Jag var på Restaurang AG igår och käkade svingott kött med Karin och Theresia. Karin har precis gått en målarkurs och berättade att de skulle se skapandet av en målning som elden, och resultatet - tavlan - som askan. Jag blev helt upphetsad av den här tanken och hur den kan tillämpas på varje ögonblick i livet. Vill typ tatuera in det på insidan av mina ögonlock.
Genomförandet är elden. Träningspassen är elden. Glädjen, fokuset. Resultatet och tiderna jag presterar, är askan.
När jag simmade i Sollentuna igår visste jag fortfarande inget om eld och aska, men distanspasset på 3000 meter gick ändå väldigt bra. Höll fokus, hade en grym inställning och ett högt tempo.
Idag gick det ännu bättre. Drog med pappan till Vilundabadet i förmiddags och simmade intervaller. Jag alltså. Pappan skötte sig själv. Han behöver jobba på vattenläge mer än fart.
Mitt mål var att vara modig. Att hellre bli rejält trött på slutet än att håll igen för mycket. Hitta gränserna. Tyckte jag lyckades med det:
6x100m start 2:10: 1.41, 1.41, 1.43, 1.44, 1.45, 1.45
Nästa gång tar jag det lite lugnare i början och försöker lägga alla under 1.45.
6x100m start 2:10 med fenor: 1.23, 1.19, 1.17, 1.19, 1.18, 1.15
Glädjen över de här tiderna med fenor är nog större än du förstår. Så jävla snabbt! Mitt mål var att klara alla under 1.30, och så petade jag ur mig det här! Eld!
Mina simfröknar brukar säga att jag simmar väldigt bra med fenor. Den minnesvärda komplimangen "du såg ju nästan ut som en simmare" levererades av Henke för något år sedan när jag körde några snabba 25.or.
Att jag kan simma så fort med hjälpen fenorna ger betyder inte att jag kan göra det utan dem, men jag tänker också att fenorna aldrig själva skulle kunnat prestera ovanstående. Det behövs en människa i dem. Och det jag gör rätt med fenor måste gå att omsätta till den sammansatta simningen.
Jag känner mig försiktigt positiv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar