Pappersbröllop

Idag är det två år sedan jag och Jontan tågade in i "kapellet" på Grytsbergs Säteri till tonerna av Bitter Sweet Symphony och blev herr och fru med varandra. Har man stått ut med varandra två år som gifta heter det tydligen att man firar pappersbröllop.

Så mycket firande har det dock inte blivit idag, eftersom jag blivit lämnad av min man. Tillfälligt lämnad alltså, det kanske ska tilläggas. Åtminstone tror jag han tänker kommer tillbaka, även om det medför vissa risker att utebli från firandet av denna högtidsdag. Men Jonas är modig.

Han är väldigt många andra bra saker också, det vet alla som känner honom. Till bröllopet skrev jag ett tal till honom som jag aldrig höll, eftersom jag inte ens klarade att öva på det utan att börja grina. Det handlade om hur underbar han är.

Vilka egenskaper som jag tycker är Jontans bästa varierar, men att han är oerhört intelligent och väldigt trygg ligger ofta i topp. Faktum är att han har alla egenskaper jag önskar mig hos en man, utom möjligen förmågan att stänga skåpluckor eller kasta tomma mjölkpaket.

Jag avslutade mitt aldrig hållna bröllopstal med att citera en sak Nalle Puh lär ha sagt till Nasse. Hans ord sammanfattar på ett bra sätt det jag vill säga till Jonas:

"Om du lever tills du blir 100 år så hoppas jag leva tills jag blir 100 år minus en dag, så att jag aldrig behöver leva utan dig"