Lars Frölanders julafton! En gång är ingen gång, två gånger är en vana och att simma 10.000 meter innan jul kan alltså numera anses vara en tradition!
Halv nio i morse möttes jag, Theresia, Maria och Lindad utanför Sundbybergs simhall för att på vårt eget sätt fira Lars Frölander, julen, simning, vänskap och allt annat värt att uppmärksamma.
Förra året när jag bloggade om firandet påpekade en okänd medmänniska att det inte gills om man simmar sin mil med paus för fika och lunch. Och 100x100 meter skulle det vara. Helst med starttid. 1.30 eller nåt. Tydligen viktigt sånt där.
För oss är det fortfarande en stor utmaning att klämma 10.000 meter i bassäng, och vi är inte riktigt mogna för att simma allting i ett enda svep ännu. I år körde vi i alla fall 100x100. Hade gjort ett pass med tre block om tio olika övningar. Vi simmade varje block tre gånger, en gång sammansatt, en gång med paddlar och dolme och en gång med fenor. Efter 6000 meter freebeisade vi de 1000 meter som fortfarande var oplanerade, och sen tog vi lunchpaus.
Stämningen var god, men vi blev alla trötta på slutet. Och jag var inte jättepopulär som skrivit in att vi i slutet av varje kilometer skulle köra en hundring accelererande och en i fart 3. Själv tyckte jag att det var ganska intressant att försöka trycka på där mot slutet av dagen, när jag var väldigt trött i såväl axlarna som i största allmänhet. Det är inte ofta jag simmar mig trött på det här långdragna sättet, så jag såg det som ett utmärkt tillfälle att lära känna min kropp lite mer.
Jag tyckte inte om Sundbybergs simhall. Inte alls! De första 7000 simmade vi i mittenbanan och det var så strömt att jag fladdrade som en vante mellan linorna. Att voltvända gick inte, jag drev iväg på den korta tid jag befann mig i kullerbytta och 300 garanterat usla vändningar är inte bra träning, så ganska snart struntade jag i det.
Efter lunch låg vi en bana närmare kanten och skillnaden var enorm. Tydligen var det någon brunn som kaklades igen i mitten av bassängen när simhallen renoverades, och det är orsaken till strömmarna. Helt sjukt.
Är väldigt stolt över vår insats idag. Nu kan julen komma! Det tog sin lilla tid i bassängen, trots att vi höll ångan uppe, men det var roligt och känslan av att bli riktigt trött är skön. Jag fick några uppenbarelser om återföringen som jag tar med mig, tillsammans med tillfredsställelsen att ha genomfört projektet. Badass is beautiful!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar