Har jag nämnt hur glad jag är över att jag har börjat simma på lördagsmornarna med Human Ambition i Vårby? Alltid långa, utmanande pass, härliga och duktiga kompisar att pejsa mot och trevlig fika efteråt. Det känns helt enkelt... lyxigt!
Dagens post-simämne var skador och döden, men även såna saker är intressanta att beröra.
Idag var det Björn som var konstnärlig ledare för träningen. Passet på 4000 meter såg ut som följer:
200 insim
8x50 teknik (4 st släp/4 st stop ´n go)
8x50 2x(fart 1-4)
6x300 (f2, fr/ry, f2, progressivt - andra halvan snabbare, progressivt - öka varje 100m, f2)
2x150 andningskontroll (2-, 3-, 5-takt/50)
2x50 kullerbytta på mitten
4x50 fokus voltvändningar
8x50 benspark
200 avbad
Jag simmade hela passet med fenor. Det har sina för och nackdelar att köra med dem, och jag fokuserar på fördelarna. Att simma fort är nämligen väldigt roligt och jag tycker nog att jag kan fortsätta tillåta mig att få lite fartkänsla på ett av veckans pass.
Att kunna simma en progressiv trehundring med 1:40 - 1:30 - 1:20 i snitt per 100 meter är liksom lite jättegrymt. Och att kunna hålla nästan samma fart som de snabbaste fiskarna i gänget är häftigt, även om jag simmar med fenor och de utan. Fenorna gör förstås en hel del, men definitivt inte allt.
Och så måste jag bara skriva något om gårdagens pass i Vilundabadet. Fredagsmys deluxe!
Det gjorde mig så glad och jag fick massor av energi! Inte för att jag gjorde allting bra, utan för att passet var så väl anpassat till den nivå jag befinner mig på just nu, när jag lägger de externa gummifötterna åt sidan. Inget märkvärdigt, men jag blev utmanad och kom därifrån mentalt starkare. Precis som det ska vara.
Jag har verkligen världens bästa Simfröken. Alltid perfekt fingertoppskänsla. Tacksamheten...!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar