Regn. WTF liksom. Inte för att det spelade jättestor roll under morgonens tekniksimning i poolen, det hade varit en blöt tillställning hursom, men ändå. Idag fick vi fokusera på grepp, drag, rotation och ben.
På grund av nyss nämnda regn möblerades det om i schemat, och långsimningen som var planerad till kl. 13 flyttades till kl. 10. Lite tajt på första simpasset, men inget att göra åt.
Foto: Mia Nordborg
Vi tog bussen in till Alcudia, barfota iklädda våtdräkt, och nere på stranden delade vi upp oss i grupper efter uppskattad fart. Jag valde näst snabbaste gruppen, tillsammans med Roger, Ulf, Anna och Maria.
Vattnet var spegelblankt och stilla när vi drog iväg. Kände viss trötthet/stelhet i vänster axel till en början och våtdräkten stramade, men efter att vi tagit första micropausen efter 400 meter så var allt toppen. Älskar min våtdräkt!
Vi simmade längs en rad bojar som låg ungefär 200 meter från stranden. Inledningsvis växlade jag mellan att ligga på Annas och Rogers fötter, och de på mina, men när vi var halvvägs kände jag att jag var tvungen att köra i mitt eget tempo. Fick inte till rytmen annars.
Det hade börjat gunga rätt kraftigt och en del vågor var riktigt höga. Förra året blev jag sjösjuk och fick hoppa av efter 2.3 km och det ville jag inte ha en upprepning av. Illamåendet låg på lur och jag vågade inte stanna till för länge och vänta in de andra, så jag körde mitt eget race, ända tills jag fått ihop mina 4000 meter.
Jag är så sjukt jävla nöjd med min simning. Jag var stark. Jag var snabb. Jag klarade saltvattnet, även om det var förjävligt och jag klarade vågorna, även om de var förjävliga. Ett tag kände jag mig som en liten vante som fladdrade runt ensam ute på havet, men var samtidigt trygg i min egen kapacitet.
Jag är en bra simmare. Hade hoppats kunna hålla en kilometertid på under 20 minuter i snitt, inkl. pauser, och gjorde det under de första tre. Under sista kilometern var vågorna som värst och jag började bli trött, så då tappade jag det. Sluttiden blev dock 1:21, så det var inget att hänga upp sig på.
Efter simningen hade jag två timmar för lunch och vila innan det var dags för den backteknik med intervaller som skulle ha genomförts på förmiddagen. Jag var sjukt opepp och ångrade bittert att jag hade lovat att gå. När jag la mig och vilade efter simningen så gungade hela världen och jag mådde nästan mer illa än jag gjort i vattnet. Dessutom var jag galet trött.
Men iväg kom jag och passet var otroligt givande. Om jag inte nämnde det efter förra löptekniken så är Mattias superduktig, peppande och samtidigt väldigt mild. Det är lätt att känna sig all right. Så trots att jag var så trött och motvillig så kände jag att jag, förutom fem tunga backintervaller, fick ut väldigt mycket av passet.
Det rimligaste hade varit att efteråt gå direkt hem och sova, men istället landade jag på eftermiddagsyogan med Marika, och det är jag väldigt glad för. Lugn, avslappnande stretch var vad som bjöds, precis vad jag behövde. Det och mat. Kände hur energin kom tillbaka när jag äntligen fick i mig middag.
Men nu. Nu ska det sovas.
Plan för imorgon:
07:00 Yoga (jag lovar inget)
10:00 Bergslöpning i Llevant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar