Nej, givetvis körde jag inte swimruntävlingen Hellas Frostbite idag. Jag har mina hästar i stallet, tackar som frågar.
Men det finns uppenbarligen ett gäng människor som inte har det. Mårten till exempel. Mats. Sara. Och 37 andra crazy mäddäfakkers. Jag, Jontan och Reka var bara på plats för att heja, äta lussebulle och dricka varm, medhavd glögg. Och så passade vi på att skänka en slant till Team Rynkeby och Barncancerfonden.
Det var tre grader i vattnet och banan som bestod av 2.5 km löpning och 80 meter simning skulle köras tre varv.
Ingen av de tävlande tvekade någonsin på att hoppa i plurret. Ingen ens svor över att det var lite kallt. Det kan ju tyckas stenhårt, men alla neoprentäckta gummimänniskors stolta insatser bleknade ändå i jämförelse med den äldre kvinnans.
Hon som i lugnt och behagligt tempo simmade ungefär samma sträcka utan våtdräkt, till synes helt opåverkad av temperaturen. Ingen mening att larva sig när det är ljumma tre grader i vattnet. Hon var visst van att slå sönder is med underarmarna för att ta sig fram! Fakk jä!
Jag är ändå sjukt imponerad över alla som deltog frivilligt idag. Vad gör man inte för en brandad mössa?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar