Good enough

Ohuha vad segt det var i vattnet i morse. Jag simmade. Hade planerat tröskelintervaller men la om kursen redan efter 100 meter uppvärmning eftersom det omöjligen skulle komma något bra ur mig den här dagen. Bläh.

Hade lite tidspress men det fick ändå bli distanspasset på 3000 meter och jag ägnade de 76 minuter som det tog åt att slåss mot nån inre tomte som såg det som sin enda uppgift att påminna mig om hur trött, orkeslös och långsam jag var. Att jag borde ge upp.

Dessutom fick jag en redig tjottablängare i fejset av en medsimmare. En gubbe som körde yvig ryggsim i snabbsimbanan. Inte otäcka farbrorn, men han var också där en liten stund. Jag lackade ur, och sen hade jag egen bana! (Ps. Gubben och jag är kompisar. Önskade varann Gott Nytt År och sånt.)

Jag simmade dåligt idag. Men jag kämpade. Och jag avslutade passet. Ibland är det good enough.

Kände mig helt sänkt efter träningen. Tung, trött och uppgiven. Och frusen! Efter lunch satt jag och korrekturläste några papper i soffan hemma med toppluva, dunjacka (magisk julklapp från Jonas), filt och te. Utan all den utrustningen hade jag sannolikt frusit ihjäl.

Sen drog vi till Djursholm och gick promenad bland fint folk och hundar, och då släppte det där tunga. Allting kändes mycket bättre igen, förutom att jag var sjukt hungrig. Detta råddes dock bot på med fralla och kanelbulle på Gateau.

Ja, det var väl det hela.