tisdag, juni 26, 2018

Bensparksrekord!


Jag slog bensparksrekord idag! Yippee ki-yay, madderfakker!!!

Trodde länge att jag praktiskt taget mosat det det gamla rekordet, men det visade sig vara en falsk förhoppning. I själva verket kapade jag 5 sekunder, men det var stiligt ändå!

Det var i höstas som jag började med ett hemligt bensparksprojekt. Detta för att komma tillrätta med det faktum att alla typer av i bassäng förekommande föremål eller organismer tar sig fram fortare än mig när jag kickar.

Det första jag gjorde var att ta tid på 100m benspark med platta. Man kan tro att det är ett skämt, men jag landade på 4:31. Simfröken Micke tyckte att ett bra mål kan vara sub 2 minuter...


Under vintern och våren har jag således börjat träna benspark. Korta sträckor utan fenor, långa sträckor med fenor. Snabbt. Långsamt. Ibland mer, ibland mindre.

I början hade jag svårt att hålla i 25m. Det gick bra när jag hade fart från frånskjutet men de sista 10 var mördande. Men det har blivit bättre! Med några månaders mellanrum har jag tagit tid på en hundring igen och gått från 4:31 till 3:19 till 2:57 till dagens LYSANDE 2:52.

Är så nöjd. Jag tänker att jag behöver bevisa för mig själv att det går att träna sig till en bättre spark, och just nu bevisar jag en hel del. 2 min är, med en väldigt positiv inställning, inom räckhåll.

onsdag, juni 20, 2018

Tut tut - nu är terminen slut


Sista arbetsveckan för terminen närmar sig sitt slut. Tut, tut.

Den sista månaden har varit väldigt intensiv rent arbetsmässigt. Jag har haft kurser och mängder med PT-timmar. Det har varit förberedelser för simlägret i Hallstahammar och för simevent under sommaren. Nu är det också upploppet av mitt Instagramuppdrag för Medley/Vansbrosimningen.


I måndags kväll avslutade jag och Hasse vårterminen för Vasalundshallens träningsgrupper i Huvudstabadet. Jag höll först ett kort yogapass och sedan blev det tidtagning och lagkapper av olika karaktär resten av kvällen. Massor av fina insatser och skratt. En bra kväll!

Stort tack för alla fina presenter! Er omtanke värmer!


Igår var det avslutning av Aqtivates egna öppet vattenkurser i Ösbysjön. Firade med att (på riktigt) blåsa av SUP:en. Fniss!

Det var ett något decimerat deltagarantal men god stämning och bra simning. Det är roligt att se hur mycket som hänt i vattnet på bara fyra veckor.

Jag har fått otroligt mycket energi av dessa kvällar. Underbara människor. Glädje!

Och inte nog med det. Jag känner mig väldigt, väldigt stolt över mig själv! Över mitt företag.


Ikväll är det sista kurstillfället i Mörbybadet. Till hösten blir det BeFair som tar över driften av simhallen, men jag kommer fortsätta som instruktör.

Sen är det semester. Inte helt, men från kurser och PT-pass under juli. Förutom helgen i Hallstahammar - Aqtivate Swim Camp - som går av stapeln 29 juni - 1 juli. Kommer bli grymt roligt!

tisdag, juni 19, 2018

Big Swim Tyresö 2018

Foto: Niklas Angleborn

I söndags var det tävlingspremiär i öppet vatten för 2018! Big Swim Tyresö! En mycket, mycket trevlig start på säsongen.

Jag anmälde mig sent på lördagskvällen, när jag låg utslagen i soffan efter att rubbat, putsat och skrubbat på pappas båt hela dagen. Helt färdig. Tänkte att det skulle bli ett socialsim med fokus på att träna på drafting.


Tävlingen gick genom tre sjöar med en spännande passage genom Gammelforsen och en landpassage på ca 200m vid Nyfors. Tror att det var ungefär 50 deltagare.


Det var lite stökigt att hitta till starten men till slut befann vi oss vid änden av Långsjön, med en dryg halvtimme tillgodo. Hann hoppa i vattnet och konstatera att det var varmt och skönt utan att jag behövde kissa i våtdräkten. Klev upp igen för att lyssna på genomgången innan startskottet gick.


Hittade ett par bra fötter nästan direkt, men ägaren till fötterna hade uppenbarligen inte tränat på att ha någon bakom sig. Han tvärstannade och blängde på mig efter bara några hundra meter.

Istället hittade jag ett par andra, ännu bättre fötter att följa. Det gick lite snabbt tyckte jag, men bestämde mig för att hänga med genom Långsjön fram till Gammelforsen. Låg bakom och tänkte positiva tankar om den framför mig. Hur grym han var. Hur tacksam jag var att jag kunde få åka med bakom.

Foto: Niklas Angleborn

Passagen vid Gammelforsen var kul! Det låga vattnet gjorde dock att man bumpade i stenar eller rent av fastnade med magen mot botten om man inte höll in den. Det var dock fin medströms så det handlade mest om att undvika kontakt med botten.

Tappade min "klunga" mot slutet av forsen och fick kämpa som en tokig för att komma ikapp dem i Flaten. Det kändes som att tempot gick upp ytterligare och jag fick verkligen ligga på!

Foto: Niklas Angleborn

Hade stora problem att komma upp ur vattnet inför landpassagen mellan Flaten och Albysjön pga utmattad och yrslig. Ville inte tappa mina bra fötter (som visade sig tillhöra Fredrik, killen i Orcadräkten ovan) och fick inte chansen att hämta andan under löpningen.

Genom Albysjön hade jag inte en chans att hänga med längre och sista biten var oerhört tung att klara på egen hand. Jag var helt slut! Inte bara i kroppen utan även mentalt. Orkade inte riktigt kämpa. Båtfixandet tog verkligen ut sin rätt.


Fanny spurtade förbi mig på slutet och när jag äntligen kom till stranden blev jag omsprungen av ytterligare en tjej som kämpade sig över mållinjen någon hundradels sekund (som i resultatlistan blev 45 sekunder, wtf?) före mig.


Jag slutade på strax under 1:10 (eller strax över om man ska tro listan) och är supernöjd med väldigt mycket i loppet. Allt ända fram till sista biten genom Albysjön. typ. Jag var visserligen fruktansvärt trött då men jag lät hopplösheten ta tag i mig istället för att kämpa. Och jag slarvade när jag lufsade upp ur vattnet. Loppet är inte slut förrän det är slut. Handen i kaklet!

Med tanke på hur bra fötter jag hade och hur hårt jag simmade är jag förvånad över att tiden inte blev bättre, samtidigt som jag är imponerad över att tiden blev så bra. Konstigt det där. Men landpassagen och hasningen genom forsen drog förstås ner farten något, så det är svårt att dra några riktiga slutsatser. Min simform är alltså fortsatt oklar.

fredag, juni 15, 2018

Hur står det till med simformen?


Med tre veckor kvar till Vansbro är det dags att ställa frågan. Hur står det till med formen? Och följdfrågan - har det någon betydelse?

Min träning den här våren har varit ofokuserad och sporadisk. Jag har haft flera uppehåll på ett par veckor åt gången. Den nödvändiga lite tuffare träningen har uteblivit och simningen har mest varit i form av livsuppehållande syfte.


Det har funnits andra saker som har tagit det mesta av min energi den senaste tiden och det är svårt att prestera under såna omständigheter.

Om precis det pratar Eva Marie och Charlotte Karlsson i senaste avsnittet av podden Mentala mästare. En podd jag verkligen kan rekommendera. Mental träning är så oerhört viktigt, oavsett vilken nivå du befinner dig på och vilken idrott du utövar.


Så tillbaka till analysen av min simform.

Häromdagen simmade jag i Edsviken. En kilometer åt ena hållet och en kilometer åt andra hållet. Mulet och grått, lite blåsigt. Ödesmättat, oinbjudande och inte alls lika fint som på bilden ovan som är från när jag och Fanny tog en 6,5 km lång fikatur till Ulriksdals slottscafé.

Klockade första kilometern på 22 minuter och tänkte att jag är slut som simmare redan innan karriären börjat.

Klockade andra kilometern på 17:30 och tänkte att det kanske finns hopp.


Idag var jag i Mörbybadet och simmade teknik samt 10x100m @2:00. Klassisk serie. Och jag simmade precis lika fort som jag gjorde för ett år sedan. Inte snabbare, men lika fort. Vilken vinst!

Tittar jag på Garmin Connect har jag simmat MER det här året än förra.

Vad säger det här om formen då? Egentligen ingenting. Det betyder ingenting.

Vilken form jag är eller inte är i är oviktigt. Det enda viktiga är att jag kan släppa alla förutfattade meningar under Vansbrosimningen och som alltid fokusera på att ha roligt och vara rejält trött när jag kommer i mål. Det är det enda som betyder något.

Är jag rejält trött i mål vet jag att jag har gjort mitt bästa, oavsett vilken tid det innebär.

tisdag, juni 05, 2018

Utomhuspremiärer

När jag åkte till Mallis i slutet av april var det vinter i Sverige och jag trodde det skulle dröja till mitten på juli innan det var badbar temperatur i sjöarna hemma. Icke!

Maria och jag i Brunnsviken

Jag har hunnit med ett par pass i Brunnsviken nu, och temperaturen har legat på runt 20 grader. Hur lyxigt?! Häromdagen tog jag och Fanny en tur som inkluderade stopp för våtdräktslunch på Orangeriet i Bergianska. På fredag gör vi en liknande grej i Edsviken.

Karin, Stina och jag i Hellas

I helgen var jag i Hellas och lekte med Karin, Stina och Urban. Vi simmade lite, konfererade lite och lattjade lite. Simmade rekordlångt fjärilssim. Hade roligt!

Jag och Reka i Brunnsviken

Jag har också haft SUP-premiär med Reka. Maria och Kajsa simmade medan jag och Tratten gled bredvid på brädan. Fantastiskt vacker morgon! Ofta när jag sitter på SUP:en med Reka på ett stilla vatten som glittrar i solen tänker jag "livskvalitet".

Huvudstabadet

Nu har Huvudstabadet öppnat och jag har även hunnit med ett kort pass där. Hade tänkt köra utan våtdräkt (points for trying) men det var fucking freeeezing när jag stoppade i tårna så jag lubbade upp och drog på mig våtdräkten.

Det känns som att simträningen blir mer sporadisk just nu än vad jag skulle önska. Men jobbet med Aqtivate är i en väldigt intensiv och tidskrävande period och jag orkar helt enkelt inte foka på min egen träning. Är ändå väldigt glad och tacksam att det är så många människor som vill simma för just mig!