Ulvjakten trail 2016

Idag har jag och Lindad varit och roat oss med Ulvjakten i Haninge. Huddinge. Wherever. Söder om stan i alla fall.

Ulvjakten är en rogainingtävling, vilket betyder att man under tre timmar ska ta så många kontroller som möjligt. Kartan fick vi när startskottet gick och kontrollerna gav olika många poäng beroende av svårighetsgrad. Som de orienteringsproffs vi är efter tre multisporttävlingar i Hofors så hade vi med oss en färgglad överstrykningspenna för att markera ut vår rutt.

Sen gav vi oss iväg. Det började lite knackigt med att vi inte visste var vi var eller åt vilket håll vi skulle springa, men snart fick vi koll på läget och efter den lilla fadäsen så var vi tamejfan klockrena. Nämnde jag ordet proffs?

Orienteringen var inte så svår och kontrollerna var lätta att hitta, vilket byggde vårt självförtroende enormt! Vi hade så roligt och den positiva energin flödade!!! Tiden sprang iväg medan vi letade oss upp på kullar, till höga master och längs stränder.

Trots att vi stannade ofta för att kontrollera kartan eller försöka ta oss fram där det var lite svår terräng så höll vi riktigt bra fart i löpningen. Och det kändes bara lätt och roligt. Snittade 8:10 min/km, vilket var förvånande bra eftersom vi tyckte att klockan allt som oftast visade kilometertider på 10-15 minuter. När vi sprang måste vi ha gjort det riktigt bra. När vi stod still stod vi still.

För varje minut laget var försenat tillbaka efter kl. 15 fick man 15 poängs avdrag, men vi var framme vid TC redan kl. 14:10. Vi hade underskattat vår kapacitet och hoppat över en eller ett par kontroller i början som vi borde tagit, och sedan var det för långt att hinna springa tillbaka. Hur hade vi kunnat gissa att vi skulle vara så moddahfukking grymma?

I mål blev det jättetrevligt! Vi fick korv, godis, kakor och läsk i långa banor och Lindad såg till att jag fick torra kläder och strumpor på mig. Hon hade föredömligt packat ner ombyte som hon väldig generöst delade med sig av till mig. Jag hade inte lyckats få en enda pryl med mig, mer än fyra potatisar som vi delade på när vi åkte mot Haninge. Huddinge. Wherever. Hur tänkte jag där?

Det trevliga arrangemanget avslutades med en mycket underhållande och samtidigt aningen provocerande prisutdelning där prylar av väldigt skilda värden delades ut helt slumpmässigt. Kompressionsstrumpor från Gococo hit och sittunderlag dit.

Jag och Linda slutade på en tredjeplats i damklassen trail (yay!!) och fick varsin kexchoklad och en gemensam brevöppnare/buttplugg. Eftersom Linda inte hade något större behov av en dylik fick den följa med mig hem. Jag använder trots allt brevöppnare på jobbet och tänkte att det kan vara kul att uppgradera den. Inga konstigheter.

Sammanfattningsvis så var det här en fantastiskt härlig och rolig dag som bekräftade det jag och Linda länge anat. De osynliga ankorna blir farlig i år!!