En kärleksfull frukost på Gateau med maken följdes upp av ett kungligt bra långpass tillsammans med bästa Lindad. Det är så sjukt mycket trevligare att springa tillsammans och prata bort tiden än att springa ensam och alldeles för ofta låta tankarna glida över på hur långt det fortfarande är kvar.
Vi sprang till Rösjön och fortsatte sedan runt Edsviken, förbi Ulriksdals slott och via Djursholms Ösby och Ekebysjön tillbaka hem till mig. Totalt 24 kilometer och två och en halv timmes löpning.
Jag brukar ställa in Garmin på en maxfart som vi inte får springa fortare än, däremot får vi gärna springa långsammare. Någon nedre gräns finns inte när det handlar om långpass. Idag låg vi nästan hela tiden på gränsen till maxfarten och klockan varnade ilsket, utom under några enstaka backiga kilometer som gick lite långsammare. Känslan var trots det väldigt lätt och tempot var verkligen pratvänligt.
Såna här pass ger en rejäl självförtroendeboost. Distansrekord för säsongen och samtidigt en av våra bättre snittider på ett långpass, trots snötäckta gator och viss kupering längs sträckan. Boom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar