HURRA!
Idag var det äntligen dags för premiär i öppet vatten.
Theresia och jag möttes nedanför Sjöstugan vid Brunnsviken för årets första utomhussimning på svensk mark. En fin tradition. De senaste två åren har vi premiärbadat den 14 maj, men i år sköt vi alltså på sommaren en vecka.
Termometern visade lovande 15 grader. För stenhårda brudar som simmat i 8 grader är ju den temperaturen rent kvalmig kan man tycka.
Jag tog tack och lov det säkra före det osäkra och drog på mig min långärmade heatseaker, pannband och neoprensockor. Förutom våtdräkten då förstås.
15 grader är mudderfukking kallt om du undrar. Inte alls behagligt. Men det var simbart och efter de sedvanliga två minuterna hade händer och ansikte domnat tillräckligt för att inte längre göra ont.
Resten av dagen tillbringade jag i en solstol tillsammans med Karin (alltså, inte samma solstol, det hade varit trångt och jättekonstigt) och pratade framtidsdrömmar. Jag har såna, trots allt. Hon också.
Reka njöt av solen hon med. Med tillgång till en hel trädgård av mjukt gräs kan man undra varför hon väljer en så spartansk och hård plats som en betongplatta att softa på.
Den här helgen har på flera sätt varit helt underbar. Solen, värmen, grönskan, dofterna, trädgården. Vänner. På flera sätt har den också varit precis allt annat än underbar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar