Redan 07:30 imorse stegade jag in i Vasalundshallen, lätt frågande till varför jag glatt gått med på att träffa Theresia och Henke så satans tidigt en semesterdag. När ska jag lära mig att jag inte är morgonpigg längre?
Första känslan i vattnet var något bättre än igår, men jag var trött i axlarna från start. Hade tid hos naprapaten igår och överkroppen var som ett enda stort blåmärke av behandlingen.
Jag simmade i alla fall mina tröskelintervaller. 6x100 sammansatt och 6x100 med fenor. Och jox förstås. Inga tider som går till historien, men jag säger som efter gårdagens misär - jag var där, jag kämpade och jag genomförde träningen. Och jag var jätteglad över att ha sällskap i vattnet. Att det går dåligt gör inte så mycket då, när man kan prata och skratta bort det.
Måste helt enkelt ha revansch på det här passet. Att avsluta så här vore oacceptabelt!
Theresia och Henke körde ett långt distanspass, så när jag var klar med mina blygsamma 2250 meter så lattjade jag bara runt i bassängen, i väntan på att de också skulle bli klara. Fenkickade, övade voltändningar och tränade på att hoppa upp på kanten på det djupa. Fick ett tips från Henke som gjorde att jag faktiskt tog mig upp flera gånger. Stor framgång.
Nu har jag officiell simvila i sju dagar. SJU DAGAR. Jag vet. OMG.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar