är svinkallt. Men middagen, som bestod av soppa, kött, bröd och grönsaker samt banan och myntate, var sjukt god. Åt hur mycket som helst!



Jag är obeskrivligt trött just nu. Har haft huvudvärk sedan lunch och är så långt utanför komfortzonen att jag bara kan fnittra åt det. Ser med spänning fram emot morgondagen!

Läs också:
Marocko dag 2 - Sagan om ringen
Marocko dag 3 - Historieätarna
Marocko dag 4 - Game of Thrones
Marocko dag 5 - Narnia
Marocko dag 6 - The Wolf of Wall Street
Marocko dag 7 - Singing in the rain
Marocko - lite allmänna tankar kring en fantastisk resa

tisdag, december 29, 2015

Att avsluta så här vore oacceptabelt


Redan 07:30 imorse stegade jag in i Vasalundshallen, lätt frågande till varför jag glatt gått med på att träffa Theresia och Henke så satans tidigt en semesterdag. När ska jag lära mig att jag inte är morgonpigg längre?

Första känslan i vattnet var något bättre än igår, men jag var trött i axlarna från start. Hade tid hos naprapaten igår och överkroppen var som ett enda stort blåmärke av behandlingen.

Jag simmade i alla fall mina tröskelintervaller. 6x100 sammansatt och 6x100 med fenor. Och jox förstås. Inga tider som går till historien, men jag säger som efter gårdagens misär - jag var där, jag kämpade och jag genomförde träningen. Och jag var jätteglad över att ha sällskap i vattnet. Att det går dåligt gör inte så mycket då, när man kan prata och skratta bort det.

Måste helt enkelt ha revansch på det här passet. Att avsluta så här vore oacceptabelt!

Theresia och Henke körde ett långt distanspass, så när jag var klar med mina blygsamma 2250 meter så lattjade jag bara runt i bassängen, i väntan på att de också skulle bli klara. Fenkickade, övade voltändningar och tränade på att hoppa upp på kanten på det djupa. Fick ett tips från Henke som gjorde att jag faktiskt tog mig upp flera gånger. Stor framgång.

Nu har jag officiell simvila i sju dagar. SJU DAGAR. Jag vet. OMG.

måndag, december 28, 2015

Good enough

Ohuha vad segt det var i vattnet i morse. Jag simmade. Hade planerat tröskelintervaller men la om kursen redan efter 100 meter uppvärmning eftersom det omöjligen skulle komma något bra ur mig den här dagen. Bläh.

Hade lite tidspress men det fick ändå bli distanspasset på 3000 meter och jag ägnade de 76 minuter som det tog åt att slåss mot nån inre tomte som såg det som sin enda uppgift att påminna mig om hur trött, orkeslös och långsam jag var. Att jag borde ge upp.

Dessutom fick jag en redig tjottablängare i fejset av en medsimmare. En gubbe som körde yvig ryggsim i snabbsimbanan. Inte otäcka farbrorn, men han var också där en liten stund. Jag lackade ur, och sen hade jag egen bana! (Ps. Gubben och jag är kompisar. Önskade varann Gott Nytt År och sånt.)

Jag simmade dåligt idag. Men jag kämpade. Och jag avslutade passet. Ibland är det good enough.


Kände mig helt sänkt efter träningen. Tung, trött och uppgiven. Och frusen! Efter lunch satt jag och korrekturläste några papper i soffan hemma med toppluva, dunjacka (magisk julklapp från Jonas), filt och te. Utan all den utrustningen hade jag sannolikt frusit ihjäl.

Sen drog vi till Djursholm och gick promenad bland fint folk och hundar, och då släppte det där tunga. Allting kändes mycket bättre igen, förutom att jag var sjukt hungrig. Detta råddes dock bot på med fralla och kanelbulle på Gateau.

Ja, det var väl det hela.

söndag, december 27, 2015

Camp Snowman - Forever young


I morse körde jag julens andra pass med Human Ambition i Vårby Gårds simhall. Väckarklockan ringde svintidigt på landet, och på vägen hem blev jag droppad i förorten av Jonas så att jag fick simträna. Efteråt var Theresia snäll och skjutsade mig hem.



Passet vi körde hade Micke döpt till Forever young och det ackompanjerades av toner från den oändliga historien och Fame, någon dänga av Pet Shop Boys och annan riktigt fin och bra musik från det ljuva 80-talet.

På min bana såg upplägget ut så här, med mina tider inom parentes:

Insim, 700 m (hann inte sista 4x25)
4x(100 löst + 4x25 fart 1-4)

Huvudserie, 2700 m
5x50 25 hårt/25 löst  (52, 50, 50, 51, 52)
5x100 catch up  (1.54, 1.52, 1.52, 1.57, 1.54)
5x150 f1, f2, f1, f2, f3  (2.58, 2.45, 2.57, 2.47, 2.35)
6x200 f2 - 2 st ss, 2 st paddlar + dolme, 2 st fenor  (3.43, 3.42, 3.20, 3.22, 3.15, 3.16)

Avbad, 500 m (blev bara ett varv)
50 rygg
450 löst


Uppvärmningen kändes seg, men sen tyckte jag faktiskt att det gick riktigt bra. Höll bra fart och jämnt tempo. Känner mig så hemma i vattnet! Älskar att simma och passet var roligt.

Fick prova att simma med en metronom som höll takten. Jättekul! Hade den inställd på 1.05 och tyckte det var långsamt i början av varje distans och snabbt på slutet. Fick återigen tipset från Micke att tänka på att simningen startar vid höften. Det ska jag verkligen komma ihåg att inte glömma bort, fast det är svårt. Viktigt shit.

Det fina (eller ofina?) med simning är att man aldrig behöver vara orolig över att inte ha något område att fokusera lite extra på. Att lära sig crawla är en process som aldrig tar slut. Teknik 'til you die.

fredag, december 25, 2015

Julefrid över nejden rår


God Jul!

Det var en fin dag igår. Brunch hemma hos oss med hela familjen på förmiddagen och middag hos M&D på kvällen. God stämning och julefrid.

I år införde jag, efter att ha sett det tragiska, sista avsnittet av årets julkalender, ett mobilgarage i hallen hemma med parkeringstvång för allas telefoner.

På så vis klarade vi hela brunchen utan knappande, blippande och smygkollande på Facebook. En omtumlande men succéartad upplevelse.


Succé blev också den julklapp jag fick från Jonas. Sju dagar i Marocko! Vi åker jättesnart! Whiii!!!

Resan börjar med vandring i Atlasbergen med två nätters boende i Berberhus. Berber är ursprungsbefolkningen i Marocko och husen är enkla. Vi kanske får eget rum. Kanske. Gnn. Inom resesällskapet råder det en viss oro, en... hrm... möjligen motiverad sådan, över hur prinsessan Sofia ska överleva detta anspråkslösa.

Sessan behöver i alla fall inte bära tungt på ryggen under vandringen. En mulåsna kommer lastas med vår packning och vi har en egen guide och en kock med oss. Så det kan eventuellt vara så att jag kommer klara mig bra, trots spartanska förhållanden.

Sedan fortsätter vi till Essaouira, den riktiga versionen av Astapor från Game of Thrones där Daenerys Targaryen köpte och frigav "the Unsullied" - bästa krigarslavarna på kontinenten. Här bor vi på en riad, ett traditionellt marockanskt hus, ombyggt till chict hotell, och softar i två nätter. Essaouira verkar vara en trivsam och lugn liten fiskeby.

Resan avslutas med några dagars turistande och boende på lyxhotell med Hamam i Marrakesh. Om de första nätterna är besvärande så finns det sannolikt goda möjligheter för återhämtning på slutet. Min make känner mig.


Idag är det för övrigt hans födelsedag! Hipp hurra! Vi är inte säkra på hur många år han fyller. Vi gissar på 36 men eftersom jag är äldre tycker jag det låter orimligt mycket. 30 förefaller trevligare.

Födelsedagen inleddes hur som helst med presenter inslagna i Star Wars-papper (given fullträff), en lätt och lugn liten morgonjogg, skinkmacka med vännerna från Sportstugan samt avloppsproblem i huset.

Nu är vi på landet och jag ska korka upp en flaska schysst rödvin, sätta mig med fötterna högt och njuta av livet.

onsdag, december 23, 2015

Camp Snowman - Easy Lover


I morse var jag i Skärholmen och simmade. Jajjamen. Hela julen arrangerar Human Ambition, aka Micke Rosén, sitt Camp Snowman i Vårby Simhall, och idag körde jag tillsammans med Theresia, Mårten och ytterligare ett tjugotal andra glada simmare. Jätteroligt! Och efter träningen bjöd Mårten på kakbuffé med hembakade kakor som var så perfekta att de hade platsat på vilket lyxkondis som helst.

Passet vi simmade hette Easy Lover och bestod av 850 meter uppvärmning samt fyra block på ca 20 minuter vardera som jag simmade enligt följande:

1. Bensparksbonanza. 25 meter benspark + 50 meter f2, 75 meter benspark + 50 meter f2. Döden.

2. Teknik med Micke. Stolt hållning och fokus höft. Väldigt intressant.

3. 25 meter sprint med start från pall. Mina dyk kändes stabila men jag ser en hel del som jag vill jobba med...



4. Medley madness. Jag hann med lite fjärilsteknik med fenor, sen var klockan 10, två timmar hade gått och jag var tvungen att kliva upp.

Det är kul att simma för en konkurrerande fröken ibland. Få nya ögon på sig och förklaringar med andra ord än de jag brukar höra. Micke är väldigt duktig.

Förra året tyckte jag alla andra var så himla bra och jag nästan exploderade av stolthet över att jag simmade så långt som 3450 meter på det enda pass jag deltog i. I år kände jag mig mer rätt placerad i gänget och min simkondition och vattenvana (om vi nu ska kalla det för det) är oceaner bättre än då!

Det kommer bli mer Camp Snowman för mig under julhelgen.


Jag ska villigt erkänna att jag inte var ett smul sugen på att riva av 11 intervaller á 90 sekunder på eftermiddagen. Skulle sprungit dem redan igår men då blev det istället en lugn transportlöpning med Reka. Idag fanns också massor av ursäkter men alla saknade tyvärr substans.

Så jag sprang iväg mot Danderyds IP och gjorde vad jag skulle. Höll 4:30-tempo genom alla intervaller och det var förvånansvärt lätt. Missförstå mig rätt när jag skriver så. Det var förstås asjobbigt, intervaller är det, men jag ville inte kräkas eller dö.

Jag är faktiskt rätt jävla grym, om jag får säga det själv.

tisdag, december 22, 2015

Ett dyrt och ofrivilligt dopp


Jag är dyr i drift. Och en klantskalle. Jää!

Tisdag. I arla morgonstund träffades jag och pappan i Sollentuna simhall. Jag har drabbats av akut julstress och behovet av att träna är aldrig så stort, och lusten att göra det så liten, som vid känslomässig press. Att inte räcka till, att inte hitta tillräckligt fina och bra julklappar, att inte få pengarna att räcka till det jag hittar och såna saker stressar upp mig. Och en del annat.

Jag vill egentligen inte simma i Sollentuna simhall på mornarna för det brukar vara en otäck farbror i bassängen då, återkommer till det, men idag hade jag inget val.

Med det ståtliga firandet av Lars Frölanders julafton färskt i kroppen så vågade jag inte ha för höga förväntningar på mig själv inför fartpasset, som jag valde att simma idag.

Men faktum är att jag var väldigt nöjd fram till och med min maxhundring. Den gick på 1.35 blankt, alltså ungefär som senast. Första halvan på 44.6, andra på 50.4. Tvärdog mot slutet. Hade svårt att trycka ifrån i sista vändningen pga mjölksyra och det kändes som att jag stod still sista 15 m. Tycker ändå att jag kämpade riktigt bra, och fast det var jättehemskt så var det jättekul.

Sen gick det dåligt. När jag skulle plocka fram fenorna för att maxa 50 m råkade jag samtidigt riva ut min mobil ur påsen, och telefonen föll i bassängen med ett plask och sjönk till botten där den dog omgående. RIP mobil. Som om inte julstressen var nog ändå liksom. Fick psykbryt i bassängen och senare en ny telefon på företagets bekostnad. Jag borde inte ha mobil. Jag bara förstör.

Blev så ledsen och nedslagen över händelsen att jag övervägde att avbryta passet, men slutförde det ändå. Maxfemtian med fenor gick på 32 typ. Helt okej med tanke på att jag hunnit bli lite kall och var väldigt deppig.

Sen kom otäcka farbrorn, när jag höll på med mina startdyk. Det är han som påstår att jag är auktoritetsstyrd, tycker att jag ska lämna Garmin hemma, att jag kör för hårt, står medvetet i vägen för väggklockan och simmar ryggsim med yviga armar så att man får på nöten vid varje möte. Det var gott om plats i bassängen, men han valde förstås min bana...

När jag var klar med dyken kom en annan tjej också in på banan och påpekade för honom att det var en snabbsimbana. Han simmade yvig rygg. Han sa att han kan simma snabbt (och det kan han). Hon sa att vi simmar runt, eftersom vi är tre. Han svarade att han har simmat i 55 år (och mumlade något som inte kan tolkas som annat än att någon snärta inte ska komma här och lära honom hur man gör). Hon simmade iväg, han följde efter för tätt inpå så att han kunde visa hur snabb han var och de krockade lagom till vändningen.

Jag bytte bana och körde mina avslutande 200 i lugn och ro. Jävla arsle.

När jag packade ihop mina grejer som låg utspridda lite överallt på kanten så var det en snubbe från Turebergs sim som försökte adoptera pappret med mina pass. Han tyckte de såg så himla bra ut och hade börjat köra ett av dem. Jag höll med om att det var bra pass men sa nej till adoptionen. Nån ordning får det vara.

söndag, december 20, 2015

100x100 - Lars Frölanders julafton



Lars Frölanders julafton! En gång är ingen gång, två gånger är en vana och att simma 10.000 meter innan jul kan alltså numera anses vara en tradition!

Halv nio i morse möttes jag, Theresia, Maria och Lindad utanför Sundbybergs simhall för att på vårt eget sätt fira Lars Frölander, julen, simning, vänskap och allt annat värt att uppmärksamma.


Förra året när jag bloggade om firandet påpekade en okänd medmänniska att det inte gills om man simmar sin mil med paus för fika och lunch. Och 100x100 meter skulle det vara. Helst med starttid. 1.30 eller nåt. Tydligen viktigt sånt där.

För oss är det fortfarande en stor utmaning att klämma 10.000 meter i bassäng, och vi är inte riktigt mogna för att simma allting i ett enda svep ännu. I år körde vi i alla fall 100x100. Hade gjort ett pass med tre block om tio olika övningar. Vi simmade varje block tre gånger, en gång sammansatt, en gång med paddlar och dolme och en gång med fenor. Efter 6000 meter freebeisade vi de 1000 meter som fortfarande var oplanerade, och sen tog vi lunchpaus.


Stämningen var god, men vi blev alla trötta på slutet. Och jag var inte jättepopulär som skrivit in att vi i slutet av varje kilometer skulle köra en hundring accelererande och en i fart 3. Själv tyckte jag att det var ganska intressant att försöka trycka på där mot slutet av dagen, när jag var väldigt trött i såväl axlarna som i största allmänhet. Det är inte ofta jag simmar mig trött på det här långdragna sättet, så jag såg det som ett utmärkt tillfälle att lära känna min kropp lite mer.


Jag tyckte inte om Sundbybergs simhall. Inte alls! De första 7000 simmade vi i mittenbanan och det var så strömt att jag fladdrade som en vante mellan linorna. Att voltvända gick inte, jag drev iväg på den korta tid jag befann mig i kullerbytta och 300 garanterat usla vändningar är inte bra träning, så ganska snart struntade jag i det.

Efter lunch låg vi en bana närmare kanten och skillnaden var enorm. Tydligen var det någon brunn som kaklades igen i mitten av bassängen när simhallen renoverades, och det är orsaken till strömmarna. Helt sjukt.

Är väldigt stolt över vår insats idag. Nu kan julen komma! Det tog sin lilla tid i bassängen, trots att vi höll ångan uppe, men det var roligt och känslan av att bli riktigt trött är skön. Jag fick några uppenbarelser om återföringen som jag tar med mig, tillsammans med tillfredsställelsen att ha genomfört projektet. Badass is beautiful!

lördag, december 19, 2015

Variation i långpassen men inte i utfallet



Det fortsätter att gå bra för lag Attack of the invisible rubber ducks. Jag och Lindad försöker variera våra långpass och kör på ett rullande schema enligt följande:

1. Distans
2. Backe
3. Fartökning
4. Återhämtning

Idag var det fartökning som gällde och för att få både omväxling och en så platt runda som möjligt så drog vi ut på Djurgården och sprang. Det blev 18.5 km totalt - 12 km i 6:20-tempo, 3 km i 5:50-tempo och sedan ytterligare 3.5 km i 6:20-tempo.

Lätt som en jävla plätt. Den känslan har vi valt att inte variera. Det går bara så grymt bra för oss, vecka efter vecka. Att springa långpass tillsammans är magi.

fredag, december 18, 2015

Fartpass


Jag är sjukt nöjd med simpassen jag har fått att leka med över jul. Bad om motivationshöjande, glädjespridande och självförtroendebyggande träning och det är precis, exakt det jag har fått. Omväxlande och roliga utmaningar.

Förutom det vanliga uppvärmnings- och teknikjoxet bestod dagens pass av två huvuduppgifter:

100 meter sammansatt och 50 meter med fenor i maxfart.

Jag har bara maxat en hundring två gånger tidigare i mitt liv, och aldrig på egen hand, så jag såg verkligen fram emot att testa mig själv.

Gick ut lite för långsamt på hundringen. Klockan säger 46.3 på första 50, och 48.4 på andra, totalt 1.34.7. Jag känner mig trots allt väldigt nöjd med det. Det har varit en rolig men också aningen krävande vecka, så kroppen är inte superfräsch. Men jag var lite feg också.

50 meter med fenor slutade på 31.9 - 16.3 ut och 15.6 hem. Här gav jag åtminstone järnet.

Det jag tar med mig från idag är att jag måste våga trycka på mer på hundringen och andas färre gånger på 50:an. Jag överlever nog 30 sekunder med något mindre syre än jag fick idag.

Längtar redan efter nästa gång jag ska köra det här. Då ska jag försöka vara lite bättre än idag. Ihhh!!!

torsdag, december 17, 2015

Eld och aska



Jag var på Restaurang AG igår och käkade svingott kött med Karin och Theresia. Karin har precis gått en målarkurs och berättade att de skulle se skapandet av en målning som elden, och resultatet - tavlan - som askan. Jag blev helt upphetsad av den här tanken och hur den kan tillämpas på varje ögonblick i livet. Vill typ tatuera in det på insidan av mina ögonlock.

Genomförandet är elden. Träningspassen är elden. Glädjen, fokuset. Resultatet och tiderna jag presterar, är askan.

När jag simmade i Sollentuna igår visste jag fortfarande inget om eld och aska, men distanspasset på 3000 meter gick ändå väldigt bra. Höll fokus, hade en grym inställning och ett högt tempo.

Idag gick det ännu bättre. Drog med pappan till Vilundabadet i förmiddags och simmade intervaller. Jag alltså. Pappan skötte sig själv. Han behöver jobba på vattenläge mer än fart.

Mitt mål var att vara modig. Att hellre bli rejält trött på slutet än att håll igen för mycket. Hitta gränserna. Tyckte jag lyckades med det:

6x100m start 2:10: 1.41, 1.41, 1.43, 1.44, 1.45, 1.45

Nästa gång tar jag det lite lugnare i början och försöker lägga alla under 1.45.

6x100m start 2:10 med fenor: 1.23, 1.19, 1.17, 1.19, 1.18, 1.15

Glädjen över de här tiderna med fenor är nog större än du förstår. Så jävla snabbt! Mitt mål var att klara alla under 1.30, och så petade jag ur mig det här! Eld!

Mina simfröknar brukar säga att jag simmar väldigt bra med fenor. Den minnesvärda komplimangen "du såg ju nästan ut som en simmare" levererades av Henke för något år sedan när jag körde några snabba 25.or.

Att jag kan simma så fort med hjälpen fenorna ger betyder inte att jag kan göra det utan dem, men jag tänker också att fenorna aldrig själva skulle kunnat prestera ovanstående. Det behövs en människa i dem. Och det jag gör rätt med fenor måste gå att omsätta till den sammansatta simningen.

Jag känner mig försiktigt positiv!

tisdag, december 15, 2015

Bonusträning post simskola


Jag fick en insikt i vattnet igår. Halleluja.

Vi var ett gäng som träffades på vanlig tid i Vasalundshallen och tränade, trots att simskolan egentligen tog slut redan förra veckan. Vi var nio personer men hade inga bokade banor, så det blev lite av en hostile takeover i bassängen. Men det gick bra.

Jag hade satt ihop ett pass som vi körde gemensamt. Det såg ut så här:

200 m insim
6x25 m teknik (skovling, knutna nävar, släp)
2x25 m accelererande

3x(100 m f2 + 2x50 m f3) vila 15-20 sekunder
50 löst
2x(12x25 m f1-f2-f3-f4-f1-osv-f4) start 40
50 löst

Och som bonusavslutning lattjade vi med delfinkickar. Blandad framgång. Egentligen mest motgång. Men det var kul.

Känslan när jag hoppade i vattnet igår var bra. Älskar när det känns sådär lätt och går snabbt utan att jag ens försöker simma fort. Den känslan hade jag när jag simmade i fart 2. Sen fanns inte så mycket mer att hämta tyvärr.

Under 25:orna insåg jag att jag är lite för feg när det gäller att trycka på. Rädd att hamna i paniktröttheten som syrafemtiorna under hösten gett mig. Jag har verkligen överreagerat kring det där och det har fått konstiga och onödiga konsekvenser. Jag kan inte hjälpa det!

Resultatet igår var att det gick lite för långsamt i fart 3 och 4. Jag kan bättre!



Så insikten är alltså att jag måste bli modigare. Om jag inte anstränger mig ordentligt i vattnet kan jag lika gärna stanna hemma. Jag blir aldrig en snabb simmare om jag håller på och mesar.

söndag, december 13, 2015

Magiskt flyt i långpassen


När jag åkte hem från dagens långpass med Lindad hade jag ett stort leende på läpparna och en härlig känsla i kroppen. Kors i krösamoset vad bra löpningen gick!

Temat var backlångpass och upplägget såg ut som följer:

5.6 km - 5 vändor i Väsjöbacken - 4.3 km - 3 vändor i Väsjöbacken - 2.3 km - 1 vända i Väsjöbacken

Totalt fick vi ihop 20.5 km, 2.5 timmar och 700 höjdmeter. Inte illa pinkat. Dessutom kändes det väldigt autentiskt, det är så här vi rockar våra lopp. Vi går i backarna, springer där vi kan och varvar med simning. Idag var förstås simningen ersatt av annat - nämligen snöstorm från snökanoner och här och var lite djupare snö att vada genom. Winter is coming.

Vi har haft ett helt magiskt flyt i våra långpass sen vi drog igång med dem nu i höst. Löpningen har gått lätt, vi har varierat oss och passen har haft sjukt bra kvalitet. Fortsätter det så här kommer 2016 att bli de osynliga ankornas år. Just watch us!

fredag, december 11, 2015

Dagens simpass


Velade länge imorse över om jag skulle åka till Vasalundshallen eller Sollentuna simhall för att träna, men valde till slut att styra bilen till Sollentuna. Misstag. Mycket folk i bassängen och dessutom sådana som inte lärt sig att man vill göra sig smal när man crawlar. Armar slängdes hit och dit och jag blev knockad flera gånger. Suck. Mot slutet blev det i alla fall lite lugnare.

Men jag simmade dåligt. Gav mig på en kort intervallserie om 8x50 meter start 1:10, och även om jag simmade hyfsat jämnt och snyggt så landade alla på runt 51 sekunder. Ansenligt långsammare än de 47-48 jag hade tänkt mig. 6x50 meter benspark med fenor och platta höll på att döda mig.

Jag anser dock att jag gjorde mitt bästa och kanske är det därför jag inte är så sur som jag brukar vara när det inte går som planerat. Att tro att jag äntligen har lärt mig att det går upp och ner och att jag inte kan vara rekordbra varje gång är nog tyvärr att hoppas för mycket.

Dagens pass:

4x50 m Valfri uppvärmning

8x25 m 4 st Släp / 4 st Touch i armhåla. Fokus: hög armbåge och avslappnad underarm i återföringen
100 m Acceleration (öka farten lite grann varje 25:a)

8x50 m Hård och jämn fart! Start 1:10
100 m Löst

6x50 m Benspark med platta och fenor. Hård och jämn fart! Vila 15 s

2x(4x25 m) Räkna armtag – sänk med 1 armtag per längd. Första varvet ss, andra varvet paddel + dolme, vila 15 s

2x50 m Nedvarvning

torsdag, december 10, 2015

Frekvens och där allting började


Jag har varit hos Fredrik Zillén två gånger för att få tips kring löpteknik. Med två sporadiska besök uppnår man kanske inte så mycket, men jag har ändå fått med mig saker som jag har i bakhuvudet när jag springer. En av de saker som Fredrik har tryckt hårdast på är frekvensen. F.r.e.k.v.e.n.s.e.n.

Min nya Garmin 920xt har en löpcoachfunktion som bland annat visar just stegfrekvensen. Eftersom jag är lång så kunde jag enligt Fredrik få ligga på runt 170 steg/min, men jag är vanligtvis inte ens i närheten av det. På långpasset i söndags låg jag runt 155 men under gårdagens tröskelpass försökte jag öka upp och lyckades faktiskt trampa på kring 165 steg/min. Med nackdelen att jag kände mig som en idiot mest hela tiden.

Klurigt det där. Dessutom var det en jävligt jobbig löprunda. Kort men jobbig. 15 min tröskel. Trött.


På kvällen var jag simfrökensvikarie åt Henke igen, den här gången i Mörbybadet. Det var länge sen jag var i Mörby och helt nyligen pratade jag med Maria och Islands-Linda om att det bara var ett år sen vi tre gick avancerad crawlkurs där tillsammans och knappt kände varandra. Det känns som väldigt länge sedan och evolutionen av min simning sedan dess har varit... enorm. Huge!

Det var dessutom i Mörby jag började min simkarriär och därför kändes det en smula overkligt att plötsligt kliva in och stå som simfröken på kanten. Men återigen väldigt utvecklande.

Den här gången var jag mer av en sidekick åt Victor, och det var givande att höra en för mig helt främmande person undervisa. Jag har lärt mig tugget av Hasse, Henke och Philip, och det jag fick igår kan väl närmast liknas vid en ny dialekt av samma språk. Verkligen intressant.

Fyra kurser, tre timmar och ännu ett rejält kliv utanför komfortzonen senare var jag fullständigt slutkörd. Utmattad men lycklig. Sov som en död inatt.