Igår körde jag första passet med PT-Tompa på drygt två år. Två och ett halvt kanske. Han är äntligen tillbaka, och dessutom på ett gym som inte kräver att jag är medlem för att kunna boka pass med honom. Så jävla bra!
När jag tränade för Tommy var jag superstark. Det kan eventuellt han något att göra med att jag var på gymmet minst tre gånger i veckan och tränade själv också. Gjorde armhävningar med både händer och fötter i TRX och såna instabila saker. Rätt coolt.
Sen slutade Tommy och all min motivation dog. De senaste åren har jag släpat mig till gymmet och viftat med lätta vikter en gång i veckan, främst med syfte att hålla axlarna i trim för simningen.
Men nu är vi igång. Det blev ett "lugnt" pass av sjukgympakaraktär som omedelbart genererade träningsvärk.
Mest intressant var kanske att jag verkligen fick bevisat att musklerna i vänster triceps är helt off. Diskbråckseffekt. Jag klarade inte att få upp en 3kg-hantel i tricepspress med vänstern, medan högerhanden svingade samma vikt som om den var av papier maché.
Enda sättet att få tillbaka styrkan är att bygga upp den igen, sakta men säkert. Fortsätta kämpa, trots frustrationen över att jag tar i mitt hårdaste utan att det händer ett smul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar