Det var först när jag hade stått en stund på crosstrainern som jag insåg att det var ett tag sedan jag svettades. Och att jag älskar det!
Återigen fick jag en jäkla endorfinkick. Jag får tydligen det så fort jag rör mig nu för tiden, och jag tar tacksamt emot dem. Att stå och harva på maskin är inte jätteroligt egentligen, men jag brydde mig inte eftersom jag var så lycklig över att det gick bra. Att jag kunde! Foten funkade.
Valde ett program som hette performance och körde 30 minuter. Målet blir att komma 5 km. Idag landade jag på 4.49 innan nedvarvningen på fem minuter. Totalt 35 minuter feelgood och ett bra substitut till löpning.
Sen avslutade jag med min sjukgymnastik, i en något upphottad variant. Gick också bra.
---
Jag får träna för läkarna. Det finns inga restriktioner. Smärtan diskbråcket orsakar går upp och ner och jag ser inget samband mellan träning och ökad smärta. Jag kan få extra ont efter en dag med vila likväl som efter en dag med träning. Att jag fått diskbråck beror inte heller på min träning, utan snarare på dålig ergonomi. Det kan drabba vem som helst och man kan till och med ha det utan att veta om det.
Jag mår alltid bra precis när jag rör mig, men ibland är jag trött och orkar inte.
Jag försöker undvika att äta mina starkare smärtstillande preparat men emellanåt har jag för ont. Då hjälper de. Tyvärr gör de mig även trött, förvirrad och lite glömsk. Det är läskigt, men jag tyar inte alltid hantera plågorna och inte alltid röra mig. Då äter jag dem. Allting har ett pris.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar