Jag har tappat muskler

Sedan juni förra året pågår en kamp för att ta kontroll över min kost. Späkning kallar jag det, vilket får det att låta värre än det är. Det handlar egentligen om att dra ner på det onyttiga och att inte äta för mycket helt enkelt. Same old, same old.

För att hålla koll på kroppssammansättningen brukar PT-Tompa hjälpa mig att mäta just detta. I november gjorde jag en mätning begränsat bättre än gången innan. I december var det däremot stora, stora framsteg. Kändes riktigt bra.

I onsdags var det dags igen. Hade höga förväntningar, det ska erkännas. Och resultatet... ptja... allt beror på vad man vill uppnå.

Jag hade gått ner 2,5 kg men det var mest i minskad muskelmassa. Det är egentligen inget problem. Jag har en bra muskelvolym att ta av, och den minskade muskelmassan är jämt fördelad över kroppen. För löpning är resultatet nästan perfekt, förutom att jag har fått en liten extra fettinlagring kring bålen, som kan bero på att jag ätit för lite. Mindre muskler betyder mindre att släpa på när jag springer, vilket kanske också är förklaringen till varför löpningen går så bra just nu.

Så vad är då problemet? Jo, att jag vill bygga muskler, inte tappa dem. Jag vill förvisso bli snabb i löpningen, men jag vill inte ha en löparkropp. Jag vill ha en atletisk kropp. Så botemedlet nu blir att försöka äta lite mer så kroppen inte ställer in sig på svält. Och hoppas att nästa mätning ser bättre ut.

Nästa vecka ska jag dock inte fokusera nämnvärt på kosten, mer än att se till att jag dricker minst en varm choklad med vispgrädde om dagen. Det är dags för den årliga Österrikeresan och jag ser verkligen fram emot det. Ska bli så skönt att komma bort! Ser till och med fram emot 25 timmar i buss. Total avkoppling.

Vissa av mina reskamrater känns däremot lite nervösa. För att inte säga övertaggade. Jag vet inte.

Skidklar!