Igår kväll simmade jag ett teknikpass på 1700 meter i Vasalundshallen med Maria. Passet såg ut som vilket standardpass som helst, men var förvånansvärt givande. Speciellt övningen med paddlar och dolme där jag andra 25:an av en 75:a skulle simma med låg frekvens på armarna men med ökat tryck. Kändes som om jag då förlängde draget en bit och fick riktigt bra fart framåt. Intressant!
Idag drog jag till Vilundabadet för 3500 meter distans. Ny form på tusingarna den här gången:
- 10x100 f2, start 2:15 (ca 1:52-1:54/100m)
- 20x50 f2 fenor, start 1:05 (ca 0:47-0:48/50m)
- 40x25 10 frisim f3 start 30, 5 rygg f2 vila 15, 10 frisim f3 start 30, 5 bröstsim f2 vila 15, 10 frisim f3 start 30 (ca 0:23-0:25/25m fr)
Tyvärr hade han lite väl höga tankar om mig på 25:orna, och hade angett start 25 på dem, men där var jag helt chanslös och fick omedelbart ändra till 30. Det var ändå sjukt jobbigt och faktiskt ett av de tuffare passen på länge. I jämförelse med ansträngningen idag så känns det som att jag mest har legat och myst de senaste veckorna.
Underhållande update: Fniss! Ärade simfröken hade skrivit fel på starttiden. 25 skulle vara 35... ! Med detta facit i hand kan jag inte annat än att älska min inställning! Jag försökte först, ifrågasatte sedan. Givetvis blir det plump i frökens protokoll och förtroendekris av det här, men ändå. Jag är imponerad av mig själv. 10 sekunder gör rätt mycket.
Under rådande omständigheter är jag dock väldigt nöjd med genomförandet av passet. En arbetskollega till mig gick oväntat ur tiden inatt, i en förmodad hjärtinfarkt under sömnen. Så overkligt, fruktansvärt och ledsamt. Tankarna går förstås till hans familj och vänner. Jag kände honom inte så väl, men givetvis är det tungt och ledsamt idag. Vila i frid, Berra-Boy!
Mitt hjärta slår fortfarande. Men livet är skört. Ta hand om dig och de du bryr dig om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar